2019-07-28, dag 17. Camping Aller-Leine-Tal.

Vi for vidare på förmiddagen, mot Camping Aller-Leine-Tal. Vi var där förra året, och visste att det var en plats där både vi och katten Olivia kunde vila från intryck. Här finns helt enkelt ingenting att göra. Det finns en smal och lerig flod att bada i, om man vill göra det, men annars är det bara vila som gäller. Jag tog nästan inga kort, vi bara slappade. Korten på själva campingen kommer från förra året.

Campingen finns med i ACSI-katalogen. Den ligger långt från närmsta större stad, nära A7 men tillräckligt långt borta för att vägen inte hörs. En perfekt plats att övernatta på längs A7, med andra ord. Människorna i receptionen är mycket trevliga och välkomnande. De pratar bra engelska.

GPS: N 52°41’22” E 09°41’53”

Pris: 2 vuxna, 1 dygn, el: 23 .50 €

Här åker man in och tar en plats som är ledig. Vi valde samma plats som förra året, för den var lätt att köra in på, och Olivia, katten, gillade den. Platserna varierar i storlek. Det finns inga jättestora platser, men det är fullt tillräckligt.

Vi och våra två närmaste grannar höll på i flera timmar med att få elen att funka, tillsammans med campingvärden. Det löstes ut säkringar i elstolpen som vi delade på, och i huvudanläggningen borta vid receptionen, fastän vi använde så lite el som möjligt. Till att börja med var det bara ett av fyra uttag i stolpen som fungerade. Det löste sig till slut i alla fall, och vi lärde känna våra grannar.

Campingens standard är helt ok. Duschen är fräsch, men det finns inget lyx och överflöd. Det finns en liten lekplats och några pingisbord precis bredvid receptionens restaurang/uteservering.

En sak på den här campingen som är väldigt bra för oss som har djur, är att det finns så mycket platser med skugga. Det var inte mycket folk där 2018, och inte nu i år heller, så chansen att få en skuggplats är stor.

Det var lite mulet, och svalare, så Olivia flyttade ut från bilens svalkande AC. På den här campingen trivs hon. Hon låg och kollade läget och vaktade dörren.

Det här elskåpet är inte längre i bruk. Det blev en passande utsiktsplats för en katt istället.

Maten på den här campingen rekommenderas inte. Den är hemsk. Vi åt där förra året också, och tänkte att det kanske var otur att den var dålig då, men det var det inte. Maten var om möjligt ännu sämre än förra året.

Min schnitzel består av en opanerad torr köttbit, täckt av en sås som smakar ketchup och mjöl. Det fanns spår av champinjoner i såsen, men det var mest lök. Lelle beställde någon form av köttfärslimpa som serverades med samma sås. Dessutom tog det 1,5 timme att få maten. Några andra matgäster gav upp och gick innan de fick sin mat.

Alltså, övernatta gärna här, för campingen är väldigt trevlig, men laga egen mat.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-27, dag 16. Hann. Münden.

Idag åkte vi en timme till nästa stad längs Märchenstraße, Hann. Münden.

Det finns en camping och flera ställplatser i centrum. Den ena ställplatsen var i anslutning till campingen, med gräs, fina faciliteter och allt, en av de andra ställplatserna ligger i änden av en stor parkeringsplats. Vi siktade på den med gräs.

För att komma till campingen/ställplatsen måste man åka över den här bron. Vi väger fem ton, och är bredare än bron, så det var bara att vända. Det var himla trångt att vända före bron, så mitt tips, om du har stor husbil, är att låta bli att åka ner dit.

Bara några 100 meter bort ligger denna ”fina” ställplats. Det var bra uppmärkt vart husbilar skulle ta vägen, men lite trångt här och var pga felparkerade personbilar. Vi tog oss dit i sakta mak i alla fall.

Ställplatsen är inte så inbjudande, men den var helt ok för en natt om man vill se Hann. Münden. Den finns i Bord Atlas, där det står att det finns 30 platser. Man bor väldigt nära floden, därför samlas mycket människor här. Dessutom är det väldigt nära till gamla stan.

GPS: N 51°25’12.76” E 9°38’54.90”

Pris: 6 € / natt. El 1 € / 8 timmar. Man betalar med mynt i automat. Det finns inga faciliteter.

Trots att vi var på en parkeringsplats nära centrum, var det väldigt lugnt på kvällen. Platserna var förhållandevis välmarkerade.

Hann. Münden. En lite större stad med ca 24.000 invånare. Här flyter floderna Werra och Fulda ihop och bildar Weser. Här möts turistvägarna Märchenstraße och Fachwerkstraße. Jag läste att det ska finnas över 700 korsvirkeshus. Härifrån kommer även Törnrosa, men vi såg inga spår efter henne, trots att vi hade hela dagen på oss.

Det gick att åka båt på Weser, avgången var precis nedanför husbilsparkeringen. Vi kunde tyvärr inte åka, för avgångarna var begränsade i juli pga sjukdom.

Från ställplatsen är det ca 5 minuters gångväg till gamla stan. Man går på en bro över en av floderna, och genom en häftig byggnad, sedan är man i stan.

Hann. Münden var mycket mer turistig än Wolfhagen. Här fanns uteserveringar i mängder. Vi började dagens upptäcktsfärd med varsin kall öl på en av dem. Är det lördag så är det.

Runt ett av torgen fanns det korsvirkeshus i olika varianter, färger och utförande. Hann. Münden är en mycket vacker stad, i klass med Bernkastel och Rothenburg ob der Tauber.

Vi hittade korvens riddare, som hade vunnit många priser för sin egentillverkade korv. Det var vi ju givetvis tvungna att prova.

Helt ok korv, i ett helt ok korvbröd. Den här korven var faktiskt väldigt god, och jag kan förstå att de har vunnit priser för den. Hög kötthalt och lite grovkornig var den.

Vi såg delar av den gamla stadsmuren, men fortfarande inga spår av Törnrosa.

Det var mycket folk i rörelse här. Det är väldigt intressant att jämföra skillnaderna mellan olika städer. Både Wolfhagen, som vi var i igår, och Hann. Münden ligger längs Märchenstraße, det är 1 timmes körning mellan städerna, men skillnaden är enorm.

Det fanns många små gränder att upptäcka i Hann. Münden.

På torget utanför Rådhuset var handeln i full gång.

Det fanns mängder av små affärer. Många sålde kläder eller souvenirer, men det fanns annat att köpa också.

Precis vid infarten till ”vår” parkering fanns detta Gasthaus, där vi bestämde oss för att äta på kvällen. Det fanns massor av restauranger och barer i gamla stan, men vi ville ha en lugnare miljö, och det fick vi här. Det var fullt av folk på serveringarna längs floden i gamla stan. Jag tror att det faktum att det var lördag spelade in, men det kanske alltid är så under högsäsong. Vid Gasthauset fick vi sitta i lugn och ro.

Det var väldigt bra mat. Jag, som beställde schnitzel, fick mer än jag orkade äta, men Lelle, som beställde lax, skulle gärna ha haft en bit fisk till. Det var gott i alla fall.

 

Publicerat i Sevärdheter, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-26, dag 15. Wolfhagen.

I vanlig ordning visste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Bort från turistkaoset i Laacher See, det var planen. Vi åkte mot nordost, mycket för att hitta ett lite svalare väder åt katten.

I bilen kom vi på att vi skulle fortsätta utforska byarna längs Märchenstraße, sagovägen. Valet föll på Wolfhagen, där det skulle finnas en stadsnära ställplats enligt Bord Atlas.

Vi kom fram till ställplatsen ca kl 14.00, och då fanns det gott om plats kvar, fast det var fredag och högsäsong. Vi stannade vid infarten och läste på informationstavlan. Info fanns bara på tyska. När vi stod där kom en av de andra ställplatsgästerna och hälsade oss välkomna. Det var en trevlig, äldre herre som brukade stå där ofta. Han gav oss ytterligare information om hur allt fungerade. Det var väldigt trevligt. Jag fick verkligen träna på mina tyskakunskaper. De är inte bra, men de blir bättre och bättre.

GPS: N 51°19’45.87” E 9°10’13.97”

Pris: 5 € / 24 timmar. El 1 € / 8 timmar. Färskvatten betalas separat. Toatömning och spillvattentömning gratis.

Man betalar i automat med mynt. Platserna är hyfsat stora och bra uppmärkta. Man står på hårt grus. Klockan 21.00 ca kom det en ställplatsvärd och kollade parkeringskvitto och delade ut kod till sopstationen. Även han pratade bara tyska. Sent på kvällen fanns det fortfarande platser kvar. 45 platser finns det enligt Bord Atlas.

Runt ställplatsen var det väldigt lugnt, och det var ingen störande trafik trots att den låg nära centrum, förutom att vi hörde väldigt många sirener på kvällen, det tutade i över en timme, från alla håll och kanter. Det var ett väldigt pådrag, men vi såg inget. Vi letade efter info på nätet, och pratade med våra tyska grannar som hade både tv och radio, men de visste inte heller vad som hände. Dagen efter berättade de att det hade varit en olycka vid en fabrik, där en tankbil hade släppt ut 50 liter svavelsyra.

Nära ställplatsen fanns det ett promenadstråk i en liten park.  Det var ca 300 meter att gå till gamla stan, om man tog vägen över en bäck. Det gick att följa en mer iordninggjord promenadväg och ta en bro över bäcken också.

Staden ligger i en lantlig miljö. Det är ingen stor stad, den har ca 12.000 invånare. Staden är inte lika turistig som många andra korsvirkesstäder i Tyskland.

Wolfhagen ligger längs Märchenstraße, och härifrån kommer sagan om vargen och de sju killingarna av Bröderna Grimm. Sagan handlar i korthet om sju små killingar, varav sex stycken blir svalda levande av en glupsk varg. Den sjunde lilla killingen berättar vad som hänt för sin getmamma. De letade reda på vargen som låg och sov efter maten, och skar upp hans mage för att släppa ut killingarna. De fyllde vargens mage med sten och sydde ihop honom. När vargen vaknade, gick han till en brunn för att dricka, och de tunga stenarna gjorde att han tappade balansen, föll i brunnen och drunknade. Killingarna dansade av glädje och behövde aldrig mer vara rädda för vargen.

Det som syns av sagan i Wolfhagen är en brunn på torget i gamla stan. Vi hittade inget mer än det. Torget var fint, litet och mysigt. Där fanns brunnen, några korsvirkeshus och en kyrka. Vi hamnade på en uteservering bredvid kyrkan.

Den här byggnaden tror vi var rådhus, stadshus eller något liknande.

Det fanns inte så mycket att göra i Wolfhagen. Det fanns ett par uteserveringar och ett par hotell, men inget som lockade att äta vid. Det fanns några små affärer, men man kan inte kalla det för en shoppingstad. Här fanns det mest nödvändiga, kan man säga. Efter förra natten vid Laacher See var det ett skönt avbrott från turister. I Wolfhagen var det mest vanligt liv som rullade på i sakta mak.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar, innan vi återvände till ställplatsen. Det var inte lika varmt längre, och vi hade ac’n på i bilen, men vi ville ha koll på katten ändå. Dessutom fanns det inte mycket mer att se i byn.

Kommer vi att komma tillbaka? Vem vet. Kanske. Vi har sett det som fanns att se inom gångavstånd känns det som. Vi lägger ställplatsen på minnet, för den var helt ok. Finns det platser kvar sent en fredagskväll under högsäsong, är det en bra övernattningsplats om inte annat.

Publicerat i Sevärdheter, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-25, dag 14. Laacher See.

Laacher See, fick vi för oss att vi ville se. Sjön ligger på den vulkaniska högplatån Eifel, och bildades efter ett stort vulkanutbrott omkring år 10 930 f.Kr. Spår av sjöns vulkaniska aktivitet syns fortfarande genom att koldioxidgas bubblar upp till ytan. Sjöns omgivningar är naturreservat och används som frilufts- och rekreationsområde. Sjöns yta är 3.3 km². Vulkanen räknas fortfarande som aktiv.

Jag vet inte riktigt hur vi tänkte när vi åkte dit. Vi tänkte nog en liten sjö med kvittrande fåglar och lugn och ro, där man kunde vila utan att behöva träffa så mycket folk, och bara slappna av i stillheten, ungefär som vi brukar göra i skogssjöarna här hemma. Riktigt så blev det inte. Tyskland, sjö och högsäsong är inte lika med lugn, ro och avskildhet, det borde vi ha lärt oss.

Vi kom fram till Camping Laacher See ca 16.00.

GPS: N 50°25’19” E 07°15’54”

Pris, husbil, två personer, el: 37 €

Vi parkerade bilen i en bilkö längs en liten och smal väg. Därifrån gick vi långt och hamnade vid receptionen. Där stod vi i incheckningskö. I lucka 1 sa de att vi var tvungna att ha pass båda två, körkort räckte inte som identifikation, så det var bara att gå tillbaka till bilen, hämta pass och ställa sig i kö igen. I lucka 1 fyllde jag i namn och adress, lämnade in våra pass, och fick ställa mig i kö igen. Efter ca 45 minuter blev jag uppropad och fick gå till lucka 2, där vi äntligen blev incheckade.

Damen i lucka 2 visade vart vi skulle åka på en karta, som vi fick memorera. Plats nummer 105. Den sista stora platsen på hela campingen. Vi fick också köpa ett kort till grinden för 25 €, de pengarna fick man tillbaka när man checkade ut.

Klart så? Inte då. Tillbaka till kön till lucka 1 för att köpa poletter till duschen. 1 polett, 3 minuter, 50 cent. Utcheckning skedde dagen därpå i lucka 2. Vad man gjorde i lucka 3 vet jag inte.

Vår plats var lång nog åt oss, men vi fick krångla lite för att få bilen åt rätt håll. Vi ville gärna ha dörren mot sjön, nu när vi ändå var där. Campingen har många platser i varierande storlek, vår var en av de största.

Servicehuset, där det fanns restaurang och kiosk, låg precis bredvid oss. Det var väldigt fräscht och välskött.

Vi stod på gatan längst från sjön, men tack vare att platserna var i små etapper, och att man stod lite omlott jämfört med platsen nedanför, såg vi sjön från vår plats. Campingen är väldigt lång, men inte så bred.

Hela campingen var fräsch och fin, men inte i vår smak. Det var väldigt turistigt. Om vi hade varit där tidigare eller senare på säsongen skulle vi nog ha trivts bättre. Då kanske det hade flutit smidigare att checka in också.

Vi var så klart tvungna att bada i vulkansjön, nu när vi ändå var där. Där vi badade fanns det en stege ner från en stenkant. Vattnet var midjedjupt när man klev i. Det var svalt, men inte kallt, och det var trots allt lite coolt att bada i en gammal vulkan.

På kvällen provade vi campingens restaurang. Det var väldigt fina lokaler, med bjälkar både i tak, väggar och möbler.

Vi beställde varsin pepparschnitzel. Det visade sig vara två stora köttbitar var, och massor av pommes. Det var väldigt gott och väldigt bra service. 44 € för 2 schnitzlar och 2 stora öl.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

2019-07-24, dag 13. Camping Les Castors.

Dagens mål var att åka mot Tyskland. Vi ville se Laacher See. Vi hade inte bråttom, så vi gjorde ett stopp på vägen vid Camping Les Castors, en camping som vi har besökt förut.

GPS: N 47°44’49” E 07°07’28”

Pris, husbil, två vuxna, el: 20.90 €

Det finns inte mycket att göra som är inom gångavstånd, men det är en bra camping att övernatta på.

Receptionen är vackert pyntad med blommor. Inne i receptionen jobbar en mycket trevlig tjej som pratar bra engelska. Servicen på den här campingen är mycket bra.

Vi fick en karta som tjejen markerade lediga platser i passande storlek på, sedan var det bara att åka in, välja plats, och gå tillbaka och berätta vilken plats vi hade valt. Flera av platserna som skulle ha varit lediga var upptagna, för att folk inte hade uppgett rätt nummer när de hade valt, men vi hittade en bra plats i alla fall. Senare på eftermiddagen såg vi personal gå runt med en karta, det såg ut som att de uppdaterade så de fick rätt person på rätt plats i sitt system.

Campingen är liten. Den är uppdelad i olika sektioner. Hela delen som är till vänster på kartan är upptagen av säsongsboende, både stugor och husvagnar med staket runt. Det finns en liten badsjö och en liten fiskesjö på campingen.

Sedan vi var där sist, 2017, har de gjort i ordning området och gjort fler platser, men det är fortfarande ingen stor camping. De har planterat fler träd och buskar, och röjt mark för att kunna utöka vid fiskesjön. Det ser ut som att det kommer att bli riktigt bra när allt är klart.

Vissa av platserna är halvstora, andra är väldigt små. Vi fick tag på en plats som var mycket enkel att köra in på, och hyfsat stor. Precis framför vår bil (det är den med döskalledraperiet) rinner en liten flod.

Servicehuset är välskött och fräscht. Några av vägarna inne på campingen är väldigt trånga, men det är inga problem att ta sig fram om man tar det lugnt.

Det finns bra tömstation för gråvatten, som är lätt att komma åt. Allt är mycket bra skyltat på campingen.

Floden precis där man står och campar är ganska djup och det är en brant slänt att ta sig nedför. Det är många stora stenar på botten. Om man går några hundra meter bort blir floden grundare och lättare att ta sig ner till.

Det var varmt, det fanns vatten, och jag hamnade i det. Vattnet var riktigt kallt och skönt.

Vid den lilla badsjön finns lite leksaker och en liten stuga där de säljer olika läskedrycker.

På campingens restaurang finns det himla bra schnitzel, och en hel del andra rätter. Servicen är mycket bra.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-23, dag 12. Camping Deneuvre.

Vi hade inga direkta planer, vi visste inte riktigt vart vi var på väg. På grund av värmen var vi beroende av el för att kunna köra ac:n så att inte katten skulle bli dålig. Vi började ta oss norrut i sakta mak, mot Tyskland.

Vi stannade för natten på Camping Deneuvre, som jag hittade i ACSI.

GPS: N 46°24’47” E 03°19’08”

Pris, husbil, två vuxna, el: 21.60 €

Camping Deneuvre är en liten camping. Den ligger vid floden Allier. Runt campingen är det riktig landsbygd. Precis bredvid fanns det stora majsfält. Sista kilometrarna fram till campingen var vägen väldigt smal.

Campingen har enkel standard. Servicehuset var rent, men i behov av renovering. Kvinnan i receptionen pratade bra engelska. Platserna med skugga och platserna längs floden var fulla, så vi fick stå på en större gräsmatta. Där fanns några häckar och mindre träd, men inte mycket skugga.

På campingen fanns en liten restaurang/bar.

Vi hittade en bra plats. Det fanns gott om stora platser lediga, även sent på kvällen. Platserna var bra uppmärkta.

På campingen var det totalt eldningsförbud på grund av torkan. Allt gräs var dött, och några av träden och buskarna också.

Campingen är liten och mysig. Den är helt ok att övernatta på om man har vägarna förbi.

Precis bredvid campingen ligger floden Allier, där det både går att bada och fiska. För att ta sig ner till vattnet får man klättra nedför en brant stig, där det finns ett rep att hålla i sig i.

På campingen finns en liten plaskpool för mindre barn.

På kvällen slog vi värmerekord: 43.4 grader i skuggan. Luften stod alldeles stilla, och vi orkade inte göra någonting.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-22, dag 11. Camping le Clos de la Lère.

Dags att åka norrut igen. Det var en riktig värmebölja, och ännu varmare söderut, så det var inget alternativ. Längs motorvägen varnade digitala skyltar för värmen, och uppmanade folk att dricka mycket vatten och köra försiktigt.

När vi hade tröttnat på att köra hittade jag en camping i ACSI, Camping le Clos de la Lère. Den fick det bli.

GPS: N 44°13’03” E 01°36’47”

Pris, husbil, två personer, el: 24.40 €

Campingen ligger mitt ute i ingenstans, nära A20. Det finns ingen by att titta på i närheten. Det var trevliga människor i receptionen. Vi fick gå in och titta och välja vilken plats som helst. Trots att campingen är mycket liten, fanns det gott om lediga platser.

De flesta platserna hade mycket skugga. Det var höga häckar runt varje plats, så man fick mycket privatliv. Platserna är i varierande storlek. De flesta var ganska stora, men det var mycket träd, buskar och stolpar, så det var svårt att ta sig in på sin plats, oavsett vilken man valde. För enkelhetens skull ställde vi oss på snedden. Vi hade ändå tillräckligt med yta att sitta på framför bilen.

Den här campingen är perfekt att övernatta på om man söker skugga. Om man vill ha aktiviteter bör man åka någon annan stans. Det finns en pool, men i övrigt finns ingenting.

Så här spenderade vi dagen. Baddräkt på, och en flaska kallt vatten att hälla över kroppen med jämna mellanrum.

På kvällen gick vi till campingens lilla restaurang. Återigen blev vi bemötta på ett mycket bra sätt. Campingvärden översatte den franska menyn, och rekommenderade några rätter som de var extra bra på. Medan vi väntade på maten bjöd de på snacks.

Lelle beställde entrecôte, och jag provade ankan som campingvärden rekommenderade. Jag hade aldrig ätit anka innan, så jag var nyfiken på det. Maten, 2 stycken 50 cl öl och ett glas vin kostade totalt 26.50 €. Billigt! Att både maten och servicen var otroligt bra gjorde saken ännu bättre. Hit skulle vi kunna åka tillbaka bara för att äta.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-21, dag 10. Saintes Maries de la Mer.

Jag är intresserad av historia. Jag är intresserad av resor. Jag är intresserad av religion, även om jag inte bekänner mig till någon särskild sådan. Jag är intresserad av olika kulturer och folkgrupper. Vart kan man kombinera allt det? I Saintes Maries de la Mer så klart.

Äntligen hade vi nått målet för sommarens resa.

Från campingen La Brise tog det ca 10 – 15 minuter att gå till centrum i långsamt tempo. I vinterfodrade skor, trots värmen. Glömmer man skorna hemma får man gå i det man har.

Vi hade ingen karta, så vi gick åt samma håll som de flesta andra gick åt. När vi fick syn på en gammal kyrka tänkte vi att vi var på rätt väg. Kyrkor brukar ligga i centrum i äldre städer.

Saintes Maries de la Mer nämns första gången på 300-talet. Då berättas det att guden Ra dyrkades där.

Staden är numera en vallfartsort för alla sorters resande folk i Europa, och det bor enligt uppgift många franska romer där, som försörjer sig på turism.

Namnet Saintes Maries de la Mer, ”De heliga Mariorna av havet”, kommer från en legend som berättar att relikerna efter Maria Magdalena, Maria Salome, Maria Klopas och deras följe finns där. De kom dit år 42 med båt, efter att ha lämnat Jerusalem på grund av förföljelser efter Jesu korsfästelse.

En av följeslagarna var tjänsteflickan Svarta Sara (romani: Sara e Kali). Sara sägs härstamma från Egypten. Hon är numera romers och andra resandefolks skyddshelgon, men hon är inte erkänd som helgon av katolska kyrkan. Romerna har hennes kvarlevor i en krypta i kyrkan Saintes Maries de la Mer på Ile de la Camargue.

Varje år den 24 maj är det en festival i staden till Sara e Kalis minne. I kyrkan finns en staty av henne som bärs ut i medelhavet, där hon döps innan hon förs tillbaka till sin krypta.

Runt kyrkan var det mycket liv och rörelse. Det var mycket turister så klart, och nästan lika många gatuförsäljare. Många sålde smycken eller bilder med Sara e Kali. En del försäljare var väldigt påträngande och blev arga när man inte ville handla, medan andra var trevliga. Man vill ju inte köpa samma sak av 20 olika försäljare, det räcker med en sak av varje sort.

Det är svårt att beskriva staden på ett rättvist sätt. Det är ett härligt och vibrerande litet centrum. Det påminner om en blandning mellan ett tivoli, en rockfestival och en marknad. Det är ljud, dofter och musik. Och en karusell. Det är trångt och mycket folk. Utanför centrum är det folktomt, där kan man andas en stund innan man beger sig in i smeten igen.

Det finns massor av små affärer som säljer allt mellan himmel och jord. Mycket är anpassat för turism, en del är krafs och en del saker är kvalité, men inte många.

Det finns restauranger och uteserveringar i mängder, både små och stora. Det finns mat för i stort sett alla smaker.

Bredvid en av serveringarna fanns spådamen Sarah, och bredvid henne kunde man skaffa sig en tatuering om man ville. I Saintes Maries de la Mer är det stor variation på utbudet på det viset. I övrigt var det många saker som var samma i de olika små affärerna. Som på en marknad ungefär.

Kläder fanns det gott om, men de flesta var ”one size fits all” och det är alldeles för smått för mig. Tyvärr, kan jag säga, för det fanns massor av fina batikkläder.

Inne i centrum var det förbjudet att köra bil. Med tanke på bredden på gatorna var det bra. Det blev lite trångt ibland, och vi hade blivit varnade för ficktjuvar på campingen, men vi märkte inte av något sådant.

Fler restauranger, fler affärer. På serveringen till höger satte vi oss för att ta varsin kall öl i värmen. Vi frågade först om det gick bra att bara ta en öl, och berättade att vi inte ville äta något just då. Det var inga problem, sa servitören på klockren engelska. När vi skulle betala och gå, gick inte det. Man var tvungen att äta också. När vi sa att så blev det inte sagt från början, kom det ut ett par servitörer till och ingen av dem pratade engelska längre. Vi blev helt enkelt tvungna att beställa från menyn innan de blev riktigt arga för att få gå. Vi gjorde det bästa av situationen och beställde den billigaste glassen de hade att dela på, betalade för glassen och varsin öl, och gick. Det var inte så populärt, men men… Jag förstår att de lever på turisters pengar, men ändå…

På det stora hela var det en bra upplevelse. Saintes Maries de la Mer är en väldigt trevlig och härlig stad, men också väldigt annorlunda. Nu har vi varit där, och jag kan faktiskt tänka mig att åka dit igen, bara för känslans skull.

Jag hittade sandaler! Äntligen! De var inte de vackraste sandaler jag har sett, men de var äkta handgjorda av äkta skinn, tillverkade i Saintes Maries de la Mer, bara för mig. 20 €, också bara för mig. Specialerbjudande, bara för mig. I typisk Saintes Maries de la Mer-anda, bara exklusivt för mig. Det var dessutom de enda sandalerna jag hittade, så jag slog till. Vem kan motstå något så exklusivt som är gjort bara för mig?

Det kanske är de orden som bäst beskriver Saintes Maries de la Mer? Bara speciellt, exklusivt för dig. Och för mig och för alla andra.

Har du inte varit dit, åk dit, men ta försäljarnas och restaurangägarnas ord med en stor nypa salt, är min rekommendation.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-20, dag 9. Camping la Brise.

Mot Medelhavet och Saintes Maries de la Mer. I höjd med Millau valde vi betalväg för att undvika branta småvägar ner mot havet. Det blev dyrt. 29 € för en sträcka på ca 10 mil.

I Saintes Maries de la Mer finns flera campingar och ställplatser. Vi valde att sikta på en camping, mest på grund av katten. Det var väldigt varmt, och vi ville vara säkra på att få el till ac:n för hennes skull. Dessutom ville vi ha lite utrymme utanför bilen så att katten skulle kunna gå ut om hon ville.

Vi använde google och fick fram Camping la Brise som låg inom lagom gångavstånd från centrum.

GPS: Latitude : 43.455948 Longitude : 4.436056

Pris, husbil, två vuxna, el, två dygn: 70.64 €

Det här är egentligen en sådan camping som vi brukar undvika. Den är stor och lyxig och allt finns på plats. Vi trivs bättre på små campingar utan extra allt, men ibland gör vi undantag.

För att checka in parkerar man i filen för incheckning. Det finns en uniformerad vakt som ser till att allt går rätt till. I receptionen pratade de bra engelska. Vi checkade in och blev anvisade en stor lyxplats eftersom det var de enda platserna som var stora nog åt vår bil (9 meter lång). Man fick inte titta först. Vi fick visa katten Olivias pass, och de kollade så att hon hade de vaccinationer som krävs. Det sista som hände var att vi fick varsitt armband, som man var tvungen att ha för att få vistas på campingen. Detta armband var man tvungen att visa upp för vakten varje gång man skulle gå in på campingen.

Vi fick en karta över området. Den stämde bra och var lätt att följa.

Igenom hela campingen fanns det en stor huvudgata, så det var väldigt lätt att ta sig fram. Åtminstone på den. När man skulle svänga av från den blev det genast trängre.

Vi lyckades ta oss fram till vår ”stora lyxplats”. Platsen mitt emot vår, på andra sidan vägen, var upptagen av ett litet tält som tur var, annars skulle vi ha fått problem. Platsen som vi fick var faktiskt en av de större på den här campingen, men på en annan camping hade den räknats som väldigt liten. Det gick att parkera åtminstone, och vi fick igång ac:n, till kattens stora glädje.

Trångt, mycket folk, dammigt, men ändå härligt att ha nått vårt huvudmål den här sommaren.

Det var ganska blåsigt så nära havet, men vi ville ändå ha markisen ute för att få skugga. Marken var väldigt hård, så vi kämpade länge för att få ner ankare till stormlinorna. När de väl var nere satt de ordentligt fast.

Med hjälp av ett duschdraperi byggde vi campingens snyggaste solskydd. Vi satte oss bakom det, öppnade varsin kall pilsner och hade konferens. Eftersom det var så himla varmt, och vi hade en ny bil och var osäkra på hur stabil ac:n var, så vågade vi inte lämna katten i bilen långa stunder. Alltså bestämde vi oss för att utforska campingen, lite i taget, och gå in till stan dagen därpå, när vi visste bättre att ac:n fungerade som den skulle.

Campingen var som jag skrev tidigare väldigt stor. Det fanns många skyltar som visade vart man skulle ta vägen, och det var bra.

Här har vi sjukstugan till vänster i bild, och entrén till snacks, bad och affärer i mitten.

Det var väldigt rent och välstädat på hela campingen. Det var väldigt varmt att gå barfota, så vi tittade väldigt snabbt på shoppingområdet. Jag hade ju fortfarande inte hittat några lämpliga skor istället för dem jag glömde hemma, och fodrade vinterskor kändes inte så lockande att ha på sig.

I affären kunde man löpa det mesta som hade med camping och bad att göra. Det fanns även bröd och enklare mat.

Den som inte ville bada i havet kunde bada i någon av campingens alla pooler. Dessa pooler var bara till för den här campingens gäster, om jag förstod rätt. (bild lånad)

Ungefär mitt på campingen hittade vi stigen som ledde till campingens privata del av stranden.

Campingen hade en restaurang/bar på stranden. Runt den var det mycket folk.

En liten bit bort från baren var stranden nästan tom.

På kvällen köpte vi pizza från campingens egna pizzeria. Den var helt ok. Det blev en billig middag, för det räckte att dela på en pizza eftersom det var för varmt för att man skulle vara hungrig.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-19, dag 8. Camping le petit Bois.

Vi åkte vidare på småvägar söderut i Frankrike. På eftermiddagen började vi leta efter campingar i ACSI-katalogen. Det är den campingkatalog jag tycker bäst om i Europa, om vi inte letar ställplats, förstås.

Valet föll på Camping le petit Bois, en liten camping mitt ute i ingenstans. Det finns inga större städer i närheten. Campingen ligger inte så långt från A75, men tillräckligt långt bort för att man inte ska höra vägen.

GPS: N 44°59’56” E 03°13’08”

Pris, husbil, två vuxna, el: 26 €

Det första man ser när man kommer fram till campingen är träd. Där vill vi stå, tänkte vi, som är vana att fricampa bland träd här hemma. Tjejen i receptionen pratade ganska bra engelska. Hon berättade att campingen har två sektioner: en med numrerade, uppmärkta platser på gräs, och en i tallskogen, där man får stå som man vill. Mot skogen, alltså.

Det var varmt, solen brände, vinden stod stilla. Uppe på kullen där vi fick stå fanns skugga och det fläktade till och med lite. Det var otroligt skönt. Uppe bland träden fanns det elstolpar placerade lite här och där, och man kunde stå precis som man ville så länge man inte blockerade någon annan. Marken sluttade lite, men vi lyckades hitta en plan plats. Det här var perfekt för både oss och katten.

Det här är en camping som är helt i min smak.

Det fanns en mycket bra tömningsstation precis vid in- och utfarten till campingen. Precis bredvid den fanns ett servicehus som var litet, men helt ok.

Platserna på gräsmattesektionen var välskötta. Det fanns häckar som avgränsning mellan platserna, men just ingen skugga.

Uppe på kullen där vi stod hade vi milsvid utsikt över kullar, träd och åkrar. Det var himla vackert.

Precis utanför campingen fanns en kommunal pool, där campinggäster fick bada gratis.

Det fanns inga restauranger inom gångavstånd. På kvällen kom en food-truck som parkerade precis vid receptionen. De placerade ut bord och stolar och började sälja enklare mat i ett rasande tempo. Menyn var enkel, som man kan räkna med i en food-truck. Den bestod av hamburgare, korv och nachos.

Vi valde varsin ostkorv i bröd med pommes. Det var ätligt, men om vi kommer dit igen värmer vi nog hellre en konserv, oavsett vilken, i bilen. Korven var en vanlig korv, med en smält ostskiva i brödet. Till det serverades pommes av sötpotatis som var alldeles sladdriga och dröp av olja. Det gick att äta, man blev mätt, men… Tacka vet jag Bullens pilsnerkorv. 8 € kostade det/portion.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-18, dag 7. Camping les Coullemières.

Vi åkte vidare söderut på icke betalväg. Vägarnas skick var varierande, ibland väldigt bra och ibland väldigt dåliga. Vi passerade genom många små byar, så det tog tid.

Vi stannade för natten tidigt, redan 14.00. Camping les Coullemières hittade vi i ACSI-katalogen. Det var en liten camping ca 1 km från byn Vermenton.

GPS: N 47°39’31” E 03°43’51”

Pris, husbil, två vuxna: 17.90 €

Damen i receptionen var trevlig. Hon försökte prata engelska, men det gick inte så bra, så vi använde mycket teckenspråk, gester och skratt i stället. Det funkade bra. Vi fick två platser att välja mellan som skulle vara bra om man har stor bil. Vi körde in, valde plats, och gick tillbaka och betalade och berättade vart vi hade parkerat. Smidigt och bra.

Campingen är mycket liten. Platserna är i varierande storlek, vissa är väldigt små, andra är stora. Eftersom campingvärden hade koll på vilken storlek var och en behövde funkade det bra.

Det fanns mycket träd och buskar på campingen. Eftersom det var ordentligt varmt var det skönt att få skugga. Vi förstod ännu bättre varför campingen hade vissa platser reserverade för större husbilar, på några platser var det svårt att komma in pga träden. Man fick verkligen hålla koll när man skulle in och ut från sin plats. Husvagnar hade lite lättare, flera krokade av sin husvagn på vägarna som gick inne på campingen, och så hjälptes folk åt för att knuffa husvagnen på plats för hand.

Campingen var liten och mysig med alla träd, men det fanns inte mycket att göra där. Det fanns ingen restaurang, men det går att köpa lokalt öl och vin.

Byn Vermenton såg lite tråkig ut när vi åkte igenom den, och med tanke på att jag fortfarande inte hade hittat några sandaler och bara hade vinterskor och tofflor i husbilen så gick vi inte och utforskade byn. Fodrade skor känns inte så lockande när det är över 30 grader varmt. Det är en bra läxa: glöm inte att packa sommarskor.

Servicehuset såg lite slitet ut på utsidan, men inuti var det väldigt fräscht.

Precis utanför campingen finns en kommunal badstrand vid en flod.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-17, dag 6. Frankrike och Camping au bord de l’Aisne.

Strålande sol och varmt, men lite disigt. Vi lämnade Belgien och körde in i Frankrike. Vi körde tills vi kände för att stanna, då letade jag reda på närmsta camping i ACSI-katalogen. Det blev Camping au bord de l’Aisne.

GPS: N 49°25’55” E 03°58’14”

Pris, husbil, två personer, el: 30.92 €

Campingen ligger strax norr om Reims, i den lilla byn Guignicort. De pratade bra engelska i receptionen. I det som ser ut som ett växthus på bilden fanns det en pool.

Campingen är liten. Den är uppdelad i två sektioner, så den känns ännu mindre än vad den är. Man fick välja vilken plats man ville. Det var bara att betala, köra in, och välja. Platserna var bra uppmärkta med buskar mellan varje plats.

Platserna var stora och plana. Servicehuset var fräscht och campingen var välskött.

Vägarna på campingen var mycket bra, och det fanns väldigt bra svängradie överallt.

Precis utanför campingen rinner floden Aisne. Vattnet hade en härligt grön färg, och det fanns stora fiskar att titta på.

Inne i den lilla byn ser det ut som det brukar göra i en liten fransk by. 2012 hade byn 2169 invånare, så det är ingen stor by. Det är lagom gångavstånd från campingen.

Det finns lite småaffärer, men mycket var stängt på eftermiddagen.

Vi hittade ett litet torg med ett rådhus eller något liknande. Tror vi.

Vi hittade en öppen restaurang, som hade några små bord utanför. Vi tänkte äta pizza, eftersom det var en pizzeria, men pizzan var slut. Vi tog varsin öl medan vi funderade på vad vi skulle äta istället.

     

På pizzerian som hade slut på pizza åt vi chicken nuggets och hamburgare istället. Det gick lika bra som pizza, och vi slapp laga mat själva.

På kvällen fick vi en invasion av flygmyror runt hela bilen. Ett bra tips för att få bort dem är kanel. Det funkade väldigt bra, så nu ska vi alltid ha en burk kanel i husbilen.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-16, dag 5. Belgien och camping de Lombarde.

Vi fick för oss att vi skulle sova en natt vid Belgiska kusten. Jag vet inte varför, vi har provat det förut och det har inte funkat, och det blev inte så bra den här gången heller. Fullt, fullt och fullt. På massor av campingar. På en av campingarna vi provade fanns det plats, men bara för husbilar kortare än 8 meter. Vi fick backa därifrån på en smal väg, samma storlek som en cykelbana ungefär, och sedan svänga 90 grader ut på en större väg med mycket trafik i en korsning där höga buskar skymde all trafik. Jag fick helt enkelt hoppa ur bilen och ställa mig mitt i vägen och stoppa all trafik medan Lelle backade ut. Som tur var fick jag hjälp av några cyklister som stoppade trafiken åt andra hållet.

Vi tog sikte på en ACSI-camping en bit därifrån, Kompas Camping Westende, och skrev in koordinaterna dit i vår GPS. Vi följde GPS’n och hamnade vid en helt annan camping, Camping de Lombarde. Det finns tydligen flera campingar precis bredvid varandra där.

GPS (ungefär): N 51°09’27” E 02°45’40”

Pris, husbil, två personer, el: 39 €

Campingen ligger inte långt från havet, men man bör vara beredd på att gå en bit. Likaså om man vill handla eller se något annat.

Damen i receptionen var ok, men inte jättetrevlig. Hon svarade på tilltal, mer än så var det inte.

Campingen är ganska stor, men det är bra skyltat. Det finns några större vägar, och många mindre vägar som leder in till olika kvarter. Det känns mindre än vad det är.

Eftersom vi har stor bil fick vi en plats i ett hörn, som var lätt att ta sig in och ut från. Egentligen skulle man ha bilen placerad åt andra hållet, med fronten in mot häcken, men vi fick stå som vi ville, bara vi fick plats.

Den här campingen hade flera säsongsplatser och flera som bokade flera veckor på sommaren, men det fanns ändå många platser kvar för resande i husbilar. Vi sparar den i ”bra att veta-listan” utifall vi har vägarna förbi någon mer gång.

Hela campingen var välskött och välplanerad. Det fanns många små kvarter, och mycket buskar.

På några av platserna var det alldeles för trångt för husbilar i större storlek, där placerades mindre bilar och husvagnar.

Säsongarna hade egna kvarter. Det var dem som tog upp större delen av campingen.

På campingen fanns en stor lekplats. Det fanns en fiskesjö där man kunde fiska för 2 €.

Vi hittade baren, som låg precis vid receptionen. Där serverades bra och billig öl och enklare mat. Vi hittade äntligen solen också.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-15, dag 4. Holland och ställplats i Urk.

Idag fick vädret avgöra. Det såg ut att regna mindre västerut, så vi åkte till Holland. Eftersom jag hade glömt allt som liknar sandaler hemma valde vi staden Urk. Där finns en ställplats nära affärer, tänkte vi. Och så gillar vi hamnar.

Vi kom fram tidigt, ca kl 15.00, och då fanns det gott om plats, men det fylldes på fort.

GPS: N 52°39’36.28” E 5°35’58.35”

Pris: 13 €

Man betalar kontant till hamnvärden, som går runt på platsen med jämna mellanrum. El, dusch, toatömning ingår i priset.

Själva ställplatsen är en reserverad del av parkeringen. Man står nära både båtar, vatten och centrum.

Vissa av rutorna är väldigt sluttande, så det skulle behöva åtgärdas, i övrigt är platsen helt ok för en övernattning och ett besök i centrum.

Mycket i Urk handlar om sjöfart och fiske. Man behöver inte gå långt för att hitta minnesmärken eller monument.

Stadens (eller kommunens) flagga har givetvis en bild på en fisk.

Staden nämndes historiskt först på 900-talet. Då var staden en ö i IJsselmeer, en sjö som blev en del av Zuiderzee på 1200-talet. 1939 blev Urk en del av fastlandet, efter diverse byggkonstruktioner.

Själva stadskärnan ser ut som en typisk småstad. Det finns mest bostadshus. Det finns ett par mataffärer och några andra små affärer. Någon skoaffär hittade vi inte, så jag fick gå utan sandaler ett tag till.

Restauranger finns det flera av. De flesta serverar bara fisk av olika slag.

Jag åt Kibbling. Jag vet inte riktigt vad det är, men det var några friterade små fiskbitar med vit fisk. Lelle åt någon rosa fisk, som inte var lax. Det var gott i alla fall.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-14, dag 3. Tyskland, ställplats i Stade.

Vädret idag har varit grått och mulet med en del rejäla regnskurar. Det var väldiga köer före Hamburg före Elbe-tunneln.

Som så ofta när vi är ute och åker, har vi inget direkt mål för dagen. Söderut, bara. I kön vid Hamburg började vi bli hungriga och började tänka på mat, och kom på att vi åker till Stade och äter Hanse-platte på Rathauskeller. Sagt och gjort, mot Stade.

Vi var framme på ställplatsen ca 17.30, och som tur var fanns det ett par platser kvar. Stora platser till och med. Man checkar in med kort i automat. Man får ett nyckelkort som man kan ladda med pengar som kan användas i servicehuset. Enkelt och bra.

GPS: N 53°36’9.33” E9°27’56.99”

Pris: 13 €

Vi har varit på ställplatsen i Stade flera gånger förut, och vi har även gått på upptäcktsfärd i gamla stan. Det är en fin stad, och ställplatsen är helt ok. Den är välordnad, platserna är bra och enkla att köra in och ut från, och det lilla servicehuset är enkelt men funktionellt. Med jämna mellanrum finns personal på plats.

Den här gången var vårt mål bara att äta. Det regnade och vi har sett stadskärnan förut, så vi gick direkt till Rathauskeller och beställde vår Hanse-platte för två. Rathauskeller är ett mysigt ställe med trevlig personal och väldigt bra mat. Efter en Hanse-platte och ett par öl är man alldeles för mätt för att orka göra något annat. Jag rekommenderar ett glas av den lokala ölen Gertruden bräu.

Om du vill se bilder från stadskärnan, som är väl värd ett besök, hittar du dem här: Stade 2018.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , | 1 kommentar

2019-07-13, dag 2. Danmark och Sorø Sø camping.

Dagens mål var att ta oss in i Danmark, och hitta en bra plats att övernatta på där. Huvudmålet för vår resa var Saintes-Marie-de-la-Mer i södra Frankrike, och därför kändes det inte så viktigt vart vi övernattade. Vi hade ingen brådska söderut, det var inget särskilt vi ville se på, så vi gjorde det så enkelt som möjligt och tog dagen som den kom. För enkelhetens skull checkade vi in på Sorø Sø camping på Sjælland. Där har vi varit förut och vi vet att vi får plats.

Adress: Udbyhøjvej 10, 4180 Sorø

Pris husbil + 2 vuxna: 160 Dkr, utan el.

Det är mycket trevliga människor i receptionen. De har en liten affär med det absolut nödvändigaste: mjölk, öl, läsk, godis och toapapper bland annat.

På campingen finns tre olika platser för husbilar, och vi hamnade på en av dem. Det är förstärkt underlag där, men ganska trångt. Vi provade om markisen funkade på nya bilen, och det gjorde den. Vi fick precis plats med våra nio meter. Bakom bilen var en hög vall, så vi kunde inte backa längre in. Det funkade i alla fall. Det fanns större platser lediga på campingen, men vi ville inte krångla med att byta bara för en natt. Vi hade ju större utrymme än natten före i Gränna i alla fall.

Vi hade fin utsikt över den lilla sjön från vår plats. Det finns inte så mycket annat att göra än att titta på sjön, om man inte vill cykla långt.

Campingen är välvårdad, och platserna är bra uppmärkta. Det finns olika sektioner, så det känns inte som en stor camping. Många av platserna är upptagna av säsongare.

På campingen finns både grisar och getter som man får gå in till. Det finns flera olika lekplatser för barn i olika ålder.

På kvällen var det party utanför receptionen. Det var en trubadur som spelade och sjöng riktigt bra. Receptionen sålde både öl, vin och enklare mat från en liten restaurang som finns i anslutning till den. Det blev en riktigt trevlig kväll.

På kvällen började Olivia känna sig lite mer hemma i nya bilen, hon kunde till och med snarka en liten stund.

Publicerat i Camping | Märkt , , , | Lämna en kommentar

2019-07-12, dag 1. Gränna ställplats.

Semester! Med ny husbil dessutom. Spännande!

Vår gamla trotjänare, en Bürstner som vi har haft och trivts väldigt bra med i sju år, hade tre fel som vi visste om: kylskåpet luktade avgaser, batterierna i bodelen laddade inte trots att de var i bra skick, och handbromsen gick inte att få igenom ombesiktning efter ombesiktning. Inte bra om man ska nedåt i Europa. Vi åkte till vår närmsta husbilshandlare, ca 1 mil hemifrån för att titta. Bara titta, inte köpa. På onsdagen innan vi åkte hämtade vi alltså vår nya bil, en Knaus, med fungerande handbroms. Så kan det gå.

Efter ett himla packande med grejer in i den nya bilen på onsdags- och torsdagskvällen, bar det iväg så fort vi hade slutat jobba på fredagen. Lelle jobbade eftermiddagsskift, men kunde komma ifrån tidigare, så vi kom iväg ca 18.00. Lite sent kan man tycka, vi kunde ju lika gärna ha väntat till morgonen därpå, men är det semester så är det.

Vi stannade för att övernatta på ställplatsen i hamnen i Gränna. Ställplatsen närmast campingen var full. Platsen där vi stod, vid parkeringen, är en ganska tråkig plats. Det är en typisk övernattningsplats, och det är bra att den finns. Man betalar med telefonen eller i automat, 120 :- kr för 24 timmar. Enkelt och smidigt. Man får använda campingens faciliteter mot extra avgift.

Själva ställplatserna är i en ring runt den vanliga bilparkeringen. Det är ingen plats som man tar ut bord, stolar och markis på. Det är en del trafik, men ganska lugnt på natten.

Platserna är väl markerade med linjer, och de är tillräckligt långa för att nio meter bil ska få plats utan problem.

Det är gångavstånd till färjan över till Visingsö, till centrum och till några små restauranger i hamnen.

Vi firade den nyinköpta husbilen med de jordgubbar som hade hunnit mogna innan vi åkte, och champagne så klart.

Olivia var skeptisk. Hon hade svårt att hitta sin plats i den nya bilen, det tog två tre dagar för henne att vänja sig och bestämma vart hennes plats var.

Vi gick ner till den lilla hamnen en liten stund, och hörde på två mindre bra trubadurer. Jag förstår inte vart de hittar alla.

Vi köpte en nachostallrik för två med tillbehör. Den var en besvikelse. Den röda ”såsen” var misstänkt lik vanlig ketchup. Nachostallriken på bilden och två öl blev 222 kr. Tur att vi hade mer mat i bilen.

Dagens läxa: stanna, sov över natten, åk vidare. Köp inte nachostallrik.

Publicerat i Camping | Märkt , | Lämna en kommentar

2019-04-25. Ställplats i Middelfart.

Idag blev det en bilåkardag. Vi hade över en mil kö före Elbetunneln i Hamburg, sedan gjorde vi ett kort stopp vid gränshandeln i Scandinavian Park, innan vi körde in i Danmark.

Vi siktade på ställplatsen i hamnen i Middelfart. Trots att vi kom fram ganska sent fanns det många platser kvar.

GPS: 55.492527, 9.731081

Pris: 150 Dkr

Man betalar med kort i automat som finns vid hamnkontoret. El, vatten och sådant kostar extra.

Platserna här är långa och lätt att köra in och ut från. De höll på och byggde ut när vi var där, och det såg ut som att det skulle bli bra.

I den lilla hamnen fanns det redan många båtar i vattnet. Det var mycket aktivitet och många båtar som skulle lyftas i sjön.

I hamnen finns ett gatukök där det finns typisk gatuköksmat. Det finns kebab, korv och sådant, men vi beställde varsin halv grillad kyckling. Det är de himla bra på att göra där.

Dagen efter avslutade vi vår påsksemester och åkte hemåt igen.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-04-24. Ställplats Greven och Zeltplatz Heidesee.

Vi siktade först på ställplats Greven, för där hade vi hört att det var fint. När vi kom dit var det fullt. Vi gick in och tittade, och konstaterade att den var nog inget för oss i alla fall. Det fanns många platser, och visst var det fint, men det var helt enkelt för mycket av allt för oss.

Vi siktade på campingen i Tyskland där vi har hittat den godaste schnitzeln som serveras på en tysk campingplats istället: Wohnmobilstell- und Zeltplatz Heidesee.

På den här campingen har vi hamnat förr, när vi har haft vägarna förbi. Den är ett säkert kort, här finns alltid platser kvar. Campingen ligger lantligt men inte långt från motorvägen, så det är ett bra stopp för en övernattning.

GPS: 52.578243, 8.115010

Pris: 10 €, lågsäsong, två vuxna utan el.

Det är mycket trevliga ägare. De pratar inte engelska.

Det finns två sektioner på den lilla campingen. En större gräsplan där de flesta står, och en mindre där vi brukar stå.

Vi körde längst in på den lilla gräsplanen. Platserna här är enkla. Här finns ingen lyx. Servicehuset är enkelt men funktionellt.

På campingen arbetar den här hunden. Han brukar ha en väst på sig med texten ”Platzwart”, platsvakt ungefär. Han har strosat omkring på campingen och kollat läget i många år, men just idag var han ledig. Han börjar bli gammal och behövde vila. Det har hänt att han har talat om för campare att de inte har spänt säkerhetslinorna till sin markis ordentligt när det har blåst. Han markerar även skräp som blåser iväg.

Den här hunden har aldrig koppel, men det är koppeltvång för andra hundar. Platzwart går omkring och tittar och inspekterar, men han går aldrig fram till folk eller andra djur. Dessutom är han livrädd för katter. Campingvärden bad oss att visa vår Olivia för Platzwart, så det gjorde vi. Efter det tog han långa omvägar runt oss. I år hade han fått en yngre lärling med sig, men han hade varit lite busig så han var inne i receptionen för tillfället.

Precis bredvid campingen ligger en fin liten sjö, som brukar vara full av aktivitet på sommaren.

Här finns en stor uteservering med utsikt över sjön och grönområdena runt campingen.

Det finns några bord inomhus också, men det var fortfarande perfekt väder, så vi gick in talade om att vi ville ha mat, och att vi ville sitta ute. Det tog inte lång tid innan ägaren kom springande med menyer och frågade om vi ville ha varsin öl. På den här campingen har de väldigt god schnitzel, med en ännu godare sås gjord på grädde och champinjoner. Den schnitzeln är ett måste när man är där.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-04-23. Rotterdam.

Dagen då vi skulle se Rotterdam. Vi campade på City Camping Rotterdam, ca 5 kilometer från centrum. Den trevliga tjejen i receptionen berättade hur vi skulle ta oss till centrum med buss, och hur vi skulle hitta till busshållplatsen. Vi fick en handskriven lapp där det stod vad busshållplatsen vid campingen hette, och vilken typ av biljett vi skulle ha. Lappen skulle vi bara visa för busschauffören. Det funkade bra. Biljetten kostade 4 €, och gällde hela dagen på alla centrumbussar. En karta över centrum med alla sevärdheter  kostade 50 cent, så vi köpte en sådan.

Vi klev av bussen vid centralstationen. Där var det stort. Tjejen i receptionen på campingen sa att man skulle passa sig för ficktjuvar där, särskilt om man gick omkring och såg ut som en turist. Vi såg nog väldigt bortkomna ut, vi bor ju i en kommun med 25.000 invånare, och i Rotterdam fanns det massor av folk. Här har vi inte ens riktiga stadsbussar.

Vi stod med vår turistkarta i högsta hugg och försökte att orientera oss. I lilla Köping har vi en gågata med några få tvärgator, så det här var spännande.

Från centralstationen såg vi ett väldigt högt hus, och vi konstaterade att centrum fanns någonstans där bakom.

Vi hittade rådhuset i slutet av en gågata. Jag tycker att rådhus är intressanta. Det är oftast väldigt vackra byggnader. Längs samma gata fanns det några uteserveringar.

Det här var en trevlig gata. Det var faktiskt den trevligaste gatan vi hittade i Rotterdam. De andra gatorna såg ut som i vilken storstad som helst. Det fanns shoppingcentrum och affärer, och en hel del kontorsbyggnader. Vi gillar inte att gå i affärer, och det fanns väldigt många sådana, så vi upplevde Rotterdam som en ganska tråkig stad.

Vi hittade de berömda kubhusen. De såg coola ut, men jag skulle inte vilja bo i något av dem.

Det finns 38 vanliga kubhus på ca 100 m², och två större kuber. Alla sitter ihop med varandra.

Det såg väldigt lustigt ut med de sneda husen.

Vi hittade en hamn att titta på. Det finns en stor hamn i Rotterdam också, men den hittade vi inte. Vi letade inte efter den heller, för den såg ut att ligga långt bort på kartan, och vi vågade inte hoppa på någon buss.

På en av affärsgatorna hittade vi den här vagnen som det kom musik från. En sådan skulle jag vilja ha.

Här är kyrkan Grote Sint-Laurenskerk, den enda byggnaden som finns kvar från det medeltida Rotterdam. Den blev svårt skadad under 2:a världskriget, men har blivit restaurerad sedan dess.

Heineken finns överallt i Holland, även i Rotterdam. När vi hade besökt en stor utomhusmarknad med fisk, kött, grönsaker, kläder, väskor och allt man kan tänka sig, hamnade vi på en uteservering nära rådhuset.

Vi var hungriga, så Lelle åt hamburgare och jag åt en hink med spareribs och kycklingvingar.

Vi konstaterade att Rotterdam inte hör till våra favoritstäder. Det är säkert en spännande stad för den som tycker om shopping eller ny arkitektur, men ingen av oss är särskilt intresserad av det. Vi tycker bättre om gamla stadskärnor och historiska saker, och det hittade vi inte mycket av här.

Vi upplevde Rotterdam som en stökig och bullrig stad. Det var mycket trafik i centrum, både bilar, cyklar, mopeder och bussar. Dessutom fanns det spårvagnar att se upp för. Hela tempot både på folk och trafik kändes stressigt. Det här var inte vår typ av stad, eller så missade vi den delen som skulle ha varit för oss.

När vi satt och åt kände vi att vi hade fått nog av Rotterdam. Vi letade reda på centralstationen och buss 33, och visade vår handskrivna lapp som vi hade med oss från campingen. To the camping, sa chauffören, och vi sa yes please. När vi närmade oss campingen ropade chauffören att vi var framme, och önskade oss fortsatt trevlig resa. Det tyckte jag var trevligt.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-04-22. Keukenhof och City Camping Rotterdam.

Vi bestämde oss för att åka till Keukenhof för att se på tulpaner. Där var det massor av folk överallt, och kaos på vägen och parkeringarna. Ställplatsen såg överfull ut. Det stod parkeringsvakter och poliser och dirigerade både trafik och fotgängare. Det kändes omöjligt för oss att stanna överhuvud taget, och ännu omöjligare att ta oss till ställplatsen. Dessutom blev vi dirigerade bort från infarten av poliser. Det var bara att åka vidare och ta till plan B.

Vi bestämde oss för att åka mot Camperpark Zeeland, för där brukar man få plats. Efter en liten stund ändrade vi oss igen, och styrde mot Rotterdam.

Längs vägen såg vi stora färgglada fält med tulpaner. Det är svårt att inte se tulpaner i Holland på våren.

Här tror vi att det var flera rosa eller röda tulpaner på gång, det såg ut så när man såg färgskiftningarna på fältet.

En inte så typisk bild av Holland, faktiskt. Man ser inte så många väderkvarnar som man kan tro nu för tiden.

Det här är en typisk bild av Holland. Platt landskap och många kanaler. Det enda som saknas på bilden är en cykelbana, med en sådan bredvid vägen skulle bilden av Holland ha varit komplett.

När vi kom fram till City Camping Rotterdam, som verkade vara det bästa alternativet om man ville se Rotterdam, var det fullt på alla elplatser. Vi kom fram 16.30, och då fanns det bara plats på tältcampingen. Det spelade ingen roll för oss, bara underlaget var hårt nog, och det var det, så vi checkade in.

GPS: 51.931028, 4.444411

Pris: 27.50 €, två vuxna utan el.

Tjejen i receptionen var mycket trevlig. Hon följde med oss ut och visade vart tältcampingen var, och vart servicehuset låg. Hon berättade också hur vi lättast tog oss in till centrum med buss. Det var ca 5 kilometer dit från campingen.

Tältcampingen består av en stor gräsmatta där man kan stå hur man vill. Tjejen i receptionen sa att de ville gärna ha lite ordning ändå eftersom det var storhelg och säkert skulle komma fler. Vi hamnade mellan två små tält.

På kvällen kom det fler husbilar, och de ställde sig i fina rader med bra avstånd mellan raderna, så att andra skulle kunna köra in och ut. Det blev lite som provisoriska vägar på tältcampingen.

Sent på kvällen var både den ordinarie campingen och tältcampingen full av husbilar.

På den ordinarie campingen fanns en särskild avdelning för husbilar. Den enda skillnaden mot tältcampingen var att det fanns en väg där, och ström.

På den lite finare delen av campingen fanns det riktiga campingtomter. Där stod många uppställda husvagnar och några husvagnar och husbilar på genomresa.

Det fanns även några få platser på asfalt. Jag vet inte om det var någon form av quick stop.

Vid campingen fanns en liten restaurang som var stängd för säsongen.

På kvällen satt vi och planerade lite inför morgondagens tur in till centrala Rotterdam. Vi fick besök av några änder och av de här fåglarna.

Det märktes att vi var nära en större stad. Det åkte flygplan över oss kors och tvärs, och vi hörde mycket ljud från vägarna runt omkring campingen. Det gick en stor genomfartsled precis bredvid campingen. Den gjorde att det var lätt att ta sig dit, men det var mycket tung trafik där hela natten.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-04-21. Knaus Campingpark Wingst.

Vi åkte vidare in i Tyskland, och tittade först på ställplatsen i Stade. Där var det fullt av påskfirare, trots att vi kom fram ganska tidigt. Det fanns extra platser på en parkering i närheten, men det såg inte så trevligt ut, så vi åkte vidare.

Till slut hamnade vi på Knaus Campingpark Wingst. Det är en medelstor camping, med mycket ordning och reda. Man checkar in och får sällskap av någon ur personalen som följer med och visar vart man har sin plats. De är trevliga och pratar bra engelska i receptionen.

GPS: 53.752603, 9.083444

Pris: 39.30 € för två vuxna. Då betalar man 3.50 € extra för husdjur.

Välorganiserad tysk camping. Här finns det skyltar till allt.

Platserna är ok. Det finns både väldigt små och lite större platser. Vi fick en av de större eftersom vi har 9 meter bil.

Det är grönt och lummigt. Det är träd och häckar i mängder på den här campingen.

Nu fick vi se gröna björkar för första gången det här året. I Tyskland var det riktig vår.

På campingen finns det en sjö, säger de. Jag kallar den för vattenpöl modell större. I den går det både att fiska och bada, men den ser inte så inbjudande ut tycker jag.

Det finns även en kryddträdgård att titta på.

Vi ville inte bada, vi ville inte fiska, så vi gick till restaurangen som finns i anslutning till campingen istället. Där finns det bra öl och bra mat, till vettiga priser.

Jag beställde schnitzel och Lelle beställde någon form av fisktallrik med lax tillagad på olika vis. Mat och fyra stora flaskor öl kostade totalt 32 €. De har väldigt bra mat i den här restaurangen, och väldigt bra service.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-04-20. Renbæk fiskesø.

Idag testade vi Pintrip för första gången. Pintrip är en dansk sammanslutning av olika platser där man får övernatta gratis om man är medlem. Det kostar 299 Dkr/år att bli medlem. Då får man en katalog som visar alla platser som finns med. Det kan vara gårdsbutiker, vinbryggerier, ölbryggerier, restauranger, fiskesjöar, museum, lantbruk osv. Platserna har en eller flera gratisplatser som är reserverade för medlemmar, med varierande service.

Vi åkte förbi några platser där det var fullt redan, innan vi hamnade vid Renbæk fiskesø. Här fanns det tre platser som var reserverade för Pintrip, och vi var ensamma där.

GPS: 55.180311, 8.903570

Faciliteter: soptunna

Vid Renbæk fiskesø stod vi fint på en stor gräsmatta med utsikt över sjön. Underlaget var hårt trots att det var tidigt på året.

Det var lugnt och tyst vid sjön. Fiskekort kan man köpa i en automat på platsen.

Det finns inga stora vägar i närheten. Här står man mitt ute på landet.

Runt en av de två sjöarna går en hård väg. Man fick köra där med personbil för att komma nära fiskeplatserna på andra sidan sjön, men ägaren ville inte ha husbilar där.

Det var över 20 grader varmt ute, och strålande sol. Olivia låg i gräset och nöjt av vårsolen.

Det här var en bra plats att upptäcka. Den ligger dessutom nära tyska gränsen, så det är en perfekt plats att övernatta på när man är på genomresa.

Träden hade inga blad ännu, men de började skifta i lila. Våren hade definitivt kommit längre här i södra Danmark än vad den hade gjort hemma.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-04-19, dag 1. Bengt i Örkelljunga ställplats.

Påsksemester! Vi hade lite lösa planer på att se antingen tulpaner i Holland eller att se Rotterdam, så vi siktade på det.

Vi hade strålande sol och 22 grader. Första stoppet på resan fick bli på ställplatsen vid Bengt i Örkelljunga. Då hade vi kört ett antal mil från Västmanland.

Bilden ovanför är från ställplatsen, men den är inte tagen vid samma tillfälle. Jag missade tydligen att ta foton den här dagen.

Här finns det man behöver. Det finns toa- och vattentömning, vattenpåfyllning och soptunnor. El finns i mån av plats.

GPS: N 56°17’09” E 13°20’26”

Pris: 50 kr utan el, 100 kr med el. Kan betalas med swish.

Vi testade restaurangen som ligger strax bredvid ställplatsen, Old Mikes Dinner. Det var väldigt bra service, och väldigt bra mat, men något var galet. Trots att det var väldigt lite folk där fick vi vänta i över 40 minuter på varsin hamburgare. Andra gäster väntade också väldigt länge, och började fråga efter sin mat. Det blev även en hel del fel på beställningarna, men vi fick rätt. Vi hade kanske tur. Vi hann få i oss ett par öl var medan vi väntade.

Vi var glada över att vara på resande fot igen, det var varmare än vanligt för årstiden, vi var mätta och belåtna på kvällen, och allt kändes bara sådär allmänt bra.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , | Lämna en kommentar

2018-08-11, dag 30. Björnskiten 2.

Vi bestämde att vi ville ha en natt till, minst, i husbilen innan vi åkte hem. En natt i lugn och ro, med bara djuren i skogen som grannar, för att samla krafter, vila och smälta alla resans intryck.

Vi har hittat några bra platser i skogen under alla år som vi har rest, och det här är en av favoriterna. Vi kallar den för Björnskiten 2, av den enkla anledningen att den ligger nära en annan plats där vi har stått, och där vi hade björnskit utanför bilen på morgonen när vi vaknade. Den platsen heter Björnskiten 1.

GPS: det finns självklart koordinater till den här platsen också, men jag vill gärna behålla den för mig själv. Taskigt? Ja, lite kanske. Men, det är himla skönt för mig att ha en tillflyktsort som inte så många känner till.

Pris: Gratis

Faciliteter: Inga. Det finns inte ens ett utedass.

Framme vid Björnskiten 2. Här trivs jag. Det är lugnt, det finns en sjö, och det går att fiska.

Här står man för sig själv precis vid sjön. Det är helt underbart att höra vågornas skvalp och fåglarnas kvitter.

Om man vill kan man bada i sjön. Det var väldigt lite vatten, vattnet brukar nå upp till de stora stenarna.

Det blåste ordentligt hela dagen, riktigt kalla vindar. Det var så kallt så jag plockade fram min poncho av alpacka-ull. På eftermiddagen/kvällen började det regna. Efter en snabb koll på väderleksrapporten bestämde vi oss för att åka hem dagen därpå. Det var lika vemodigt som vanligt, och jag har redan börjat längta ut på vägarna igen.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-10, dag 29. Kapten Billes och Göta Kanal.

På väg norrut och hemåt. Vi ville dra ut på resan lite till, och funderade på vart vi skulle övernatta. Vi började ju resan med att besöka platser där vi hade varit förut och ätit bra mat. Varför inte sluta på samma sätt? Alltså valde vi att köra till Kapten Billes ställplats vid Göta Kanal. Där åt vi väldigt bra mat i påskas.

Eftersom det var fredag, och sommar, så tänkte vi att en ställplats vid Göta Kanal kan bli full tidigt. Vi kom dit väldigt tidigt, strax efter kl 12.00, och då såg det ut så här. Kl 20.00 på kvällen fanns det fortfarande platser kvar. Inte lika många, men ändå. Bra att veta.

GPS: N 58°30’29” E 15°58’42”

Pris: 160 kr utan el

Man checkar in hos Kapten Bille och hans fru i vandrarhemmet som de driver i det röda huset. Där finns dusch och toalett. Toatömning finns inte. Både kaptenen och hans fru är väldigt trevliga, glada och välkomnande. Bara det gör att man tycker om en plats extra mycket. Tänk vad viktigt ett bra bemötande är.

Platserna är uppmärkta väldigt bra. Man ställer sig rakt mot sitt lilla staket.

Platserna är stora för att vara på en ställplats. Underlaget är hårt och marken är plan. perfekt.

Man står med utsikt över kanalen och alla båtar som åker förbi. Det finns två planer att stå på, en med el och en utan. Den med el är dyrare, och man har bättre utsikt från platsen där det inte finns el.

Det finns färskvatten som man kan ta där båtarna lägger till. Det finns ingen möjlighet att tömma spillvatten.

Vi tillbringade dagen med att titta på båtar, och att sitta på uteserveringen vid vandrarhemmet.

Det blir broöppning med jämna mellanrum, som man kan titta på. Det går tåg över kanalen väldigt ofta, och då får båtarna vänta.

Utanför vandrarhemmet finns en minigolfbana, utifall man tröttnar på att titta på båtar.

Och, till sist, anledningen till varför vi åkte tillbaka hit: maten. Maten lagas på vandrarhemmet, och den har varit väldigt bra vid båda våra besök. Det är bra service, lagom mycket mat, och bra tillagat. På bilden ser vi deras extremt goda pepparstek med klyftpotatis.

Om man vill ha mer peppar på sin pepparbiff kan man låna pepparkvarnen från köket. Det är ingen risk att den kommer bort.

Medan vi åt passade katten Olivia på att sova. Hon fick för sig att den bästa platsen var i extrasängen, så det var bara för oss att fälla ner den åt henne. Snacka om bortskämd katt.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-09, dag 28. Öland och Flatenbadets Camping.

Vi började dagen med att åka runt lite på Öland. Vi var där varje år förr, så vi har sett mycket, men det är ändå kul att uppleva saker igen.

Vårt första mål var Neptuni åkrar, en liten bit norr om Byxelkrok på öns västra sida. Vackert, kargt och storslaget, precis som vi kom ihåg det.

Vi körde söderut längs kusten, och tittade på ställplatsen vid Sandviks kvarn. Ställplatsen började fyllas på redan 10.30 på förmiddagen, dessutom var den inte anpassad för stora bilar. Det fanns ett par platser med lagom längd för oss, men de var redan upptagna. Vi hade tänkt åka runt på ön, och sedan komma tillbaka och övernatta vid kvarnen, men den tanken fick vi ge upp.

Vi åkte vidare mot Byrums raukar i stället. Där kan man se Blå Jungfrun långt ut i vattnet. Vi tog en båt dit från Byxelkrok för en himla massa år sedan, och det var kul att se ön på nära håll. Det var helt klart värt pengarna då.

Om man inte har sett raukarna rekommenderar jag att man åker dit. Det är ett himla häftigt landskap. Det finns större och finare raukar på Gotland, Öland har en light-version kan man väl säga. De är maffiga på Öland också, och dit tar man sig dessutom utan att behöva åka färja.

Vi åkte runt lite på ön. När vi blev hungriga åkte vi tillbaka till Sandviks kvarn för att äta lufsa.

Den öländska rätten lufsa består av riven potatis som tillagas i ugn med tjocka skivor av fläsk. Väldigt gott! Det blev en dålig bild, men det är den enda som jag har.

När vi satt och åt bestämde vi oss för att åka tillbaka till fastlandet igen.

Vi hamnade på Flatenbadets Camping, en camping som vi var på för ca 15 år sedan. Det kan vara kul att se hur det har förändrats, tänkte vi.

GPS: N 57°21’28.88” E 13°55’51.39”

Pris: 240 kr

Det här är en liten och mysig camping där man har en fin utsikt över sjön från de flesta platserna. Jag tycker om små campingar, så för mig är den alldeles lagom. Just i år var stranden extra stor, eftersom det knappt fanns något vatten i sjön efter sommarens brist på regn.

Ägarna var nya från förra året, tror jag. De var väldigt trevliga.

Platserna är inte stora, men helt ok. Servicehuset är ok. Det är rent och fräscht, men skulle må bra av en liten renovering.

Vid receptionen finns en liten servering, som vi givetvis provade. Schnitzel åt mig, och hamburgare åt Lelle. Maten var väldigt bra, den får de full poäng på. Mat och varsin stor öl kostade 270 kr.

Bredvid uteserveringen finns en rejält tilltagen lekplats, och på andra sidan av receptionen finns det minigolf.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-08, dag 27. Öland och Tokenäs Camping.

Öland, här kommer vi! Efter x antal år. Jag vet inte hur många år sedan det var sedan vi var på ön senast. Vi som alltid brukade åka dit.

Jäklar vad torrt det var på ön. Det märktes att vi hade haft en extrem sommar med mycket värme och inget regn. Behöver jag skriva att det var totalt eldningsförbud?

Vi tog sikte på Tokenäs Camping nära Byxelkrok. Där har vi varit en gång förut, och vi gillar den campingen. Trevlig personal, bra servicehus, mycket träd, bra platser, nära till Byxelkrok, nära till havet. Sist vi var där var gräset grönt, men så var det naturligtvis inte i år.

GPS: N 57°19’15” E 16°59’56”

Pris: 240 kr utan el

När vi kom fick vi gå in först och välja plats. Det fanns många att välja på eftersom säsongen började ta slut. När vi hade sett ut en plats checkade vi in och körde dit.

Platserna är väl markerade. De är inte så stora, men de räcker gott och väl till för oss.

Vi stod precis under en ek. Eftersom det blåste ordentligt fick man ett ekollon i huvudet med jämna mellanrum.

Vi tog gång-/cykelvägen in till Byxelkrok. I normala fall tar det ca 10 minuter att gå, men eftersom Lelle hade fått gikt i stortån tog det oss minst det dubbla. Det är bra väg att gå på, och man kan passa på att titta efter bra badplatser längs vägen.

Inne bland sjöbodarna var det liv och rörelse. Vi promenerade omkring fram och tillbaks, och satte oss vid en uteservering med jämna mellanrum. Det var nästan som att vara utomlands igen. Priset på ölen var ju högre förstås, men i övrigt var det precis som i Tyskland eller Frankrike.

Vi tittade på hamnen och alla båtar, och såg när båten till Oskarshamn (tror jag) kom.

Vi åt tidig buffé på restaurang Sjöstugan. Före kl 17.00 kostade det 120 kr/person, efter det höjdes priset till 190 kr/person. Buffén där rekommenderar jag inte. Den ska man undvika. Det smakade glädjelös massproduktion om det mesta. Tänk storkök, skolkök eller vad som helst. Dessutom var de unga killarna i personalen väldigt nonchalanta. De var mer intresserade av varandra och sina telefoner, än av matgästerna. När något var slut, bemöttes man av attityden ”men ta något annat då” innan de gick in i köket och sa till med en stor suck. Där äter vi inte igen. Tur att det finns fler ställen att välja på i Byxelkrok.

I hamnen i Byxelkrok finns en ställplats. Jag vet inte vad det kostar att stå där, eftersom vi stod på campingen. Ställplatsen såg trång ut, men läget är det inget fel på. Det är nära till restauranger och sjöbodar, och utsikt över vattnet.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-07, dag 26. Sverige och Stensö Camping.

Idag blev det en lång bilåkardag. När vi ändå körde, bestämde vi oss för att åka till Öland en sväng. Det är länge sedan vi var där.

Sverige är lika platt som Danmark, åtminstone i Skåne.

Vi gjorde ett stopp på vägen, på Stensö camping i Kalmar. Då hade vi kört hela dagen.

Vi kom fram till Stensö på kvällen. I receptionen togs vi emot av en yngre kvinna som inte var särskilt trevlig. Hon var så där ”professionell” om ni förstår vad jag menar. Nästan lite överlägsen. Det är faktiskt den första vi har träffat under hela resan som har varit så.

Här fick vi också lov att köpa campingkort, eftersom ”det används på alla campingar i hela Europa, för att det är krav på det”. Vi förklarade att så är det inte alls, det här är faktiskt den första campingen på hela vår resa där det krävs. I Danmark har dessutom campingägarna förbjudits att kräva campingkort, efter en fällande dom för olaga konkurrens. ”Jag har faktiskt varit på kurs, så jag vet att det krävs”, var svaret vi fick. Ok, vi köper ett campingkort, inte för att vi vill, utan för att vi är för trötta för att åka någon annan stans. Men ljug inte om att det krävs överallt i hela Europa, för så är det inte.

GPS: N 56°38’59.17” E 16°19’37.32”

Pris: 265 kr utan el

En bra sak med den här campingen är att om man inte ska ha el, får man ställa sig vart man vill. Utom på en el-plats förstås. Det gör att vi kan stå under och bredvid en massa träd, och det gillar vi.

Bra vägar, och bra platser om man inte behöver el.

Det finns flera servicehus, och de är fräscha. Det är alltid nära till ett av dem.

Det fanns många lediga platser kvar där det inte fanns el.

Vädret var omväxlande. Det var varmt när solen kom fram, men inte lika varmt som i Tyskland och Frankrike.

En restaurang bredvid en camping i Sverige. Första dagen i Sverige, och jag saknade redan övriga Europa. Det finns ju inga människor ute här! Visserligen är det tisdag, men i resten av Europa spelar det ingen roll. Där är det fullt med folk och liv och rörelse på restauranger och uteserveringar oavsett veckodag. Det kanske var därför tjejen som tog emot vår beställning stod och gäspade.

Varje gång vi kommer tillbaka till Sverige, påminns jag om varför vi har valt att börja åka utomlands. Folk umgås, ler och skrattar mer där.

Maten var ok, men efter vår resa fick vi nästan en chock över priset. 460 kr för varsin tallrik mat och en öl var. Det var inte särskilt mycket mat heller, Lelle blev inte ens mätt. Han gick därifrån hungrig och tog en smörgås i bilen. Smaken var ok åtminstone.

Jag åt fish and chips, och Lelle åt kyckling med potatisgratäng.

Kommer vi tillbaka? Nej. Inte så länge som de kräver campingkort i alla fall.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-06, dag 25. Danmarks högsta punkt, Aa Strand Camping.

Vi satt och funderade på att Danmark var väldigt platt, och undrade hur hög Danmarks högsta punkt var. Efter lite sökande på Google såg vi att Danmarks högsta punkt faktiskt låg åt rätt håll, så vi bestämde oss för att bestiga den.

Ejer Bavnehøj är Danmarks tredje högsta naturliga punkt. Den är 170,35 meter hög. Eftersom det går bilväg ända fram är den väldigt lätt att bestiga. Den ligger inte långt från Skanderborg, på Jyllands östra sida, i närheten av byarna Riis och Ejer.  På toppen finns ett torn som byggdes 1924, till minne av föreningen av södra Jylland och resten av Danmark efter första världskriget.

Nära Ejer Bavnehøj  ligger Yding Skovhøj, som är Danmarks högsta punkt. Den är 172,66 meter hög. Där ligger en gravhög som är byggd av människor på bronsåldern. Utan gravhögen blir Skovhøj inte landets högsta punkt längre.

Danmarks absolut högsta naturliga punkt är Møllehøj, som är 170,86 meter hög, alltså 51 cm högre än Ejer Bavnehøj.

Møllehøj, blå prick, och Ejer Bavnehøj, rött kryss. Danmarks högsta punkter ligger väldigt nära varandra. Eftersom det var bilväg till Ejer Bavnehøj, och Møllehøj låg inne på en gård, valde vi att stanna vid Ejer, och beundra Møllehøj på avstånd.

Det fanns bra parkering, och en kiosk som sålde godis, dricka och korv.

Nu ville vi stå på ställplats vid havet, i en hamn, nära en by, och med restaurang i närheten. Vi åkte bron över Lilla Bält och siktade på Assens, men vi hittade inte ställplatsen där. Det fanns ingen bra plats att vända på, så vi fortsatte längs kusten, samtidigt som jag letade efter en lämplig camping i stället.

Vi hamnade på Aa Strand Camping, i närheten av Ebberup på sydvästra Fyn (samma ö som Odense ligger på).

Vi parkerade utanför och gick till receptionen. Där blev vi mötta av en mycket trevlig kvinna, som berättade att vi fick stå vart vi ville. Det var bara att gå eller köra in och titta. Sedan skulle vi komma tillbaka och berätta om vi hittade en bra plats, och checka in. Vi fick tips om vart vi skulle kunna få bäst utsikt över havet.

Adress: Å Strandvej 61, 5631 Ebberup, Danmark

Pris: 160 Dkr, två personer utan el

Campingen ligger precis vid havet. Från några av platserna har man väldigt fin utsikt.

Vissa av platserna var svåra att komma fram till med vår stora bil. Det var träd och buskar som gjorde att vi inte kunde svänga som vi ville, även fast Lelle har blivit väldigt bra på det genom åren. Några av platserna var väldigt små, andra var större. Platserna var bra uppmärkta. Vi hittade en bra plats med utsikt över havet i alla fall.

Sämre utsikter har vi haft. När vi fick grannar framför oss försvann en del av utsikten, men vi såg en liten bit hav i alla fall.

Här har vi ån som campingen har fått sitt namn från.

Havet. Här fanns det både bad och fiskemöjligheter. För att komma till en strand med mer sand, fick man gå en bit bort från campingen.

Finns det vatten, så hamnar jag ofta i det. Det var många stenar på botten, och jag hittade en som var bra att sitta på.

Här har vi den lilla livsnjuterskan. Här testar hon danska ostbågar.

 

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-05, dag 24. Toftum Bjerge Camping.

Vi hade inga egentliga planer, förutom att vi skulle åka runt lite i Danmark. Vi visste inte vad vi ville se, och egentligen var vi nog ganska trötta på att se saker. 24 dagen på vägarna, och vi ville bara luffa runt och ta det lite lugnt.

Vi åkte först västerut från Uge, och sedan väg 181 längs kusten norrut mellan Søndervig och Lemvig. Landskapet är fascinerande. Det är platt och fullt med sanddyner.

Man ser inte havet, det ligger bakom sanden någonstans. Här och där ligger det några hus som tar skydd bakom sanddynerna.

På vissa platser längs väg 181 syns havet. Det här är ett vackert område.

Framåt eftermiddagen hittade vi en camping längs vägen, Toftum Bjerge Camping, strax före Humlum om man kommer söderifrån.

Adress: Gl Landevej 4, 7600 Struer, Danmark

Pris: 190 Dkr, två personer utan el

Personalen i receptionen var trevlig. Campingen har tre områden, och vi fick välja en plats på ett av områdena, och sedan komma tillbaka och tala om vilken plats vi hade valt.

Området som vi blev hänvisade till var en stor gräsplan med några små buskar, som såg ut att ha dött pga bristen på regn. De fyllde sin funktion som gräns mellan platserna i alla fall.

På det här området var platserna ganska stora.

Det var absolut inget fel på utsikten från vår plats. Danmark är platt, så det räcker att komma upp på en liten platå för att kunna se hur långt som helst. Molnen och solen gjorde väldigt härliga färger ut över fälten.

Här fick vi både blåst och regn, och det var faktiskt ganska kallt. Vi hade längtat efter lite svalare väder, och nu fick vi det. Mer än vi behövde, till och med. Vi satt inne nästan hela kvällen, och bilen skakade ordentligt i blåsten.

På vårt område fanns en liten barack med toa och dusch. Det var enkelt, men väldigt rent och fräscht där.

På området bredvid vårt hade man skapat etapper som man stod på, för att utnyttja utsikten. Här såg det ut att bara vara säsongsplatser.

På det tredje området, på andra sidan om receptionen, fanns det mycket träd och buskar. Det här såg ut att vara en äldre del av campingen, men den var väldigt välskött. Det här var det största området, och det var blandat med säsongare och campare. Det var övervägande husvagnar där.

Här fanns ett riktigt stort servicehus med alla tänkbara faciliteter. Det här var enda platsen att tömma toan på, så vi hade en bit att gå. Det gick inte att tömma vid baracken där vi stod.

I närheten av campingen fanns havet med en fin badstrand. Det tog ca 5-10 minuter att gå dit.

Lekområden fanns på alla campingens områden. Allt såg ut att skötas om bra.

På baksidan av servicehuset fanns en grillplats med tak. Just nu var det eldningsförbud, men det syntes att den brukade användas. Bredvid den fanns en hage med några getter.

Vi beställde mat på campingens restaurang, i vanlig ordning. Vilken mat! Det var mycket, det var gott, servicen var väldigt väldigt bra. Allt var perfekt, helt enkelt. Helt otroligt bra! Jag åt svinemørbrad. Jag vet inte riktigt vad det är, mer än att det var fläsk av något slag och att det var väldigt gott. Lelle åt semesterns bästa hamburgare.

Jag skulle kunna åka till den här campingen igen bara för matens skull, så gott var det.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-04, dag 23. Uge Lystfiskeri og Camping.

Vi åkte vidare mot norr, för att försöka hitta lite svalare väder. Idag hade vi en färdig dagsrutt redan när vi startade. Det hör inte till vanligheterna för oss, som brukar ta dagen som den kommer. Jag programmerade GPS:n och lutade mig tillbaka.

Det var fortfarande lika mycket kö på A7. 20 mil tog 5 timmar att köra. Det var ingen idé att svänga av motorvägen och välja småvägar den här gången. På småvägarna brukar trafiken flyta på, men det var så många som hade svängt av så det var stopp där också, enligt google maps.

Om du är nyfiken på att se hur det ser ut när man åker Autobahn genom Hamburg och genom tunneln under Elbe, kan du se de två korta filmerna här nedanför. Trafiken genom tunneln flöt faktiskt på bra i år. I filmerna kommer vi söderifrån på A7.

Jag har hört att flera som inte har kört den här vägen förut att de är lite oroliga, men det behöver man inte vara. Det är bra skyltat, och om man tar det lugnt så går det bra.

Här är vi på väg in i tunneln under Elbe. Filmerna är filmade med min telefon, därav kvalitén, men man får i alla fall en inblick i hur det ser ut.

Vi stannade vid gränshandeln Scandinavian Park strax utanför Flensburg. Där finns det mycket bra parkering för både husbil och husvagn. Det går att övernatta där också, vi har gjort det en gång, och det gick bra.

Bilden ovanför är från Scandinavian Park 2014, jag tog inga kort där i år. Det som har hänt sedan dess är att långtradarna har fått en annan parkering precis bredvid. Här är det inga problem att parkera om man ska handla i gränshandeln.

Om man vill övernatta nära gränshandeln, i stället för att sova på parkeringen, kan jag rekommendera den här campingen, Uge Lystfiskeri og Camping i Danmark. Campingen ligger ca 3 mil från Scandinavian Park, och den har blivit en fast punkt för oss. Jag tror att vi har stannat där 4-5 gånger nu. Det finns ingen stad i närheten, men det är perfekt att övernatta här.

Adress:  Åbenråvej 95, 6360 Tinglev

Pris: 150 Dkr för två personer, utan el

Ägarna är trevliga. De har en stor karta med pluppar på i receptionen, där de visar vilka platser man har att välja på. Man kan åka in och titta på olika alternativ om man vill, och komma tillbaka och tala om vilken plats man har valt.

När man checkar in får man ett kort som fylls med valfri summa pengar, som används till dusch och tvättmaskin. Pengar som finns kvar på kortet får man tillbaka när man checkar ut. När man handlar i den lilla affären som finns i receptionen kan man välja att skriva upp det, och betala samtidigt som man betalar för platsen.

Platserna är stora och väl markerade. Campingen består av flera olika kvarter som avgränsas med höga träd och buskar. I varje kvarter får det plats 8 ekipage.

I år när vi var där i år var det väldigt torrt. Gräset var brunt och knastrade under fötterna. Vädret lovade regn, men det kom aldrig. Det var totalt eldnings- och grillningsförbud inom hela området.

Bilden ovanför texten är från i år, bilden nedanför texten är taget vid ungefär samma tid förra året. Vi står på samma plats, men olikheterna är slående.

På campingen finns tre sjöar och en pöl. I alla tre sjöarna sätter de i Regnbåge. Fiskekort köper man i automat vid sjön med samma kort som man använder till duschen. Runt sjöarna finns bänkar och några bord. Det är väldigt fint iordninggjort. I den lilla pölen ser man några fiskar som simmar omkring. Där är fiske endast tillåtet med metspö och för barn i målsmans sällskap.

En del av den stora sjön är stängd för fiskare. Där finns det en fin liten badplats med sandstrand.

Vi brukar stanna på den här campingen på vägen hem från södra Europa. Oftast är vi lite trötta efter gränshandeln, och här kan man vila upp sig. Ibland stannar vi en natt, ibland två. Stannar vi två nätter är det skönt att sätta sig med sitt metspö vid någon av sjöarna och bara njuta av stillheten. Vi har aldrig fått fisk, men vi har sett när de har satt i dem.

Två eller tre droppar regn fick vi, sedan blåste molnen förbi. Hoppas att campingens gräsmatta återhämtar sig tills nästa år. Vi kommer antagligen tillbaka oavsett.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-03, dag 22. Camping Aller-Leine-Tal.

På väg norrut. Den här sommaren har varit extremt varm, så skugga var ett av våra krav. Både för oss och för vår gamla katt. Vi tänkte åka runt lite i Danmark, därför följde vi A7 norrut från Rothenburg ob der Tauber. Det var väldiga köer i båda riktningar på A7 mellan Hannover och Hamburg.

När vi hade passerat Hannover körde vi mot en camping inte långt från Autobahn. Vi hamnade på Camping Aller-Leine-Tal. Ibland hittar man små, undangömda campingpärlor, och det här var en sådan.

Camping Camping Aller-Leine-Tal ligger längs A7 ca 2 mil norr om Hannover. Man gör en liten avstickare från motorvägen, och det är tillräckligt långt bort, ca 1 km, för att ljudet från vägen inte ska höras. Det finns en liten by i närheten, Essel, men där finns inget att göra. Inte vad vi kunde se när vi körde igenom, åtminstone. Har man husbil så är det här en typisk plats där man stannar och övernattar, och sedan far vidare.

GPS: N 52°41’22” E 9°41’53”

Pris: Två vuxna utan el 22 €

Antal platser: 100 enligt ACSI-katalogen

I receptionen var de väldigt trevliga och välkomnande. De pratade mycket bra engelska. Vi fick åka in och välja vilken plats vi ville ha själva. Vi behövde inte tala om vilken plats vi valde, det viktigaste var att vi bara tog en plats.

Platserna varierade i storlek, men vår 9-metersbil fick gott och väl plats på de flesta. Man fick ställa sitt ekipage hur som helst på platsen, bara man höll sig inom tomtgränsen.

Det fanns gott om lediga platser även på kvällen. Numren på platserna var svåra att se, men träden som fanns gjorde naturliga tomtgränser.

På den här campingen var det inga problem att hitta skugga. Det fanns massor av träd, buskar och andra planteringar.

Vägarna på campingen var bra. Det gick inte att köra fortare än gångfart på dem, och det gillar jag.

På campingen var det totalt grillförbud pga torkan och värmen. Inte ens gasolgrill var tillåtet. Vi provade campingens restaurang, och den var det enda som inte var bra på campingen. Servicen var väldigt bra, men inte maten.

Jag beställde schnitzel med campinjonsås, och fick en opanerad fläskkotlett med en sås där det fanns några burkchampinjoner och en himla massa ketchup. Såsen smakade bara ketchup, och var alldeles kletig i konsistensen.

Lelle fick någon form av köttfärslimpa med fett lindat runt. Det skulle vara fläsk, men det var bara fettet kvar.

Maten gick att äta, vi blev mätta, men gott var det inte.

Alltså: campa gärna här, campingen är väldigt trevlig och bra, men laga maten i bilen.

Precis bredvid restaurangens uteservering fanns en välutrustad lekplats. Det såg ut som att de skötte om den bra, och höll sakerna i toppskick.

Precis bredvid campingen ligger en liten å.

Utanför campingen finns den här lilla vägen, som leder ner till floden Aller. Det tar ca 5 minuter att gå från campingen.

Floden Aller är inte stor. Den flyter fram väldigt stilla genom jordbrukslandskapet. Det var riktigt mysigt där nere.

Det gick att bada i floden, men man bör vara simkunnig och ha badskor. Det var några ungdomar som kom dit och badade, och de sa att det var underbart skönt i vattnet. Det var lite halt att ta sig i och ur vattnet. Jag hade inga badkläder med mig, annars hade jag nog gjort dem sällskap.

Kommer vi tillbaka hit? Ja, om vi har vägarna förbi och söker efter nattläger.

 

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-02, dag 21. Rothenburg ob der Tauber.

Rothenburg ob der Tauber. Den staden utforskade vi ordentligt förra året. Kopplingen gick sönder när vi körde på Autobahn, och vi tog oss precis till Rothenburg. Där satt vi fast på ställplatsen från fredag till måndag morgon, och därefter på hotell medan bilen var på verkstad. På onsdagen kom vi därifrån.

I år tänkte vi bara göra ett litet stopp, för att uppleva staden med hel bil. Riktigt varför vet jag inte, men det kändes som en kul grej. Dessutom tänkte vi passa på att hälsa på servitriserna som vi lärde känna på restaurangen som blev vårt stammishak.

Vi kom fram tidigt, redan kl 11, och det var tur. Halva ställplatsen var nämligen avstängd för husbilar. Det var en tillfällig busshållplats där, eftersom den ordinarie byggdes om. Vi fick en bra plats i alla fall, precis bredvid ett träd.

I Rothenburg finns flera ställplatser, den som vi har stått på heter P2. Det är väldigt nära att gå till gamla stan därifrån, det tar ca 5 minuter. Det finns några platser som är väldigt lätta att komma in och ut på, man kör helt enkelt rakt igenom dem, och står bredvid varandra. Det är ganska smalt, bredvid vår bil ska det in två till. På andra platser står man längs med en kant, efter varandra, och där kan det vara svårt att ta sig ut om någon ställer sig nära.

GPS: N 49°22’14.00” E 10°10’60.00”

Pris: Man betalar i automat/timme. Ett dygn 12 €

Antal platser: 50

Det finns vatten, toatömning, spillvattentömning och toaletter. Ström kostar extra: 0.50 €/kWh.

Parkeringen är uppdelad i två områden, med biljettautomat och servicestation i mitten.

Ska man åka hit bör man komma tidigt på dagen, senare på eftermiddagen blir det fullt och kaos. Här får man inte vara rädd för att stå nära varandra. När det kommer folk sent hjälps man åt och gör platser där det egentligen inte finns plats. Det är ett kaotiskt men komiskt ställe. När vi har stått på ”genomkörningsplatserna” har vi fått bilar som har ställt sig på tvärsen bakom oss och grannen, t ex. Det funkar det också, vi behöver ju bara kunna köra framåt.

Från ställplatsen ser man nästan stadsmuren. Det är bara att gå över stora vägen så är man framme.

Tjocka murar, vallgrav, trånga gränder, vinklar, vrår, korsvirkeshus, kullersten… I Rothenburg ob der Tauber finns allt det som gör en stad charmig.

I Rothenburg ob der Tauber finns ett julmuseum i tre våningar, Käthe Wohlfahrt. I närheten av torget i gamla stan ser man den här bilen stå parkerad utanför museet.

Det här är den största inomhusgranen som jag har sett. Tre våningar hög.

Det glittrar, det spelas julmusik, och det finns julpynt i alla prisklasser och av alla sorter man kan tänka sig, både billigare fabriksgjort och dyrare hantverk.

En väldigt stor, handgjord fungerande speldosa med våningar som rör sig åt olika håll, kan man köpa för ca 10.000 kr om man vill göra det.

Julgranspynt i form av en Bratwurst. Den ångrar jag att jag inte köpte.

Jag köpte en himla massa andra saker. Så här ser en svettig shoppare ut när hon svalkar sig med en kall öl efter shoppinghysterin.

När man sitter och svalkar sig med en öl, och ser den här stora teddybjörnen som rör sig och blåser såpbubblor, så känner man genast ett behov av att gå in i affären. Det gör åtminstone jag. Sagt och gjort, in i leksaksaffären. Mycket i Rothenburg handlar just om leksaker och jul, men det finns även ett tortyrmuseum som vi besökte förra året.

I teddybjörnens affär fanns det så klart leksaker. Där fanns även Lederhosen och Dirndl-klänningar i olika storlekar. Vi är ju trots allt i Bayern. Jag hittade Lederhosen till bebisen som min syster väntar. Minsta storleken var 86, men jag kunde inte låta bli. Klart att grabben ska få ett par Lederhosen.

Det finns fina byggnader överallt i gamla stan. Här ovanför är stora torget, med rådhuset. Restauranger, uteserveringar och hotell finns runt hela stan.

En av Tysklands många turistvägar, Romantiska vägen, går förbi Rothenburg, och det märks. Det finns många byggnader som påminner om romantiska sagor här.

Staden blev en fri riksstad 1247, men dalen runt floden Tauber har varit befolkad långt tidigare.

En kul historia om staden är denna: under 30-åriga kriget, på 1600-talet, erövrades staden av kejsarens trupper under general Tilly. Staden var protestantisk, och hoppades på att svenska trupper skulle komma till undsättning. När ingen kom, skulle staden skövlas och brännas. I stället fick staden ett val: om någon kunde dricka ur en glasbägare med 3 1/4 liter vin, skulle staden skonas. Bormästaren Nusch accepterade vadet och lyckades svepa hela bägaren. Staden skonades. Det finns ett klockspel på Ratstrinkstube (vid stora torget) som återger händelsen flera gånger om dagen. Händelsen firas varje år vid pingst med Der Meistertrunk, Mästarhävningen. Det skulle jag vilja se.

Öl finns det gott om i Rothenburg. Här är vi på den restaurang där vi höll till förra året när vår bil var trasig. Våra två servitriser som vi hade tänkt hälsa på hade dessvärre slutat, och killen som jobbade där nu visste inte vart de fanns. Tråkigt. Vi hade mycket kul med dem.

På några av husen hittar man sådana här utsmyckningar. Vackert!

Längs stora gågatan finns många olika affärer. Där finns bagare, slaktare, en affär som säljer hembränd sprit och likör (där får man smaka också), klädaffärer, leksaksaffärer, ateljéer, knivaffär, souveniraffärer, riddaraffärer, skoaffärer, teknikaffärer, gökursaffärer  osv osv. Det enda som inte finns är mataffärer, då måste man gå utanför stadsmuren och bort till Lidl.

Här har vi lilla torget. Med lite tur hittar man gatumusikanter som underhåller där. Det finns en bra restaurang precis bredvid i så fall.

En trött och varm shoppare som vilar fötterna och svalkar sig med en pilsner utanför husbilen.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-08-01, dag 20. Bamberg.

Ändrade planer. Jag hade mailat ett par campingar i närheten av slottet Neuschwanstein, och fick svar på morgonen att det var fullt. Vi tänkte att en tur till slottet från ställplatsen i Füssen antagligen skulle ta hela dagen, och så länge kan vi inte lämna katten ensam i bilen. Inte med den värmen som var. Vi visste sedan tidigare att ställplatsen är en stor plan utan skugga, så vi bestämde oss för att spara slottet till en framtida resa. För kattens skull.

Vi kollade åt vilket håll vädret såg sämst ut (allt för att få lite svalare) och körde mot Bamberg, en stad som jag hade fått tips om i någon grupp på Facebook.

Längs vägen hamnade vi i ett antal vägarbeten. Den som tror att man kommer snabbt fram på Autobahn får tänka om.

Vi siktade på en ställplats i Bamberg. Den finns i BordAtlas, min tyska resebibel.

Ställplatsen i Bamberg. Den ligger centralt, 700 meter till gamla stan, är lätt att hitta till, och har väldigt bra markeringar av platserna. Platserna är inte stora, men vår bil som är 9 meter fick gott och väl plats. Vi hade ca 1 meter till godo. Husvagnar är tillåtna, men det finns inte plats att parkera en bil bredvid en husvagn i rutorna.

GPS: N 49°53’10.65” E 10°54’10.23”

Pris: 15 €

Det finns 25 platser, alla har el. El kostar extra, 0,5 €/kWh 2018.

Man betalar i automat, inhemska kort funkar, men vi var tvungna att betala med mynt eftersom vi har svenska bankkort.

Det fanns en bra cykel/gångväg längs med floden Main som man följde för att komma till gamla stan. Det tog ca 20 minuter att gå.

När vi först kom fram till stan tänkte vi: vad 17 är det för sevärt med det här? Det ser ju ut som vilken tyska stad som helst. Man får helt enkelt gå en bit till för att komma fram till alla fina byggnader.

Det fanns små serveringar, små butiker och små torg utanför och i hela gamla stan. Det var trevligt att strosa runt där.

Äntligen närmade vi oss den äldsta delen av stan. Det var där allt det vackra fanns. På bilden ovanför syns en del av det gamla rådhuset.

Bamberg är en gammal stad. Den omnämns redan år 902. Staden har tillhört hertig Heinrich II av Bayern. 1632, under 30-åriga kriget, ockuperades staden av svenska trupper. Den har även varit ockuperad av Preussen och Frankrike.

Bamberg har en betydelsefull hamn, eftersom staden ligger vid Main-Donau-kanalen.

Det bor ca 70 000 människor i Bamberg, och det är en förvaltnings-, biskops-, universitets- och ölstad. Sedan 1993 är staden ett världsarv.

Genom porten i det dekorerade rådhuset går man vidare in i gamla stan.

Äntligen hittade vi ett korsvirkeshus. Jag gillar sådana hus. Det här såg ut att kunna ramla ner i floden när som helst.

Det fanns som sagt många uteserveringar. Många av dem serverade lokal öl. Bamberg ligger i Franken, som är världens bryggeritätaste område. Här finns ca 300 bryggerier, varav nio ligger i staden Bamberg. Det motsvarar ett bryggeri på ca 5500 invånare i regionen.

Ett typiskt öl från Bamberg är rökölet, t ex Aecht Schenkerla Rauchbier, som syns på bilden ovanför. Det hade en väldigt speciell och rökig smak. Lelle tyckte om det, jag är lite skeptisk.

På bilden ovanför ser vi vad som kallades för Tysklands Venedig på skyltarna. Jag har för mig att Tysklands Venedig finns på fler platser. Vi har ju varit i Venedig för några år sedan, och jag hade väldigt svårt att se några likheter. Visst var det fint vid floden, men det liknar på inget vis Venedig.

Vi passade på att äta på en av de många serveringarna som låg strax utanför gamla stan. Det var nämligen mycket billigare på andra sidan floden. Café restaurant Zeis heter vår restaurang. Det var bra mat och bra service. Jag valde schnitzel, och Lelle en Frankenplatte, som bestod av olika lokala korvar och surkål.

Mat och varsin stor öl kostade 30.40 €.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-31, dag 19. Camping Christophorus.

Idag blev det en sådan där ”hoppsan-dag”. Jag hade haft ”undvik motorväg” ibockad i GPS:n i Frankrike, för att slippa åka på dyra motorvägar, och jag hade visst glömt att bocka ur det. Vi fortsatte mot Füssen och råkade hamna på Hochalpenstraße. 18% lutning uppför i drygt en mil. När man åker uppför, måste man ju ta sig ner igen förr eller senare, och efter att vi fick problem med bromsarna när vi åkte över Großglockner för några år sedan gillar vi inte nedförsbackar. Alltså: hoppsan.

Det gick bra att köra uppför i en mil. Bilen fick jobba lite extra bara. Det var underbart vackert där uppe, men rädslan för hur vi skulle ta oss ner förtog det mesta av njutningen. Det hade inte funnits så många parkeringsfickor på vägen upp, så det var en himla tur att vi inte åkte åt andra hållet. En mil i 18% nedåtlut utan möjlighet att kunna stanna för att lufta bromsarna… Hujedamej.

Jag bockade i motorväg i GPS:n och försökte även med hjälp av min kartbok hitta vägar som såg raka ut (raka vägar = inte så mycket backar) och så siktade vi på städer som låg däråt. Bara för att ta oss ner, liksom. Det gick faktiskt bra, och helt plötsligt var vi på A8 i riktning mot München. Då kunde vi andas ut.

Vi ville se slottet Neuschwanstein, och siktade på ställplatsen i Füssen. Förra året var det fullt när vi kom på eftermiddagen, så vi tänkte att om vi kom tidigt på morgonen kanske det skulle finnas plats. Det fick bli en extra övernattning längs vägen, på en camping inte så många mil från Füssen.

Vi hamnade på Camping Christophorus, som finns i ACSI. Vägen dit var lite smal, men det gick bra. Byn Altenstadt ligger i närheten, men inte inom gångavstånd för oss.

GPS: N 48°8’21” E 10°6’11”

Pris: 2 vuxna 25.10 €

Antal platser: 150 enligt katalogen

Campingen var välskött och campingvärden var trevlig. Vi fick några platser att välja på, och skulle rapportera vilken vi hade valt när vi var klara. Det fanns minigolf och en del andra saker precis utanför campingen.

Stora, breda och raka gator, välansade träd och buskar som säkert kommer att ge skugga när de har växt klart, snyggt och prydligt.

Egentligen är campingen ganska tråkig. Den är platt, och det finns inga vyer. Man kan bada i sjön, gå minst 3 km in till stan, spela minigolf, men i övrigt finns det inte så mycket att göra eller se.

Eftersom vi bara skulle stanna en natt, och eftersom det inte fanns skugga någonstans, valde vi platsen närmast receptionen. Där fanns det nämligen en egen vattenkran åt oss. Vi hällde vatten över både oss själva och katten för att stå ut med hettan. Katten gillar när man häller vatten över ryggen på henne, som tur är.

Platserna varierar i storlek, men de flesta är hyfsat stora.

Från huvudleden som går igenom hela campingen, leder små tvärgator iväg till platserna. Det är bra markerat vart man ska ta vägen, och bilarna åkte långsammare än cyklisterna.

Jag tror att det kommer att bli väldigt fint här när alla träd får växa till sig lite mer.

Servicehuset var väldigt fräscht, det såg ut att vara nybyggt. Duscharna var den här sommarens bästa.

Det fanns många säsongare, som hade byggt både det ena och det andra. Trots det fanns det många lediga platser till riktiga campare.

Det finns tre olika sjöar bredvid campingen. I den större av dem fanns det badplatser i båda ändar. Den änden som syns på bilden ligger närmast campingen, ca 5 minuters gångväg. Det är den lilla badplatsen. Här blev vattnet väldigt djupt väldigt fort, så den är inte lämplig för barn. Längre bort fanns en större badplats med riktiga bryggor och större strand, den såg ut att vara bättre för mindre barn.

Lekplatsen på campingen var väldigt liten och dåligt utrustad. Det fanns bättre möjligheter till lek av olika slag precis utanför receptionen.

I anslutning till campingen ligger en grekisk restaurang. Jag beställde gyros, Lelle beställde bifftheki. Det var väldigt bra mat och service. Mat och 3 stora öl kostade 24 €.

Här har vi en katt som äger campingen. Med sträckt lina håller hon koll på förbipasserande hundar. Ingen kommer nära hennes husbil.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-30, dag 18. Europa Camping Sand.

Vi började dagen med en shoppingvända på Lidl i Troyes. Där fanns det champagne från 11 € och uppåt. Vi fyllde bilen med olika sorter innan vi åkte vidare.

Nästa mål på vår resa var Tyskland och slottet Neuschwanstein utanför staden Füssen i Bayern. Vi for vidare på små och stora vägar i Frankrike, och började få slut på diesel i tanken. Vi började leta efter mackar i god tid, det brukar vi göra, men de vi hittade var för trånga för att vi skulle kunna komma åt att tanka där. På en mack där vi fick plats fanns det bara kortautomater som varken tog Mastercard eller Visa, ingen kontant betalning, så det var bara att åka vidare. Jag programmerade in GPS:n på ”bensinmack” och så åkte vi mellan olika mackar för att hitta en där vi fick plats och där de tog Mastercard, Visa eller kontanter. Till slut hittade vi en, då hade vi mindre än 10 liter kvar.

Allt letande efter diesel tog tid, så vi siktade på en camping där vi visste att vi skulle få plats, även om klockan var mycket.

Vårt campingval, Europa Camping Sand, ligger i Tyskland nära den franska gränsen och Strasbourg. Det är en bra övernattningscamping när man är på väg. Den ligger inte långt från Autobahn, men man störs inte så mycket av trafiken. Det finns en liten by i närheten, men det finns inte mycket att se eller göra där.

Campingen finns i ACSI-katalogen.

GPS: N 48°32’36” E 7°56’7”

Pris: 2 vuxna utan el 18 €

Antal platser: 65 enligt katalogen

Bilden här ovanför är från 2016, när vi var där förra gången. Kommer man med husbil är det den här platsen man får stå på. Det är egentligen inget fel på den, den är nära servicehuset, underlaget är bra, det är lätt att köra in och ut, man har lite utrymme osv, men, så var det ju det där med skugga…

Damen i den lilla receptionen är väldigt trevlig. Hon pratar bara tyska, så jag fick sköta det mesta av pratandet. Lelles engelska försökte hon förstå med hjälp av teckenspråk, pekande och skratt. Jag förklarade att det skulle vara mycket bra med åtminstone lite skugga för kattens skull, men någon sådan plats fanns dessvärre inte. De skuggplatser som finns är upptagna av säsongare eller av folk som har bokat i förväg.

När Lelle hade satt sig i bilen och börjat köra mot vår plats i solen, kom damen springande och ropade stopp! Stopp! Hon hade pratat med campingens ägare, som tyckte att eftersom vi hade varit där förut, och eftersom vi hade en 14-årig katt med oss, så skulle det eventuellt gå att ordna en plats med chans till lite skugga. Om vi kunde tänka oss att stå på platsen där ägaren redan hade en husvagn som han höll på att renovera uppställd, så kunde vi stå där. Husvagnen var tom, men det var lite trångt sa hon. Åk och prova om det är ok för er, sa hon. Om det inte är ok, får ni stå i solen. Ni bestämmer. Sedan skrattade hon igen. Sådant gillar jag. Det är service. Senare på kvällen kom både hon och ägaren och kollade så att vi var nöjda, och bad nästan om ursäkt för att vi fick trängas med en gammal husvagn.

Vi lyckades klämma oss in bredvid ägarens husvagn, och vi fick faktiskt lite skugga. Vi fick till och med ut markisen. Det var bra, för kl 21 på kvällen hade vi 33°.

Det finns en restaurang bredvid campingen, men vi gjorde mat i bilen för att kunna ha katten ute. Hon hittade en bra plats på några fuktiga och svala stenplattor under ägarens husvagn, så hon låg där hela kvällen.

Vi har haft platser med bättre utsikt. Vi har haft sämre platser också. Campingägarens syster kom och presenterade sig, och frågade om det var ok om hon gick in i husvagnen och mätte dynorna, som hon skulle klä om. Blir ni störda, undrade hon. Det blev vi självklart inte, vi blev bara positivt överraskade när hon frågade över huvud taget. Och katten blev glad när hon fick titta in i husvagnen.

Det finns små platser, och lite större platser, men inga jättestora. Det här är ingen 5-stjärnig camping. Om man är ute efter väldigt mycket service och aktiviteter ska man inte åka hit. Här finns inget sådant. Det finns en enkel lekplats och några åkrar och några kor att titta på.

Vill man övernatta på ett mindre ställe, där det nödvändigaste finns, och med ägare som är trevliga och har hjärtat på rätt plats, då ska man åka hit.

Servicehuset är rent och fräscht, men inte modernt. Allt ingår i priset.

Precis bakom oss fanns det bara platser för säsongare. Det är som ett väldigt slitet sommarstugeområde.

Här ser man i stort sett hela campingen. Den är inte stor, så man har nära till servicehuset även om man står längst bort som vi gjorde.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-29, dag 17. Camping Municipal des Troyes.

Sol igen. Dagens vägval bestämdes av vart vi skulle kunna hitta en Lidl-affär, kan man säga. Vi hade nämligen sett tidigare att Lidl hade ett ganska bra sortiment av champagne till överkomligt pris när man befinner sig i Champagnedistriktet. Alltså siktade vi på staden Troyes, en lite större stad där det borde finnas en Lidl. Det fanns det också, men dessvärre var hela staden stängd eftersom det var söndag. Vad gör man då? Checkar in på stadens kommunala camping och inväntar måndagen, så klart. Så gör vi i alla fall.

Vi hittade Camping Municipal des Troyes i Acsi-katalogen.

GPS: N 48°18’40” E 4°5’50”

Pris, två personer utan el: 27 €

Antal platser: 150 enligt katalogen

I receptionen pratade de bra engelska. De berättade att det tog ca 25-30 minuter att gå in till gamla stan, som var mycket sevärd, men allt var stängt på söndagar. Vi ville vidare norrut så att katten skulle få lite svalare, så vi bestämde oss för att bara övernatta och sedan åka vidare dagen därpå. Vi kommer att komma tillbaka en annan gång.

Vi hade tur, det var fullt på husbilsplatserna när vi kom. Husbilsplatserna var väldigt trånga, men enkla att köra in och ut från. Vi ville ha mer utrymme än så. Är man på camping så är man, tänkte vi. På en ställplats kan det ju vara lite si och så med utrymmet, men på en camping vill åtminstone vi ha lite yta att röra oss på.

Vi fick köra in på en stor plan bakom husbilsplatserna och välja vilken plats vi ville. Sedan rapporterade vi vårt val till receptionen. Här var det mycket bättre platser.

Några av platserna var väl uppmärkta, och man såg precis hur det var tänkt att man skulle stå, andra var lite svårare att se.

Vi hittade en plats i halvskugga som var tillräckligt stor för oss. Det var inte världens största plats, men den var tillräcklig.

Vissa av platserna på campingen var extremt små. De hade gjort platser överallt där det gick, för att få plats med så många fordon som möjligt, verkade det som.

På campingen fanns det en avdelning speciellt för husbilar (den på första bilden där vi inte fick plats), planen där vi hamnade, och en större del av campingen, som såg ut som på bilden ovanför. Där var platserna avgränsade av häckar eller träd.

Mycket bra plats att tömma spillvatten, tömma toa och fylla färskvatten. En sådan här station, som är lätt att komma åt, skulle jag vilja ha på fler platser.

Det fanns ett stort servicehus. Allt var gratis, och det var rent och fräscht. Duschen här vann priset ”resans sämsta dusch”. Det var små bås, ingen möjlighet att hänga undan kläderna (som blev dyngsura) och det gick inte att välja temperatur på vattenstrålen. Vattnet kom som ur en vattenslang, och det var väldigt hett. Det blev en snabb, kokhet dusch. De blöta kläderna svalkade kroppen lite efteråt, när jag stod i skuggan. Det blåste lite som tur var.

Bredvid servicehuset hittade vi den här skylten. Jag gillar barer, jag gillar Heineken, så vi gick så klart dit.

Runt hörnet hittade vi det här området. Det var mysigt, det fanns öl och mat, det fanns gratis wifi-zon, det fanns pool, det fanns olika spel. Vi blev kvar där en stund.

I restaurangen, som sköttes av campingägaren, fanns det enklare mat, pizza och två olika alternativ som var dagens rätt. Vi valde kycklingklubbor och pommes. Maten var väldigt bra, och det var bra service.

Kommer vi tillbaka? Ja, det gör vi, men inte på en söndag. Vi vill se staden och campingen var bra, om man slapp stå på husbilsplatserna och undviker duschen.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-28, dag 16. Pont-de-Vaux.

Regn. Lite trist när man har bestämt att man ska besöka en stad. Vi satt kvar vid bilen och avvaktade en stund.

Under natten hade vi ställt ut kattmat för att försöka locka till oss den bortsprungna katten Maxime, som jag skrev om igår. Det gick inte så bra. Vi såg några andra katter, en igelkott och en himla massa sniglar. Sniglar tycker tydligen om regnvåt kattmat.

På eftermiddagen kom solen, och värmen. Idag hade vi 80% luftfuktighet, och temperaturer runt 40°. Det var som att sitta i en balja med vatten.

Vi tog gångvägen från campingen in till den lilla byn. Det bor ca 2000 personer i Pont-de-Vaux. Det tar ca 10 minuter att gå från campingen, och man går längs med en liten sjö.

I sjön finns olika sorters fisk. Det finns inget bad nära campingen, inte vad vi kunde se i alla fall.

I själva staden finns inte så mycket att göra eller se. Det ser ut som vilken sömnig liten småstad i Frankrike som helst.

Det finns ett torg, med en stor rondell. Runt den ligger det flera restauranger med uteserveringar.

När man sitter på någon av uteserveringarna sitter man väldigt nära parkeringar och rondellen, som är ganska vältrafikerad. Den ingår i huvudvägen genom byn.

Det finns lite trånga gränder, och några fina hus, men i övrigt är det inte så mycket att se. Däremot har de gjort sitt bästa för att smycka ut byn med blommor där det går.

En speciell sak med Pont-de-Vaux är alla målningar på husväggarna. De finns i hela stan, på de mest oväntade platser. Coolt, tycker jag.