2020-07-13, dag 5. Bilhaveri, ställplats vid Strömsunds hembygdsgård och Jätten Jorm.

Publicerat den 2020/07/13 av Helen

Vägen från Flatruet till Ljungdalen var bättre än vägen från Funäsdalen och upp, som tur var. Det gick att köra lite fortare än 30 km/h. Under resans gång kom vi på att vi skulle åka och kolla läget på Vildmarksvägen. Vi har varit där många gånger förut, men det var väldigt länge sedan.

Eftersom vi behövde komma in på ett apotek, letade vi reda på ett lämpligt sådant längs vägen. Vi hittade ett i Svenstavik.

Ibland hittar man bra saker längs vägen. I Svenstavik hittade vi en kombinerad ställplats och parkering för några husbilar. Det fanns en mycket bra informationstavla, där det gick att läsa allt man behövde veta.

Platserna var väldigt väl uppmärkta, och tillräckligt stora för 9 meter husbil. Vi parkerade, och gick och handlade det vi skulle ha. Vi skulle egentligen ha behövt tömma toan, men 100 kr för att göra det tyckte vi var lite väl dyrt, så vi struntade i det. Vi har en extra kassett, så vi klarade oss ändå. Det var i alla fall väldigt bra att ha fixat iordning en sådan bra parkering, precis bredvid affärer och apotek.

Vi fortsatte norrut på E45. Ett par mil från Strömsund kände Lelle vibrationer i ratten, så vi stannade längs vägkanten och tände varningsblinkers. Lelle gick ut och tittade efter fel, och såg att hjulbultarna i vänster framhjul var på väg ut.

Vi upptäckte att den hylsa vi hade inte passade i hålen till hjulbultarna, så vi kunde inte få fast hjulet på något vis. Eftersom vi stod på en väg utan vägren, med en hastighetsbegränsning på 100 km/h (tror jag) så var det inte så lockande att ligga ute i vägen och skruva även om vi hade haft rätt verktyg.

Vi stod på en raksträcka som tur var, för vi kunde ju inte köra vidare till något P. På med gula västar och ut med varningstriangel alltså.

Lelle ringde närmaste vägassistans, som visade sig vara Assistanskåren i Strömsund 2 mil bort. Efter mindre än en timme kom bärgaren, en mycket trevlig man som plockade bort hela däcket för att kunna se om något hade blivit skadat, men allt var ok, som tur var. Det var bara att skruva fast däcket igen. Han tipsade dessutom om vart vi skulle kunna få tag på rätt verktyg, och vart i Strömsund han höll till.

När vi bytte bil i maj följde tydligen inte vägassistansförsäkringen med, så Lelle ringde och fixade det på en gång efteråt så den började gälla från dagen därpå. Nu har vi gratis assistans igen, och det är bra, för det blev lite dyrt när bärgaren kom.

 

Efter vårt lilla äventyr med hjulhaveriet bestämde vi oss för att övernatta i Strömsund. Där skulle vi kunna hitta rätt verktyg utifall hjulbultarna skulle lossna igen av någon anledning. Dessutom började klockan bli sen eftermiddag.

Vi har stått på campingen förut, så nu valde vi ställplatsen vid hembygdsgården. Precis där man körde in fanns denna stora informationsskylt. Det gillar jag.

GPS: N 63°50’56” E 15°33’11”

Pris: 100 kr/dygn, swish eller kontant

Service: soptunnor, toalett i hembygdsgården.

Platserna var lite lutande, men det funkade. Underlaget var hårt. Det var en lastningskaj precis bakom, där gula bilen stod, men man stördes inte av den. Det var inte så mycket verksamhet där.

Centrum ligger nära inom gångavstånd, och man har Frasses gatukök precis bredvid ställplatsen.

Personbilsparkering finns före ställplatsen, men alla bilförare är ju inte riktigt säkra på vad de kör för sorts bil. Det är synd när husbilar inte får plats på grund av det. En vaktrunda/kväll hade varit bra.

En sak som verkligen skulle behövas här, är en uppmärkning av platserna. Det finns info om att det ska vara 4 meter mellan bilarna på den här platsen, men det blir lite si och så med det. Vissa tar 6 meter för att komma ännu längre från grannen, andra mindre. När det dessutom kommer husvagnar och ställer personbilen 1 – 1,5 meter från sidan på sin husvagn blir det ännu trängre. Allt detta skulle kunna lösas enkelt och billigt med bra markeringar.

Ställplatsen ligger som sagt precis vid hembygdsgården. Hembygdsgården i Strömsund är mycket mer än en gård, det är ett helt område. Där finns lekplats, bollplan, utomhusscen och flera hus som har fraktats dit från olika platser. Husen är från olika tidpunkter och visar Ströms Vattudals historia.

När vi kom dit var allt stängt för dagen, men själva området var öppet. Det var flera barnfamiljer vid lekplatsen och motionärer på grusgångarna runt i området.

Vid hembygdsgården finns en utställning om Beppe Wolgers, som bland annat skrev Beppes godnattstund och Dunderklumpen och spelade Pippi Långstrumps pappa Efraim Långstrump. Beppe Wolgers var mycket produktiv och skrev åtta diktsamlingar, fem prosaböcker, sju barnböcker och kanske tusen sångtexter. Beppe dog 1986, endast 57 år gammal.

I parken vid hembygdsgården hittar man en staty av Jätten Jorm från filmen Dunderklumpen. Han är 6 meter hög och väger 65 ton. Statyn avtäcktes 26/9 1974, samma dag som filmen hade världspremiär i Strömsund.

Jätten Jorm är hög som ett fjäll, har granskog som hår och en stuga på näsan. Han älskar att bada!

Bredvid hembygdsgården har man Ströms Vattudal. Ströms Vattudal är en sjö i Strömsunds kommun i Jämtland och ingår i Ångermanälvens huvudavrinningsområde. Sjön är 73 meter djup och har en yta på 146 kvadratkilometer. Vattudalen sträcker sig från Kvarnbergsvattnet i norr, nära Gäddede vid norska gränsen, till Russfjärden vid Strömsund i söder där den rinner ut i Faxälven nära Ulriksfors.

På andra sidan bron ligger Strömsunds camping.

             

När man har haft biltrubbel och känner sig för lat för att laga mat, funkade de här faktiskt över förväntan. Enkelt och bra smak, med lite extra kryddning. Perfekt snabbmat för trötta resenärer.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

2020-07-12, dag 4. Nipfjället, Sveriges högst belägna väg 1 och 2, Sveriges högst belägna by och Flatruet.

Publicerat den 2020/07/12 av Helen

Laddad med laddade batterier i kameran, for vi vidare tidigt på morgonen. Vi började med att åka upp till Nipfjället. Någon av oss (jag) fick för sig att vi var tvungna att åka på Sveriges högst belägna väg, nämligen, och den råkar finnas vid övre parkeringen på Nipfjället.

För den lite mer nördiga finns en liten lista här:

Nipfjället, övre parkeringen 1003 m över havet Enskild väg. Ej plogad vintertid. Högsta vägen i Sverige. Allmän väg slutar vid Nipstugan, 858 m.
Funäsdalen – Ljungdalen 975 m över havet Flatruetvägen. Högst av alla allmänna vägar i Sverige. Grusväg.
Gäddede – Klimpfjäll, nära Stekenjokk. 876 m över havet Kallas Vildmarksvägen. Högsta asfalterade vägen.

När man åker upp till Nipfjället passerar man den här skylten. Det är ett optiskt fenomen som gör att det ser ut som att bilen rullar nedför en uppförsbacke om man följer instruktionerna. Vi kunde inte göra det nu, för det var för mycket bilar både bakom och framför oss, men vi har gjort det förut, och det är verkligen häftigt. Detta fenomen finns bara på ett fåtal platser i världen.

Uppe på parkeringen var det redan mycket folk, trots att vi var tidiga. Det är förbjudet att campa där, men vissa såg ut att ha gjort det ändå, tyvärr. Vi fick plats i alla fall, och gick ut och fotade fjällen.

Det är väldigt vackert runt Nipfjället. Det finns flera vandringsleder, och chansen att se renar är väldigt stor.

I år höll sig renarna en bit bort från parkeringen. Tidigare år har de gått runt bland bilarna, men de var lite skyggare nu. Det var många skrikande barn och skällande hundar, varav en lös, på parkeringen, så det kanske var därför de höll sig på avstånd. Jag kan inte minnas att det har varit sådant liv där förr om åren.

Vi åkte vidare på väg 311, med Flatruet som mål. Längs vägen hittade vi flera platser där det skulle kunna gå att fricampa. Här är en av dem, en stor parkering bredvid en liten å.

Längs väg 311 var det väldigt mycket renar. Man hann lagom komma upp i nästan 60-70 km/h så var det dags att stanna och släppa förbi ett gäng.

När vi ändå hade åkt på Sveriges högst belägna väg, passade vi på att åka igenom Högvålen, Sveriges högst belägna by också. Den ligger 830 meter över havet. Högvålen har funnits sedan 1700-talet, och har som mest haft ca 100 bofasta. Nu finns det 13 bofasta personer. Byn fick en väg under 1920-talet.

Högvålen GPS: 62.262015, 12.940405, eller så följer man bara väg 311.

Högvålen är ingen stor stad, det kan den inte vara med endast 13 personer som invånare (enligt Visit Funäsdalen). Här finns ingen affär, men en mysig liten by med underbar natur runt omkring.

Vi fortsatte resan mot Flatruet på en grusväg som inte var i särskilt bra skick. Det gick att köra, men absolut inte fortare än 30 km/h, för då höll vi på att skaka sönder. Grusvägen är drygt 4 mil, med Flatruet på mitten ungefär.

Flatruet ligger nära Mittådalen, längs grusvägen som går mellan Funäsdalen och Ljungdalen, och enda sättet att komma dit med bil är att följa den här grusvägen. Den är åtminstone bred, så det går bra att mötas, och att släppa förbi personbilar som kör fortare.

Det första man ser när man kommer upp till Flatruet borde vara den här skylten. Den är stor. Stenarna som ligger bakom ligger runt hela parkeringen, så det är inte svårt att se vart man inte ska köra.

Mitt uppe på Flatruet är det tillåtet att övernatta på parkeringen. Det är inga problem att få plats, det finns stora parkeringar på båda sidor av vägen. Man får köra försiktigt, för marken är stenig och gropig. De större stenarna som visar vart parkeringen slutar och vart terrängen börjar är lätta att se.

GPS: 62.740447, 12.741096

Pris: 0 kr

Faciliteter: inga alls. Sopor tar man med sig därifrån, och man använder husbilens/husvagnens toalett.

På Flatruet är man utlämnad till naturen. Man får en vidunderlig utsikt över platån och bergen långt borta. Det finns vandringsleder och flera små fjällsjöar.

Grusvägen går rakt igenom hela platån. Det finns inga träd, bara lågt växande buskar och lavar.

På parkeringsplatsen finns ett monument där människor har fyllt på med egna handskrivna texter på små stenar.

Det finns inte så mycket renar uppe på platån, vi har inte sett många när vi har varit där åtminstone. Det finns några enstaka renar, men i övrigt är det lugnt.

Flatruet. Det är svårt att beskriva känslan när man är där, den måste upplevas. Det är stort. Det är platt. Det är kargt. Det är tyst, men ändå högljutt på grund av vinden. Trots att det är fler människor på parkeringen känner man sig ganska ensam, kanske för att man ser så långt utan att se spår av människor. Förutom elledningarna då, men man kan ju titta åt andra hållet så slipper man se dem.

Vi var 15 ekipage som övernattade sammanlagt på de båda parkeringarna.

Det hade varit lite mulet nästan hela dagen. På kvällen såg vi det här ovädret närma sig. När det kommer ett sådant oväder så kommer det fort. Har man tur går det över fort också, men man hinner bli ordentligt blöt och kall om man är ute på fjället. Vi var nära husbilen som tur var, så vi klarade oss.

På kvällen hade vi bara 4,2 grader ute, på dagen var det åtminstone nästan 12 grader.

Ovädret försvann lika fort som det kom. Det är så himla häftigt att se hur molnen rör sig när det är så öppet, och att se hur färgerna skiftar i naturen. Flatruet måste helt enkelt upplevas.

På kvällen tog jag och Olivia fram min målarbok. Ingen av oss ville vara ute i regnet,  blåsten och kylan.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | 1 kommentar

2020-07-11, dag 3. Trängseldammen och Näsets Camping i Idre.

Publicerat den 2020/07/11 av Helen

Nu hade vi bestämt resans första mål, Flatruet, och vi rörde oss ditåt i sakta mak. Vi visste att vi behövde checka in på camping till kvällen, för jag hade glömt att ladda batterierna till min kamera, så den var helt död. Till det behövs el. Alternativet var att fortsätta fotografera med telefonen, och det ville jag inte göra. Vilken camping vi skulle till visste vi inte på morgonen.

Vi började med ett stopp vid dammen i Trängslet, ca 5 mil norr om Älvdalen.

Trängseldammen är ett av Sveriges största vattenkraftverk. Den har en fallhöjd på 142 meter, och driver 3 turbiner med varsin generator. Energin som produceras räcker till drygt 300 000 lägenheter under 1 år.

Trängseldammen har ett regleringsmagasin (sjön) som rymmer 880 miljoner m³. Det är väldigt mycket vatten.

Trängseldammen är Sveriges högsta damm, på 120 meter. Mellan Trängslet och Siljan finns fyra dammar till. De ägs helt eller delvis av Fortum, en av Nordens största elproducenter.

Trängseldammen byggdes 1955-1960, och gjorde det möjligt att reglera Österdalälven.  Den byggdes för Stora Kopparbergs Bergslags AB, för att klara det ökade elbehovet i bolagets sågverk, massafabriker och smältverk. Samtidigt bildades sjön. Där sjön ligger idag fanns det alltså en fritt rinnande älv förut.

Vy från vägen över kraftstationen. På ena sidan vägen ser man sjön, på andra sidan ser man det här. Vattnet går genom turbinerna och leds i en underjordisk sprängd tunnel på 4,5 km. Den gamla älvfåran är helt torrlagd.

Det känns på något vis både vackert, kraftfullt och vemodigt på en gång när man ser på dammen. Det är väldigt vackra vyer ut över sjön, men samtidigt vet man att det fanns en fritt rinnande älv genom området för många år sedan, innan människan byggde om alltihop. El behöver vi ju, men det måste finnas bättre sätt att få el på om man vill, kan jag tycka.

Det går en väg som är öppen för biltrafik över hela dammen. Det går att vända med 9 meter husbil i en korsning på andra sidan.

Om man inte vill köra över dammen finns det en stor parkering precis bredvid.

När man besöker dammen får man hålla koll på vad som står på olika skyltar. Man är väldigt nära Älvdalens skjutfält, och där vill man inte råka hamna.

En liten bit längre bort kommer den före detta Österdalälven ut ur berget, och blir älv igen.

Vi for vidare till Näsets Camping i Idre. Det är en sådan plats som vi kommer tillbaka till med ojämna mellanrum. Vi trivs där helt enkelt. Värdparet är mycket trevliga, och det finns träd och en sjö. Vi fick en bra plats som var lätt att både komma in och ut från, och där marken var hård. Det hade regnat en del, så vi ville inte köra fast. Campingvärden följer med och visar olika platser.

GPS: N 61°51’19” E 12°43’44”

Pris med el: 260 kr/dygn

Näsets Camping ligger centralt i Idre. Det tar 5-10 minuter att gå sakta till centrum, där det finns både Coop och Ica, hembygdsgård och souvenirer. Nu har de fått systembolag också.

Campingen är inte stor. Den är uppdelad i två sektioner, en sektion på en stor gräsplan utan träd, och en sektion med träd.

Om man står på sektionen med träd har man väldigt nära till campingens badstrand.

Uppe vid receptionen finns den andra sektionen, där man står mer öppet. Där finns disk, toatöm, tvättmaskin och sådana saker. Dusch finns i servicehuset mellan de två sektionerna.

På campingen finns minigolf. Precis vid campingen finns en sjö som det går att fiska i, och en badplats. Vi hyrde en roddbåt och fiskade abborre för många år sedan.

Vi gick till Idregrillen i centrum för att äta. Det har blivit tradition när vi är i Idre. De har bra mat och bra service där, dessutom är lokalen mysig.

Lelle åt en väldigt stor plankstek, som dessutom var god, och jag åt en god pizza.

Till efterrätt åt vi torkat renkött som vi hittade i mataffären. Underbart gott.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

2020-07-10, dag 2. Lokarakan mitt, ställplats.

Publicerat den 2020/07/10 av Helen

Igår kväll kom vi på att vi ville ha varsitt litet campingbord, att använda på mindre platser eller där det känns onödigt eller olämpligt att ta fram det stora bordet. Med hjälp av google hittade vi de bord som vi helst ville ha på Jula, och närmaste Julaaffär om man hade tänkt åka norrut var i Borlänge, så dit åkte vi.

Enkla och smidiga bord, med ölhållare och allt. 99 kr/st. Perfekt på trånga ställplatser eller om man bara vill ha ett bord en liten stund.

Från Borlänge åkte vi vidare norrut lite planlöst, ända tills vi kom på att vi skulle åka och övernatta på Flatruet igen. Det var väldigt länge sedan vi gjorde det. Det var långt att åka på en dag, så vi tog vägen förbi Älvdalen, där det har funnits fricamping förr.

Strax efter Älvdalen, längs väg 70, ligger Lokarakan. Det är en raksträcka som har flera lägerplatser. De har varit gratis förr, men nu kostade de 60 kr/dygn. Man betalar med swish eller kontant. Det fanns väldigt bra information vid infarten, i alla fall vid lägerplatsen Lokarakan Mitt, som vi hamnade på.

GPS: 61.260967 14.020043

Pris: 60 kr

Faciliteter: soptunna och ved

På informationstavlan fanns info på olika språk om vad som gällde på lägerplatserna. Mycket bra.

Platserna är väl markerade. Det är tillåtet att campa med både husbil och husvagn. På Lokarakan Mitt är platserna både långa och breda. Från alla platser ser man ut över Österdalälven. Här finns det 8 numrerade platser som man får stå vid.

Det finns en eldkoja och gratis ved som man får använda i kojan.

Det går bra att fiska i älven precis bredvid campingplatserna. Fiskekort köps i Älvdalen (det kanske går att köpa via internet också, det är jag osäker på, för vi fiskade inte).

Det är riktigt häftiga trädrötter längs älven. Jag är förvånad att träden inte rasar.

Klockan 22.00 på kvällen var vi 4 husbilar, så det fanns gott om plats kvar. Det var bara 11 grader ute, och en hel del knott och mygg.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

2020-07-09, dag 1. Bränsle till Efoy och fricamping i Färna Ekopark.

Publicerat den 2020/07/09 av Helen

Semester! Äntligen! Några dagar tidigare än beräknat till och med. Både jag och Lelle är permitterade från jobbet både torsdag och fredag, och efter en dubbelkoll med våra respektive chefer att vi inte skulle bli inringda på jobb så kunde vi åka redan på torsdagen veckan innan den egentliga semestern började.

Husbilen körde vi hem på onsdagskvällen, så den var halvt packad redan. Resten packade vi i lugn och ro på torsdagen.

Innan vi kunde åka hemifrån blev det en tur till Västerås, 4 mil enkel resa, med personbilen. I vår nya husbil, som vi köpte i maj, fanns det en Efoy bränslecell. Att få tag i ren metanol för att kunna driva den visade sig vara ett litet problem. Lelle hade ringt runt till alla husbilsfirmor i närheten, men ingen sålde sådan metanol. Det närmaste vi hade hittat var i Smedjebacken, drygt 7,5 mil härifrån. Tack vare tips från en båtägande arbetskollega hittade vi metanol på Hjertmans båttillbehör i Västerås. Perfekt. Annars hade vi börjat semestern med övernattning i Smedjebacken.

Vi hade bestämt oss för att hålla oss i Sverige den här sommaren. Vi visste inte riktigt vart vi skulle, men vi tänkte oss norrut, och sedan ta dagen som den kom och följa våra infall. Mest mina infall, faktiskt, det är jag som blir rastlös och kommer på mer eller mindre möjliga resmål. På torsdagen ville vi mest komma iväg, så vi åkte bara ca 5 mil hemifrån, till sjön Långbjörken i Färna Ekopark.

GPS: 59.778907, 15.939942

Service på plats: ingen alls.

Pris: 0 kr

Grusvägen är i förhållandevis bra skick. Det finns flera platser att stå på. men bara två platser som vi får plats på längs med sjön. Den finaste platsen är tyvärr ockuperad hela vår-, sommar- och höstsäsongen av en husvagn som står uppställd där på heltid. Husvagnen håller sig borta sent på hösten och på vintern, så då är det fritt fram för oss andra, men det plogas inte där. Den andra platsen är en lång parkeringsficka längs med grusvägen. Det är väldigt lugnt att stå där, det kan gå flera timmar utan att en enda bil kör förbi, så man blir inte störd av närheten till vägen.

Trots att man står på en parkeringsficka har man gott om utrymme att sitta på mellan bilen och sjön.

Det går att gå i och bada om man vill, men det finns ingen iordninggjord badplats. Badskor kan vara bra, för det går bra att fiska abborre i sjön, så det kan finnas fiskekrokar som folk har tappat. Det är Sveafiskekort Mitt som gäller om man ska fiska.

På platsen finns ingen service alls. Inga soptunnor, inget utedass, man får klara sig med det man har med sig helt enkelt.

Vad gör man i Färna Ekopark mer än att njuta av stillheten i naturen? Det finns flera saker att se om man orkar gå en bit. Trollberget är ett område med äldre granskog. Träden är fulla med hänglav. Där finns många mossklädda stenblock som trollen bodde under, enligt folktron. Dit går man lätt från parkeringen som vi övernattade på.

Brudgumsbacken kan man se. Jag vet inte riktigt vad det är, men det står en skylt mot den. Det är för långt att gå från vår övernattningsplats.

Sedan har man ju såklart hela ekoparken att titta på, med allt vad det innebär av orörd natur. Man kan plocka svamp och bär, men man ska vara extra försiktig eftersom det är en ekopark. När vi har stått där på vintern har vi hört vargarna yla sent på kvällen. På sommarkvällen kan man höra lommen sjunga över sjön.

Det här är alltså en plats för dig som tycker om att vistas ute i naturen.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

Pintrip

Publicerat den 2020/07/06 av Helen

I år blir det ingen resa till Danmark för oss, vi håller oss i Sverige för säkerhets skull pga Corona och Covid19. Nästa år åker vi säkert söderut i Europa igen, och då kör vi via Danmark.

Vi har åkt genom Danmark flera gånger, och använt oss av relativt nystartade Pintrip de senaste gångerna. Här tipsar jag om dem och hur vi har upplevt att det har fungerat. Vill du läsa mer på deras egen sida så hittar du dem på Facebook här: Pintrip.

Pintrip drivs av ett par, som har gjort en katalog där anslutna värdar annonserar om ställplatser för husbilar. Du får övernatta gratis i anslutning till deras verksamhet.

För att bli medlem beställer du deras katalog via hemsidan. Den kostar 299 Dkr och gäller för ett år. Du får ett klistermärke som du sätter i rutan på bilen.

2020 finns det över 250 anslutna verksamheter. Det finns vägkrogar, bondgårdar, mejerier, museum, vingårdar, bryggerier, fiskesjöar, glasbruk, gårdsbutiker, hotell, hjortfarmar, vikingabyar osv osv. Det finns, kort sagt, det mesta.

Det som alla platser har gemensamt är att de har 1 eller flera platser för övernattande husbilar som är medlemmar i Pintrip. Övernattning är alltid gratis. Det kan finnas en viss service på några platser, men de flesta har inte det. Alla platser har en egen sida i katalogen där verksamheten beskrivs. Där finns också information om vilken service som finns, eventuella öppettider och om du måste ringa först.

Om du brukar åka igenom Danmark, och ta in på camping eller ställplats, kan du spara in den summan på en eller ett par nätter med Pintrip. Du får träffa människor som du inte skulle ha träffat annars, och du får se annorlunda saker.

Det finns liknande i Sverige, Swede Stops, men den är inte lika bra uppbyggd. I Frankrike heter motsvarigheten France Passion.

Vi har stannat vid flera Pintrip-platser, och det har funkat bra. Platserna har varit väl uppmärkta med speciella skyltar för Pintrip. När vi har ringt innan till dem som vill det, har vi alltid blivit väl bemötta.

Förra året bytte vi bil precis före semestern, och jag fick ett nytt klistermärke väldigt smidigt när jag kontaktade ansvariga via messenger. De postade märket samma dag, så att jag skulle hinna få det i tid, och om det inte skulle hinna fram, så skulle de komma ihåg mig, så då var det bara att be värdarna kontakta de ansvariga om det skulle bli problem. Mycket bra service tycker jag.

En av våra favoriter, Renbæk fiskesø i södra Danmark. Här finns tre platser precis vid en liten fiskesjö. Fiskekort 60 Dkr. Det är förbjudet att övernatta om man inte är medlem i Pintrip, eftersom det är privat mark.

En av våra favoriter, Renbæk fiskesø i södra Danmark. Här finns tre platser precis vid en liten fiskesjö. Fiskekort 60 Dkr.

Ibland är vägen smal, som här till Ølleriet Håndgjow, ett microbryggeri nära Limfjorden.

Ølleriet Håndgjow, ett microbryggeri nära Limfjorden.

Skovgaard Gårdsbutik.

 

Skovgaard Gårdsbutik.

 

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Semesterförberedelser

Publicerat den 2020/07/05 av Helen

Nu är det mycket som ska fixas innan semestern. Jordgubbarna ska plockas. Vinbären och hallonen är inte mogna ännu, så dem får husvakt, grannar och andra vänner ta hand om. Det kommer att vara full fart i trädgården när vi är borta, och det är ju bra, men jag skulle gärna ha hunnit äta lite hallon.

Dessutom ska jag hinna jobba nästa vecka också. Två dagar, om inget oförutsett händer. Resten av veckan är jag permitterad. Lelle jobbar fyra dagar, om det inte ändras.

Håret ska färgas svart bak, och lila, rött eller grönt fram. Eller alla färger. Det måste i vilket fall som helst blekas först. Under resans gång går det att fylla på med lila, röd eller grön toning. Den är så pass miljövänlig så att man kan göra rent håret ute med vatten i en hink, beroende på vart man befinner sig. En sjö funkar också bra.

Idag hade vi en liten inventering i husbilen. Vi har en himla massa saker där redan, men det måste kompletteras. Om man ska resa runt i en månad och eventuellt röra sig bland folk i en stad, behövs lite andra kläder än om man är ensam i skogen vid en fiskesjö över en helg.

Vi behöver få tag på metanol till vår bränslecell. Vi har aldrig haft någon sådan förut. Det har visat sig vara svårt att hitta rätt sorts bränsle. Lelle har ringt runt till både husbilsförsäljare och båtförsäljare i närheten, men ingen har det och de kan inte ta hem. Det närmaste vi har hittat är Smedjebacken, ca 8 mil hemifrån. Det set ut som att Smedjebacken blir vårt första delmål, med andra ord. Vi måste ha tag på bränsle till vår efoy, för det finns inga solceller på den här bilen, och vi hade tänkt fricampa mer än vad vi står på camping.

Efter ett tips från någon någonstans har vi gjort matlådor. Det har vi aldrig haft med oss förut, men det känns praktiskt nu när vi ska undvika folk och hålla oss i Sverige. I Tyskland kan man ju få en bra schnitzel och en pilsner för dryga hundralappen, men här hemma blir det dyrare att äta ute. En matlåda kan säkert funka himla bra om man kommer fram sent. Den är ju bara att tina upp medan man åker, och värma på när man kommer fram, och koka pasta eller vad man vill ha till. Enkelt, snabbt och smidigt. Annars brukar vi laga samma mat som vi lagar hemma i bilen.

Det börjar kännas ordentligt i kroppen nu att semestern närmar sig. Vart vi ska vet vi inte, nu när vi inte kommer att åka söderut i Europa. Vi satsar på att åka norrut i Sverige till att börja med. Jag vill gärna åka ner till solen och värmen, men det finns kvar till ett annat år. Vi reste mycket i norra Sverige innan vi började åka till resten av Europa, och det känns som att vi har sett mycket redan. Vildmarksvägen har vi åkt fler gånger än jag minns, Flatruet har vi sett, Höga Kusten imponerade inte på mig. Vi får se vart vi hamnar, helt enkelt. Det kanske blir en sådan tur då vi åker och tittar hur mycket saker har ändrats sedan vi var där sist. Kiruna är annorlunda nu än för 15 år sedan, kan jag tro.

Jag brukar alltid göra en packningslista inför semestern. Mitt minne är inte så bra, så det behövs, oavsett vart man ska åka. Så här ser den ut:

Medicin
Necessär
Underkläder
Strumpor
Linnen
T-shirts
Tunika
Långbyxor
Kortbyxor
Jacka
Poncho
Regnkläder
Sandaler
Gympaskor
Vandringskängor
Dagbok
Kartbok
Campingkatalog
Laptop + laddare
Kamera + laddare
Räkningar
Bok
Målarbok
Broderi
El-cigg + vätskor + laddare
Sängkläder
Handdukar
Badkläder
Minikubb
Mölky

Olivia: kattsand
Olivia: blötmat
Olivia: torrfoder
Olivia: medicin
Olivia: pass + vaccinationskort

Hur ser eran packning ut?

Publicerat i Betraktelser | Lämna en kommentar

2020-06-22. Midsommarfirande och besök i ett gammalt flyktingläger för ryssar från 1944.

Publicerat den 2020/06/22 av Helen

Midsommar, med strålande sol. Det är länge sedan vi hade en sådan midsommar.

Om du bara vill läsa om det ryska flyktingläger som fanns i området fram till 1944, kan du göra det i slutet av det här inlägget.

Vi jobbade på torsdagen, så vi visste att vi skulle komma iväg sent. Tidigt på onsdag morgon blev dessutom Lelle morfar, och jag blev bonusmormor. Eftersom vi har en envis dotter, åkte hon hem från BB tidigt, så vi slutade jobbet lite tidigare för att hinna hälsa på den nya lilla familjemedlemmen på torsdagen. På behörigt avstånd. Sedan gav vi oss ut för att slåss om plats i skogarna.

Vi åkte till Krampen, 4 mil hemifrån, för att komma fram fort. Det var väldigt mycket folk där, men alldeles tomt vid en flugfiskesjö, så där hamnade vi. Vi skulle inte fiska, och vi vet inte om de håller på att kalka sjön, något skumt bör det vara eftersom det var tomt där.

Vid Bredtjärn fanns det gott om plats. Det är en hård och plan yta att stå på. Nackdelar är att vissa kör väldigt fort på grusvägen som går förbi, och att sjön ligger bakom en ås så att man inte ser den. Det känns nästan värre än om man inte har någon sjö alls, den retas på något vis. Man vet att den finns där, men man ser den inte från bilen fastän man är så nära. Om man går bakom vår bil och bredvid åsen så har man sjön där.

Vid Bredtjärn finns soptunnor och fräscht dass. Vill man tömma husbilens toa får man köra en bit till en korsning vid stora Krampensjön, där finns toatömning. Det är gratis att stå där över natten.

Den urgrävda åsen, som bildar en mur mot sjön. Den bildar också ett effektivt vindskydd, på gott och på ont.

Bredtjärn är en fin liten sjö. Det är bara flugfiske som är tillåtet där. Det är inte badvänligt.

Det finns en liten plats där det får plats en husbil om man åker in på en liten väg från planen vi stod på, men den var upptagen. Dessutom skulle vi bli fler, så vi behövde större utrymme.

Det var inte mycket mygg, men knott fanns det. Det som hjälpte bäst var det här medlet, som jag köpte på Pharmacia i Peru, när jag var där och blev allergisk mot deras mosquitos. Våra knott och mygg gillar inte det här medlet. Det är ett sånt medel som gör väldigt ont att råka gnugga in i ögonen, de rinner i flera timmar efteråt, men det är himla effektivt.

På torsdagskvällen fick vi besök av kompisarna Sadik och Mehmet, som hade varit och fiskat i en annan sjö i området. Vi fick en fin regnbåge av dem. Härligt!

På fredagen kom Marie och Johnny, våra underbara vänner, och slog upp sitt tält. Vi satt i solen och åt typisk midsommarmat, innan vi övergick till allvarliga tävlingar. Här ser vi Marie göra en segergest eller något. Det var nämligen hon som vann, till oss andras stora förtret.

Det var en himla bra midsommar, och vi höll åtminstone lite avstånd till en början. Varken jag och Lelle eller Marie och Johnny har träffat så mycket folk den senaste tiden pga viruset, så det var skönt och kul att bara kunna vara en stund.

Lelle och Johnny avslutade middagen med en himla massa kräftor som vi hade med oss. Vi fick dem levande i höstas tror jag att det var, och de har legat vakumförpackade i frysen sedan dess. Det var inget fel på dem i alla fall, visade det sig.

Olivia låg mest inne under fläkten, som satt monterad i en lucka när vi köpte bilen. Den var ganska effektiv visade det sig, men inte lika bra som en AC.

Lelle gjorde iskaffe. Det var en ny sak för mig. Han frös in överblivet kaffe, och la iskuberna i ett glas med mjölk och socker. Det blev en fräsch och uppfriskande koffeinkick i värmen.

Den här krabaten trivdes under vårt bord. Hen kom på fredagen och stannade tills vi åkte hem på söndagen.

På lördagseftermiddagen och på söndagen var vi lite kulturella. Precis i närheten av Bredtjärn ligger Rysstenen. Det är ett minnesmärke över de ryssar som vistades i läger i Sverige under andra världskriget. Vi gick dit på lördagen, en promenad på ett par minuter från bilen.

Om man vill se Rysstenen är det lämpligast att parkera vid Bredtjärn, där vi stod med husbilen. Det är bara ca 100 meter att gå därifrån.

Stenen restes av ortsbor till minne av flyktingarna, på 55-årsdagen av de första soldaternas hemresa.

På söndagen tog vi vägen förbi ryssarnas flyktingläger. Det ligger  drygt en halvmil från stenen.

Det gick bra att parkera med husbilen. Av själva lägret finns bara en källare kvar. Man har renoverat en gammal tvättstuga, där det numera är museum.

Museet är bara öppet vissa tider. 2020 är det öppet 5/7, 12/7, 19/7 och 26/7 (alltså söndagar i juli), mellan kl. 14.00 och 16.00.

Runt om museet och längs vägen finns det skyltar som berättar om lägret.

 

Runt om i Bergslagen fanns hundratals sovjetiska soldater i olika läger under andra världskriget. Kvar av lägret i Krampen finns inte så många spår. Det fanns tre olika läger i Skinnskattebergs kommun; i Baggå, Baggbron och Krampen. De som bodde i lägren var sovjetiska militärer som hade rymt från krigsläger i Norge, som var ockuperat av Nazityskland, och från läger i Finland. I krigslägren hade de utnyttjats som slavarbetare.

I lägret i Krampen arbetade flyktingarna i skogen eller med vägbyggen. Detta arbete fick de lön för. De fick röra sig fritt men inom ett begränsat område. Många fick goda vänner bland lokalbefolkningen.

Sent en kväll 9:e oktober 1944 sattes flyktingarna på tåg, för att skickas tillbaka till Sovjet, som då styrdes av  Josef Stalin. Dörrarna låstes ordentligt på tåget. Från Krampen utlämnades ca 300 personer. Sovjet ställde krav på att flyktingarna skulle skickas tillbaka, och Sverige vågade inte annat än att lyda. Det här är något som man helst inte skriver i historieböckerna. Historien har helt enkelt tystats ner.

I Josef Stalins Sovjet räknades en krigsfånge som landsförrädare. Som soldat skulle man spara sin sista kula åt sig själv, och ta livet av sig istället för att låta sig fångas. Detta visste man så klart om i Sverige, därför har det diskuterats om det verkligen var rätt att lämna ut flyktingarna. Några stora debatter om detta har det inte varit. Det har, som sagts, tystats ner.

Ungefär 2500 personer utlämnades till Sovjet totalt. Man vet inte vad som hände med dem, mer än att många hamnade i fruktansvärda arbetsläger i Sovjet, med en väldigt osäker framtid. Några påstår att ingen av dem som skickades tillbaka överlevde, men det finns inga säkra källor om det. Ingen som vet, vill berätta.

Bild på en gammal källare, som är den enda byggnaden som finns kvar.

Jag såg någon annan övervuxen sak i skogen, men jag vet inte om den har med lägret att göra.

Det enklaste sättet att hitta lägret är att åka mellan Uttersberg och Aronsberg, och svänga mot Krampen där jag har ritat kryss. Det finns en skylt mot Krampen där. Sedan följer man grusvägen ca 1 kilometer.

Det här är de GPS-koordinater jag har hittat. Jag vet inte om de stämmer:
N 59°44’29.8″ E 15°34’18.7″

Mer information kan du hitta på Ekoturism Bergslagen.

Efter ett tips från min far fick jag ännu mer spännande information. Det finns tydligen en bevarad byggnad kvar i alla fall, som inte nämns vid informationstavlorna i Krampen eller på Ekoturisms hemsida. Bygdegården i Grönbo byggdes ursprungligen i Krampen åt de ryska flyktingarna. Den användes under åren 1939-1940, och fungerade då som biograf.

En Filip Karis i Näverkärret har berättat att han såg sin första film i Krampen. På den tiden gick persontåg mellan Näverkärret och Krampen, en resa på bara några minuter.

Cykelhandlarna ska ha gjort bra affärer, för många köpte cyklar för att ta sig till och från lägret. I Uttersberg såldes mest hårvatten i Sverige, en förklaring till det tros ha varit att det fanns ont om starka drycker, och hårvatten kunde drickas istället.

När ryssarna sändes tillbaka stod barackerna öde, och ryska ambassaden skänkte filmlokalen till Grönbo revir, eftersom de hade upplåtit sin mark till ryssarna. Lokalen skänktes till Domänverket, flyttades från Krampen till Grönbo, och invigdes som samlingslokal i Grönbo 1946. Man byggde även till en vaktmästarbostad på byggnaden.

1984 bytte lokalen namn och blev då Grönbo bygdegård, som den heter idag. Grönbo bygdegårdsförening köpte byggnaden av Assidomän 1997, och påbörjade en stor renovering år 2000.

Här hittar du mer information om Grönbo bygdegårdsföreing.

Precis bredvid tvättstugan går järnvägen. Vi gick en liten bit längs med den på en dåligt asfalterad vägsnutt.

I änden av vägen hittade vi den här platsen, där man skulle kunna övernatta, om man inte störs av godståg. Det går tunga tåg på järnvägen, väldigt ofta, och man står ju nästan kant i kant med järnvägsrälsen.

Jag skulle antagligen sova bra trots godståg, jag skulle vara mer rädd för att det finns kvar några spökande ryska flyktingar i skogen, som ville hämnas för att de blev inlåsta på ett av tågen och ivägskickade.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Avkopplande spontantur till Gettjärn.

Publicerat den 2020/06/08 av Helen

Egentligen skulle vi ha varit hemma den här helgen. Nya bilen skulle in på verkstad för några mindre garantisaker på fredagen, så vi räknade med att få vara utan bil några dagar. Verkstaden visade sig vara väldigt snabba, så på fredagseftermiddagen ringde Lelle till mig på jobbet och sa att han var på väg att hämta bilen. Jag räknade minuter till 15.30, åkte direkt hem och packade min necessär, och så for vi iväg, utan att veta vart vi skulle.

Medan vi satt i bilen kom vi på att vi skulle åka till Krampen. Vi ville komma fram fort och dit är det bara 4 mil. Med på resan var lunnefågeln Pingu, renen Sapmi, som har fått ett plåster på hornet efter förra vinterns fight med en mus, och katten Olivia så klart.

Vi hamnade vid en mindre tjärn i Krampenområdet som heter Gettjärn. Vädret var ostadigt och jag var hungrig, jag hade inte ätit så mycket på jobbet, så vi började med att gå igenom skafferiet. Vi handlade inget innan vi åkte, så vi fick ta det som fanns i bilen. Den här konserven hittade vi i Frankrike förra året, och den lät spännande. Den är inget jag rekommenderar. Det var 2 små kycklingbitar och en massa smaklös potatis och sås.

Gettjärn ingår inte i Krampens ädelfiskesjöar, så den är ett bra alternativ om man vill lämna platserna vid fiskesjöarna till dem som behöver dem bättre. Vi skulle inte fiska, så det passade oss bra. Man kan fiska i tjärnen om man vill, då är det Sveaskogs fiskekort mitt som gäller. Det går att gå till Stora Krampensjön om man vill. Vägen ner till tjärnen är lite knölig, men den är inte lång. Det går bra att köra ner om man tar det lite försiktigt.

Vid Gettjärn är det en förhållandevis stor grusplan att stå på. Själva tjärnen ligger bakom träden nedanför grusplanen.

I mitten av grusplanen är det några större stenar som man får passa sig för, men det är gott om plats att både vända och parkera.

Från planen går det en gammal halvt igenvuxen väg ner mot sjön. Vi tror att den bara har använts för att köra ut timmer på.

Gettjärn fanns med som ädelfiskesjö för flera år sedan, men fisken dog när de satte i den. Sjön är enligt uppgift för sur, och man fick inte kalka den eftersom det växer några ovanliga orkidéer någonstans. Jag mailade till Sveaskog och frågade om sjöns status, och fick svaret att ingen vet. Det borde finnas någon sorts fisk, möjligtvis gädda och abborre, men de gör fortfarande inget med den. Jag fick åtminstone bekräftat att det är fiskekort mitt som gäller.

Det är riktigt vackert vid den lilla tjärnen så här års.

Runt tjärnen är det omväxlande kalhyggen, snårig skog och tallskog.

Det brukar finnas mycket trattkantareller i skogen runt Gettjärn, och en del blåbär och lingon.

Olivia trivs när vi står så här i skogen. Hon gillar lugn, ro och fågelkvitter. Däremot tyckte hon inte om att gå i det grova gruset.

Lelle fixar nationaldagslunch/snacks. Rökt regnbåge. Det var ett stort projekt, för vi hade inte använt vår rök på evigheter. Sist snyltade vi på fadrens rök. Att rengöra rök ingår inte i mina arbetsuppgifter, så jag satt och väntade och mös i solen, som hade vågat sig fram.

Rök rengjord, och en alldeles lagom liten regnbåge som vi hade med oss hemifrån är på gång.

När man får sådan här lunch behövs varken potatis eller bestick, det är bara att pilla med fingrarna och äta. Underbart!

Lelle passade på att utforska luckorna lite bättre, och hittade en hängmatta som var helt oanvänd. Den låg fint nedpackad i en liten kartong. Tack förra ägaren för det.

Ibland får jag idéer när vi är ute och campar. Ibland är de bra, ibland inte. Nu fick jag för mig att små granskott är gott, och det borde gå att torka dem och göra en egen viltkrydda av dem. Kanske. Det vet vi inte ännu, det visar sig i höst.

Det här var ett drygt projekt. Alla granskott skulle rensas så att endast stjälken blir kvar, blev det bestämt. Det tog några timmar.

Planen är att blanda ihop olika skogsingredienser till en bra viltkrydda. Den är tänkt att innehålla torkade granskott, torkade enbär, rönnbär och trattkantarell. Rönnbär måste vi vänta med ett tag till, därför får vi inte veta resultatet nu. Vi ska också ha i svart- och vitpepparkorn. I med allt i en kryddkvarn och så blir det förhoppningsvis perfekt. Eller så får vi hälla bort det.

Det finns en bra eldstad, som någon hade försökt elda hela stockar i. Det var torrt i marken, men vindstilla, så vi bestämde oss för att göra en pytteliten mysbrasa på kvällen. Vatten hade vi ju precis bredvid. Den här ihopfällbara sågen, köpt på loppis, visade sig vara väldigt smidig. Den kan jag verkligen rekommendera.

En ihopfällbar såg, som blev som en vanlig såg. Inte världens bästa såg kanske, men fullt användbar.

Är man lite klantig så är man. Sågskada som har läkt nu.

Kvällens middag blev Bullens pilsnerkorv, direkt ur burken. Det tycker jag om.

Kompisarna livesände en spelning från replokalen på kvällen, och den ville vi ju inte missa. Fördelen med att stå helt själv på långt avstånd från andra, är att man faktiskt kan göra ett avbrott från fågelsången en stund och lyssna när kompisarna spelar istället.

Lelle är en mycket händig människa. Nu fick han för sig att göra en sälgflöjt. Vi blev inspirerade av vännernas konsert och spelade in en egen video. Håll till godo, här visas Lelle på sälgflöjt, exklusivt för den som läser min blogg. Ett helt unikt framträdande faktiskt. Jag försökte spela också, men det funkade inte alls.

 

Publicerat i Betraktelser | Lämna en kommentar

Först bröllop, sedan fiske i Hänglandstjärn

Publicerat den 2020/06/08 av Helen

Förra helgen passade det äntligen så att vi kunde sammanstråla med min far och hans sambo. De bor inte långt från oss, bara drygt 4 mil, men vi har undvikit att träffas pga corona och smittrisk. Nu var det tillräckligt varmt så vi kunde umgås utomhus, och då gäller det att passa på.

Vi åkte till Hänglandstjärn (se karta och GPS längst ner i inlägget). Det brukar kunna vara trångt där, men eftersom fadren åkte ett par dagar tidigare höll vi koll på att vi skulle få plats via telefonen. Vi skulle ha åkt på torsdagen, men måndagen innan fick vi roliga nyheter. Min lilla bonusdotter, som inte är så liten längre, varken i ålder eller omkrets, hade lyckats få en tid för vigsel i Köpings Rådhus på fredagen. Det var en överraskning som heter duga. Om man ska vara bröllopsvittne får husbilen vackert vänta.

Här säger de snart ja till varandra, Miranda och hennes Jennifer. Med på bilden är Jennifers dotter sedan tidigare. Det var en kort men trevlig ceremoni. Vigselförrättare var kommunalråd Elisabeth Salomonsson. Nu är det bara att vänta på att deras bebis kommer ut ur Mirandas mage.

Efter vigselfika (vi är lovade en större bjudning när allt virus är under kontroll) åkte vi iväg mot Hänglandstjärn. Sista två kilometrarna vill man helst inte ha möte på. Hänglandstjärn ligger mitt i skogen ca två mil norr om Hällefors. Idag fick jag lära mig att Hällefors faktiskt ligger i Västmanland. Det hade jag ingen aning om. Tack nyfikenhet och google för det. Hällefors är alltså en kommun i provinsen Västmanland, men i Örebro län. Jag trodde att det låg i Närke eller något sådant.

I slutet av den smala grusvägen finns en större vändplan, där man kan stå. Övernattning är gratis. De som kommer först kan välja att ställa sig längs med vattnet. Vi som kom sist ställde oss mot träden, där vi fick sällskap av fadrens personbil.

På platsen finns inga faciliteter, förutom soptunnor. Med enklare sortering, till och med. Kanonbra. Det finns alltså inget vatten, ingen el, ingen toatömning osv. Här befinner man sig i skogen.

Vid tjärnen finns en tavla med information på flera olika språk. I sjön finns inplanterad regnbåge. Ett familjefiskekort kostade 300 kr för 24 timmar. Det gick att betala smidigt med swish. När kontrollanterna kom var det bara att visa med telefonen att man hade betalat. Ytterligare en sak som jag tycker om är att kontrollanterna hade både västar och id-kort som visade vilka de var. Det tycker jag är himla bra. Det känns mer seriöst än om det kommer en människa utan något som helst igenkänningstecken, som det har gjort vid vissa sjöar.

I änden av sjön finns en liten damm, där det brukar nappa bra.

Det finns ett vindskydd med eldplats och en handikappbrygga.

Runt tjärnen finns det flera fiskeplatser, men det är bara den här som är enkel att komma åt med husbil. Det finns flera kolarkojor som man får övernatta i om man vill. Runt tjärnen går en drygt 3 km lång naturstig för den som vill vandra.

Den här gången var det fadren som hade bäst fiskelycka. Lelle fick två regnbågar på strax under 1 kg, och jag fick ingenting.

Det brukar gå bra att fiska i Hänglandstjärn. De sätter i både mindre och större fiskar. Det enda negativa med tjärnen är att det kan vara svårt att få plats att campa. Nu när det går att köpa fiskekort med swish så gör det ju i och för sig inte så mycket om man måste vända pga platsbrist. Det finns andra fickor att stå på i skogarna runt omkring, vissa vid sjöar, andra inte. Fiskekortet gäller i flera sjöar i närheten.

Fadren ”in action”. Här kom lunchen upp. Färsk rökt regnbåge. Det är inte helt fel.

Lelle har fått bygga en handikappramp till katten Olivia. Är man 16 år så är man, och då kan det behövas lite hjälp när sängen är hög och trappan är smal. En vanlig planka och en dörrmatta modell billig från ett välkänt möbelvaruhus, och lite lim och en häftpistol, så var det problemet fixat. Olivia verkar vara nöjd.

Här ligger Hänglandstjärn. GPS: Latitud: 59.9333, Longitud: 14.5483. Jag har inte testat om det stämmer, jag hittade koordinaterna på nätet.

Ansvariga för fisket är Hällefors Fiskevårdsförening.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , | Lämna en kommentar

Musikspel för regniga dagar

Publicerat den 2020/05/18 av Helen

Både jag och Lelle tycker mycket om musik. I husbilen lyssnar vi mest när det regnar, är det bra väder sitter vi hellre ute och hör på fågelkvitter.

Jag hittade en musikutmaning på Facebook, som jag gjorde om och anpassade efter husbilslivet. 30 day music challenge hette utmaningen.

För att anpassa den lite mer till husbilen, gjorde jag en himla massa små lappar med nummer på, som jag skrynklade ihop och la i en tallrik. Utmaningen går till så, att man tar en lapp, och väljer en låt från en lista på det tema som siffran på lappen motsvarar. Man spelar i turordning ända tills man tröttnar. Jag hittade på några egna alternativ också.

Listan ser ut som följer:

  1. A song you like with a colour in the title
  2. A song you like with a number in the title
  3. A song that reminds you of summertime
  4. A song that reminds you of someone you would rather forget about
  5. A song that needs to be played loud
  6. A song that makes you want to dance
  7. A song to drive to
  8. A song about drugs or alcohol
  9. A song that makes you happy
  10. A song that makes you sad
  11. A song you never get tired of
  12. A song that you love from 2011
  13. One of your favourite 70’s songs
  14. A song that you would love played at your wedding
  15. A song that is a cover by another artist
  16. One of your favourite songs from a movie
  17. A song that features your favourite artist
  18. A song from the year you were born
  19. A song that makes you think about your life
  20. A song that reminds you of your mum
  21. A favourite song with a persons name in the title
  22. A song that motivates you
  23. A song that you think everybody shoud listen to
  24. A song by a band/group you wish were still together
  25. A song by an artist no longer living
  26. A song that makes you want to fall in love
  27. A song that brakes your heart
  28. A song by an artist with a voice that you love
  29. A song that you remember from your childhood
  30. A song that reminds you of yourself
  31. A song you would love played at your funeral
  32. Your favourite political song
  33. Your favourite duet
  34. A song about something you can eat or drink
  35. A song with a geographic place in the title
  36. A song with an animal in it, or in the title
  37. One of your favourite 80´s songs
  38. A song about the weather
Publicerat i Betraktelser | Märkt , | Lämna en kommentar

Ädelfiske och kattanpassning och pyntning av husbil.

Publicerat den 2020/05/18 av Helen

Det är inte helt fel att vara permitterad från jobbet ändå. Åtminstone när jag och Lelle är permitterade samtidigt. Vi har jobben kvar, tjänar lite mindre, men har tid och råd att använda husbilen mer än normalt. Perfekt så här på våren. Man kan liksom åka iväg en liten sväng och låtsas som att världen är normal igen en stund.

På torsdag förmiddag åkte vi till Långtjärnarna, mellan Malingsbo och Ludvika. Vi var där mycket förr, men nu var det ett tag sedan. Vi slutade att åka dit för några år sedan pga av all fylla som var där. En gång när vi var där, det måste ha varit över 10 år sedan, hamnade vi mitt i ett knivslagsmål som startade för att någon hade gjort fel saker med fel person i en husvagn. Båda parter var med på det, verkade det som, men inte deras respektive partners…

Nu var det faktiskt mycket lugnare. Det kan bero på två saker gissar jag på: vädret, som pendlade mellan sol, regn, hagel och snö, och att man numera måste lösa fiskekort för att få stå där.  Fiskekort kostar 195 kr/dygn. Jag tycker att det är helt ok att man måste lösa fiskekort för att campa där, men priset är lite för högt, med tanke på hur lite det nappar.

Bild från Sveaskogs hemsida, mer info hittar du här: Sveaskog.

Man står fint i tallskog. Det är både små och lite större fickor in i skogen. Man får se upp när man ställer sig på plats, så att man inte kör in i någon tall. Alla platser ligger väldigt nära sjöarna. Det finns tre sjöar: Övre och Nedre Långtjärn, som är lite mindre, och Mellan Långtjärn, som är större. På platsen finns utedass, soptunnor och ett par grillplatser.

Vi hamnade på en av de större platserna. Om man kommer samtidigt, och känner varandra, får det lätt plats åtminstone tre stora bilar där, men då kommer en att blockera utfarten för en annan.

Det står både husvagnar och husbilar lite här och där i skogen. Det syns vart det går att stå, sedan beror det på hur skicklig man är på att manövrera bilen om man vill kunna ta sig in på alla platser.

Vi satsade på bottenmete på fredagen. Lelle provade att kasta någon timme först, men det blåste alldeles för mycket för att det skulle gå bra. Bottenmete brukar funka på regnbåge, men det är lite slöhetsvarning på det.

Runt stora sjön är det ganska bra stigar att gå på. Det är en del rötter att se upp för, men man håller sig torr om fötterna. Runt de andra tjärnarna kan det vara blött ibland. I änden av Mellantjärnen finns det en handikappbrygga precis vid bilparkeringen.

Vi hade sällskap av tre lommar, två änder och ett gäng fiskmåsar när vi väntade på fisk. Fiskbilen kom och satte i fisk medan vi satt vid sjön, men det var svårt att se hur mycket.

Där satt den, en regnbåge på dryga kilot. Vi fick två regnbågar i liknande storlek på hela dagen. En var, som tur var, så att vi slapp bli avundsjuka på varandra. Jag drog i och för sig upp fisken på Lelles spö också, eftersom han var och letade efter torra pinnar i skogen just när det nappade. Det var kallt som 17 så jag var glad att jag hade min vinterjacka med  i bilen.

På lördagen flyttade vi till rastplatsen vid sjön Lumsen, även det mellan Malingsbo och Ludvika. Där får man stå gratis i 24 timmar. Här finns utedass men inga soptunnor. Vi åkte en liten upptäcktsfärd innan vi hamnade där, ca 8 mil på dålig grusväg där de hade drivit timmer ur skogen. Vi tänkte stå på en annan plats först, men där var det redan upptaget. Alltså hamnade vi vid ”gräsmattan”, som vi kallar den för.

Det finns flera platser att stå på, men många lutar ordentligt. Det räcker inte med vanliga nivåklossar för att få bilen rak. Vi har glömt att lägga i våra klossar i bilen, de ligger fint hemma i källaren. Vi hade tur och hittade en kloss vid Långtjärnarna som någon hade lämnat. Den var lite trasig, men fullt användbar, tillfälligt åtminstone. Vi behöll den som reserv, och fick samtidigt med oss något som någon annan ansåg var skräp från skogen.

Genom träden skymtar man sjön Lumsen. Skräddartorpsån rinner ut i sjön inte långt ifrån där man campar. Det går att stå precis vid ån också, nära en liten fors, men där var det fortfarande alldeles för mjukt och blött i gräset.

Utrymmet vid ”gräsmattan” är ganska stort, men inte så privat som i skogen. Till höger i bild skymtar man vår bil. Bilden är tagen från kullen där stugorna står.

Vid rastplatsen finns det en iordninggjord grillplats.

Det finns ett par övernattningsstugor som ligger fint på en liten höjd.

Det finns gott om utrymme i en av de båda stugorna. Det är ju bra för den som inte har eget boende med sig. Ved får man ta med sig själv. Det finns en vedbod som brukade fyllas med ved för några år sedan, men den fylls inte längre.

I den andra stugan såg det dessvärre ut så här. Tråkigt.

Det finns ett litet vindskydd på platsen också. Jag vet inte hur det ser ut inuti, för jag kunde inte öppna dörren. Handtaget var trasigt, och jag orkade inte lyfta dörren.

Vi hade ingen torr ved, och ingen folie, så vi la en av våra regnbågar direkt på grillen. Det blev himla gott ändå.

Vad hände mer i helgen då? Vi tillhör ju dem som reser med katt, så vi har ägnat tid åt att kattanpassa bilen. Olivia, som blir 16 år i år, är van att resa, så hon anpassade sig fort till nya bilen. Hon hade lite problem att hoppa upp i sängen, den är högre än i de bilar vi har haft förut, så det måste vi lösa. Lelle har planer på att bygga någon form av handikappramp. Olivia är pigg för sin ålder, men hon hoppar inte gärna så högt längre.

Hon har fått en undangömd matplats, där hon kan äta i lugn och ro, precis som hon vill ha det. Dessutom slipper vi andra snubbla på matskålarna. Under en av sofforna fanns det en perfekt plats. Min tanke var ju inte att hon skulle äta från det hållet som hon sitter åt nu, jag tänkte att hon kunde vara på utsidan av skålarna för att äta, annars blir det trångt, men hon är egensinnig och gör som hon vill.

Vi duschar sällan i husbilen på helgerna. Skulle vi behöva duscha så har vi en bärbar utedusch. Duschrummet har helt enkelt fått bli plats för kattlåda. Där är det enkelt att sopa upp sand som hamnar på golvet, och det är enkelt att spola av väggarna om det dammar. För att hålla dörren öppen när vi står stilla använder vi en poolleksak som vi har skurit skåror i. Då slipper vi göra åverkan på bilen för att fästa en hasp eller liknande.

På båda sätena sätter vi bilmekarskydd när vi står stilla, för att undvika att ryggstöden används som klösbräda. Det funkar kanonbra. Alla andra säten är inklädda med filtar.

Under helgen passade vi även på att pynta lite. Gökuret från Rothenburg ob der Tauber kom på plats ovanför dörren.

Husbilshäxan hamnade på en plats där hon kan övervaka hela bilen, det är hennes jobb.

Lite blommor och dubbelhäftande tejp gjorde bilen extra hemtrevlig. Jag har aldrig haft blommor i någon av våra andra bilar, men den här bilen behövde det, kändes det som. Det kan bero på att jag helt plötsligt har blivit intresserad av blommor, sedan vi köpte hus.

Den här gamla tavlan har hängt med oss i många år, husbilar och husvagnar. Nu pryder den vår Rapido.

Jag skrev i ett antal grupper på Facebook och efterlyste tips på vart vi kan åka på kortare helgturer. Man blir ju lätt hemmablind och hamnar på samma ställen om och om igen, för enkelhetens skull. Jag fick en himla massa tips om både Coronarestriktioner och annat, men även många om olika platser i närheten. Jag listar dem här, både för er andra som vill  ha tips, och för mitt eget minnes skull. De gröna har vi redan besökt. Som synes har vi en hel del att beta av.

  • Falkuddens Camping i Näs, liten och fin utsikt
  • Westerqwarn ställplats, Strömsholm
  • Grythyttan
  • Rågåstjärn
  • Ljustjärn
  • Krampen
  • Liens camping
  • Alnängbadet, Örebro
  • Björnön, Mälaren
  • Klotens Camping
  • Nora
  • Mottala Ställplats, 2 stycken
  • Malingsbo Camping
  • Laxtjärn, Kopparberg
  • Tyllsnäs udde, Borlänge, Camping vid Dalälven
  • Vinön, Hjälmaren
  • Grangärde
  • Knuthöjdmossens naturreservat, Hällefors
  • Fagersta, Ställplats vid hamnen
  • Ramnäs ställplats
  • Stävresjön, väster om Sala
  • Västerfärnebo
  • Sala, Silvköparens camping
  • Gysinge, ställplats
  • Hedesunda Camping
  • Malmköping
  • Färnebofjärdens nationalpark
  • Tiveden nationalpark, Fagerström
  • Fagertjärn
  • Mälarbadens Camping, Torshälla
  • Åkers kronopark. Grusplan, ädelfiske
  • Tängerdalens ställplats i Övertänger
  • Enviken, Dalarna
  • Filipstad, ställplats
  • Kristinehamn, ställplats
  • Bjurbäckens slussar
  • Sparreholm
  • Enköping
  • Åkers Styckebruk, Holmsjön, fricamping
  • Oxelösund, femöres ställplats
  • Vadstena
  • Tåkern, ställplats
  • Immen
  • Bjurbäckens slussar
  • Järle, Svalbo café
  • Taxinge slott
  • Östa camping, Tärnsjö
  • Vingåker, Läppe camping
  • Västerås hamn
  • Hedtjärn, Ludvika
  • Hamptjärn mellan Norrhyttan och Ulriksberg mot Säfsen
  • Ånnaboda
  • Falkasjön
  • Dammen i Kilsbergen utanför Örebro, ev. Tärnsjö östa camping
  • Valkalampi (Jädraås)
  • Hälleskogsbrännan
  • Sala Silvergruva
  • Frösåkers brygga
  • Långholmens brygga
  • Björnö
  • Badelunda café
  • Trummelsbergs hyttruin (eventuellt campingförbud). Finns plats längre in.
  • Ängelsberg
  • Bisonfarmen i Avesta
  • Djuprämmen, Filipstad
  • Säfsen
  • Hjälmare docka
  • Hälmare kanal
  • Ramsberg, Ölsjöns camping
  • Lisjö
  • Brattforsheden, Filipstad
  • Aspa båtklubb, ställplats, 1 mil från Askersund
  • Seglingsberg mellan Ramnäs och Virsbo
  • Trångfors smedja
  • Ängsö
  • Kallerö, Östhammar

 

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Premiärtur med nya husbilen.

Publicerat den 2020/05/11 av Helen

Fredag 2020-05-08 fick vi äntligen hämta vår nya husbil, som vi har väntat på i evigheter känns det som. Vi väntade bara i två veckor, men det kändes mycket längre. Nu äger vi en Rapido från 2011.

Vi fick himla bra bemötande i Tumbo, där vi köpte bilen. Vi fick även en bra genomgång av det som var nytt för oss i bilen.

Redan när vi åkte de fyra milen hem från firman kändes bilen väldigt rätt. Man satt bra, och den var bra att köra.

Vi åkte hem och kastade in alla saker huller om buller i garaget och inne i bilen. Det enda vi tänkte på var att placera kartonger och kassar så att grejerna inte skulle flyga omkring.

När allt var iplockat åkte vi iväg. Eftersom vi inte trivdes med Knausen som vi hade innan, och som vi organiserade allt i skåp och lådor i hemma innan vi åkte, gjorde vi som när vi hämtade bil 1 och 2. Vi siktade på en plats vid en igenvuxen sjö, där vi stod och plockade in allt på plats i både Euran och Bürstnern. Det var tyvärr fullt vid sjön, så vi hamnade ett par kilometer därifrån, vid Övre Hedtjärn, strax norr om Ludvika och Nyhammar.

Det som krävs för att stå vid Övre Hedtjärn är att man köper fiskekort. Det är fin natur och fina sjöar där, men vi hade inte riktigt tid att njuta av det, med alla saker som skulle packas in i skåp och lådor.

En sak som skiljde mycket från Knausen, förutom planlösningen, är att det är väldigt bekväma soffor. Det är en helt annan komfort i Rapidon. Utrymmet fram kändes enormt, det liknar det vi hade i Bürstnern, och det var det vi saknade och ville tillbaka till nu när vi bytte. Bordet går dessutom att snurra och vrida och vända på på en massa olika sätt.

Köket är väldigt praktiskt, med massor av skåp och lådor. En nyhet för oss är att det finns två diskhoar, vilket var väldigt smidigt när man diskade. I den inre finns det ett extra ”lock” några centimeter nedanför kanten, som blev en väldigt bra avrinningsyta mellan disk och skölj.

Sängarna var bekväma, men lite svåra att ta sig upp i, särskilt för mig som har fibromyalgi. Det såg vi redan när vi tittade på bilen, så vi hade förberett oss genom att köpa en extra pall. Den passade perfekt och underlättade för mig. Pallen väger just ingenting heller, och blir ett bra hjälpmedel för att jag ska nå de översta hyllorna i köksskåpen. Det fanns inte så många skåp vid sängen, men det kompenserades via lådor under sängarna.

Under den ena sängen finns detta stora skåp. Hela jag får plats utan problem.

Inne på toaletten fanns massor av skåp och hyllor. Två av dem missade jag till att börja med, de satt dolda bakom speglar. Det var ganska gott om plats att sitta också.

Duschen har vi inte hunnit prova än. Den är inte stor, men det ser ut som att det kommer att funka bra. Man tar ju ändå inga långa duschar i bilen, så det behövs inte mer utrymme än att man precis får plats, tänker jag.

Garaget är fortfarande oorganiserat. Just nu består innehållet mest av tomma påsar och kartonger som vi fraktade husgeråd och annat i. Det ska bli ordning där en annan dag.

Vi kom på att det inte är frostad plast i fönstret till toan, så alla ser rakt in när man sitter där. Det är ett mindre problem, som går enkelt att lösa genom att dra upp mörkläggningsgardinen en bit. När man står själv i skogen kan det ju faktiskt vara trevligt med lite utsikt när man är på toa.

Vi hittade en extra toakassett i garaget, det är tydligen standard på den här bilen. Mycket bra.

Vi hann också testa vår Efoy bränslecell. Det är en ny grej för oss, vi har alltid haft solceller innan. Den verkade funka, den lät och laddade batterierna fulla i alla fall. Vi får väl se längre fram hur stor nytta den gör.

På lördagen åkte vi in till Ludvika och köpte fack till besticklådorna, för det saknades.  När vi hade handlat klart bytte vi plats, och hamnade på en plats som vi kallar för ”gräsmattan”. Den ligger mellan Malingsbo camping och Ludvika, vid en sjö som heter Lumsen. Här är det gratis att campa, men inte mer än 48 timmar, tror jag att det är.

Vi började få ordning på grejerna, och hann sitta ute i solen en stund.

Det här är en bra plats att stå på en natt eller två. Det finns mycket bär och svamp i skogen, och i sjön kan man fiska gädda, om man tycker om det. Det är sveafiskekort som gäller då.

Uppe mellan träden finns det en övernattningsstuga. Det har hänt att de som har hand om platsen har lagt ut ved som man har fått använda för eget campingbruk, men jag vet inte om det görs längre.

Naturen är cool med lite fantasi. Här ser jag ett ansikte med två mörka ögon, en mun, en massa skägg och en lustig tupé på huvudet. Man kan också se det som ett övervuxet vindskydd, beroende på hur man väljer att se på saker och ting.

Jag har tittat på en sån här lampa ett tag, men tyckt att den var onödigt dyr. När vi ändå var i Ludvika råkade vi gå in på Kurts husvagnar och köpa en. En present till nya bilen måste man ju ha.

Efter den här premiärturen trivs vi väldigt bra med nya bilen. Layout, komfort och köregenskaper är precis som vi vill ha det. Den påminner som vår gamla Bürstner, som vi hade i 7 år (tror jag). Den påminner inte alls om Knausen som vi hade en kort tid därimellan. Den kändes aldrig riktigt som vår bil, den kändes inte ”hemma”. Rapidon känns hemma på en gång, så jag tror att vi kommer att trivas bra med den.

 

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , | Lämna en kommentar

Funderingar om mycket.

Publicerat den 2020/05/04 av Helen

Idag är det en sådan där dag när jag funderar extra mycket. Det är måndag, och det betyder att vi får hämta våran nya husbil den här veckan, efter mycket om och men. Vi blev tydligen rejält lurade när vi köpte den förra, vilket påverkade inbytespriset väldigt rejält, men tack vare en snäll pappa så löste det sig.

På fredag åker vi och hämtar den här snyggingen, äntligen. Nu har vi varit utan husbil i över två veckor, och fy 17 vad naken man känner sig. Jag längtar… men snart kan vi åka ut igen.

Jag längtar tills vi får hämta nya bilen, ja. Jag längtar också efter en tid då allt återgår till någon form av normalläge igen, så att vi kan åka så planlöst och bekymmerslöst som vi vill göra. Jag längtar efter uteserveringar i Tysklands korsvirkesstäder, där man kan sitta och se på folk som går förbi. Jag vill uppleva friheten att vakna på morgonen och åka dit som solen skiner. Eller åt andra hållet.

I Wolfhagen hittade vi både uteserveringar och en fin staty. Wolfhagen ligger längs Deutsche Märchenstraße, och sagan om vargen och de sju killingarna kommer därifrån, om någon minns den.

Bilden ovanför är tagen i Hann. Münden, där sagan om Törnrosa har sitt ursprung. Här möts Märchenstraße och Fachwerkstraße. Det finns ca 700 korsvirkeshus här, läste jag någonstans. Uteserveringar finns givetvis också.

Jag vill kunna ha friheten att hamna på slingriga vägar i Provence, där man får hålla andan i kurvorna. Just den här kurvan finns i Gorges du Verdon, som var en himla häftig upplevelse. Det fanns inga uteserveringar där, men det var inget man saknade heller just då, möjligtvis efteråt.

Jag kommer att sakna känslan av att upptäcka nya städer, nya vyer och intryck i sommar. Visst finns det mycket fint i Sverige också, men det känns inte lika nytt och spännande på något vis. Jag gillar värmen söderut, jag gillar kulturen, jag gillar folket, jag gillar att kunna äta sig rejält mätt på bra mat till bra pris på en restaurang på en trottoar.

Det här sättet att campa tycker jag också om. Vi hittade en liten fiskesjö med tre husbilsplatser i södra Danmark, där medlemmar i Pintrip får övernatta. Gratis, dessutom. På en sådan plats får man lite välbehövlig vila innan man ger sig iväg för att skaffa nya intryck igen.

Vad händer nu då?

Jag är ganska säker på att vi får ställa in oss på att campa i Sverige i sommar. Det funkar också, men jag kommer som sagt att sakna mycket. Det känns som att jag har sett en stor del av Sverige redan, men det finns säkert nya saker att upptäcka.

På bilden ovanför ser du min farfar och farmor i Grövelsjön någon gång på 70-talet. Det är så jag är uppväxt: med husvagn i skogen, med en lägereld, vid något fiskevatten. Jag tycker fortfarande om att campa så, och gör det ofta på helgerna, eftersom vi har turen att ha fiskevatten inom några mils avstånd. På semestern vill jag göra annat.

Farfar, med sin stora och vildvuxna mustasch, hunden Pia och en fisk. Det är så jag kommer ihåg min farfar. Och att han alltid gav mig sotig och svart grillad korv.

Ett himla roligt minne jag har, är från när farfar, farmor, jag, mina föräldrar och min bror var ute med två husvagnar. Vi hade till och med investerat i varsitt förtält, vilket var väldigt lyxigt då. Jag och farfar var ute och fiskade sent på kvällen/natten, och smorde in oss med beckolja för att klara oss från knotten. När vi kom tillbaka hade alla andra gått och lagt sig, och vi smög försiktigt in i respektive husvagn. Min mamma hörde när jag kom in, och skrek i högan sky: ”UUUT, du stinker!”. Hon gillade tydligen inte lukten av beckolja. Ute träffade jag farfar igen. Han hade råkat ut för samma sak. Vilket av förtälten vi sov i minns jag inte, vi tyckte inte att det var någon vits att tvätta oss i alla fall.

Det var jag, farfar och hunden, liksom. Vilken trio!

Det kan bero på alla husvagnsresor till skogen och fisksjöar i både Sverige och Norge att jag uppskattar det så mycket nu när jag är vuxen. Det är där jag samlar kraft och energi. Det är där jag vilar.

Jag älskar Sverige och vår natur. Vi bor i ett mycket vackert land. MEN… jag vill inte vara kvar här på semestern, då vill jag ut och upptäcka resten av världen. Det kom jag på att jag var tvungen att göra efter att vi hade sett Nordkap. Vi har Kirkenes kvar att beta av i och för sig, och dit åker vi nog i sommar om Norge är öppet. Oavsett vart vi hamnar så blir det säkert bra, fast annorlunda. Det kanske blir en resa för att återuppleva gamla minnen?

Jag saknar den här lille mannen. Philip, min systerson och gudson, som jag inte har träffat sedan Corona kom till Sverige, trots att han bara bor fyra mil härifrån. Både jag och min sambo tillhör riskgruppen, och försöker undvika att träffa för mycket folk, dessutom har både min syster och hennes karl varit sjuka. De är friska nu igen, så snart är det dags att träffa lillemannen. Han har ju lärt sig att gå sedan jag träffade honom sist, och det måste jag få se snarast möjligt. Jag kan inte få egna barn, så han är liksom min unge. En vacker dag ska han hänga med och campa i skogen, och min sambo ska tillverka hans första egna kniv. En barnsäker sådan, så klart. Jag ska grilla sotig och svart korv åt honom.

I väntan på att vi får hämta nya husbilen, och för att inte klättra på väggarna, sysselsätter jag mig med en himla massa saker. Både jag och min karl är permitterade, vi jobbar bara 40%, så vi har väldigt mycket tid över.  Vi skulle kunna gå ner i källaren och rensa bland alla husbilssaker, men det känns inte så kul. I stället övar jag mycket på mitt dragspel. Jag fick för mig att lära mig att spela för ett år sedan, och nu börjar vissa låtar gå hyfsat bra.

I juni blir jag bonusmormor. Det betyder att jag har en del jobb med ett av mina andra intressen. En dopvepa måste broderas till den lille som är på gång.

Jag är himla tacksam att jag har en trädgård att pyssla i när vädret tillåter, annars skulle jag nog få tokspel. Ingen husbil, permitterad, låt bli att träffa för mycket folk osv. Då är trädgården väldigt bra. I år ser det ut som att det kommer blommor i min syrenbuske för första gången, fåglarna har fått ett bad, insekterna har fått ett hotell som jag har planterat massor av perenner runt, rabatten och hallonhäcken ska rensas från ogräs en annan dag.

När nya husbilen blir hämtad tänker jag åka iväg varenda helg, och mitt i veckorna också, beroende på när det ska jobbas. Tills vidare kommer vi att hålla oss i vår region, och eventuellt åka över gränsen till Dalarna en liten bit. Lelle är ju dalmas från början, så lite fusk kan det nog bli. En eller två mil till någon favoritsjö.

Jag vet inte om man ska tro på skrock, men jag gör det när det passar mig själv. När vi köpte både vår första och vår andra husbil, lastade vi in alla saker huller om buller i kartonger, påsar och sopsäckar, och åkte till en igenvuxen sjö där vi organiserade och packade in allt. Samma sjö båda gångerna. Vi trivdes väldigt bra med de båda bilarna. Den tredje bilen packade och organiserade vi hemma, och den trivdes vi inte alls med. Alltså kommer vi att kasta in allt huller om buller i garage, på golvet och de mjuka sakerna i sängen, sedan åker vi till vår igenvuxna sjö, öppnar en pilsner och börjar organisera. Då borde det bli bra med den nya bilen. Eller? Så tänker jag.

På fredag får vi hämta den. Äntligen!

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , | Lämna en kommentar

Biltrubbel, otur, grundlurade och till slut tur. Kanske.

Publicerat den 2020/04/21 av Helen

Förra försommaren skulle vår trotjänare Bürstner besiktigas. Frid och fröjd, förutom att handbromsen inte gick igenom. Efter upprepade besök på verkstad och ett par ombesiktningar gick den fortfarande inte igenom. Vad gör man då om man är sugen på att åka på semester? Man spontanbyter bil förstås.

Vi gillade inte riktigt planlösningen på vår nya Knaus, men vi tänkte att vi vänjer oss. Det gjorde vi inte, så i förra veckan tittade vi på en annan bil, en Rapido. Den föll vi verkligen för. Vi skrev på papper, och får hämta den 8/5. Härligt!

Ända tills idag. Idag ringde nämligen försäljaren och upplyste oss om att vi har blivit grundlurade när vi köpte vår Knaus förra året.

När de gick igenom vår Knaus inför bytet på nya firman, hittade de ett rejält motorfel, som måste ha funnits där ett tag. Vi har bara haft tur att motorn inte har skurit helt. Försäljaren hade varit i kontakt med förra försäljaren och frågat när bilen servades senast, eftersom vi inte hade några kvitton på det. I början av 2018, hade han fått till svar. Till oss sa gamla försäljaren att olja och filter byttes innan vi hämtade den, vilket alltså inte stämde. Om det skulle ha gjorts, så skulle de ha upptäckt felet, och det kanske är förklaringen till varför de gav 17 i att serva den.

Ihop med en del andra fel, bland annat sprickor i fronten som har dolts tillräckligt väl för att vi inte skulle se dem, så gick notan på 153.000 kr. 153.000 kr! Det är himla mycket pengar. Den nya säljaren rekommenderade oss att kontakta allmänna reklammationsnämnden och få hjälp att häva köpet. Något bilbyte blir det inte eftersom det inte går att fixa in så mycket pengar i lånet på den nya.

Blä, blä och blä!

Efter mycket pusslande och vridande och vändande och räknande och samtal till min far, kommer vi att få loss pengar, så bilbytet kan bli av. Vi kommer inte att ha råd att åka så långt de närmaste åren visserligen, men vi får en bil som vi tror att vi kommer att tycka lika mycket om som Bürstnern.

Vad har vi lärt oss av det här då? Se upp väldigt mycket för vissa husbilsfirmor. Alla är helt enkelt inte att lita på. Inte ett himla dugg.

Dessutom ligger vi redan i tvist med den gamla firman. Vi hade en tid hos dem för att fixa handbromsen på Bürstnern (tid nummer tre tror jag), och den tiden bokade vi av när vi bytte bort bilen. Priset för trasig handbroms drogs av vid inbytet. Allt fixat och under kontroll. I december, tror jag, får vi en faktura på 6.500 kr för handbromsbyte som har utförts i augusti. Vi bytte bilen i juli. den fakturan har vi hållit på att bestrida sedan dess.

Jag kommer inte att skriva namnet på någon av firmorna här, varken den bra eller den dåliga firman. Inte än åtminstone.

Publicerat i Betraktelser | Märkt | 1 kommentar

Lär känna husbilsbloggarna

Publicerat den 2020/04/17 av Helen

Det här inlägget är en del av en serie med inlägg där flera husbilsbloggare berättar mer om sig själva och sina erfarenheter. Vill du läsa fler resebloggar? Du hittar dem på sidan ”Husbilsbloggarna” på Facebook.

Vem är ni?

Vi som åker i husbilen är Helen och Lennart (Lelle). Katten Olivia, som fyller 16 år i år, har också varit med på våra resor sedan hon var liten. Hon har blivit riktigt resvan, och trivs med att vara på resande fot. Det är Lelle som kör bilen, eftersom jag nyss har tagit körkort på äldre dagar. Planen är att jag ska ta C-kort så småningom, Lelle har haft sitt B-körkort så länge så han får köra tung bil med det. Bloggen och det mesta av fotograferingen sköter jag om.

     

Vi jobbar inom industrin båda två. På helgerna åker vi ofta ut en kortare vända med husbilen, gärna till någon sjö i skogen. Vi utgår från Västmanland och har ganska många sjöar runt omkring oss.

På somrarna åker vi på längre resor. 2013 nådde vi Nordkap, och bestämde oss för att börja åka söderut för att utforska Europa. Sedan dess har vi varit i bland annat Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland.

Vad har ni haft för husbilar?

Vi började med husvagn 2001, en gammal Polar 4.70 från 1977. Efter att ha gått igenom ett antal husvagnar bytte vi till husbil 2009. Husbil passar vårt sätt att resa mycket bättre, eftersom vi sällan står still.

Vår första husbil var av märket Eura Mobil 6.65 HS, årsmodell 2004. Den trivdes vi väldigt bra med, mycket för att det var vår första husbil, tror jag. Det var bra kvalitet och så fanns det en rundgrupp och ett stort fönster bak.

2012 var det en regnig sommar. Vi åkte in till en husbilsfirma för att titta på bilar. Se men inte köpa. En stund senare hade vi skrivit på papper och köpt en Bürstner Elegance 821, årsmodell 2007. Den bilen trivdes vi väldigt bra med. Den var bra att köra och den var väldigt välplanerad invändigt.

Våren/sommaren 2019 fick vi problem med vår älskade Bürstner. Handbromsen gick inte igenom besiktningen, trots flera reparationer. Semestern närmade sig. Vad gör man, om man vill komma iväg? Vi kunde ju inte åka med en obesiktad bil.

Vi åkte till en firma i närheten och bytte vår Bürstner mot en Knaus S Liner, årsmodell 2007. Vi trivdes inte riktigt med planlösningen, men vi tänkte att vi vänjer oss nog.  Sängarna var bekväma och den gick bra att köra, men vande oss med planlösningen gjorde vi inte.

Nu väntar vi på att få hämta bil nummer fyra, en Rapido 10066 DFH, årsmodel 2011. Den har en planlösning som kändes bra på en gång, den här bilen kändes som att den kan bli våran på ett sätt som Knausen aldrig blev.

Vad är det bästa och det sämsta med husbilen ni har nu?

Det bästa är köregenskaperna. den är väldigt pigg och bra att köra. Det sämsta är att vi inte alls kommer överens med planlösningen. Därför byter vi bort vår Knaus efter mindre än ett år. Den blir säkert bra för någon annan.

Vart är ni just nu och hur ser resplanerna ut för 2020?

Igår kom vi hem efter några dagar i skogen, med fiske och korvgrillning.

Våra planer för 2020 var att fortsätta utforska Europa, men det ser ut som att vi måste ändra planer på grund av Corona. Som det ser ut nu har vi tre planer, beroende på vilka gränser som är öppna.

  1. Åland, där har vi aldrig varit.
  2. Kirkenes. Vi har ju varit i Nordkap, men vi kom aldrig till Kirkenes. Där kan vi kanske se in i Ryssland. Vi kan också passa på att åka på valsafari på Lofoten igen. Vi gjorde det för en massa år sedan, och såg en kaskelott, men jag vill se späckhuggare också.
  3. Åka runt i Sverige. Kanske till Gotland igen. Eller Vildmarksvägen igen. Eller Abisko igen. Vi får helt enkelt ta dagen som den kommer och se vart vi hamnar.

Vad är eran favoritplats?

I stort sett alla platser, beroende på humör. Platser med fina vyer är aldrig fel, små, mysiga korsvirkesstäder i Tyskland med en trevlig uteservering är också helt ok.

Vår favoritplats är där husbilen befinner sig.

Vart åker ni inte tillbaka?

Någon sådan plats finns inte. Vi brukar försöka hitta platser där vi aldrig har varit tidigare. Visst finns det campingar som har varit mindre bra, men vi kan ändå åka tillbaka om vi har vägarna förbi och inte hittar någon annan stans att sova. Det kan ju ha blivit bättre sedan sist vi var där.

Detta glömmer vi inte:

Oj, det är mycket. Känslan av att nå Nordkap. När vi såg Alperna för första gången, med de storslagna vyerna. När vi åkte över Öresundsbron första gången och såg resten av Europa.

Großglockner. Där gjorde vi som man ska när vi körde ner, vi hade låg växel och motorbromsade efter konstens alla regler, ändå blev bromsarna överhettade och slutade att fungera. Lelle hittade en liten grusväg som sluttade svagt uppåt ungefär halvvägs ner, i änden av den fick vi stopp på bilen, precis före en betongmur. Det bolmade rök från bromsarna, och vi hade både fotbroms och handbroms i, ändå rullade bilen. Det var otäckt. Där fick vi sitta och vänta i en timme på att bromsarna skulle svalna.

Två haverier på samma vecka. En måndag i Frankrike stannade vi för att handla. När jag hoppade ut ur bilen hörde jag att det pyste om däcket. Ingen av oss pratar franska och vi visste inte riktigt vart vi var eller hur vi skulle gå till väga. Efter lite sökande på google kom vi fram till att vi skulle ringa försäkringsbolaget. Sagt och gjort. De fixade allt, och efter en lång väntan kom en man och fixade vårt däck. Med hjälp av en ordbok fick vi veta att vi hade en spik i däcket.

Fredag, samma vecka. Autobahn i Tyskland. Växellådan slutade fungera. Hur kul är det att köra på 1:ans växel på Autobahn? Inte kul alls. Vi tog oss till närmsta avfart, och hittade en ställplats i Rothenburg ob der Tauber. Vi kontaktade försäkringsbolaget, som kände igen oss sedan måndagens punktering. Vi kom överens med dem att vi stod bra där vi stod, och att de skulle skicka bärgare och ordna med verkstad efter helgen, och så blev det.

Försäkringsbolaget fixade bärgare, verkstad och hotell. Det visade sig att kopplingen hade skurit helt, så vi fick köpa en ny. Totalt kostade bildelarna nästan 20.000. Resten stod försäkringsbolaget för.

Tur i oturen var att vi hamnade i just Rothenburg ob der Tauber. Vi blev kvar till på onsdagen, men det gick ingen nöd på oss. Staden hade väldigt många fina korsvirkeshus, uteserveringar och ett väldigt stort julmuseum i tre våningar. Vi besökte även ett kriminalmuseum med massor av olika tortyrinstrument.

Vad är bäst och sämst med husbilslivet?

Bäst är nog friheten. Att bara kunna åka vart man vill (i stort sett) och att ha ett andra hem på hjul. Sämst måste vara att man måste åka hem. Det finns så himla mycket värld att upptäcka, och alldeles för lite tid.

Har ni några husbilstips?

När du köper bil, var noga med att fundera på vad du vill ha. Vad ska du göra, vilken planlösning trivs du med. Jämför flera olika bilar, och låt känslan bestämma vilken du ska välja.

Var inte rädd. Våga prova nya platser. Om du åker utomlands löser sig mycket med en ordbok, ett leende och lite gester, om du inte kan språket. De flesta är väldigt trevliga och hjälpsamma om du ler lite.

På vintern, se till att du har gasol och laddade batterier om du ska fricampa. En snöskyffel är också bra att ha med sig.

Våra bästa hjälpmedel för husbilsresan:

Jag tycker om kartböcker. Gamla hederliga kartböcker. Och campingkataloger. Appar är inte min grej.

Vi har en bra Europa-atlas, i kombination med en GPS. När en GPS går sönder, vilket har hänt oss, är det himla bra att ha en riktig kartbok i beredskap.

Vi använder tyska BordAtlas mycket, där finns en himla massa ställplatser. Favoriten bland campingkataloger just nu är ACSI, den använder vi mycket i Europa.

Andra bra att ha saker är snöskyffel på vintern, och motorsåg när man ska fricampa i skogen. Man vet aldrig när det har blåst ett träd över små grusvägar, och det är inte kul att backa långt. På sommaren är det himla praktiskt att ha med sig ett duschdraperi, som enkelt kan flyttas runt markisen för att få skugga.

Publicerat i Camping | Märkt , , | 4 kommentarer

Påsksemester i corona-tider.

Publicerat den 2020/04/16 av Helen

En liten påsksemester måste man ju få ha, trots corona, tänkte vi, och drog iväg med husbilen.

Första natten sov vi hemma utanför huset. Det funkade bra, men vi ville åka en liten vända också, även om det bara blev i vårt eget område. det finns fina platser här hemma också.

Vi for iväg till Krampen, ett område ca 4 mil hemifrån med flera fiskesjöar där det sätts i Regnbåge.

Jag har inga GPS-koordinater, men det ligger nordväst om Köping och söderom Riddarhyttan.

Det finns en speciell sjö för flugfiske, och flera andra sjöar där man kan välja typ av fiske lite mera fritt. Området drivs av Sveaskog. Du hittar en länk dit här: Sveaskog krampenfiske.

Det finns bra platser att stå på vid flera av sjöarna. På de flesta platser finns utedass och soptunnor. Det går att tömma husbilens toa vid Stora Krampensjön.

På flera platser finns eldstäder och bänkar. Ved tar man med sig själv, eller så plockar man pinnar i skogen.

Fiskekort är dyrt, 195 kr / person för ett dygn. Vi fiskade en hel dag utan att få fisk, och det blåste kallt, men vad gör det? Vi hade en liten brasa (om det inte hade blåst så hemskt hade den varit större) och grillade korv. Det var himla avkopplande att vara ute.

Olivia var så klart med. Hon ville mest ligga i sängen och ta det lugnt.

Innan vi åkte hem passade vi på att åka förbi vid Övre Hedtjärn och Sottjärn, för att sova en natt där. Det ligger inte riktigt i vår region, det ligger en bit in i Dalarna, strax norr om Ludvika.

Återigen har jag inga GPS:koordinater. Hedtjärn ligger i det inringade området. Mer info om det hittar du här: Grangärde fiske.

Skillnaden mellan Krampen och Hedtjärn är stor. I Krampen finns det många sjöar, och det står husvagns- och husbilsekipage lite överallt i skogarna. I Hedtjärn står alla samlade på två platser. Det finns gott om tallskog mellan alla platser, så det känns inte instängt.

En annan skillnad är att du måste köpa fiskekort för att få stå i Hedtjärn. Fiskekortet här kostar 120 kr / person och dygn. Man betalar kontant i en automat vid sjön, eller så gör man som vi gjorde, man ringer och säger att man är på väg, och får ett telefonnummer att swisha till.

Vid Hedtjärn finns det en servicestation med sopsortering, dass och toatömning.

Det finns ett par små vägar i Hedtjärn, som slutar i bra vändplaner. Längs vägarna finns fickor in i skogen där man kan stå med husbil.

Tallskogen runt sjön är väldigt fin och full med mossa.

Runt Hedtjärn finns flera bryggor, bänkar och några vindskydd. I Hedtjärn metar man med flöte eller bottenmete, eller använder drag. I Sottjärn precis bredvid är det bara tillåtet med flugfiske. Regnbåge sätts i båda tjärnarna.

Vi fick ingen fisk, men det blåste mindre och vi såg lite blå himmel.

Publicerat i Betraktelser, Camping, Fricamping | Lämna en kommentar

Påsksemester ”the Corona way”

Publicerat den 2020/04/12 av Helen

Amsterdam, Berlin, Köpenhamn, tulpaner i Holland… Våra planer för årets påsksemester var som våra planer brukar vara… lite vaga. Semester skulle vi ha i alla fall.

Sedan kom ett elakt virus, Corona, och ställde till det. Gränserna stängdes, och vi fick tänka om. Skåne, tänkte vi då. Där kan man möta våren. Eller kanske Öland eller västkusten eller någon annan stans.

Sedan kom Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Åk inte utanför din egen region, oavsett om du är smittad eller inte. Alla regioner har sett över sin verksamhet och planerat den utifrån sina egna invånare. Även om du är frisk, kan du råka ut för en olycka eller vad som helst som kräver sjukhusvård, och det är liksom inte riktigt läge att belasta någon annan region i onödan. Res inte om du inte måste, säger Folkhälsomyndigheten.

Ändrade planer igen alltså. Vi håller oss i vår egen region.

Vi har ju faktiskt semester, och den bör spenderas i husbilen. Alltså har vi hittat en perfekt ställplats, som dessutom är gratis. I servicehuset finns fri tillgång till dusch och toalett. Wifi svajar lite, men det funkar hjälpligt i husbilen. I köket är det självhushållning som gäller, man lagar sin egen mat och tar med den ut till bilen. Vi har dessutom tillgång till ett antal pizzerior via pizza online. Ström har vi också, och bekväma sängar, så vi sover i husbilen fast hemma.

Kan det bli bättre?

Självklart skulle det ha varit roligare att åka till någon härlig stad och sitta i solen på en uteservering och njuta av tillvaron, men det funkar inte i år. Det kommer fler tillfällen, när världen har fått ordning på virus och grejer, och då kommer det att bli ännu roligare att åka iväg. Tänk vilken frihetskänsla man kommer att få då. Härligt!

Det kan hända att vi fuskar lite och sticker iväg till skogen ett par dagar. Vi har ju faktiskt fördelen att ha ett helt gäng fina sjöar att stå vid precis i närheten, och då behöver vi inte belasta vården i någon annan region om olyckan skulle vara framme.

Publicerat i Betraktelser | Märkt | Lämna en kommentar

2019-08-06, dag 26. Kalmar Camping Rafshagsudden.

Publicerat den 2019/08/06 av Helen

Regn, regn och regn.

På morgonen när vi vaknade regnade det igen. Vi bestämde oss för att åka hemåt, med ett stopp på vägen för att övernatta. Riktigt vart visste vi inte, men vi visste att vi skulle åka över Öresundsbron, så vi började med det. När vi kom in i Sverige tilltog regnet. Vi och många andra trängde ihop oss på olika parkeringsfickor längs vägen när det var som värst.

Framåt kvällen blev vädret bättre. Vi hamnade på Kalmar Camping Rafshagsudden. Vi har varit där förut, och vi kommer antagligen att komma tillbaka, främst av två anledningar:
1. Det är en himla trevlig campingvärd.
2. Det finns träd på campingen.

GPS: N 56°45’25.41” E 16°22’47.94”

Vi fick en väldigt stor hörntomt den här gången. Det var lite trixigt att ta sig in på den, för det fanns en liten upphöjd del på tomten, men det funkade. Hela ytan från bilen till längst fram i bild var vår tomt. Att vi dessutom hade utsikt över vattnet var ett extra plus.

Jag gillar sådana här campingar, där det finns gott om träd. Det blir både mysigt och lite mer privat, känns det som.

Här finns dessutom bra och fräscha servicehus, en liten butik, en fin badplats och stora ytor att röra sig på.

På campingen är det en salig blandning av husbilar, husvagnar och tält.

Jag tycker om den här campingen, men det känns ändå lite vemodigt att komma dit. Varje gång vi har varit där har det varit sista stoppet på väg hem, när semestern börjar ta slut. Det här är alltså sista bilden från semestern 2019.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-08-05, dag 25. Skælskør.

Publicerat den 2019/08/05 av Helen

På morgonen fick jag meddelande från Pintrip att jag hade vunnit en tävling som jag var med i. Vi hade vunnit en tapastallrik för två från Pintripvärden i Skovgaard. Alltså åkte vi dit. När vi närmade oss Skovgaard såg vi en skylt längs vägen om att gårdsbutiken hade semesterstängt. Vi stannade på en parkering och ringde och kollade med dem, och de sa att det gick bra att komma ändå, så vi åkte dit.

Vid gården fanns en stor grusplan för Pintripgäster. Det var himla bra gjort. Eftersom vi inte såg några människor ringde Lelle upp dem igen, och fick samma svar: det gick bra att stå där trots att butiken var stängd. Vi tittade lite på omgivningarna medan vi väntade på närmare besked om vår tapastallrik.

Gården ligger fint mitt ute i ingenstans, nästan mitt på Jylland. Vi promenerade runt lite, och det såg verkligen tomt ut.

På gården finns både kor och grisar.

Efter att ha väntat i vad som kändes som en evighet, gav vi upp och ringde och kollade igen. Det hade tydligen blivit någon miss, för de skulle inte öppna butiken förrän i slutet av veckan, och det här var en måndag. De tyckte att det var ok om vi stod där till slutet av veckan och väntade på vår tapastallrik. Det tyckte inte vi, i så fall skulle vi få tokköra hem. Alltså skrev jag till ansvariga för Pintrip på messenger (de är lätta att få tag på där) och förklarade situationen, och bad dem dra en ny vinnare. Vi skulle ju ha kunnat kryssa runt lite på Jylland under veckan, men vi ville börja röra oss hemåt för att slippa köra hela vägen på ett par dagar sedan.

Nu valde vi ställplats igen, för att få lite kontrast mot kossor, grisar och landsbygd. Den här gången blev det hamnen i Skælskør.

GPS: N 55°15’7.00” E 11°17’27.00”

Pris: 120 Dkr

Skælskør verkade vara en mysig och trevlig liten by, men pga regn och trötthet sparar vi utforskandet till ett senare tillfälle. Man parkerar precis vid kajen som hör till småbåtshamnen. Det är inga markerade platser. Man betalar i en kortautomat vid hamnkontoret en liten bit bort. Där kan man också tömma toan.

En nackdel med ställplatsen är att vissa hade väldigt svårt att avgöra vad de hade för typ av bil. Det fanns ingen kontrollant som brydde sig särskilt mycket om det heller. Det kom en husbil på kvällen som fick vända och åka på grund av de här tre personbilarna. Det fanns en tom parkering för personbilar precis bredvid, men där fick man inte stå med husbil.

Mellan regnskurarna gick vi och tittade lite på den lilla hamnen. Vi såg att det fanns flera restauranger i närheten.

Vi åt på en restaurang som låg precis bredvid ställplatsen. Wienerschnitzel till mig och vitlöksbiff till Lelle. Det var väldigt bra service och väldigt bra mat.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-08-04, dag 24. Ställplats i Kerteminde.

Publicerat den 2019/08/04 av Helen

Idag ville vi se lite folk igen, efter att ha övernattat först vid Renbæk fiskesø och sedan vid Ølleriet Håndgjow där vi knappt hade sett en enda människa. Vid bryggeriet såg vi bara varandra och en katt. Vi saknade folk helt enkelt.

Valet föll på Kerteminde, och ställplatsen där.

Platsen finns i BordAtlas.

GPS: N 55°27’8.27” E10°39’51.89”

Pris: 140 Dkr/dygn. Hamnkort som kan laddas med pengar för att kunna duscha. Toatömning och spillvattentömning gratis.

Ställplatsen i Kerteminde ligger i småbåtshamnen. Den var välordnad med bra markering av platserna. Det fanns fler platser än vad det står i BordAtlas, för många båtar var i vattnet. Ställplatsen var helt ok.

Det kom en hamnvärd och gav oss en massa broschyrer och information om Kerteminde. Hon berättade att det var hamnfestival i helgen, med gratis entré på söndagen, och förklarade vägen för oss. Den var på andra sidan av hamnen, så det tog ca 15 minuter att gå.

Vi gick längs vattnet och hörde musik från andra sidan. Det såg ut att vara en fin liten stad, men vi tittade inte så noga. Vi ville hellre gå till festivalområdet.

Det fanns några gamla hus att se på längs vägen.

På lördagen hade det kostat 100 Dkr att gå in på festivalområdet, men idag var det gratis. Det var fullt av liv och rörelse. Det fanns fem olika tält med scener där det spelades olika typer av musik, det fanns ölserveringar och mat mellan tälten, och en himla massa folk i olika åldrar. Det var en trevlig och rolig fest. Folk dansade, log och var glada.

Klockan 22.30 avslutades hamnfesten med ett stort fyrverkeri. Då hade vi redan hunnit tillbaka till husbilen, så vi stod och tittade från andra sidan vattnet. Det var himla vackert och maffigt när allt reflekterades i vattnet.

 

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-08-03, dag 23. Ølleriet Håndgjow.

Publicerat den 2019/08/03 av Helen

Nyfikna som vi var på att testa Pintrip mer, satt jag och bläddrade i katalogen igår kväll. Valet föll på ett microbryggeri som brygger öl, Ølleriet Håndgjow. Enligt katalogen skulle man också ha 180 graders utsikt över Limfjorden. Härligt, tänkte vi.

Enligt katalogen är det öppet efter tidsbokning, så vi ringde, och fick prata med en mycket trevlig man. Han berättade att de dessvärre var bortresta på kalas, så bryggeriet var stängt. Om vi ville kunde vi gärna åka dit och sova där ändå, för de var lite oroliga för huset när det stod tomt. Om vi ställde upp som husvakt en natt skulle vi få betalt genom att fylla så mycket dricksvatten vi kunde få med oss. Dessutom skulle vi få använda trädgård och trädgårdsmöbler om vi ville, och deras grill. Det var inte vad vi hade räknat med, vi ville ju se bryggeriet, men när de frågar så snällt om vi kan vakta huset så tänkte vi ok. Vi skulle ju få bra utsikt åtminstone.

Vi blev omledda på en mycket smal väg på grund av en ordentlig trafikolycka.

Vägen till Ølleriet Håndgjow blev smalare och smalare. Som tur var så var det inte mycket trafik.

Sista kilometern fram till bryggeriet trodde vi verkligen att vi hade hamnat fel. Det gick inte att vända så vi fortsatte framåt en bit till. Bakom träden hittade vi gården till slut.

Adress: Ølleriet Håndgjow, Bjerregårdsvej 10, Heltborg, 7760 Hurup Thy

GPS: N 56.7570 E 8.4791

Pris: gratis

Precis som mannen i telefonen hade sagt, så såg vi Pintrip-skylten på en gång när vi kom in på gårdsplanen. Limfjorden såg vi också, men väldigt långt bort.

Vi ställde upp bilen, och tittade på trädgården och huset. Bryggeriet ligger i ladan.

Vad gör vi nu då, tänkte vi. Det kändes inte rätt att använda deras trädgårdsmöbler, fast de hade sagt så, så vi tog fram våra egna. Vi hällde upp varsin öl, och satte oss. Sedan satt vi där. Det fanns inte så mycket annat att göra. Vi satt och vaktade deras hus, precis som vi hade sagt att vi ställde upp på.

Man kunde inte se något av bryggeriet, för fönstren var för högt upp. Vi hittade slangen med dricksvatten i alla fall.

Det kändes lite underligt att campa i någons trädgård, särskilt när de inte var hemma.

De här blommorna skulle jag ha velat ta med mig hem.

Limfjorden långt bort, åkrar och ett par bondgårdar. En typisk bild av dansk landsbygd.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-08-02, dag 22. Renbæk fiskesø.

Publicerat den 2019/08/02 av Helen

Från Stade åkte vi till gränshandeln i Scandinavian Park, nära Flensburg. Det tog ganska lång tid på gränshandeln, det var mycket folk och långa köer, så vi ville inte köra så långt när vi var klara med shoppingen.

Vi åkte in i Danmark och hittade en plats ett par mil från gränsen, Renbæk fiskesø. Renbæk fiskesø finns med i Pintrip.

Pintrip är en dansk förening, där människor som bedriver olika verksamheter erbjuder gratis ställplatser på sin mark. Det kan vara alltifrån lantbruk, bryggerier, mejerier, museum till vägkrogar. Det finns allt möjligt att välja på. 2020 finns det över 250 platser över hela Danmark. Du blir medlem genom att beställa deras guidebok för 299 Dkr. Adress till deras Facebook hittar du här: Pintrip.

Katalogen som du får hemskickad med alla platser är bra och innehåller mycket information, både om Pintrip och om de olika värdarna. Vissa vill att man ringer först, andra inte, och några har bara öppet vissa dagar i veckan, så det är bra att läsa om värden och vad som gäller just där innan man åker dit.

Jag tycker att Pintrip är väldigt bra av flera anledningar. Man får se saker som man inte skulle ha sett annars, och man träffar folk som visar upp sin verksamhet. Vissa har rabatter på sin gårdsförsäljning om man är medlem i Pintrip. Jag tänkte först att det var onödigt att bli medlem, men kom på att det räcker att undvika camping 1 natt i Danmark, så har man sparat in pengarna som boken kostar, och då är det ju helt klart värt det.

Servicen på platserna varierar. På de flesta finns ingen service alls, annat än att du kan besöka verksamheten och övernatta. Övernattningen är alltid gratis.

Vid Renbæk fiskesø står man väldigt fint precis bredvid en liten fiskesjö. Ägaren har gjort i ordning tre platser som är reserverade för medlemmar i Pintrip. Övrig övernattning är inte tillåten, däremot kan man stanna och fiska över dagen. Det finns soptunnor, men ingen annan service.

Adress: Rømøvej 50, Renbæk, 6780 Skærbæk

GPS: N 55.1799 E 8.9036

Pris: Fiskekort 60 Dkr för 1 spö i två timmar

Det är lugnt och skönt att övernatta här. Ägaren av platsen kom och kollade på kvällen att vi hade vårt klistermärke som det står Pintrip på i fönstret. Han var trevlig och tyckte att det var kul med svenskar som fiskade.

Det är en ganska stor gräsmatta att stå på. Det finns en gångväg runt hela den lilla sjön.

När vi kom var det några personbilar med dagsfiskare, och sent på kvällen kom det en husbil till.

Lelle provade att fiska, men han fick ingenting. Vi såg inget som rörde sig i vattnet över huvud taget. Åskan hängde i luften och vi hörde några smällar, så det kan ha varit därför. Det ska finnas inplanterad regnbåge i sjön.

Kommer vi att åka tillbaka? Det tror jag. Det är en perfekt plats att stanna och ladda batterierna på efter gränshandeln. Det är lugnt och fridfullt, och mysigt att stå vid sjön. Dessutom är det gratis.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-08-01, dag 21. Stade.

Publicerat den 2019/08/01 av Helen

Det var fortfarande mulet, och regnet hängde i luften på morgonen, så vi åkte vidare mot solen. Den befann sig enligt väderleksrapporten i norra Tyskland, så vi åkte också dit.

Vi siktade på en ställplats i Cuxhaven. När vi kom dit kände vi på en gång att vi inte ville stå där. Kanske en annan gång, men inte nu. Ställplatsen var stor, och det var massor av folk. Platsen var en asfaltparkering med rutor för husbilar, väldigt trångt och tätt. Vi skulle ha fått plats om vi hade velat, men det var inte vad vi var ute efter just idag. Staden Cuxhaven såg trevlig ut, där var massor av folk och en del fina byggnader, såg det ut som när vi körde igenom. Den låg nära ställplatsen. Vi ska definitivt utforska den en annan gång.

Vi åkte vidare, först till ställplatsen i Ottendorf. Enligt Bord Atlas var platserna där 12 meter, men väl på plats såg vi att de på sin höjd var 7 meter. Även små bilar stack ut i gatan utanför sin plats. Inget för oss som är 9 meter alltså. Staden såg trevlig ut.

Nästa stopp blev ställplatsen i Oberndorf. Där var platserna också för korta. Det fanns en lite längre plats, men den var upptagen av en husvagn med förtält. Det såg ut som att den hade stått där en längre tid. Det var bara att åka vidare igen.

Klockan började närma sig 17.00, och vi hade kört hela dagen, så vi gav upp vårt letande och åkte direkt till Stade. Där har vi varit flera gånger förut, dessutom i början av den här resan, så det var lite trist, men vi orkade inte leta plats längre.

Ställplatsen i Stade såg ut som den gjorde 14/7 när vi var där. Läs mer om den här: Ställplats Stade. Fotona på ställplatsen togs 14/7.

Vi drog i handbromsen, betalade platsen, vilade i ett par minuter, och gick in till gamla stan.

Stade är en fin gammal Hansa-stad. I gamla stan finns många uteserveringar, många fina hus och många små gränder.

Vid den lilla ån som finns i gamla stan ser man flera tecken på att sjöfart och fiske har varit viktigt en gång i tiden.

Det var en hel del människor i rörelse, och det var svårt att hitta bord vid serveringarna närmast vattnet.

Vi fick plats på en av uteserveringarna, restaurang Mendoza, på en tvärgata en liten bit bort från vattnet. Lelle beställde rumpstek och jag åt schnitzel, i vanlig ordning. Jag brukar prova schnitzel på restaurangerna runt om i Tyskland. Den här schnitzeln var en av de bättre. Svampsåsen som serverades till var mycket bra.

Det var väldigt bra mat, men vi fick vänta ganska länge på att få den. Det var fullt vid borden och servitriserna fick springa runt ordentligt. Servicen var väldigt bra, trots att de hade mycket att göra.

 

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-31, dag 20. Jachthaven Giethoorn.

Publicerat den 2019/07/31 av Helen

Dagen som regnade bort, kan man väl lugnt säga.

Vi hade hört att Giethoorn skulle vara en mysig stad, full med kanaler och hus gömda av lummiga träd och buskar. Det ville vi se. Det kommer vi att göra också, en annan gång.

Lagom när vi hade passerat Rotterdam la Kate av, vår GPS. Vi körde med hjälp av min älskade vägatlas och google maps i telefonen mot Giethoorn. Det var inga problem att hitta ställplatsen vi siktade på. Visa av tidigare erfarenheter i Holland blev vi positivt överraskade när vi fick plats. Det fanns till och med gott om platser kvar kl 14.00 när vi kom fram. Det brukar ofta antingen vara fullt eller vara för trånga platser för 9 meter bil i Holland.

Själva platsen var lite tråkig, men det kan ha varit vädret som påverkade oss. platserna varierade i längd, men vi fick plats på flera av dem. De var uppmärkta med numrerade stolpar.

GPS: N 52°43’21.99” E 6°4’31.90”

Pris, 2 personer, 1 natt: 13 €

Vi backade först in mot träden, men lagom när Lelle drog i handbromsen och vred av nyckeln åkte det en bil från platserna närmast hamnen, och den var vi snabba att ta.

Vi fick utsikt över småbåtshamnen genom framrutan resten av dagen. Åtminstone när regnet inte forsade över rutan.

Vi ville inte gå och leta efter vart man betalade i regnet, så vi frågade vår holländska granne mellan två regnskurar. Betalade gjorde man en liten bit därifrån, i ett hus med kortautomat. Dusch och toa fanns i ett annat hus. Vi hittade toatömningen, men ingen tömning för spillvatten. Helt ärligt så letade vi inte efter det heller.

Mellan två skurar utforskade vi hamnen. Ställplatsen ligger som synes på bilden ovanför precis vid kajen.

Det var mycket liv och rörelse bland båtarna, det kom och åkte båtar hela tiden. Det var kul att sitta och titta på dem.

Giethoorn verkar vara en riktig sommarstad. Vi gick aldrig in till centrum pga vädret.

Efter en koll på väderleksprognosen bestämde vi oss för att ge upp Giethoorn och dess kanaler för den här gången. Misslyckat besök? Nej, det tycker jag inte. Nu vet vi att vår stora bil får plats här, och att det dessutom finns fler ställplatser och campingar i närheten. Vi vet att det här är en plats som vi vill utforska närmare. Nästa gång ska vi ha cyklar med oss, för det verkade behövas för att ta sig runt bland kanalerna lite fortare. Vi ska också få tag på en karta över sevärda kanaler. Vi ska passa på när solen skiner, och stanna två nätter så att vi har en hel dag på oss att utforska.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-30, dag 19. Camperpark Zeeland.

Publicerat den 2019/07/30 av Helen

Städ- och tvättdag! Tråkigt men väldigt nödvändigt. Vädret var perfekt för tvätt, det var sol och väldigt blåsigt.

Vi hade en alldeles lagom stor trädgård att hänga tvätt i. Markisen var för liten, så vi fick använda några av träden också.

Om någon funderar på skylten vid infarten till vår plats, så kan jag rapportera att vi faktiskt körde mot enkelriktat för att parkera. Med ställplatsvärdens tillåtelse till och med. När vi skulle därifrån behövde vi bara vrida ratten fullt åt vänster så kom vi ut på tömningsstationens platta.

Förmiddagen spenderade vi vid bilen, när vi inte gick den korta sträckan till tvättmaskinen i servicehuset. Det är en sådan maskin som har tvättmedel i sig, och doserar själv, och det gillar inte jag. Vissa tvättmedel kliar på mig. Kläderna blev rena och det var huvudsaken.

Efter dagens arbete gick vi ett par hundra meter till stranden. Där finns ett vattensportcenter, och massor av människor. De surfar, åker vattenskidor, leker och håller på.

Det finns inte mycket att göra för små barn, men lite äldre ungar verkade ha väldigt roligt.

Om man håller på med vattensport, eller vill bada och sola, så har man kommit till rätt plats om man är på Camperpark Zeeland. Det finns inte mycket annat inom gångavstånd, så man får se till att handla sådant som man behöver innan man åker dit.

Nere vid stranden finns ett par serveringar med enklare mat. Kycklingvingarna som vi beställde var slut, så vi beställde korv istället, och det var också ok. De har väldigt goda korvar där, och kall öl, som man har gjort sig förtjänt av när man har tvättat.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-29, dag 18. Camperpark Zeeland.

Publicerat den 2019/07/29 av Helen

En typisk dag i vårt resande kan se ut så här:

  • Helen (alltså jag, kartläsare): Vart ska vi åka idag då?
  • Lelle (sambo och chaufför): Vet inte, inte alltför långt.
  • Vi båda: Ok,vi åker och ser vart vi hamnar.

Efter en stunds funderande, bläddrande bland väderleksprognoser, appar, kartböcker, resetips på nätet osv medan bilen rullar:

  • Helen: Det ska regna i Tyskland, men det blir sol västerut, så vi åker till Holland.
  • Lelle: Men det är ju jättelångt.
  • Helen: Ehh, ja, det kanske det är….. men vi åker dit ändå, det var länge sedan vi var där.
  • Lelle: Hmm… Ett par veckor sedan bara, i och för sig.
  • Helen: Ok, vi kommer att komma fram sent, så jag programmerar in Kate (vår GPS) på Camperpark Zeeland för Holland är trångt och det är massor av folk och där finns det reservplatser utanför om det är fullt när vi kommer fram.
  • Lelle: Ok då. Vi får se hur långt det blir och så stannar vi längs vägen och övernattar någon annan stans om det blir för långt.
  • Helen: Jaaaa, vi åker till Holland!

Och så går det ofta till när vi har semester. Så gick det också till när vi hamnade på Camperpark Zeeland i sydvästra Holland igen.

Camperpark Zeeland. Jag minns inte hur många gånger vi har varit där, men vi brukar hamna där när vi är i Holland. Där finns det ofta plats, antingen inne på området eller utanför grindarna på reservplatser. Holland brukar kunna vara trångt och fullt, så den här platsen är bra att ha i reserv, eller när man kommer fram sent.

Vi kom fram efter kl 18.00, och då var det nästan fullt. Ställplatsvärden bor på platsen, och han sprang runt och servade folk. Han hade en stor plats över, och den fick vi. Vi betalade med kort i automaten. Där får man ett kort som man fyller med pengar för att kunna duscha med mera. Samma kort används för att öppna bommen in till platsen.

GPS: N 51°34’30.54” E 3°39’8.16”

Pris: Beror på vad man använder. Från 14.50 € / dygn.

Det här är en stor ställplats, 145 platser enligt Bord Atlas, men jag tror att det finns fler nu. Området är uppdelat i flera kvarter. Det går en huvudgata längs med kvarteren, med skyltar som visar vilka platser som finns där. Allt på den här ställplatsen är extremt välordnat.

Här råder det inga tvivel om vem som ska använda vad. När du kör in, betalar och bokar du din plats. Den har du kvar så länge du betalar för den, om du vill åka iväg på utflykter.

Många platser har en liten gräsplätt, men man står på ett underlag av krossade snäckskal.

Vi fick en plats precis bredvid servicehuset och tömstationen. Det var en av få stora platser som var lediga. Vi hade en liten yta utanför bodelsdörren att röra oss på, och det fanns lite träd åt katten Olivia. Platsen passade oss bra, eftersom Lelle råkade få gikt i stortån, och hade väldiga problem att gå.

Tömstationen är också välordnad. Den ligger strategiskt placerad vid in/utfarten. Här kan man tömma toa och spillvatten, tvätta rutor och fylla färskvatten.

När vi satt och filosoferade på kvällen bestämde vi oss för att stanna ett extradygn för att kunna tvätta kläder. Jag gick, och Lelle haltade, iväg till kortautomaten och fyllde vårt kort med mer pengar, efter att vi hade bokat tvättstugan förmiddagen därpå.

För en gångs skull hade vi alltså planerat morgondagen redan i förväg. Tvättstuga på förmiddagen, och en promenad till vattnet på eftermiddagen.

Sent på kvällen kom glassbilen. Vi har också beställt bröd från brödbilen som kommer imorgon.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-28, dag 17. Camping Aller-Leine-Tal.

Publicerat den 2019/07/28 av Helen

Vi for vidare på förmiddagen, mot Camping Aller-Leine-Tal. Vi var där förra året, och visste att det var en plats där både vi och katten Olivia kunde vila från intryck. Här finns helt enkelt ingenting att göra. Det finns en smal och lerig flod att bada i, om man vill göra det, men annars är det bara vila som gäller. Jag tog nästan inga kort, vi bara slappade. Korten på själva campingen kommer från förra året.

Campingen finns med i ACSI-katalogen. Den ligger långt från närmsta större stad, nära A7 men tillräckligt långt borta för att vägen inte hörs. En perfekt plats att övernatta på längs A7, med andra ord. Människorna i receptionen är mycket trevliga och välkomnande. De pratar bra engelska.

GPS: N 52°41’22” E 09°41’53”

Pris: 2 vuxna, 1 dygn, el: 23 .50 €

Här åker man in och tar en plats som är ledig. Vi valde samma plats som förra året, för den var lätt att köra in på, och Olivia, katten, gillade den. Platserna varierar i storlek. Det finns inga jättestora platser, men det är fullt tillräckligt.

Vi och våra två närmaste grannar höll på i flera timmar med att få elen att funka, tillsammans med campingvärden. Det löstes ut säkringar i elstolpen som vi delade på, och i huvudanläggningen borta vid receptionen, fastän vi använde så lite el som möjligt. Till att börja med var det bara ett av fyra uttag i stolpen som fungerade. Det löste sig till slut i alla fall, och vi lärde känna våra grannar.

Campingens standard är helt ok. Duschen är fräsch, men det finns inget lyx och överflöd. Det finns en liten lekplats och några pingisbord precis bredvid receptionens restaurang/uteservering.

En sak på den här campingen som är väldigt bra för oss som har djur, är att det finns så mycket platser med skugga. Det var inte mycket folk där 2018, och inte nu i år heller, så chansen att få en skuggplats är stor.

Det var lite mulet, och svalare, så Olivia flyttade ut från bilens svalkande AC. På den här campingen trivs hon. Hon låg och kollade läget och vaktade dörren.

Det här elskåpet är inte längre i bruk. Det blev en passande utsiktsplats för en katt istället.

Maten på den här campingen rekommenderas inte. Den är hemsk. Vi åt där förra året också, och tänkte att det kanske var otur att den var dålig då, men det var det inte. Maten var om möjligt ännu sämre än förra året.

Min schnitzel består av en opanerad torr köttbit, täckt av en sås som smakar ketchup och mjöl. Det fanns spår av champinjoner i såsen, men det var mest lök. Lelle beställde någon form av köttfärslimpa som serverades med samma sås. Dessutom tog det 1,5 timme att få maten. Några andra matgäster gav upp och gick innan de fick sin mat.

Alltså, övernatta gärna här, för campingen är väldigt trevlig, men laga egen mat.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-27, dag 16. Hann. Münden.

Publicerat den 2019/07/27 av Helen

Idag åkte vi en timme till nästa stad längs Märchenstraße, Hann. Münden.

Det finns en camping och flera ställplatser i centrum. Den ena ställplatsen var i anslutning till campingen, med gräs, fina faciliteter och allt, en av de andra ställplatserna ligger i änden av en stor parkeringsplats. Vi siktade på den med gräs.

För att komma till campingen/ställplatsen måste man åka över den här bron. Vi väger fem ton, och är bredare än bron, så det var bara att vända. Det var himla trångt att vända före bron, så mitt tips, om du har stor husbil, är att låta bli att åka ner dit.

Bara några 100 meter bort ligger denna ”fina” ställplats. Det var bra uppmärkt vart husbilar skulle ta vägen, men lite trångt här och var pga felparkerade personbilar. Vi tog oss dit i sakta mak i alla fall.

Ställplatsen är inte så inbjudande, men den var helt ok för en natt om man vill se Hann. Münden. Den finns i Bord Atlas, där det står att det finns 30 platser. Man bor väldigt nära floden, därför samlas mycket människor här. Dessutom är det väldigt nära till gamla stan.

GPS: N 51°25’12.76” E 9°38’54.90”

Pris: 6 € / natt. El 1 € / 8 timmar. Man betalar med mynt i automat. Det finns inga faciliteter.

Trots att vi var på en parkeringsplats nära centrum, var det väldigt lugnt på kvällen. Platserna var förhållandevis välmarkerade.

Hann. Münden. En lite större stad med ca 24.000 invånare. Här flyter floderna Werra och Fulda ihop och bildar Weser. Här möts turistvägarna Märchenstraße och Fachwerkstraße. Jag läste att det ska finnas över 700 korsvirkeshus. Härifrån kommer även Törnrosa, men vi såg inga spår efter henne, trots att vi hade hela dagen på oss.

Det gick att åka båt på Weser, avgången var precis nedanför husbilsparkeringen. Vi kunde tyvärr inte åka, för avgångarna var begränsade i juli pga sjukdom.

Från ställplatsen är det ca 5 minuters gångväg till gamla stan. Man går på en bro över en av floderna, och genom en häftig byggnad, sedan är man i stan.

Hann. Münden var mycket mer turistig än Wolfhagen. Här fanns uteserveringar i mängder. Vi började dagens upptäcktsfärd med varsin kall öl på en av dem. Är det lördag så är det.

Runt ett av torgen fanns det korsvirkeshus i olika varianter, färger och utförande. Hann. Münden är en mycket vacker stad, i klass med Bernkastel och Rothenburg ob der Tauber.

Vi hittade korvens riddare, som hade vunnit många priser för sin egentillverkade korv. Det var vi ju givetvis tvungna att prova.

Helt ok korv, i ett helt ok korvbröd. Den här korven var faktiskt väldigt god, och jag kan förstå att de har vunnit priser för den. Hög kötthalt och lite grovkornig var den.

Vi såg delar av den gamla stadsmuren, men fortfarande inga spår av Törnrosa.

Det var mycket folk i rörelse här. Det är väldigt intressant att jämföra skillnaderna mellan olika städer. Både Wolfhagen, som vi var i igår, och Hann. Münden ligger längs Märchenstraße, det är 1 timmes körning mellan städerna, men skillnaden är enorm.

Det fanns många små gränder att upptäcka i Hann. Münden.

På torget utanför Rådhuset var handeln i full gång.

Det fanns mängder av små affärer. Många sålde kläder eller souvenirer, men det fanns annat att köpa också.

Precis vid infarten till ”vår” parkering fanns detta Gasthaus, där vi bestämde oss för att äta på kvällen. Det fanns massor av restauranger och barer i gamla stan, men vi ville ha en lugnare miljö, och det fick vi här. Det var fullt av folk på serveringarna längs floden i gamla stan. Jag tror att det faktum att det var lördag spelade in, men det kanske alltid är så under högsäsong. Vid Gasthauset fick vi sitta i lugn och ro.

Det var väldigt bra mat. Jag, som beställde schnitzel, fick mer än jag orkade äta, men Lelle, som beställde lax, skulle gärna ha haft en bit fisk till. Det var gott i alla fall.

 

Publicerat i Sevärdheter, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-26, dag 15. Wolfhagen.

Publicerat den 2019/07/26 av Helen

I vanlig ordning visste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Bort från turistkaoset i Laacher See, det var planen. Vi åkte mot nordost, mycket för att hitta ett lite svalare väder åt katten.

I bilen kom vi på att vi skulle fortsätta utforska byarna längs Märchenstraße, sagovägen. Valet föll på Wolfhagen, där det skulle finnas en stadsnära ställplats enligt Bord Atlas.

Vi kom fram till ställplatsen ca kl 14.00, och då fanns det gott om plats kvar, fast det var fredag och högsäsong. Vi stannade vid infarten och läste på informationstavlan. Info fanns bara på tyska. När vi stod där kom en av de andra ställplatsgästerna och hälsade oss välkomna. Det var en trevlig, äldre herre som brukade stå där ofta. Han gav oss ytterligare information om hur allt fungerade. Det var väldigt trevligt. Jag fick verkligen träna på mina tyskakunskaper. De är inte bra, men de blir bättre och bättre.

GPS: N 51°19’45.87” E 9°10’13.97”

Pris: 5 € / 24 timmar. El 1 € / 8 timmar. Färskvatten betalas separat. Toatömning och spillvattentömning gratis.

Man betalar i automat med mynt. Platserna är hyfsat stora och bra uppmärkta. Man står på hårt grus. Klockan 21.00 ca kom det en ställplatsvärd och kollade parkeringskvitto och delade ut kod till sopstationen. Även han pratade bara tyska. Sent på kvällen fanns det fortfarande platser kvar. 45 platser finns det enligt Bord Atlas.

Runt ställplatsen var det väldigt lugnt, och det var ingen störande trafik trots att den låg nära centrum, förutom att vi hörde väldigt många sirener på kvällen, det tutade i över en timme, från alla håll och kanter. Det var ett väldigt pådrag, men vi såg inget. Vi letade efter info på nätet, och pratade med våra tyska grannar som hade både tv och radio, men de visste inte heller vad som hände. Dagen efter berättade de att det hade varit en olycka vid en fabrik, där en tankbil hade släppt ut 50 liter svavelsyra.

Nära ställplatsen fanns det ett promenadstråk i en liten park.  Det var ca 300 meter att gå till gamla stan, om man tog vägen över en bäck. Det gick att följa en mer iordninggjord promenadväg och ta en bro över bäcken också.

Staden ligger i en lantlig miljö. Det är ingen stor stad, den har ca 12.000 invånare. Staden är inte lika turistig som många andra korsvirkesstäder i Tyskland.

Wolfhagen ligger längs Märchenstraße, och härifrån kommer sagan om vargen och de sju killingarna av Bröderna Grimm. Sagan handlar i korthet om sju små killingar, varav sex stycken blir svalda levande av en glupsk varg. Den sjunde lilla killingen berättar vad som hänt för sin getmamma. De letade reda på vargen som låg och sov efter maten, och skar upp hans mage för att släppa ut killingarna. De fyllde vargens mage med sten och sydde ihop honom. När vargen vaknade, gick han till en brunn för att dricka, och de tunga stenarna gjorde att han tappade balansen, föll i brunnen och drunknade. Killingarna dansade av glädje och behövde aldrig mer vara rädda för vargen.

Det som syns av sagan i Wolfhagen är en brunn på torget i gamla stan. Vi hittade inget mer än det. Torget var fint, litet och mysigt. Där fanns brunnen, några korsvirkeshus och en kyrka. Vi hamnade på en uteservering bredvid kyrkan.

Den här byggnaden tror vi var rådhus, stadshus eller något liknande.

Det fanns inte så mycket att göra i Wolfhagen. Det fanns ett par uteserveringar och ett par hotell, men inget som lockade att äta vid. Det fanns några små affärer, men man kan inte kalla det för en shoppingstad. Här fanns det mest nödvändiga, kan man säga. Efter förra natten vid Laacher See var det ett skönt avbrott från turister. I Wolfhagen var det mest vanligt liv som rullade på i sakta mak.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar, innan vi återvände till ställplatsen. Det var inte lika varmt längre, och vi hade ac’n på i bilen, men vi ville ha koll på katten ändå. Dessutom fanns det inte mycket mer att se i byn.

Kommer vi att komma tillbaka? Vem vet. Kanske. Vi har sett det som fanns att se inom gångavstånd känns det som. Vi lägger ställplatsen på minnet, för den var helt ok. Finns det platser kvar sent en fredagskväll under högsäsong, är det en bra övernattningsplats om inte annat.

Publicerat i Sevärdheter, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-25, dag 14. Laacher See.

Publicerat den 2019/07/25 av Helen

Laacher See, fick vi för oss att vi ville se. Sjön ligger på den vulkaniska högplatån Eifel, och bildades efter ett stort vulkanutbrott omkring år 10 930 f.Kr. Spår av sjöns vulkaniska aktivitet syns fortfarande genom att koldioxidgas bubblar upp till ytan. Sjöns omgivningar är naturreservat och används som frilufts- och rekreationsområde. Sjöns yta är 3.3 km². Vulkanen räknas fortfarande som aktiv.

Jag vet inte riktigt hur vi tänkte när vi åkte dit. Vi tänkte nog en liten sjö med kvittrande fåglar och lugn och ro, där man kunde vila utan att behöva träffa så mycket folk, och bara slappna av i stillheten, ungefär som vi brukar göra i skogssjöarna här hemma. Riktigt så blev det inte. Tyskland, sjö och högsäsong är inte lika med lugn, ro och avskildhet, det borde vi ha lärt oss.

Vi kom fram till Camping Laacher See ca 16.00.

GPS: N 50°25’19” E 07°15’54”

Pris, husbil, två personer, el: 37 €

Vi parkerade bilen i en bilkö längs en liten och smal väg. Därifrån gick vi långt och hamnade vid receptionen. Där stod vi i incheckningskö. I lucka 1 sa de att vi var tvungna att ha pass båda två, körkort räckte inte som identifikation, så det var bara att gå tillbaka till bilen, hämta pass och ställa sig i kö igen. I lucka 1 fyllde jag i namn och adress, lämnade in våra pass, och fick ställa mig i kö igen. Efter ca 45 minuter blev jag uppropad och fick gå till lucka 2, där vi äntligen blev incheckade.

Damen i lucka 2 visade vart vi skulle åka på en karta, som vi fick memorera. Plats nummer 105. Den sista stora platsen på hela campingen. Vi fick också köpa ett kort till grinden för 25 €, de pengarna fick man tillbaka när man checkade ut.

Klart så? Inte då. Tillbaka till kön till lucka 1 för att köpa poletter till duschen. 1 polett, 3 minuter, 50 cent. Utcheckning skedde dagen därpå i lucka 2. Vad man gjorde i lucka 3 vet jag inte.

Vår plats var lång nog åt oss, men vi fick krångla lite för att få bilen åt rätt håll. Vi ville gärna ha dörren mot sjön, nu när vi ändå var där. Campingen har många platser i varierande storlek, vår var en av de största.

Servicehuset, där det fanns restaurang och kiosk, låg precis bredvid oss. Det var väldigt fräscht och välskött.

Vi stod på gatan längst från sjön, men tack vare att platserna var i små etapper, och att man stod lite omlott jämfört med platsen nedanför, såg vi sjön från vår plats. Campingen är väldigt lång, men inte så bred.

Hela campingen var fräsch och fin, men inte i vår smak. Det var väldigt turistigt. Om vi hade varit där tidigare eller senare på säsongen skulle vi nog ha trivts bättre. Då kanske det hade flutit smidigare att checka in också.

Vi var så klart tvungna att bada i vulkansjön, nu när vi ändå var där. Där vi badade fanns det en stege ner från en stenkant. Vattnet var midjedjupt när man klev i. Det var svalt, men inte kallt, och det var trots allt lite coolt att bada i en gammal vulkan.

På kvällen provade vi campingens restaurang. Det var väldigt fina lokaler, med bjälkar både i tak, väggar och möbler.

Vi beställde varsin pepparschnitzel. Det visade sig vara två stora köttbitar var, och massor av pommes. Det var väldigt gott och väldigt bra service. 44 € för 2 schnitzlar och 2 stora öl.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

2019-07-24, dag 13. Camping Les Castors.

Publicerat den 2019/07/24 av Helen

Dagens mål var att åka mot Tyskland. Vi ville se Laacher See. Vi hade inte bråttom, så vi gjorde ett stopp på vägen vid Camping Les Castors, en camping som vi har besökt förut.

GPS: N 47°44’49” E 07°07’28”

Pris, husbil, två vuxna, el: 20.90 €

Det finns inte mycket att göra som är inom gångavstånd, men det är en bra camping att övernatta på.

Receptionen är vackert pyntad med blommor. Inne i receptionen jobbar en mycket trevlig tjej som pratar bra engelska. Servicen på den här campingen är mycket bra.

Vi fick en karta som tjejen markerade lediga platser i passande storlek på, sedan var det bara att åka in, välja plats, och gå tillbaka och berätta vilken plats vi hade valt. Flera av platserna som skulle ha varit lediga var upptagna, för att folk inte hade uppgett rätt nummer när de hade valt, men vi hittade en bra plats i alla fall. Senare på eftermiddagen såg vi personal gå runt med en karta, det såg ut som att de uppdaterade så de fick rätt person på rätt plats i sitt system.

Campingen är liten. Den är uppdelad i olika sektioner. Hela delen som är till vänster på kartan är upptagen av säsongsboende, både stugor och husvagnar med staket runt. Det finns en liten badsjö och en liten fiskesjö på campingen.

Sedan vi var där sist, 2017, har de gjort i ordning området och gjort fler platser, men det är fortfarande ingen stor camping. De har planterat fler träd och buskar, och röjt mark för att kunna utöka vid fiskesjön. Det ser ut som att det kommer att bli riktigt bra när allt är klart.

Vissa av platserna är halvstora, andra är väldigt små. Vi fick tag på en plats som var mycket enkel att köra in på, och hyfsat stor. Precis framför vår bil (det är den med döskalledraperiet) rinner en liten flod.

Servicehuset är välskött och fräscht. Några av vägarna inne på campingen är väldigt trånga, men det är inga problem att ta sig fram om man tar det lugnt.

Det finns bra tömstation för gråvatten, som är lätt att komma åt. Allt är mycket bra skyltat på campingen.

Floden precis där man står och campar är ganska djup och det är en brant slänt att ta sig nedför. Det är många stora stenar på botten. Om man går några hundra meter bort blir floden grundare och lättare att ta sig ner till.

Det var varmt, det fanns vatten, och jag hamnade i det. Vattnet var riktigt kallt och skönt.

Vid den lilla badsjön finns lite leksaker och en liten stuga där de säljer olika läskedrycker.

På campingens restaurang finns det himla bra schnitzel, och en hel del andra rätter. Servicen är mycket bra.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-23, dag 12. Camping Deneuvre.

Publicerat den 2019/07/23 av Helen

Vi hade inga direkta planer, vi visste inte riktigt vart vi var på väg. På grund av värmen var vi beroende av el för att kunna köra ac:n så att inte katten skulle bli dålig. Vi började ta oss norrut i sakta mak, mot Tyskland.

Vi stannade för natten på Camping Deneuvre, som jag hittade i ACSI.

GPS: N 46°24’47” E 03°19’08”

Pris, husbil, två vuxna, el: 21.60 €

Camping Deneuvre är en liten camping. Den ligger vid floden Allier. Runt campingen är det riktig landsbygd. Precis bredvid fanns det stora majsfält. Sista kilometrarna fram till campingen var vägen väldigt smal.

Campingen har enkel standard. Servicehuset var rent, men i behov av renovering. Kvinnan i receptionen pratade bra engelska. Platserna med skugga och platserna längs floden var fulla, så vi fick stå på en större gräsmatta. Där fanns några häckar och mindre träd, men inte mycket skugga.

På campingen fanns en liten restaurang/bar.

Vi hittade en bra plats. Det fanns gott om stora platser lediga, även sent på kvällen. Platserna var bra uppmärkta.

På campingen var det totalt eldningsförbud på grund av torkan. Allt gräs var dött, och några av träden och buskarna också.

Campingen är liten och mysig. Den är helt ok att övernatta på om man har vägarna förbi.

Precis bredvid campingen ligger floden Allier, där det både går att bada och fiska. För att ta sig ner till vattnet får man klättra nedför en brant stig, där det finns ett rep att hålla i sig i.

På campingen finns en liten plaskpool för mindre barn.

På kvällen slog vi värmerekord: 43.4 grader i skuggan. Luften stod alldeles stilla, och vi orkade inte göra någonting.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-22, dag 11. Camping le Clos de la Lère.

Publicerat den 2019/07/22 av Helen

Dags att åka norrut igen. Det var en riktig värmebölja, och ännu varmare söderut, så det var inget alternativ. Längs motorvägen varnade digitala skyltar för värmen, och uppmanade folk att dricka mycket vatten och köra försiktigt.

När vi hade tröttnat på att köra hittade jag en camping i ACSI, Camping le Clos de la Lère. Den fick det bli.

GPS: N 44°13’03” E 01°36’47”

Pris, husbil, två personer, el: 24.40 €

Campingen ligger mitt ute i ingenstans, nära A20. Det finns ingen by att titta på i närheten. Det var trevliga människor i receptionen. Vi fick gå in och titta och välja vilken plats som helst. Trots att campingen är mycket liten, fanns det gott om lediga platser.

De flesta platserna hade mycket skugga. Det var höga häckar runt varje plats, så man fick mycket privatliv. Platserna är i varierande storlek. De flesta var ganska stora, men det var mycket träd, buskar och stolpar, så det var svårt att ta sig in på sin plats, oavsett vilken man valde. För enkelhetens skull ställde vi oss på snedden. Vi hade ändå tillräckligt med yta att sitta på framför bilen.

Den här campingen är perfekt att övernatta på om man söker skugga. Om man vill ha aktiviteter bör man åka någon annan stans. Det finns en pool, men i övrigt finns ingenting.

Så här spenderade vi dagen. Baddräkt på, och en flaska kallt vatten att hälla över kroppen med jämna mellanrum.

På kvällen gick vi till campingens lilla restaurang. Återigen blev vi bemötta på ett mycket bra sätt. Campingvärden översatte den franska menyn, och rekommenderade några rätter som de var extra bra på. Medan vi väntade på maten bjöd de på snacks.

Lelle beställde entrecôte, och jag provade ankan som campingvärden rekommenderade. Jag hade aldrig ätit anka innan, så jag var nyfiken på det. Maten, 2 stycken 50 cl öl och ett glas vin kostade totalt 26.50 €. Billigt! Att både maten och servicen var otroligt bra gjorde saken ännu bättre. Hit skulle vi kunna åka tillbaka bara för att äta.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-21, dag 10. Saintes Maries de la Mer.

Publicerat den 2019/07/21 av Helen

Jag är intresserad av historia. Jag är intresserad av resor. Jag är intresserad av religion, även om jag inte bekänner mig till någon särskild sådan. Jag är intresserad av olika kulturer och folkgrupper. Vart kan man kombinera allt det? I Saintes Maries de la Mer så klart.

Äntligen hade vi nått målet för sommarens resa.

Från campingen La Brise tog det ca 10 – 15 minuter att gå till centrum i långsamt tempo. I vinterfodrade skor, trots värmen. Glömmer man skorna hemma får man gå i det man har.

Vi hade ingen karta, så vi gick åt samma håll som de flesta andra gick åt. När vi fick syn på en gammal kyrka tänkte vi att vi var på rätt väg. Kyrkor brukar ligga i centrum i äldre städer.

Saintes Maries de la Mer nämns första gången på 300-talet. Då berättas det att guden Ra dyrkades där.

Staden är numera en vallfartsort för alla sorters resande folk i Europa, och det bor enligt uppgift många franska romer där, som försörjer sig på turism.

Namnet Saintes Maries de la Mer, ”De heliga Mariorna av havet”, kommer från en legend som berättar att relikerna efter Maria Magdalena, Maria Salome, Maria Klopas och deras följe finns där. De kom dit år 42 med båt, efter att ha lämnat Jerusalem på grund av förföljelser efter Jesu korsfästelse.

En av följeslagarna var tjänsteflickan Svarta Sara (romani: Sara e Kali). Sara sägs härstamma från Egypten. Hon är numera romers och andra resandefolks skyddshelgon, men hon är inte erkänd som helgon av katolska kyrkan. Romerna har hennes kvarlevor i en krypta i kyrkan Saintes Maries de la Mer på Ile de la Camargue.

Varje år den 24 maj är det en festival i staden till Sara e Kalis minne. I kyrkan finns en staty av henne som bärs ut i medelhavet, där hon döps innan hon förs tillbaka till sin krypta.

Runt kyrkan var det mycket liv och rörelse. Det var mycket turister så klart, och nästan lika många gatuförsäljare. Många sålde smycken eller bilder med Sara e Kali. En del försäljare var väldigt påträngande och blev arga när man inte ville handla, medan andra var trevliga. Man vill ju inte köpa samma sak av 20 olika försäljare, det räcker med en sak av varje sort.

Det är svårt att beskriva staden på ett rättvist sätt. Det är ett härligt och vibrerande litet centrum. Det påminner om en blandning mellan ett tivoli, en rockfestival och en marknad. Det är ljud, dofter och musik. Och en karusell. Det är trångt och mycket folk. Utanför centrum är det folktomt, där kan man andas en stund innan man beger sig in i smeten igen.

Det finns massor av små affärer som säljer allt mellan himmel och jord. Mycket är anpassat för turism, en del är krafs och en del saker är kvalité, men inte många.

Det finns restauranger och uteserveringar i mängder, både små och stora. Det finns mat för i stort sett alla smaker.

Bredvid en av serveringarna fanns spådamen Sarah, och bredvid henne kunde man skaffa sig en tatuering om man ville. I Saintes Maries de la Mer är det stor variation på utbudet på det viset. I övrigt var det många saker som var samma i de olika små affärerna. Som på en marknad ungefär.

Kläder fanns det gott om, men de flesta var ”one size fits all” och det är alldeles för smått för mig. Tyvärr, kan jag säga, för det fanns massor av fina batikkläder.

Inne i centrum var det förbjudet att köra bil. Med tanke på bredden på gatorna var det bra. Det blev lite trångt ibland, och vi hade blivit varnade för ficktjuvar på campingen, men vi märkte inte av något sådant.

Fler restauranger, fler affärer. På serveringen till höger satte vi oss för att ta varsin kall öl i värmen. Vi frågade först om det gick bra att bara ta en öl, och berättade att vi inte ville äta något just då. Det var inga problem, sa servitören på klockren engelska. När vi skulle betala och gå, gick inte det. Man var tvungen att äta också. När vi sa att så blev det inte sagt från början, kom det ut ett par servitörer till och ingen av dem pratade engelska längre. Vi blev helt enkelt tvungna att beställa från menyn innan de blev riktigt arga för att få gå. Vi gjorde det bästa av situationen och beställde den billigaste glassen de hade att dela på, betalade för glassen och varsin öl, och gick. Det var inte så populärt, men men… Jag förstår att de lever på turisters pengar, men ändå…

På det stora hela var det en bra upplevelse. Saintes Maries de la Mer är en väldigt trevlig och härlig stad, men också väldigt annorlunda. Nu har vi varit där, och jag kan faktiskt tänka mig att åka dit igen, bara för känslans skull.

Jag hittade sandaler! Äntligen! De var inte de vackraste sandaler jag har sett, men de var äkta handgjorda av äkta skinn, tillverkade i Saintes Maries de la Mer, bara för mig. 20 €, också bara för mig. Specialerbjudande, bara för mig. I typisk Saintes Maries de la Mer-anda, bara exklusivt för mig. Det var dessutom de enda sandalerna jag hittade, så jag slog till. Vem kan motstå något så exklusivt som är gjort bara för mig?

Det kanske är de orden som bäst beskriver Saintes Maries de la Mer? Bara speciellt, exklusivt för dig. Och för mig och för alla andra.

Har du inte varit dit, åk dit, men ta försäljarnas och restaurangägarnas ord med en stor nypa salt, är min rekommendation.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-20, dag 9. Camping la Brise.

Publicerat den 2019/07/20 av Helen

Mot Medelhavet och Saintes Maries de la Mer. I höjd med Millau valde vi betalväg för att undvika branta småvägar ner mot havet. Det blev dyrt. 29 € för en sträcka på ca 10 mil.

I Saintes Maries de la Mer finns flera campingar och ställplatser. Vi valde att sikta på en camping, mest på grund av katten. Det var väldigt varmt, och vi ville vara säkra på att få el till ac:n för hennes skull. Dessutom ville vi ha lite utrymme utanför bilen så att katten skulle kunna gå ut om hon ville.

Vi använde google och fick fram Camping la Brise som låg inom lagom gångavstånd från centrum.

GPS: Latitude : 43.455948 Longitude : 4.436056

Pris, husbil, två vuxna, el, två dygn: 70.64 €

Det här är egentligen en sådan camping som vi brukar undvika. Den är stor och lyxig och allt finns på plats. Vi trivs bättre på små campingar utan extra allt, men ibland gör vi undantag.

För att checka in parkerar man i filen för incheckning. Det finns en uniformerad vakt som ser till att allt går rätt till. I receptionen pratade de bra engelska. Vi checkade in och blev anvisade en stor lyxplats eftersom det var de enda platserna som var stora nog åt vår bil (9 meter lång). Man fick inte titta först. Vi fick visa katten Olivias pass, och de kollade så att hon hade de vaccinationer som krävs. Det sista som hände var att vi fick varsitt armband, som man var tvungen att ha för att få vistas på campingen. Detta armband var man tvungen att visa upp för vakten varje gång man skulle gå in på campingen.

Vi fick en karta över området. Den stämde bra och var lätt att följa.

Igenom hela campingen fanns det en stor huvudgata, så det var väldigt lätt att ta sig fram. Åtminstone på den. När man skulle svänga av från den blev det genast trängre.

Vi lyckades ta oss fram till vår ”stora lyxplats”. Platsen mitt emot vår, på andra sidan vägen, var upptagen av ett litet tält som tur var, annars skulle vi ha fått problem. Platsen som vi fick var faktiskt en av de större på den här campingen, men på en annan camping hade den räknats som väldigt liten. Det gick att parkera åtminstone, och vi fick igång ac:n, till kattens stora glädje.

Trångt, mycket folk, dammigt, men ändå härligt att ha nått vårt huvudmål den här sommaren.

Det var ganska blåsigt så nära havet, men vi ville ändå ha markisen ute för att få skugga. Marken var väldigt hård, så vi kämpade länge för att få ner ankare till stormlinorna. När de väl var nere satt de ordentligt fast.

Med hjälp av ett duschdraperi byggde vi campingens snyggaste solskydd. Vi satte oss bakom det, öppnade varsin kall pilsner och hade konferens. Eftersom det var så himla varmt, och vi hade en ny bil och var osäkra på hur stabil ac:n var, så vågade vi inte lämna katten i bilen långa stunder. Alltså bestämde vi oss för att utforska campingen, lite i taget, och gå in till stan dagen därpå, när vi visste bättre att ac:n fungerade som den skulle.

Campingen var som jag skrev tidigare väldigt stor. Det fanns många skyltar som visade vart man skulle ta vägen, och det var bra.

Här har vi sjukstugan till vänster i bild, och entrén till snacks, bad och affärer i mitten.

Det var väldigt rent och välstädat på hela campingen. Det var väldigt varmt att gå barfota, så vi tittade väldigt snabbt på shoppingområdet. Jag hade ju fortfarande inte hittat några lämpliga skor istället för dem jag glömde hemma, och fodrade vinterskor kändes inte så lockande att ha på sig.

I affären kunde man löpa det mesta som hade med camping och bad att göra. Det fanns även bröd och enklare mat.

Den som inte ville bada i havet kunde bada i någon av campingens alla pooler. Dessa pooler var bara till för den här campingens gäster, om jag förstod rätt. (bild lånad)

Ungefär mitt på campingen hittade vi stigen som ledde till campingens privata del av stranden.

Campingen hade en restaurang/bar på stranden. Runt den var det mycket folk.

En liten bit bort från baren var stranden nästan tom.

På kvällen köpte vi pizza från campingens egna pizzeria. Den var helt ok. Det blev en billig middag, för det räckte att dela på en pizza eftersom det var för varmt för att man skulle vara hungrig.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-19, dag 8. Camping le petit Bois.

Publicerat den 2019/07/19 av Helen

Vi åkte vidare på småvägar söderut i Frankrike. På eftermiddagen började vi leta efter campingar i ACSI-katalogen. Det är den campingkatalog jag tycker bäst om i Europa, om vi inte letar ställplats, förstås.

Valet föll på Camping le petit Bois, en liten camping mitt ute i ingenstans. Det finns inga större städer i närheten. Campingen ligger inte så långt från A75, men tillräckligt långt bort för att man inte ska höra vägen.

GPS: N 44°59’56” E 03°13’08”

Pris, husbil, två vuxna, el: 26 €

Det första man ser när man kommer fram till campingen är träd. Där vill vi stå, tänkte vi, som är vana att fricampa bland träd här hemma. Tjejen i receptionen pratade ganska bra engelska. Hon berättade att campingen har två sektioner: en med numrerade, uppmärkta platser på gräs, och en i tallskogen, där man får stå som man vill. Mot skogen, alltså.

Det var varmt, solen brände, vinden stod stilla. Uppe på kullen där vi fick stå fanns skugga och det fläktade till och med lite. Det var otroligt skönt. Uppe bland träden fanns det elstolpar placerade lite här och där, och man kunde stå precis som man ville så länge man inte blockerade någon annan. Marken sluttade lite, men vi lyckades hitta en plan plats. Det här var perfekt för både oss och katten.

Det här är en camping som är helt i min smak.

Det fanns en mycket bra tömningsstation precis vid in- och utfarten till campingen. Precis bredvid den fanns ett servicehus som var litet, men helt ok.

Platserna på gräsmattesektionen var välskötta. Det fanns häckar som avgränsning mellan platserna, men just ingen skugga.

Uppe på kullen där vi stod hade vi milsvid utsikt över kullar, träd och åkrar. Det var himla vackert.

Precis utanför campingen fanns en kommunal pool, där campinggäster fick bada gratis.

Det fanns inga restauranger inom gångavstånd. På kvällen kom en food-truck som parkerade precis vid receptionen. De placerade ut bord och stolar och började sälja enklare mat i ett rasande tempo. Menyn var enkel, som man kan räkna med i en food-truck. Den bestod av hamburgare, korv och nachos.

Vi valde varsin ostkorv i bröd med pommes. Det var ätligt, men om vi kommer dit igen värmer vi nog hellre en konserv, oavsett vilken, i bilen. Korven var en vanlig korv, med en smält ostskiva i brödet. Till det serverades pommes av sötpotatis som var alldeles sladdriga och dröp av olja. Det gick att äta, man blev mätt, men… Tacka vet jag Bullens pilsnerkorv. 8 € kostade det/portion.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-18, dag 7. Camping les Coullemières.

Publicerat den 2019/07/18 av Helen

Vi åkte vidare söderut på icke betalväg. Vägarnas skick var varierande, ibland väldigt bra och ibland väldigt dåliga. Vi passerade genom många små byar, så det tog tid.

Vi stannade för natten tidigt, redan 14.00. Camping les Coullemières hittade vi i ACSI-katalogen. Det var en liten camping ca 1 km från byn Vermenton.

GPS: N 47°39’31” E 03°43’51”

Pris, husbil, två vuxna: 17.90 €

Damen i receptionen var trevlig. Hon försökte prata engelska, men det gick inte så bra, så vi använde mycket teckenspråk, gester och skratt i stället. Det funkade bra. Vi fick två platser att välja mellan som skulle vara bra om man har stor bil. Vi körde in, valde plats, och gick tillbaka och betalade och berättade vart vi hade parkerat. Smidigt och bra.

Campingen är mycket liten. Platserna är i varierande storlek, vissa är väldigt små, andra är stora. Eftersom campingvärden hade koll på vilken storlek var och en behövde funkade det bra.

Det fanns mycket träd och buskar på campingen. Eftersom det var ordentligt varmt var det skönt att få skugga. Vi förstod ännu bättre varför campingen hade vissa platser reserverade för större husbilar, på några platser var det svårt att komma in pga träden. Man fick verkligen hålla koll när man skulle in och ut från sin plats. Husvagnar hade lite lättare, flera krokade av sin husvagn på vägarna som gick inne på campingen, och så hjälptes folk åt för att knuffa husvagnen på plats för hand.

Campingen var liten och mysig med alla träd, men det fanns inte mycket att göra där. Det fanns ingen restaurang, men det går att köpa lokalt öl och vin.

Byn Vermenton såg lite tråkig ut när vi åkte igenom den, och med tanke på att jag fortfarande inte hade hittat några sandaler och bara hade vinterskor och tofflor i husbilen så gick vi inte och utforskade byn. Fodrade skor känns inte så lockande när det är över 30 grader varmt. Det är en bra läxa: glöm inte att packa sommarskor.

Servicehuset såg lite slitet ut på utsidan, men inuti var det väldigt fräscht.

Precis utanför campingen finns en kommunal badstrand vid en flod.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-17, dag 6. Frankrike och Camping au bord de l’Aisne.

Publicerat den 2019/07/17 av Helen

Strålande sol och varmt, men lite disigt. Vi lämnade Belgien och körde in i Frankrike. Vi körde tills vi kände för att stanna, då letade jag reda på närmsta camping i ACSI-katalogen. Det blev Camping au bord de l’Aisne.

GPS: N 49°25’55” E 03°58’14”

Pris, husbil, två personer, el: 30.92 €

Campingen ligger strax norr om Reims, i den lilla byn Guignicort. De pratade bra engelska i receptionen. I det som ser ut som ett växthus på bilden fanns det en pool.

Campingen är liten. Den är uppdelad i två sektioner, så den känns ännu mindre än vad den är. Man fick välja vilken plats man ville. Det var bara att betala, köra in, och välja. Platserna var bra uppmärkta med buskar mellan varje plats.

Platserna var stora och plana. Servicehuset var fräscht och campingen var välskött.

Vägarna på campingen var mycket bra, och det fanns väldigt bra svängradie överallt.

Precis utanför campingen rinner floden Aisne. Vattnet hade en härligt grön färg, och det fanns stora fiskar att titta på.

Inne i den lilla byn ser det ut som det brukar göra i en liten fransk by. 2012 hade byn 2169 invånare, så det är ingen stor by. Det är lagom gångavstånd från campingen.

Det finns lite småaffärer, men mycket var stängt på eftermiddagen.

Vi hittade ett litet torg med ett rådhus eller något liknande. Tror vi.

Vi hittade en öppen restaurang, som hade några små bord utanför. Vi tänkte äta pizza, eftersom det var en pizzeria, men pizzan var slut. Vi tog varsin öl medan vi funderade på vad vi skulle äta istället.

     

På pizzerian som hade slut på pizza åt vi chicken nuggets och hamburgare istället. Det gick lika bra som pizza, och vi slapp laga mat själva.

På kvällen fick vi en invasion av flygmyror runt hela bilen. Ett bra tips för att få bort dem är kanel. Det funkade väldigt bra, så nu ska vi alltid ha en burk kanel i husbilen.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2019-07-16, dag 5. Belgien och camping de Lombarde.

Publicerat den 2019/07/16 av Helen

Vi fick för oss att vi skulle sova en natt vid Belgiska kusten. Jag vet inte varför, vi har provat det förut och det har inte funkat, och det blev inte så bra den här gången heller. Fullt, fullt och fullt. På massor av campingar. På en av campingarna vi provade fanns det plats, men bara för husbilar kortare än 8 meter. Vi fick backa därifrån på en smal väg, samma storlek som en cykelbana ungefär, och sedan svänga 90 grader ut på en större väg med mycket trafik i en korsning där höga buskar skymde all trafik. Jag fick helt enkelt hoppa ur bilen och ställa mig mitt i vägen och stoppa all trafik medan Lelle backade ut. Som tur var fick jag hjälp av några cyklister som stoppade trafiken åt andra hållet.

Vi tog sikte på en ACSI-camping en bit därifrån, Kompas Camping Westende, och skrev in koordinaterna dit i vår GPS. Vi följde GPS’n och hamnade vid en helt annan camping, Camping de Lombarde. Det finns tydligen flera campingar precis bredvid varandra där.

GPS (ungefär): N 51°09’27” E 02°45’40”

Pris, husbil, två personer, el: 39 €

Campingen ligger inte långt från havet, men man bör vara beredd på att gå en bit. Likaså om man vill handla eller se något annat.

Damen i receptionen var ok, men inte jättetrevlig. Hon svarade på tilltal, mer än så var det inte.

Campingen är ganska stor, men det är bra skyltat. Det finns några större vägar, och många mindre vägar som leder in till olika kvarter. Det känns mindre än vad det är.

Eftersom vi har stor bil fick vi en plats i ett hörn, som var lätt att ta sig in och ut från. Egentligen skulle man ha bilen placerad åt andra hållet, med fronten in mot häcken, men vi fick stå som vi ville, bara vi fick plats.

Den här campingen hade flera säsongsplatser och flera som bokade flera veckor på sommaren, men det fanns ändå många platser kvar för resande i husbilar. Vi sparar den i ”bra att veta-listan” utifall vi har vägarna förbi någon mer gång.

Hela campingen var välskött och välplanerad. Det fanns många små kvarter, och mycket buskar.