2020-08-02, dag 25. Bisonfarmen i Gate.

När vi satt och såg på koltrastar och rådjur på ställplatsen i Grebbestad, funderade vi på vart vi skulle ta vägen som nästa mål. Jag satt och kollade lite på Facebook för att fördriva tid, och såg att någon hade varit på en ställplats där det fanns bisonoxar. Från trastar och rådjur är steget inte långt till bisonoxar, och platsen låg i rätt riktning, så vi åkte dit.

Mot bisonfarmen i Gate utanför Hjo, alltså.

När vi först kom fram såg vi en parkering. Vi blev lite lurade för det stod både ett par husbilar och en husvagn bland personbilarna, så vi trodde att ställplatsen var där. Ser man en husbil så kan man ju tro att det är ställplats, liksom. Parkeringen var full, så vi åkte in på en gårdsplan för att vända (det var enda platsen det gick att vända på) och såg den här skylten. Vi hade hittat den riktiga ställplatsen. De som stod på vanliga parkeringen var tydligen dagsgäster. Man ska alltså åka över gårdsplanen för att komma till ställplatsen.

GPS: N 58°10’24” E 14°09’38”

Pris: 190 kr med el (går inte att välja bort)

Faciliteter: vatten, toa, soptunnor, toatömning.

Platserna är bra gjorda och väl markerade. Det är hårt underlag på grus. Man står i två etapper så man har utsikt över både bisonoxar och Vättern oavsett vilken plats man står på.

Det är bra längd på platserna, och ganska stor bredd. Det är lätt att ta sig både in och ut, även med stor bil.

Det är lite svårt att se på bilden, men Vättern finns faktiskt långt där borta. Vädret var väldigt omväxlande, så ibland såg det mer ut som moln än en stor sjö.

Från alla platser såg man den största hjorden med bisonoxar, som gick på ett stort område nära ställplatsen.

På gården finns ett boningshus, en stor lada, en saloon och en gårdsbutik.

I gårdsbutiken säljs bisonkött, lite souvenirer och andra produkter från gården.

Saloonen serverar hamburgare gjorda av bisonkött, smörgåsar, våfflor, glass med mera. Här kan man också boka bisonsafari eller betala ställplatsen, om man inte vill betala den med swish.

När man är på en bisonfarm måste man givetvis åka på safari, tänkte vi. Safari kostar 100 kr/vuxen och 50 kr/barn. Safarit är intressant för både vuxna och barn. Varje tur tar drygt 30 minuter. I år hade de extra turer på grund av Covid19.

Bisonoxarna har flera olika hägn, i det här hägnet fanns den största hjorden. Om jag inte minns fel, var det ca 50 djur i det här hägnet; 2 tjurar, resten var kor och kalvar. På hela farmen fanns 147 bisonoxar.

Under rundturen i hägnet fick vi mycket bra och intressant information om bisonoxarna från farmens ägare Simon. Det märktes att han tyckte mycket om sina djur och var mån om att de skulle trivas.

2005 kom de första oxarna till farmen, och de verkar trivas bra där. Den sorten som finns på farmen är amerikansk präriebison.

Varje år föds mellan 30 och 40 kalvar på farmen. Korna kan föda 1 gång per år tills de blir 25-30 år gamla. En bison blir ca 40 år.

När kon ska föda går hon iväg från flocken. Hon tar ofta med sig en vän som kan jaga bort rävar och fåglar under själva födseln. Kon känner av vädret och föder oftast dagen före regn. Det kan vara för att spåren efter födseln försvinner när det regnar.

Den yngsta kalven i hägnet var bara 4 dagar gammal, men den ville inte vara med på bild. Här är en ko tillsammans med en äldre kalv.

Här kommer en ko som har fått tvillingar. Det är väldigt ovanligt fick vi lära oss. Både kon och de båda syskonen mådde bra. Tvillingarna är 1,5 månad på bilden.

År 1860 uppskattar man att det fanns ca 60 miljoner bisonoxar på amerikanska prärien. I slutet av 1800-talet var de nästan utrotade. Varför? Jo, för att den amerikanska regeringen och armén kom på att om man dödade indianernas mat, blev det lättare att tvinga in dem på reservat och kuva dem. Armén och järnvägsbolagen samarbetade, och betalade jägare för att skjuta hela hjordar, oavsett om man kunde ta hand om köttet eller inte. De skulle bara dö, till vilket pris som helst.

En känd person är William Cody, eller Buffalo Bill som han kallades, som ska ha skjutit 4000 bisonoxar på 18 månader.

Idag gissar man på att det finns omkring 350 000 bisonoxar.

Bisonoxar är stora djur. En ko väger normalt 600 till 700 kilo. En oxe väger mer. De kan springa med en hastighet på 70 km/h.

Den största tjuren på gården heter Bamse. Han går i ett eget hägn tillsammans med en annan stor tjur. Bamse väger 1400 kg, och har en mankhöjd på över två meter. Som jämförelse väger en normal älgtjur mellan 380 och 540 kg. En väldigt stor älgtjur kan väga upp till 700 kg, med en mankhöjd på 180-210 meter.

En stor bisonoxe är alltså väldigt stor.

På gården fanns inte bara bisonoxar. Här hittade jag ett par små hästar.

Det fanns även grisar, som var lite trötta just när vi var där.

Det fanns fåglar av olika slag. Hönsen gick omkring lite som de ville.

Den som ville kunde hyra fyrhjuling och åka runt och se sig om i omgivningarna.

Saloonen var väldigt fin invändigt. Vi bestämde oss för att prova deras bisonburgare, när vi ändå var där.

Bisonburgare på bisonfarmen i Gate. 225 kr. Det såg inte mycket ut, men man blev proppmätt. Burgaren var god, saftig och mättande, och servicen var mycket bra, men de missade en del i köket tyvärr. Jag tål inte lök, och beställde därför utan lök. Jag såg att hon som tog beställningen skrev upp det. Sedan kommer burgaren med lök i alla fall. Jag var hungrig, och jag är för feg för att klaga, så jag pillade bort all lök enligt konstens alla regler. Då upptäckte jag att det saknades bacon, som det stod att det skulle finnas på burgaren. Lelle kollade därför sin burgare och hittade inte heller något bacon. Alltså: plus för service, smak, mängd mat och omgivning, men ett stort minus till köket. Allergier ska man ta på allvar som kock.

Det här var en intressant upplevelse. Det var kul att se de stora djuren och att lära sig mer om dem av ägaren Simon. Är man där, så rekommenderar jag att åka på safari.

Ställplatsen var bra iordninggjord, men det finns inte så mycket annat än djuren att se på just där. Om vi bara ska göra ett övernattningsstopp längs vägen i framtiden väljer vi en annan plats, för nu har vi sett vad som finns att se där, och det räcker med en gång, känns det som. Jag rekommenderar folk som inte har varit där att åka dit, en gång åtminstone, bara för att få se oxarna, för det var himla häftigt.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s