2021-08-04, dag 20. Pajala Camping.

Eftersom vi inte fick kylskåpet att fungera, och saker började tina upp i frysen, hade vi bestämt oss för att campa med el, mest för att se om kylskåpet bara jäklades på gasol, eller om det var något större fel. Om vi skulle få igång det på el, skulle vi kunna utesluta att det var själva kylskåpet som det var fel på. Vi styrde direkt mot Pajala Camping, fast via Karesuando. Det är där E45 börjar eller slutar. Det var en vacker, men trasig väg.

Vi brukar alltid stanna på Frasses i Pajala när vi har vägarna förbi. Där serverar de nämligen souvas, renskav, med pommes eller potatismos. Vi fick tyvärr hoppa över Frasses den här gången. Vi behövde äta saker ur frysen som hade tinat upp.

Vi var väldigt tidiga när vi svängde in på campingen. Klockan var bara 13.00.

Vi möttes av en väldigt trevlig campingvärd. Han var inte så bekväm med att prata svenska, så han frågade om det var ok för oss att prata engelska, och det har vi ju inga problem med. Han och hans fru kommer från Belgien, och de pratar väldigt många olika språk. Svenska är på gång, så om något år pratar han nog svenska också utan problem.

GPS: 67.203770, 23.407321

Pris: 320 kr/natt med el

Det är ca 2 kilometer att gå från campingen till Pajala centrum.

Vi fick ta bilen in och leta efter en plats som passade oss, sedan fick vi gå tillbaka och berätta vilken plats vi hade valt. Då fick vi nyckel till elskåpet och en liten karta över campingen. Jag tycker väldigt bra om att man får titta på platserna först, innan man bestämmer sig.

Pajala Camping är lagom stor för oss. Här finns 30 platser med el, och 30 platser utan el. Det finns dessutom flera stugor att hyra.

Ofta när man måste ha el hamnar man mitt i smeten med många andra ekipage precis inpå knuten. Så var det inte här. Vi hittade en plats längst in på campingen, där vi hade träd, buskar och gräs precis utanför bilen. Perfekt för oss.

Både vi och katten Olivia tyckte att det var bra att ha träden och buskarna framför bilen. Olivia gillade att jaga tallkottar som föll ner.

Platserna på campingen är bra uppmärkta med nummer. Det är småträd som en naturlig avgränsning mellan alla platser på den här delen. Platserna här är alldeles tillräckligt stora för nio meter bil.

På campingen finns bra gjorda asfaltvägar som gör det smidigt att ta sig runt. Det är inga tvära svängar någonstans.

Tack vare alla små och stora träd känns det nästan som att man campar i skogen. Man står liksom inte på varandra.

På campingen finns även en asfaltparkering med markerade platser för husbilar. Där står man närmare servicehuset och wifi. Wifi är gratis, men når inte riktigt till platsen där vi stod. Jag kan tänka mig att det är väldigt smidigt att stå där på vintern eller om det har regnat mycket. Framåt eftermiddagen blev det många bilar där.

Precis nedanför vår plats rann det en liten å, som rinner ut i Torneälven precis vid campingen.

Vi tog en liten promenad och hittade den här hängbron, som gick över ån. Jag gillar inte hängbroar, men jag kan inte låta bli dem heller.

Det här tycker jag är väldigt läskigt, men jag klarade av att gå fram och tillbaka över bron. Jag ville ju absolut ta ett kort från mitten av bron, och för att göra det var jag tvungen att gå ut på den.

Jag vet inte vad den lilla ån heter, men det går säkert bra att fiska i den.

Precis vid campingen rinner ån ut i Torne älv. Torneälven är den sista helt oreglerade laxälven i hela Europa. Att den är oreglerad innebär att hela älven flyter fritt, det finns inga byggda kraftstationer längs den här älven. För att fiska behöver du självklart ha ett fiskekort. Det finns olika kort beroende på vart man befinner sig. Vi kollade aldrig vad som krävs eftersom vi skulle reparera kylskåp, men det går säkert att få veta vad som behövs om man frågar i campingens reception. De vet säkert vem man ska fråga, eller så kanske de till och med säljer fiskekort där. Det vet jag inte.

Det fanns en stor gräsplan på campingen med några platser som var iordninggjorda som samlingsplatser. Här gick det att tälta om man ville. Jag missade att ta kort på gräsplanen, jag fotade älven och rallarrosorna precis bredvid istället.

Campingen har en lekplats och ett minigolfområde. Allt detta ligger mitt på campingen. Lekplatsen var bra underhållen och passade barn i olika storlekar.

På campingen hyr man ut cyklar, kanoter och båtar. Det finns flera vandringsleder i anslutning till campingen.

Här har vi huvudvägen på campingen, receptionen till vänster i bild, i mitten asfaltplatserna och till höger servicehuset. Servicehuset var helt ok. Det var bra plats att tömma toa och fylla vatten på.

Anledningen att vi valde elplats var att vi skulle testa om kylskåpet funkade, och det gjorde det. Då hade vi alltså uteslutit att hela kylskåpet var trasigt. Det funkade på el när vi stod stilla, och på 12 volt när vi åkte. Vi kan tyvärr inte använda 12 volt när vi står stilla. Det finns någon spärr för det så att inte batterierna ska laddas ur.

Lelle är bra på att skruva, så steg ett, att få loss luckorna, var inga problem. Sedan blev det mer komplicerat.

Återigen fick vi användning av stegen som vi köpte när vi skulle laga läckan i taket. Det finns väldigt många slangar och kopplingar innanför sådana här luckor. Det vi kunde konstatera var att gasollågan brann med en bra låga, men något gjorde att kylskåpet inte blev kallt ändå. För att kunna komma åt att få loss brännare och allt annat där inne, behövde vi bättre verktyg än de vi hade med oss, så det var bara att försöka blåsa rent lite och skruva ihop allt igen, och konstatera att vi inte kunde fixa det.

Lelle skruvade isär brännarna vid spisen och gjorde rent dem istället, för att känna att vi åtminstone hade åstadkommit någon form av underhållsarbete idag.

Pizzan som vi hade tagit med oss hemifrån hade tinat upp i frysen, så det blev pizzabuffé till middag. Vi åt tills vi knappt kunde röra oss, och det blev bitar över till morgondagens lunch.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

2021-08-03, dag 19. Fricamping Ryssäjoki.

Nu vaknade vi alltså i Jokkmokk. På morgonen när vi vaknade upptäckte vi att kylskåpet inte funkade på gasol, men vi tänkte inte så mycket mer på det. Det kopplas ändå om på 12 volt när vi kör.

När vi var i Landskrona tyckte Lelle att jag var galen när jag ville åka till Kiruna, eftersom det var för långt och vi hade kört från Tyskland, men nu var det ju inte så långt dit längre. Alltså styrde vi iväg mot Kiruna. När vi kom fram till Kiruna hade vår GPS lite trubbel. Det går inte att uppdatera kartorna i den, och det går inte att koppla upp den online, eftersom den är beställd från Kina. Det är inte så bra ibland. Å andra sidan kan vi köpa 5-6 sådana GPS för samma pris som en av de dyrare som heter Garmin Camper, och så gillar jag vår Kina-gps bättre än Garmin. Vägarna i Kiruna låg inte riktigt på samma plats som vår GPS trodde att de låg. Kiruna såg dessutom lite trist ut just den här dagen. I alla fall tyckte jag det. Jag tog fram google maps i telefonen, och letade reda på en bensinmack där bilen fick diesel och vi varsin korv.

Valet nu var att antingen åka mot Abisko eller mot Pajala, eftersom vi (jag) inte ville vara kvar i Kiruna. Lelle la in sitt veto som chaufför, så det blev Pajala. Om vi hade kört mot Abisko skulle vi ha fått köra hela vägen dit och sedan vända och åka samma väg tillbaka. Vi kunde liksom inte åka över gränsen in till Norge efter att vi hade varit i gränshandeln i Tyskland, särskilt inte när tullen kollade alla bilar pga covid och covidpass. Vi hade lite för mycket alkohol i bilen för att vilja stanna i en norsk tullstation.

Alltså, mot Pajala. Efter en stund råkade jag se i google maps att vägen till Pajala var röd pga vägarbete. Alltså ändrades planen och vi åkte väg E45 mot Karesuando istället. Där fick vi också vägarbete, en mil på uppfräst asfalt. Det var guppigt och det for sten från bilarna vi mötte, men vi slapp både stenskott och punka. Vi tuffade fram i 20 km/h, så det tog lite tid.

Sen eftermiddag/kväll hittade jag en rastplats som såg trevlig ut på google maps. Det såg ut som att det gick en liten väg längs med E45, runt en liten sjö, och sedan tillbaka ut på stora vägen igen. Vi chansade på att svänga in där. Kommer man inte runt kan man ju alltid backa. Det är kul att prova sådana vägar, och på maps såg det ut som att det skulle gå att köra runt utan problem. Det visade sig att det gick att köra runt. Perfekt.

Det visade sig att det fanns en väldigt fin liten rastplats där vi svängde in. Platsen heter Ryssäjoki, och ligger ca 1 mil norr om Övre Sopporo längs E45.

På skylten står det intressant information om platsen. Här finns gamla fångstgropar och spår efter två hyddor. Hyddorna som har funnits här är från stenåldern, någon gång mellan 4000 och 2000 före kristus. De kan alltså vara 6000 år gamla. Vi såg i och för sig inte spåren efter hyddorna, fastän de skulle finnas precis framför oss, men det var intressant att veta att platsen hade använts som rastplats så länge. Det var nämligen det man trodde att hyddorna hade använts till.

Längs en stig fanns spår efter härdar, eldstäder, som brukade finnas i mitten av flyttbara kåtor. Dessa är från 700-talet efter kristus, och användes av samiska nomader. Även här finns fångstgropar, som användes för att fånga både vilda renar och älgar. Man grävde ofta fångstgropar i djurens vandringsstråk eller vid sjöar och vattendrag där djuren gick och drack vatten.

Allt detta kan man läsa på skylten vid rastplatsen.

Det kändes inte riktigt rätt att övernatta där tyckte vi, även om det var fint. Med vår stora bil skulle vi stjäla så mycket yta så att andra skulle ha fått svårt att få plats på rastplatsen. Vi åkte vidare på den lilla sandvägen längs sjön. Det var väldigt hårt packad sand på vägen, så det var inga problem att ta sig fram.

Vädret var väldigt bra på eftermiddagen/kvällen, och bjöd på vackra färger ut över landskapet.

I bakgrunden ser man kalfjällskedjan Kuormakka. Den har tre toppar och flera hedar mellan topparna. I hela området finns fångstgropar med olika ålder.

Längs med den lilla sandvägen fanns flera små fickor där man kunde övernatta. Vi bestämde oss för att köra hela vägen för att se vilken ficka som var finast. Sedan kunde vi ju bara åka tillbaka på asfaltvägen och ta samma vända en gång till. Det var inte så långt.

Hela sandvägen är 600 meter lång. Den går precis bredvid E45. Det finns in- och utfart från båda håll.

I norra änden av vägen fanns det en lite större plan med ett par fickor, och där bestämde vi oss för att stå över natten. E45 gick väldigt nära, men vi hade inte sett en enda bil på evigheter, så det kändes inte som att vi skulle störas av någon trafik.

Här stod vi väldigt bra, med fjällbjörkar runt bilen. Eldstad hade vi både framför och bakom bilen utifall vi skulle vilja elda.

Vi hade bra koll på trafikläget på europavägen. Det kom ett par långtradare och ett par personbilar, i övrigt var det ingen trafik alls.

Vi gick och utforskade området där det fanns flera fångstgropar och spår efter härdar, det såg ut som på bilden. Det var väldigt fint, men jag ser inte skillnad på en vanlig grop, en före detta fångstgrop och en härd, så vi fick använda fantasin och beundra naturen istället.

Bakom vår bil fanns en liten stig ner till en lite större sjö, Kalatorjärvi. Vi gick inte ner dit, för det var snårigt och mygg och knott attackerade i flock. De var riktigt ilskna.

Vi hittade väldigt mycket enbär runt bilen, både omogna och mogna. Vi plockade det som var moget och började planera vilka ingredienser vi ska ha i årets hemmagjorda skogskrydda.

Väldigt sent på kvällen gick solen ner över sjön och fjällbjörkarna. Mörkare än så här blev det inte. Planer började smidas inför morgondagen. Vi hade värme på i bilen eftersom det var kallt ute. Kylskåpet funkade fortfarande inte på gasol, och sakerna i frysen började långsamt tina upp. Vi konstaterade att det skulle bli enkelt att bre frukostsmörgåsen eftersom smöret var väldigt mjukt. Morgondagens plan blev alltså att hitta en lämplig camping, för att prova om kylskåpet funkade på el.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-08-02, dag 18. Skabram Camping, Jokkmokk.

Vi åkte in till Arvidsjaur i lagom tid för att affärerna skulle hinna öppna. Nu skulle vi gå på jakt efter nya byxor till Lelle.

Nytt för oss var att de har byggt om parkeringen bakom systembolaget där vi har parkerat förut. Nu har de gjort riktiga platser för större fordon. Kanonbra.

Arvidsjaur var väldigt öde en måndagsförmiddag. Affären där Lelle brukar köpa byxor hade minskat till halva storleken, och en elaffär hade flyttat in. Det fanns inga byxor som Lelle ville ha.

På torget nästan mitt i stan ligger Sibylla. Det var väldigt tomt på folk där också. Det kan bero på att klockan bara var 11 en måndagförmiddag. Efter mindre än en timme i Arvidsjaur kände vi oss färdiga och gick tillbaka till bilen.

Norr om Arvidsjaur var det långa vägarbeten med riktigt dålig väg. De hade fräst upp vägbanan och lämnat den så. Hela bilen skakade när vi kröp fram i mindre än 20 km/h. Efter en mil vägarbete blev vägen bra en stund, sedan kom en ny skylt som visade att vi hade ytterligare fyra mil vägarbete att se fram emot. Då svängde vi, på vinst eller förlust. Vi hamnade på en grusväg som var väldigt mycket bättre än den uppfrästa asfalten på E45. Fem mil grusväg mitt ute i ingenstans blev det, innan vi till slut hamnade i Älvsbyn. Där gjorde vi en liten paus och besökte en mataffär, innan vi for vidare mot Boden. Vi undvek vägarbeten och hamnade därför inåt landet igen. Helt plötsligt var vi i närheten av Jokkmokk. Då var klockan över 16.00, och Lelle var trött efter allt körande och parerande av sprängsten på vägarbetsvägar och gropar i grusvägar. Alltså tog vi in på första bästa camping. Det visade sig vara Skabram Camping, som vi var på förra året.

GPS: 66.606110, 19.762179

Pris: 180 kr utan el

Skabram Camping är en trevlig liten camping med ca 20 platser för husbil och husvagn. Det är ca 3 kilometer in till centrum i Jokkmokk. Campingvärdarna är väldigt trevliga. Eftersom vi var där förra året sa de att vi kunde få samma plats om vi ville, annars skulle de följa med och guida oss. Det dög bra med vår gamla plats, så vi åkte dit själva.

Vi stannade vid servicehuset och fyllde vatten först, och det tog en evighet kändes det som. Det går inte att tömma spillvatten, i övrigt finns allt. Servicehuset är fräscht med bra duschar.

Det finns en gräsplan, men där vill de helst inte ha tunga fordon. Vi stod på en liten grusplan, och det funkar för oss. Den var plan och hård, så bilen hamnade bra på en gång.

Precis bredvid campingen finns en sjö. Där finns en bastu, en liten badplats och ett par roddbåtar som campinggäster får låna gratis. Fiskekort finns i receptionen om man vill fiska.

På den här campingen finns ingen lyx. Det finns inga spaanläggningar eller pooler. Man är i naturen, helt enkelt, och för mig är det lyx.

Det finns flera platser där man kan göra upp en eld eller grilla.

Campingen har ett eget litet zoo där det finns getter, höns och lamor. Det är gratis att gå in, men man ska kontakta ägarna först för att få instruktioner. Barn får inte vara själva där.

Vi tittade bara snabbt på kvällen. Då var alla djur inomhus, förutom den här geten.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

2021-08-01, dag 17. Fricamping utanför Arvidsjaur.

Vi fick för oss att vi skulle åka till Arvidsjaur. Lelle hittade nämligen en bra affär där för flera år sedan, och han behövde nya byxor. Alltså, mot Arvidsjaur.

Ungefär 7 kilometer norr om Arvidsjaur finns det en bra plats där man kan fricampa. Platsen ligger nära E45, men det är inte så mycket trafik på kvällar och nätter, så man kan sova lugnt. Det finns en liten väg som man kan följa längs älven om man vill stå mer avskilt, det finns ett par fina platser där. Vägen var tyvärr för dålig för oss i år, det har kommit fram en stor sten mitt i vägen som vi var osäkra på om vi skulle ta oss över utan att förstöra bilen.

GPS: 65.642226 19.143278

Pris: 0 kr

Man står fint precis bredvid Byske älv. Här finns plats för åtminstone 4 – 5 husbilar beroende på hur de som kommer först ställer sig. Vi var den enda husbilen den här gången.

Man hör trafiken när bilarna kör över bron. Det är E45 som går där. Så här långt norrut är det inte så mycket trafik som tur är. Ibland kan bron användas av renar också, när de vill ta sig över älven.

När vi kom fram och stannade bilen kom det en kvinna fram till oss i rask takt. Det visade sig att hon hette Saskia, och hade en hund som hette Mia. Hunden Mia hade rymt när hon skulle rasta henne, och sprungit ut på vägen och blivit påkörd, för att sedan springa i panik in i skogen. Det finns mycket skog runt Arvidsjaur. Det finns björn och annat vilt. Saskia var så klart både rädd och ledsen.

Vi hjälpte till att leta efter Mia på eftermiddagen och kvällen, utan resultat. Saskia hade inte Facebook i den telefonen som hon hade med sig, så jag gjorde en efterlysning med min telefon i en Facebookgrupp om Arvidsjaur. Jag tror att halva stan engagerade sig och hjälpte till i letandet, utan resultat. Vi hörde hundskall ibland, men vi hittade ingen hund.

Saskia sov i sin personbil den natten. Det var bara åtta grader, men hon hade en värmefilt och sin andra hund. Hon hade mest varit vaken. Det regnade inte åtminstone. På morgonen efter fixade vi så klart frukost; smörgås, ägg och kaffe. Dessvärre var hon glutenintolerant, så hon fick äta ägg och ost. Hon fick i sig något åtminstone, och kaffet värmde. Hennes andra hund fick hundmat, för det fanns alltid i hennes bil, så den hunden gick det ingen nöd på.

Vi for vidare dagen därpå, men med Saskias kontaktuppgifter eftersom jag fortfarande skötte kontakten med gruppen på Facebook. Saskia skulle stanna på platsen en natt till, sedan måste hon åka hem en sväng. Hem var sex mil bort för henne, på andra sidan Arvidsjaur. Det var lite sorgligt att åka och lämna henne kvar ensam där, men vi var inte till mycket nytta just där just då. Internet kunde jag ju sköta oavsett vart vi var. Sällskap dök upp lite då och då, när människor från Arvidsjaur som var ute och letade kom förbi och pratade. Vi lämnade Saskia med en av våra många mobilladdare, vinkade farväl och åkte vidare.

Mia försvann på förmiddagen den 1/8. På morgonen den 4/8, tre dagar senare, fick jag ett meddelande från en kvinna i Facebookgruppen. Mia var precis upphittad och satt i hennes bil. Hon var trött och sliten och hungrig, men på bra humör. Hon haltade lite, men i övrigt var hon ok. Nu var hon på väg hem till matte Saskia, som givetvis blev överlycklig. Vi hade nästan förlorat hoppet om att Mia skulle hittas vid liv, eftersom hon hade blivit påkörd, men det hela slutade lyckligt.

Mia kom hem, och vi är välkomna att hälsa på henne i Arvidsjaur när vi har vägarna förbi.

Vi har fått mycket abborre i älven när vi har fiskat där tidigare. Fiskekort kunde man köpa inne i Arvidsjaur då, nu tror jag att det går att köpa via internet. Den här gången blev det inget fiske, vi letade efter Mia istället.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-31, dag 16. Lits Camping, Östersund.

Dagen då vi letade efter teleskopstegar. För att komma upp på taket och fixa vattenläckan behövde vi tätningsmedel och en stege. Vi letade på nätet, och såg att det fanns teleskopstegar på Jula i Östersund och i Sundsvall, en i lager på varje ort. Anledningen att vi ville ha just en teleskopstege var att vi skulle kunna fälla ihop den och få plats med den i garaget på bilen. Det gick inte att reservera någon stege, och om man köpte på nätet fick man hämta den ett par dagar senare. Eftersom vi ville ha stegen idag så fick vi chansa. Jag ville helst åka väg E45, så valet blev Östersund.

När vi kom fram var det slut på teleskopstegar i lager, så vi fick ta till plan B, att köpa en trappstege och ta oss upp på taket inifrån genom en lucka i taket.

Strax efter kl 17.00 checkade vi in på Lits camping, ca två mil norr om Östersund längs med E45. Det var en trevlig man i receptionen. Eftersom vår bil är lång, rekommenderade han oss att välja någon av platserna bredvid fotbollsplanen, för de är längre än de andra, men vi fick givetvis stå någon annan stans också om vi ville. Platserna är numrerade, det är bara att ta en plats som är ledig.

Det finns 50 elplatser.

GPS: 63.319372, 14.864712

Pris: 250 kr/dygn med el. Dusch och wifi ingår.

Campingen har några olika sektioner. Vägarna mellan dem är bra, så det är inga problem att åka runt och titta vart man vill stå. Platserna varierar väldigt i storlek. Längst bort längs den här vägen fanns det små platser för väldigt små bilar.

Vi hittade en bra plats längs en återvändsgata. Här fick vi bra utrymme både på längden och tvären. Det kändes trevligare än att stå vid fotbollsplanen, eftersom vi tycker om träd. Det blir ju väldigt öppet vid en fotbollsplan. Dessutom såg vi campingens lilla sjö från vår plats.

Den här campingen är liten och trevlig. Det finns en hel del utomhusaktiviteter att hålla på med. Den passade även bra för oss som bara var på genomresa och skulle reparera tak.

Fotbollsplanen bredvid campingen får man använda om det inte är träning där. Det finns även en tennisplan. Racket och boll kan man låna i receptionen. Där finns också minigolf och pingis.

När vi kom fram började dagens arbete med att få taket tätt. Vi hade fått tag på en trappstege, rengöringsmedel och tätningsmassa. Stegen fick plats under den stora takluckan, men den nådde inte så högt upp. Vi löste det genom att jag stog som motvikt längst ner på stegen, medan Lelle fick ställa sig på metalldelen ovanför det översta trappsteget, och försöka ta sig genom luckan och upp på taket. Det gick bra. Tur att det går att vika ihop bordet, annars skulle inte stegen ha fått plats.

Som tur var hade vi lite blå himmel när taket skulle repareras. Vi var lite osäkra på om taket skulle tåla Lelles vikt, men det gick bra. Taket visade sig vara väldigt stabilt på den här bilen.

Det är tur att Lelle är så pass händig så att han kan fixa saker själv. Idéer har vi båda två, och Lelles går oftast att genomföra på en gång. Mina idéer behöver göras om lite ibland.

Medan Lelle satt uppkrupen på taket och rengjorde, tätade och skruvade, passade jag på att hälla upp en liten rom. Det tyckte jag att jag var värd eftersom jag hade varit motvikt när han balanserade på stegen. Jag fick också kasta upp diverse verktyg på taket, och det var ett hårt jobb.

Olivia trivdes med gräset och träden på den här campingen, men hon tyckte att det var lite taskigt att hon inte fick vara med uppe på taket.

Det här är en camping som är väldigt inriktad på friluftsliv. Här finns mängder av kanoter av olika slag. Många kom också med egna kanoter på taket.

Vid receptionen finns denna vägvisare. Kanoter fanns det gott om här, men det här var de enda blommorna vi såg. I bakgrunden syns några av stugorna som hyrdes ut. Det finns massor av stugor i olika storlek.

Campingen har en egen liten badpöl på området.

Lekplatsen är stor, och det finns plats för olika bollsporter.

Indalsälven rinner precis förbi campingen. Här kan man både bada, fiska och paddla kanot.

Nere vid älven finns en stor gräsplan, där det är många tältplatser. Där finns även vindskydd där man kan elda.

Järnvägsbro över Indalsälven, eller egentligen älven Hårkan, som rinner ut i Indalsälven en liten bit därifrån. Fiskekort säljs i receptionen om man vill fiska. Det finns abborre, harr, öring, sik och gädda. Fiskekortet gäller för både Indalsälven och Hårkan. 2021 kostade dagskort 40 kr och veckokort 100 kr.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

2012-07-30, dag 15. Värnäs Camping.

Vardagsliv i en husbil, när man är på resande fot.

Det regnade ordentligt hela kvällen och natten. Man sover himla bra när regnet faller på taket.

På morgonen när jag satt och morgonpinkade såg jag att det rann vattendroppar på insidan av toaväggen. Inte bra! Vattenläckor vill ingen husbilsägare ha. Jag blev klarvaken på en gång och ropade på Lelle som kom och tittade på väggen, medan jag fortfarande satt på toa. Vårt första projekt idag blev att försöka hitta läckan, och eventuellt kunna täta den. Efter att jag hade pinkat klart, givetvis.

Lelle är väldigt vig och smidig ibland. Med hjälp av en pall och diskbänken lyckades han få upp huvudet och överkroppen genom en av de små takluckorna. Där såg han vad vi trodde var orsaken till vår vattenläcka. Det sitter rails på taket och skruvarna hade vibrerat loss av någon anledning, precis ovanför toan. Det fanns inget vi kunde göra åt det just där och då, vi hade inget att täta med, så det var bara att hoppas på bättre väder.

Vi gjorde iordning en riktigt rejäl frukost. Stekt ägg, bacon och en ostbåge till efterrätt. Vi skulle inte åka någonstans, och vi kunde inte täta taket just då, så vi passade på att äta i lugn och ro. Vi har lärt oss genom alla år att husvagnar och husbilar jäklas ibland, och det är ingen mening att hetsa upp sig, för det brukar lösa sig till slut. Det här kändes åtminstone bättre än när kopplingen rasade på Autobahn i Tyskland för några år sedan. Jag måste erkänna att Lelle jagar upp sig betydligt mindre än vad jag gör… Han brukar vara bra på att lugna ner mig som tur är.

Medan vi väntade på bättre väder passade vi på att organisera lite. Lelles stomisaker kräver lite extra plats, så de fick dela en lucka med våra kängor. Det blev bra, för kartongerna med stomipåsar och kompresser tog väldigt stor plats inne på toa.

Lelle fiskade lite mer i älven, men utan resultat idag också.

Framåt lunch sprack molnen upp, och vi fick äntligen bättre väder. Vi lånade campingens tvättmaskin och tvättade två maskiner. 40 kr/maskin kostade det. Vi fick träffa campingens ägare Nils, som var väldigt trevlig. Han följde med från receptionen och visade hur man fick igång tvättmaskinen ordentligt. Mer om Nils och campingen kan du läsa i föregående inlägg.

Lelle köpte fiskekort till campingens sjöar. Det kostade 150 kr. Vi gick till den större av de två sjöarna. Den var liten för att vara stor.

Efter mindre än en timme hade Lelle fått de två fiskarna som man fick ta upp på ett kort. Båda vägde drygt ett kilo. De rensades och lades i frysen.

På kvällen var det underhållning på campingen. Det var två tjejer som sjöng blandad musik. Vi gick inte dit, för det var inte våran musiksmak. Det spelas väldigt sällan punk på campingar. De hade tur med vädret i alla fall, för det var blå himmel när de sjöng.

Senare på kvällen kom regnet tillbaka, så jag passade på att måla färdigt min höstfågel. Lelle letade efter teleskopstegar på nätet, eftersom vi behövde ha en sådan för att komma upp på taket och täta vattenläckan. En teleskopstege går även att fälla ihop så att den får plats i någon av luckorna på bilen, tänkte vi. Han hittade en på Jula i Sundsvall, så vi bestämde oss för att åka dit dagen därpå. Sedan hittade jag en likadan på Jula i Östersund, så då visste vi inte vart vi skulle åka. Det fanns bara en stege i lager i varje ort, så det var bara att chansa. Vi bestämde oss för att kolla lagersaldo på stegar dagen därpå, för att se om det hade ändrat sig. Jag ville helst åka väg 45, för jag gillar den. Det är en av mina favoritvägar i Sverige, ända från Karesuando till Göteborg. E45 börjar i Alta i Norge och slutar i Gela på Sicilien. Den är hela cirka 5 190 kilometer lång. Jag vill åka hela sträckan någon gång.

När vi gick och la oss var det mesta av tvätten torrt, resten fick hänga på toa, så att man hade huvudet bland lite kläder när man satt och pinkade. Det luktade gott att ha ren fuktig tvätt i ansiktet. Vi visste fortfarande inte om vi skulle åka till Sundsvall eller Östersund dagen därpå. Lelle sa att vi inte skulle åka till Kiruna i alla fall. Han tyckte fortfarande att det var för långt. Dessutom hade vi ett läckande tak som behövde lagas, och det var viktigare än att se hur Kiruna har byggts om tyckte han. Jag tänkte mer att det ena utesluter ju inte det andra.

Så ser det ofta ut när vi fattar beslut. Så ser vardagslivet ut i en husbil.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-29, dag 14. Värnäs Camping, Klarälven.

På gårdagens kvällsmöte kom vi på att vi aldrig har campat vid Klarälven. Jag ringde min far och bad om tips på camping, eftersom han vet vad vi tycker om för platser. Han tipsade om Värnäs Camping. Campingen ligger ca 3 kilometer från Stöllet, precis vid Klarälven. Jag har tydligen tältat där när jag var liten.

Det regnade nästan hela vägen från Göta Kanal till Klarälven. Vi kom fram till Värnäs Camping tidigt, strax efter kl 13.00. Vid receptionen fanns en skylt där vi kunde läsa att receptionen hade lunchstängt till kl 15.00, och att man skulle åka in och ta sig en plats, och komma tillbaka och checka in när de hade öppnat, så gjorde vi. Det systemet tycker jag om. Vi vet ju aldrig riktigt när vi kommer fram, och då är det bra att kunna få en plats om man kommer när det är lunchstängt. Genom fönstren på bilen såg vi regn och Klarälven från vår plats. Det var mysigt faktiskt.

Lagom när receptionen skulle öppna kom solen. Nästan i alla fall. I receptionen var en trevlig kvinna. Vi bokade in oss på två dygn här, av flera olika skäl. Vädret skulle bli bättre dagen därpå, och då ville vi fiska. Vi hade inte gjort det ännu på den här semestern. Campingen verkade vara trevlig och utsikten över älven var fin, och det är ett bra skäl. Efter ett par veckor på resande fot ville vi passa på att tvätta. Dessutom hade vi kört mycket, och ville ha en dag fri från bilkörning.

GPS: 60.429399 13.244541

Pris, utan el: 220 kr/dygn. Dusch är gratis.

Under högsäsong finns hembakat bröd, både att äta i det lilla caféet och att beställa till frukost.

Eftersom vi inte behövde el kunde vi ställa oss väldigt fint precis vid älven. Platserna utan el var onumrerade, där kunde man stå lite som man ville. Elplatserna låg längre bort från älven och var numrerade.

Vädret var minst sagt omväxlande. Störtskurar, duggregn och sol, om vartannat. Vi hade en bra plats, och vi hade markisen att söka skydd under, så vi hade det bra ändå.

Värnäs camping är inte stor. Det finns 28 elplatser, och flera platser utan el. Här finns även ett antal stugor att hyra. Det här är en riktig familjecamping. Numera drivs den av 86-årige Nils Eles, tillsammans med hans fru och dotter. Innan drevs den av Nils far. Platsen var inte tänkt att bli en camping från början. Nils far hade byggt ett dass och ordnat ett handfat med vattenslang som nattgäster i tält kunde använda. Efter ett tag började han ta betalt, 1 – 2 kr per natt, eftersom det kostade pengar att ge gästerna toapapper. Detta var i början av 1950-talet, och sedan har det bara rullat på. (källa: Värnäs Camping) Jag bör ha varit där i mitten/slutet av 1970-talet enligt min far. Då hade vi ett stativtält.

På campingen finns kanoter att hyra. En vandringsled börjar vid campingen, för den som tycker om att vandra.

På campingen finns en koja med en iordninggjord eldstad under tak. Perfekt när det regnar.

Campingen är långsmal, så det finns stor chans att få en plats nära älven. En liten väg förbinder två gräsplaner med varandra.

Om man vill fiska i älven kan man köpa fiskekort online på ifiske. Det är Norra Ny fiskevårdsförening som har hand om fiskekorten. Fiskekort kostar 100 kr/24 timmar.

På campingområdet finns en liten badpöl. Det går att bada i älven också, men det är väldigt strömt.

Campingen äger två små sjöar där de planterar in regnbåge. Om man vill fiska i dem köper man fiskekort i receptionen. Det är alltså inte samma fiskekort som i älven. Ett fiskekort till sjöarna kostar 150 kr/dygn, och då får man ta upp två fiskar.

För att komma till sjö nummer två måste man gå över landsvägen. Det är inte mycket trafik på den, så det var inga problem att ta sig över.

Med fiskekortet som gäller för älven kan man även fiska i den här lilla ån, som rinner förbi campingen och ut i Klarälven. Ån heter Värån.

Det ostadiga vädret fortsatte på kvällen. Det kom lite sol ibland, sedan blev det grått och duggregn igen. Lelle köpte sig ett fiskekort, drog på sig regnjackan och provade lyckan i älven, men utan resultat.

Från en camping uppströms kunde man få bygga en flotte och åka en bit nedåt på älven. Det var intressant att se på när de flöt förbi. Det fanns flera olika paket att köpa, där man åkte alltifrån en dagstur till flera dygn.

Senare på kvällen flöt några timmerstockar förbi. Det bör vara rester från platsen uppströms där man bygger timmerflottar att åka med på älven. Det finns nämligen ingen timmerflottning längre.

Redan under 1600-talet flottades timmer på Klarälven. Flottningens storhetstid var på 1950-talet, då mer än 1800 personer arbetade med flottning på Klarälven. 1957 flottade man virke som motsvarar 26 700 virkesbilar med släp. Hösten 1991 beslutade Stora Skog att flottningen skulle upphöra. Allt skulle transporteras på lastbil och järnväg istället. En hel yrkeskår upphörde att existera. November 1997 blev Klarälven avlyst som allmän flottled av regeringen, i och med det upphörde rättigheterna att flotta timmer. I Löved finns ett flottningsmuseum som berättar mer om flottningen i Klarälven. (Källa: Vildmark i Värmland)

Olivia kände att det inte var hennes favoritväder ute, så hon gjorde mig sällskap i värmen i bilen.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , , , | 1 kommentar

2021-07-28, dag 13. Sjötorp.

Igår kväll funderade vi på vad vi skulle göra i Sverige. Det var ju mycket semester kvar. Mitt förslag var att åka och se om Kiruna fanns kvar, och i så fall hur det ser ut där, men Lelle tyckte att det var lite för långt att åka dit från Landskrona. Det blev en kompromiss, så vi åkte till Göta Kanal. Vi har inte sett så mycket av den nämligen.

Vi siktade på en ställplats i Sjötorp, som finns i katalogen över campingar som är fristående från SCR (branschorganisation för Sveriges camping- och stugföretagare) och ställplatser. När vi kom fram hittade vi en liten, men informativ skylt. Perfekt.

Det var en mycket bra och stor gräsplan att stå på. Här fanns ingen service över huvud taget, men det fanns planer på att fixa några elstolpar. Vi behöver oftast inte el, men det blir säkert bra, bara man får välja om man vill ha det eller inte.

GPS: 58.831474, 13.983324

Pris: 60 kr. Betalas med swish eller kontant.

När vi kom fanns det bara en annan husbil där, och ett tält. Senare på kvällen kom det några flera, men det fanns väldigt många platser kvar. Jag fick hjälpa några tyskar att betala. De kunde inte betala med swish, eftersom man måste ha en svensk bank då. De hade växlat till sig svenska pengar innan de åkte hemifrån, men det minsta de hade var 200 eller 500 kr. Ryktet spred sig att jag gärna tog emot Euro, så vi swishade åt ett par stycken i utbyte mot 6 Euro, som växlingskursen var då. Jag sa åt dem att gå och köpa en liter mjölk någonstans vid tillfälle, för att spräcka deras stora sedlar. Eller fisk i rökeriet i centrum.

Vädret var inte så lovande när vi kom fram. Det var varmt och kvavt, så vi tänkte att Göta Kanal och besöket där får nog bli en annan gång.

Sjötorp är en liten stad med ca 600 invånare (2020). Den ligger i Västergötland och hör till Mariestads kommun. Det är här Göta Kanal startar, eller slutar. Den sitter i alla fall ihop med Vänern här. Här finns sluss, båtvarv och gästhamn. Från vår plats såg vi inget av det. Vi såg bara regnvatten, inget annat vatten. Det var ungefär 500 meter för oss att gå till det lilla centrumet där allt fanns. Ingen lång sträcka alltså.

Efter någon timma hade alla mörka moln bytts ut mot grått i olika nyanser. Vi skymtade till och med lite blå himmel, så vi promenerade iväg in mot centrum.

Det första vi såg var en av slussarna. Den var svår att missa. Den ligger mitt i byn. Om man följer bilvägen kommer man rakt på slussen. I Sjötorp finns fem slussar. Den som syns på bilden ovanför heter sluss 2-3. Den har en nivåskillnad på 4,8 meter, och byggdes 1816-1817. Här finns också en slussvaktarstuga från 1906.

Vi fick inte se när någon båt passerade slussen, däremot såg vi flera båtar som låg förtöjda innanför den.

Inne i Sjötorp var det liv och rörelse, även om det inte syns på bilden ovanför. Bilden är tagen lite bakom alltihop. Det var fint att promenera mellan de gamla husen och vattnet. Det fanns flera riktigt fina båtar, både nya och äldre, och doften av tjära spreds i luften.

Det fanns flera restauranger och caféer av olika slag. På uteserveringarna var det fullt. Vi hade tänkt ta en öl vid kanalen, men det var bara att glömma. Det var alldeles för mycket folk, och vi ville inte stå och vänta för att få plats.

Vi fortsatte att titta på båtar, och hittade en av de tre ställplatserna som finns i Sjötorp. Man skymtar några husbilar bakom bryggan.

Här är en av ställplatserna. Det finns två ställplatser i centrum, en på varje sida om vägen. Den här ovanför kostade 200 kr tror jag.

På andra sidan vägen fanns denna ställplats. Jag tror att den kostade 225 kr. Båda ställplatserna i centrum var trånga, och det var mycket liv och rörelse där. Det kan vara trevligt ibland, men vi tyckte att det var skönt att stå 500 meter bort på vår gräsmatta. En fiskförsäljare som vi pratade med sa att folk hade stått i kö i över fyra timmar för att komma in på den här platsen. Helt galet när det fanns en så bra plats bara 500 meter bort. Folk vill väl vara i centrum och ha el och dusch kan jag tro.

Vi var inne i ett litet rökeri och köpte rökt fisk. Maltes fisk hette rökeriet. Kvinnan som jobbade där var väldigt trevlig. Hon rekommenderade en med senapsfrö på, men jag var lite skeptisk eftersom jag tycker att senap smakar hemskt. Det löste hon på så sätt att hon skar loss lite smakprover. Så lärde jag mig att senapsfrö inte smakar senap. Det smakar faktiskt riktigt gott på rökt fisk. Vi blev kvar i rökeriet länge, för att hon som jobbade där var så trevlig att prata med. Jag tror att det var hon som berättade att den som ägde marken där vi stod funderade på att sätta dit några elstolpar till nästa år. Kanske en soptunna också. Vi får väl se vad det blir.

Fisken som vi köpte var väldigt god.

På kvällen började det regna, och vi hade en rastlös katt i husbilen. Av någon anledning hittade Lelle en app med spel för katter, som han laddade ner. Olivia gillade särskilt ett spel, där telefonen vibrerade när hon satte tassen på en råtta som rörde sig över skärmen. Ja jösses.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-27, dag 12. Lundåkrahamnen, Landskrona.

Hej igen Sverige!

Vi var uppe tidigt på morgonen och åt en rejäl frukost. Vi visste att det skulle bli mycket bilkörning idag. Nästan från tyska gränsen till Sverige, genom hela Danmark.

Som jag har skrivit tidigare, följde vi covidsituationen under hela resan, mycket med hjälp av appen Reopen EU, som är en gemensam app inom EU, där det bland annat finns en karta över situationen i Europas länder, och information om vad som gäller vid inresa. Kartan uppdaterades varje dag, ibland flera gånger. Här nedanför ser du en bild av hur läget är idag, 2021-08-18, när jag skriver det här inlägget.

Den här morgonen var hela Tyskland och Sverige fortfarande grönt, förutom områdena runt Stockholm och Berlin. Grönt betyder låg smittspridning. Gult betyder måttlig spridning, och ju rödare färg, desto mer smitta. Hela Danmark var gult och rött, och där skulle vi alltså passera. Mitt i pågående delta-utbrott.

Vi stannade för att tanka på ett ställe längs motorvägen, och där såg vi att restaurangen som drevs av en av de större snabbmatskedjorna i Danmark var stängd på grund av hög smittspridning. Lockdown, helt enkelt. Vi fick vår diesel i alla fall. Vi gjorde några fler småstopp på rastplatser längs motorvägen, för att få röka och sträcka på benen. Lunch åt vi i bilen.

Trafiken flöt på, och det var väldigt lugnt på vägarna. Vi åkte genom tunneln som tog oss till Öresundsbron utan problem. Efter bron, i Sverige, där betalstationen och tullen finns, var det extra kontroller. Det var fler poliser och tullare än vad det brukar vara. Precis som när vi åkte över gränsen mellan Tyskland och Danmark var det fullt med invinkade bilar på kontrollområdet när vi kom, så oss vinkade de bara igenom. Det gick lite långsammare än vanligt, de tittade lite extra kändes det som, men vi blev inte stoppade.

Så gick det till när vi kom tillbaka till Sverige igen. Vår lilla vända ute i en del av Europa gick väldigt bra, trots rådande läge. Det gick bra att hålla avstånd, använda ansiktsmask, visa covidpass osv. Folk i Tyskland tog mer ansvar för just avstånd än vad jag upplever att vi gör här hemma. Vi undvek vissa situationer när vi var utomlands, vi var bara inne i en enda mataffär tror jag. Vi hade mat med oss i bilen. Vi unnade oss någon öl, och ibland mat på uteservering och på en restaurang, men bara när vi kände oss bekväma med antalet människor som var där. Det funkade bra, helt enkelt, även om det var en del att tänka på. Vi kunde ändå slappna av, fastän vi var lite vaksamma.

Så, vad gör man i Sverige när man har kört genom hela Danmark? Man stannar vid första bästa rastplats längs E20 i Sverige och gör upp en plan. Fråga 1 som vi ställde oss var hur långt vi ville köra nu. Inte så långt, kände vi båda två. Luften gick liksom ur oss lite. Det är alltid roligt att upptäcka nya platser, men med tanke på hur det brukar vara söderut i Sverige under semestertid, kände vi att vi ville komma på plats fort, innan allt blev fullt. Strax utanför Landskrona finns en ställplats: Lundåkrahamnen. Det fick bli vårt mål. Igen.

Lundåkrahamnen är också en sådan plats som vi känner till sedan tidigare. Platserna där är långa nog för vår bil, och blir de vanliga platserna fulla brukar det finnas reservplatser.

Vi kom fram till Lundåkrahamnen ganska tidigt, eftersom det hade flutit på så bra under resan, och för att vi bara hade haft korta pauser. Det fanns flera platser kvar kl 14.30. När klockan närmade sig 16.30 var det i stort sett fullt, så det gick fort.

GPS: 55.861352, 12.851158

Pris: 200 kr.

El finns på vissa platser. Kod till hamnens toalett och tvättstuga får man på kvittot. Toatömning och spillvattentömning finns.

Vi fick en plats långt in. Man kör in, ställer sig på den plats man vill ha, och går tillbaka till en betalautomat vid hamnkontoret och betalar. Platserna är tillräckligt långa för att nio meter bil ska få gott om plats. Man har lite svängrum mellan sin egen bil och grannens, tillräckligt för att få ut bord, stolar och en del av markisen om man vill.

Olivia var lite skeptisk. Det blåste och lät en del från båtarna i hamnen, och det var inte riktigt ok tyckte hon. Dessutom hörde vi åskmuller, och det gillar hon inte.

Vi hade tur och fick trevliga grannar till höger om oss. Det var långt till elskåpet, och de hade en hyrd husbil med en för kort elkabel, så vi lånade ut en av våra. Vi har några stycken nämligen.

Man står fint i Lundåkra, men det finns inte så mycket att göra. Man kan fiska från en pir, och det finns en badplats en liten bit bort. Det är ca 2 kilometer att gå till Landskrona centrum.

Det finns en restaurang i hamnen, Idas by the sea. Vi ringde en timme innan de öppnade och frågade om man behövde boka bord för att äta, och fick veta att det redan var fullbokat. Alltså åt vi en konserv med pölsa och en burk färdig potatis istället. Det var helt ok det också.

Det såg inte så trevligt ut vid badet, det var fullt av alger och sjögräs där.

Tack vare vädret, som växlade mellan sol, moln och avlägsen åska, fick vi se väldigt härliga färger i hamnen. Det är inget filter på bilderna ovanför och nedanför, och de är helt oredigerade.

Med jämna mellanrum kommer det flygplan över hamnen, men det är inget man störs av. De försvinner så fort. Jag blev glad när jag hann ta ett kort på ett av dem.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-25, dag 11. Danmark och Uge Lystfiskeri og camping.

Vi gick upp ganska tidigt och åt en rejäl frukost innan vi begav oss iväg. Vi hade en lång dag framför oss.

En vanlig syn på Autobahn är Stau, kö, eller rättare trafikstockning. Det är ett ord man lär sig fort. De har digitala skyltar som tänds när det är Stau. Det gick bra att köra genom Hamburg och i tunneln under Elbe. Där var det bara 50 minuters kö, trots att det var måndag, och alla långtradare som inte hade fått köra på söndagen var ivriga att köra.

Gränshandeln Scandinavian Park var lugn. Parkeringen var halvfull, och det var inte mycket folk inne i affären. Det gick bra att hålla avstånd där. Det brukar vara långa köer vid kassorna, nu var det bara ett par stycken före oss. Det var fortfarande munskyddskrav i affären och en bit utanför.

Vid gränsövergången mellan Tyskland och Danmark rullade trafiken fram sakta. Det stod många bilar som hade vinkats in för kontroll, både personbilar och husbilar. Just när vi kom fram var det fullt inne på kontrollområdet, så vi blev vinkade förbi. Det var något polispådrag där också, polisbilarna hade blåljuset på och poliserna stod och lyste med ficklampa i ögonen på någon som de hade fångat. Det kan ha varit därför de vinkade förbi oss också.

Vi åkte direkt till Uge Lystfiskeri og camping, en camping som vi känner till väl i Danmark, bara ca 3 mil från tyska gränsen. Vi har varit där många gånger förut, och den passar oss bra när vi kommer tillbaka från våra Europaresor. Det är lugnt, stora platser, lite folk och det händer ingenting om man inte vill. Man får en chans att sortera intryck och vila. Vill man så kan man spela fotbollsgolf, hoppa studsmatta, titta på djur, gå i majslabyrint, bada, fiska osv, men allt det ligger för sig på campingen, så man störs inte av det om man vill vila.

GPS: 54.961770, 9.294482

Pris: 2 vuxna 150 dkr. Plus 50 dkr i deposition för kort till servicehus, plus pengar som kortet laddas med för att duscha. Duscharna är ok, det är rent och fräscht, men det kommer dåligt med vatten ur dem.

På våran gräsplätt finns plats för 8 ekipage. När vi kom fanns det bara ett tält där. Det är tältet som syns längst bort på bilden ovanför, och våran stormlina. Vi blev 4 ekipage totalt, i varsitt hörn. På planen bredvid var 7 av 8 platser tomma. På säsongarnas del av campingen var det fullt med ekipage, men tomt på folk. Det är det som är så skönt med den här platsen, man har hur mycket utrymme som helst. Särskilt om det inte är helg och strålande sol, för då är säsongarna där.

Eftersom vi var i gult område nu, enligt covidkartan, passade den här campingen perfekt.

På campingen finns tre fiskesjöar där de sätter i regnbåge. Fiskekort köper man i automat med hjälp av campingkortet som man får i receptionen när man checkar in. I år var campingägaren väldigt nervös. Det var totalt fiskeförbud från danska myndigheter. Man hade tydligen upptäckt ett fiskvirus som heter IHN i odlingen som bland annat han hade fått fisk ifrån. Viruset är extremt smittsamt för fiskar, men inte farligt för människor. Han hade lämnat in ett antal fiskar från sina sjöar för provtagning och analys. Om hans fiskar hade viruset, skulle han få stänga igen hela fiskeverksamheten och förlora massor av pengar. Det skulle inte vara möjligt att behandla sjöarna.

Först försvann campingintäkter pga covid, och nu försvann intäkterna från fisket pga fiskvirus. Det var en väldigt trevlig, men uppgiven och ledsen ägare vi träffade. Nu i efterhand har jag tagit reda på att fiskarna i campingens sjöar var helt friska, men det är fortfarande någon form av problem eftersom det ligger i ett område där andra fiskar kan vara smittade, eller något sådant. Man får inte sätta i fisk i sjöarna, och man får inte ta fisk med sig från sjöarna, och därför får man inte heller fiska.

Det kom några regnskurar, och lite sol. I ett visst ljus såg det ut som att hösten var på väg redan. Vi såg en regnbåge också.

Skurarna försvann och byttes mot mer ihållande regn och åska på kvällen. Vi hade förankrat markisen med stormlinor och satt ute under den, för det var fortfarande varmt och kvavt.

Lelle utnyttjade regnet till en välbehövlig fönstertvätt, medan jag städade och sopade golv inomhus.

I Tyskland köper man givetvis korv. Tanken var att vi skulle ha några av de här med oss hem, men vi var hungriga så de råkade ta slut. När det regnar och man vill laga mat ute, är det bra med en liten bordsgrill.

Fighten om min stol fortsatte. Den vita plastpallen som jag satt på från början hade blivit väldigt obekväm vid det här laget, så jag använde ett av våra små svarta bord att sitta på istället.

Mörker, åska, regn, markis, semester, värme är en bra kombination. När Lelle kom på att vi hade en sådan där flammande lykta i bilen blev det ännu mysigare. Den köpte jag i present till bilen när vi köpte den för ett drygt år sedan. Sedan dess har vi använt den en gång tror jag, för att se om den funkade. Nu kom den till användning igen.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

2021-07-25, dag 10. Camping Aller Leine Tal.

På väg norrut. Redan på morgonen valde vi att åka till Wohnmobilstell- und Zeltplatz Heidesee, nära Holdorf i Niedersachsen. Vi har varit där många gånger förut. Det är en trevlig och enkel camping, de har bra mat, och den ligger alldeles rätt på kartan när man åker söderut eller norrut. Campingen ligger nära A1 nästan mitt emellan Bremen och Osnabrück. Där har det alltid funnits väldigt gott om plats, men inte den här gången. Det var fullt på campingen, och det var en lång kö av både husbilar och husvagnar som ville checka in. Vägen vid campingen är smal, så vi gjorde en liten fuling. Vi visste att det fanns gott om plats där man tömmer spillvatten. Mellan campingområde, servicehus och soptunnor är en stor öppen yta, så vi åkte helt enkelt förbi hela kön och vände där inne. Vi var väldigt förvånade för att det var överfullt och kö på den campingen, fastän vi kom tidigt.

Vi tog sikte på nästa säkra kort, Camping Aller Leine Tal. Där har vi också varit flera gånger på grund av läget. Campingen ligger nära A7, ca 4 mil norr om Hannover, men det är tillräckligt långt bort från motorvägen för att man inte ska kunna höra den. Det finns ingen stad i närheten, bara en liten by utan någonting. Denna camping ligger också i Niedersachsen. Maten där har vi provat två gånger, och den är i det närmaste oätlig. Dessutom kan man få vänta 1,5 timme på schnitzel, pommes och ketchup. Vi hade gott om mat i bilen, så vi klarade oss bra ändå.

Paret som äger den här campingen är väldigt trevliga holländare. De pratar mycket bra engelska. Här checkar man in (med covidpass och Luca som vi hade blivit vana vid) och sedan åker man in och tar sig en ledig plats. Platserna kanske har varit numrerade, men det är de inte nu. Man får leta efter elstolpar och ställa sig där man tror att det är en plats. Vissa platser separeras från andra naturligt av träd, buskar och blommor, andra förstår man att här ska det nog få plats flera ekipage. Här finns en bra lekplats och ett fräscht servicehus.

GPS: 52.689045, 9.697285

Pris: 25 €

När vi kom fram strax efter kl 16.00 fanns det platser kvar. Vi var lite oroliga ett tag, eftersom det var så överfullt på vårt första säkra kort. Platserna med mycket skugga, som dessutom är lite längre än de andra platserna, var fulla, vi åkte runt ett par varv innan vi hittade en lagom lång plats.

Vägarna inne på campingen är trånga här och där. Vi som har lång bil får ta omtag i någon skarp sväng ibland, för att inte köra över någon buske eller elstolpe eller parkerad personbil. Det blir lite trångt ibland om någon husvagnsåkare parkerar nästan ute i vägen. Vi hittade en plats där vi hade en bit till godo på längden, och där vi hade lite svängrum utifall vi skulle få grannar.

Det finns mycket träd på den här campingen, vilket gör den ganska mysig. I övrigt finns inget speciellt, annat än att sitta och hänga vid bilen. Man kan ta en öl i restaurangen, men maten ska man undvika. De har fått två försök på sig, och ingen av matgästerna var imponerade någon gång.

Förut när vi har varit där har vi gått och tittat på floden Aller, som flyter förbi en liten bit från campingen. Den här gången utforskade vi bortre änden av campingen istället, för det har vi aldrig gjort. Det finns ett par gator med bara säsongare, och vi brukar vända där, men nu fortsatte vi. Bortanför dem hittade vi väldigt mycket bättre platser än den vi hade valt. Det ska vi komma ihåg till nästa gång.

Längst bort på campingen hittade vi en skylt som visade mot en badsjö. Det visade sig att den låg på campingområdet, gömd bakom träd och höga buskar. Där fanns två väldigt stora gräsplaner. Vi tror att det är ok att campa på planen som är längst från sjön, det måste vi kolla upp nästa gång. Det fanns ett elskåp där, men det kanske bara är för tältare.

Det fanns ingen direkt strand, men sjön såg ut att vara helt ok att bada i. Den var lite stenig bara, men förutom det var det inga konstigheter.

På kvällen hade vi en liten konferens. Eftersom det var så mycket folk på campingar och ställplatser, och eftersom de röda och gula områdena på covid-kartan över Danmark växte, och de gröna områdena nu var borta helt från Danmark, bestämde vi oss för att ta oss igenom Danmark och in i Sverige. I Sverige var Stockholm rött, resten av landet var grönt. Tyskland var också grönt, förutom området runt Berlin.

Vi visste ju att vi alltid skulle bli insläppta i Sverige, oavsett läget, men vi ville inte hamna i röda områden. Vi skulle antagligen bli insläppta i Danmark utan problem, eftersom Tyskland var grönt fortfarande. Alltså blev planen för morgondagen gränshandel, beroende på hur mycket folk det var där, och därefter en natt i södra Danmark, nära Tyska gränsen (Tyskland grönt, Danmark gult i det området), och därefter streckkörning genom Danmark, över bron och in i Sverige, med ett stopp för tankning i gult område i Danmark. Och så hålla andan och stänga av bilens ventilation när vi passerade det stora röda området runt Köpenhamn.

Vi gick och la oss tidigt, dels för att det var trist att bestämma att vi skulle lämna Tyskland, dels för att vi skulle få en lång dag nästa dag. Vi var ändå glada över att det hade gått så pass bra att resa som det hade gjort, mycket tack vare covidpassen och appen Luca. Allt covidrelaterat flöt på väldigt smidigt. Nästa år hoppas vi på mindre virus och mindre översvämningar så att det går att åka i hela Tyskland, och kanske till Spanien och Portugal igen.

Jag programmerade Kate, gps:n, till gränshandel och en camping med stora ytor i Danmark. Så slutade sista kvällen i Tyskland. För den här gången alltså.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-24, dag 9. Campingplatz Alte Schmiede.

Vi siktade på att ta oss norrut, mot en camping, så jag letade reda på en i ACSI-katalogen. På grund av diverse trafikomledningar hamnade vi galet, klockan blev mycket, och vi irrade omkring lite planlöst, tills jag hittade ett annat alternativ i ACSI-katalogen. Det första alternativet skulle vi ha 4 timmars körning kvar till, och vi ville vara framme där och då. Det var tydligen någon bro över Elbe som var avstängd, därav problemet och extra körtiden. Det är nackdelen med en gps som inte är online.

Anledningen att vi vände norrut var att det fortfarande var kaos på grund av översvämningar vid Mosel, Rhen och Ahr, och nu varnade de tyska medierna för att Donau låg i riskzonen att svämma över också. Det var mycket folk på ställplatserna i norra Tyskland, och vi var nästan tvungna att köra in före klockan 12 för att kunna ha en chans att få plats.

Vi hamnade vid Campingplatz Alte Schmiede. När vi kom fram fanns det väldigt många personbilar parkerade utanför, så det var väldigt trångt. Vi parkerade en bit ifrån campingen och gick för att se om vi skulle kunna ta oss fram dit med bilen över huvud taget.

När vi stod och funderade som bäst kom en äldre herre från receptionen och sa att de kunde fixa plats. Han var en sådan där mysig och trevlig gammal man som man träffar ibland. När vi sa att bilen är nio meter, så var inte det heller något problem. Om vi bara kunde ta oss förbi alla parkerade personbilar så skulle han fixa plats på campingen. Det fanns ett kommunalt bad inne på själva campingen, det enda på flera mils avstånd, därför var det många människor som parkerade där.

Campingen ligger lite utanför den lilla byn Süplingen, mitt ute i ingenstans i Sachsen-Anhalt. Här fanns 925 invånare år 2012. Det finns inte mycket att göra varken på campingen eller runtomkring, inte vad vi vet åtminstone. Man kan bada, och de sålde öl och pommes vid receptionen. Det var väldigt mycket folk där, och trångt, så vi undvek det. Precis utanför campingen finns Gaststätte Alte Schmiede som serverar husmanskost, men där var det också fullt med folk. Många ville väl dricka öl eftersom det var lördag. Närmsta större ort är Magdeburg, ca 4 mil bort.

Det var inte så många campare där, mest säsongsboende och holländare i små minibilar. Platserna, som enligt ACSI var på mellan 80 och 100 m², var väldigt mycket mindre. Mannen i receptionen löste det på så vis att vi fick fyra platser, men betalade för en. Han visade vilka fyra platser som han gjorde om till en större plats, och då funkade det för oss. Vi valde att campa utan el när vi såg elskåpen.

GPS: N 52°16’47” E 11°19’15”

Pris: 20 €, kontant, utan kvitto

Vår plats var inte stor, fastän det var fyra platser. Platsen användes även av säsongscamparnas barn som lekplats, och de vuxna säsongarna genade demonstrativt under vår markis när de skulle till och från ölserveringen utanför receptionen, bara för att visa vem som bestämde på campingen, eller något sådant.

Campingen var precis som den gamle mannen i receptionen. Den var gammal och sliten. Den skulle ha kunnat vara hur trevlig som helst, om det hade varit bättre ordning på platserna och säsongscamparna. Det skulle också ha behövts en uppfräschning av servicehuset, och en lösning för alla badgäster som kom över dagen.

Vi hade åtminstone träd i närheten, så att vi fick lite skugga på bilen.

Duschen ingick i priset. Servicehuset var avstängt för badgäster som var där över dagen, men det var ändå smutsigt där inne. Duschen påminde om en gymnastiksal, där alla klädde av sig på samma plats, la kläder och glasögon på en bänk och hoppades att ingen skulle sätta sig på dem, för att sedan gå in i ett pyttelitet bås utan draperi. Toatömningen var i samma rum som herrduschen.

Vid badsjön fanns en strand i ena änden, och fiske i andra änden. Hela sjön låg inbäddad mellan höga träd, förutom vid själva badplatsen.

Det här är en camping som vi inte kommer tillbaka till.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-23, dag 8. Kulmbach.

Kulmbach var en stad som vi inte hade hört talas om. Jag hittade den i min nya bok: Stellplatzführer romantische Städte, Städte Erlebnis mit Wohnmobil und Caravan. Det var en himla bra bok, visade det sig. Anledningen att vi åkte till Kulmbach var dels att det såg fint ut på bilden i boken, dels för att det fanns ett bryggerimuseum. Museumet missade vi att titta på, och vi ville inte stanna en extra dag, så det sparar vi till ett annat tillfälle.

Ställplatsen i Kulmbach består av tre delar, kan man säga. Det finns en plan med uppmärkta platser längst in, den var full när vi kom ungefär mitt på dagen. Det fanns en grusplan med omärkta platser, där hamnade vi. Det finns också platser för husbil längs kanten av en personbilsparkering precis bredvid.

GPS: 50.111200 11.461883

Pris: Frivillig betalning 5 €

El: 1 € för 6 timmar, fanns inte stolpar till alla

Grusplanen där vi stod var ganska stor. Alla ställde sig smart så att så många som möjligt skulle få plats, men det blev ändå fullt tidigt på eftermiddagen.

De finaste platserna var längst in, där det var numrerat. Där fanns det lite gräs till och med.

Det var många som ställde sig på husbilsplatserna på parkeringen utanför också. Där var det mycket trafik, så vi var glada att vi hann få en av de sista platserna på vår grusplan. Då hade vi åtminstone en hög häck som skydd.

Det fanns en bra och lättillgänglig servicestation. Tömning av toa och spillvatten var gratis. Där fanns också färskvatten.

Vi hade gräs bakom bilen, så Olivia var nöjd.

Vi började med att leta rätt på de äldre delarna av staden med hjälp av google maps. Det fanns mycket stad, men om man siktar på rådhuset brukar man hamna i de delar av staden som vi tycker om. Shoppingcenter har vi sett förr så det är inte så intressant för oss. Från ställplatsen var det strax under 1 kilometer att gå till rådhustorget och den här fontänen.

Kulmbach ligger i Bayern och har 25.915 (2019) invånare.

Här fanns det inte så många korsvirkeshus, men det fanns många andra fina byggnader runt omkring och i närheten av torget. Det fanns några korsvirkeshus, Kulmbach ligger ju i Tyskland, dessutom i Bayern, men inte lika många som på andra platser.

Utanför rådhuset stod fyra bryggeritunnor. Kommunen har ett eget bryggeri, och är känd för ölet därifrån.

Vi hittade en glad man som stod och gjorde ingenting när vi gick förbi. Han stod och log en bra stund, han stod fortfarande kvar när vi kom förbi en stund senare.

Det fanns flera små gator med olika butiker. Här fanns kläder, bageri, styckare, souvenirer, godis och allt möjligt.

Det fanns väldigt många fontäner, både med tomtar och utan, både moderna och äldre. Man behövde inte gå långt innan man kom till nästa fontän.

Det var inte svårt att förstå att man skulle ha munskydd, även inne i glasögonbutiken.

För att alla skulle veta hur långt 1,5 meter är, mätte man avståndet i flaskor istället. Pedagogiskt och bra.

Det fanns många uteserveringar på gatorna kring torget. Det var bra avstånd mellan borden, så vi stannade och svalkade oss med en kall öl. En Kulmbach, givetvis. I den här delen av Bayern använde man appen Luca för att checka in på uteserveringen.

Lelle hittade en vinbutik, och fick syn på den här flaskan i skyltfönstret. Han tycker om vin, och han tycker om korv, så en sådan flaska var han tvungen att köpa.

Efter att ha strosat runt i stan hela eftermiddagen, var vi både varma, trötta och hungriga. Alldeles i närheten av ställplatsen låg Wirtshausbrauerei Kommunbräu, ett värdshus med stor uteservering och eget bryggeri. Uteserveringen var full, och det var kö utanför den, men vi stod kvar i några minuter för att se vad som hände. Det visade sig att det fanns många lediga bord om man ville sitta inomhus, så det gjorde vi. Alla andra ville sitta ute, så vi var nästan ensamma där inne.

Inne i lokalen fanns en hylla med numrerade ölsejdlar till stamgästerna, misstänker jag.

Vi beställde mat som var helt otroligt bra. Kött, potatisgrejer och gräddsås med svamp åt mig, och kött och några andra potatisgrejer till Lelle. Servicen var bra, ölen var bra, och maten var otroligt bra.

Istället för kvitto användes ett ölunderlägg. Maten och våra varsina stora öl kostade 34.80 €. Vi köpte med oss två 1-litersflaskor med öl från bryggeriet, en mörk och en ljus, för 5.50 €. Om vi kommer tillbaka med flaskorna får vi tillbaka panten, men det är lite långt att åka för det.

Inne i restaurangen bryggde de öl för fullt.

När vi kom tillbaka till husbilen var vi tvungna att smälta all god mat och dryck. Olivia hade hållit sig sval, tack vare att vi hade stoppat i 1 € i elstolpen och kört vår maxxfan-fläkt för fullt. Det var nästan svalt inne i bilen. Det första Olivia gjorde var att ta min stol, så jag fick ta pallen.

Det finns två saker som vi missade i Kulmbach, dem ska vi se nästa gång vi kommer dit. Det finns ett bryggerimuseum ca 1 kilometer från ställplatsen, men åt andra hållet i förhållande till gamla stan. Vi var mätta både av mat och öl redan, så vi hoppade över det.

Uppe på en höjd finns slottet Plassenburg från 1100-talet, ett av Tysklands mest imponerande slott. Vi såg det från ställplatsen, och insåg att vi var alldeles för mätta för att ta oss upp dit. Dit bör man gå innan man äter. Det finns flera museum där, bland annat världens största tennsoldatsmuseum, och en utsiktsplats. Det har vi kvar till någon annan gång.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-22, dag 7. Rothenburg ob der Tauber.

När man har varit i Rothenburg an der Fulda, blir ju Rothenburg ob der Tauber ett givet resmål. Åtminstone när man är som mig. Alltså styrde vi ut på autobahn och åkte till Rothenburg ob der Tauber, en sträcka på drygt 20 mil. Trafiken flöt som den brukar göra på A7: stau (kö), fritt fram, vägarbete, stau igen.

Jag hade ställt in gps:n på P2, en parkering/ställplats för husbilar precis utanför stadsmuren, sedan var det bara för mig att luta mig tillbaka medan Lelle körde. Vi har varit där flera gånger förut, så vi visste ju att det var till just P2 vi skulle.

Ställplatsen P2 består av två delar. Åker man till vänster från infarten kommer man till en stor parkering med markerade husbilsplatser på asfalt. Där brukar vi hamna, eftersom vi brukar komma fram sent, och då är det fullt på den högra delen. Åker man till höger från infarten, kommer man till en stor parkering med platser på ”rasengittersteinen”, betongstenar med gräs i mitten. Där finns några elplatser. Den här gången fick vi plats där, utan el men med delvis skugga, eftersom vi var framme redan kl 13. Det var dessutom färre besökare än vanligt, så det var lättare att få plats.

GPS: 49.370476, 10.182519

Pris: 12 €/24 timmar.

Det finns ett litet servicehus med toaletter, och en väldigt bra servicestation där man kan tömma toa och spillvatten och fylla färskvatten. Där finns också en betalautomat, som jag blev väldigt osams med. Jag stoppade i mynt, och de ramlade ut vartefter. Mannen som stod på kö för att betala efter mig blev arg på automaten (inte på mig som tur var), sa ett högljutt scheiße och gav den ett rejält slag med knytnäven så att det skramlade ordentligt om den. Nu funkar den nog, sa han, och det gjorde den faktiskt.

Det är breda gator på ställplatsen, så det är lätt att köra. Det enda man behöver tänka på är att man får ställa sig strategiskt om man ställer sig som vi gjorde, alltså längs med en kant. De platserna är långa, och om man har otur kommer det någon och ställer sig nära både bakom och framför, och då kan man få problem att trixa sig ut. Vi ställde oss längst fram på vår plats, med lite marginal framåt, så då kunde bilen bakom oss köra väldigt nära utan att vi fick problem att ta oss ut, och dessutom fick det plats ytterligare en lång bil efter honom.

Från ställplatsen P2´s infart till stadsmuren är det alldeles lagom långt att gå om det är varmt. 140 meter enligt google maps.

I Rothenburg ob der Tauber finns det många gamla byggnader bevarade. Vi har utforskat de flesta av dem, eftersom vi bodde där i nästan en vecka när kopplingen rasade på husbilen för några år sedan.

Den gamla stadsmuren och omgivningarna däromkring är värda att ta en extra titt på. Där är det oftast inte så mycket folk, och det är svalt och skönt att gå där när solen steker.

Det finns gångvägar utanför och mellan stadsmuren och byggnaderna. Staden fick stadsprivilegier år 1241, men dalen har varit befolkad sedan 900-talet. Rothenburg ob der Tauber ligger i Bayern och har 11.243 invånare (2019).

I Rothenburg ob der Tauber finns mycket att se på. Förutom de färgglada korsvirkeshusen finns mängder av små butiker, och några större. Här finns ett kriminalmuseum med olika utställningar, ett fint rådhus, leksaksaffärer och ett stort julmuseum, Käthe Wolfart, i tre våningar. Här finns många olika restauranger och Biergartens, bageri, bryggeri och så vidare.

På torget var det mycket liv och rörelse, men inte lika mycket som tidigare år. Vi försökte hålla avstånd så gott det gick. Det var munskyddskrav i alla affärer och butiker.

I riddaraffären finns allt möjligt, både billigt kravs och väldigt dyra saker. Vi köpte några träsvärd åt barnbarn och systerbarn, för det behöver de ju ha.

I skyltfönstret vid riddaraffären visas de halvdyra sakerna upp. De riktigt dyra sakerna är inlåsta.

Vid julmuseumet Käthe Wolfart, som även är affär, var man tvungen att använda den tjockare modellen av munskydd för att få komma in. De var väldigt noga med att räkna folk. Vi köpte lite julgranskulor, bland annat en korv med bröd som vi ångrade att vi inte köpte förut när vi var där.

Vi hittade ett bord vid en av serveringarna på torget där vi åt. Det här var årets första schnitzel i Tyskland. Lelle åt rumpstek. Maten var ok, men vi har ätit bättre på andra ställen. Det var fullsatt på serveringen, men vi hade turen att hitta ett bord längst bort i ett hörn, så vi hade avstånd åt ett par håll åtminstone.

Här var det munskydd som gällde så fort man reste sig från bordet, precis som på andra ställen där vi åt. Däremot behövde vi inte använda appen Luca. Det var tydligen olika i olika delstater, och den här delen av Bayern använde den inte.

Det var väldigt intressant att se skillnaderna på de båda orterna med samma namn. Det märktes så väl vilken som är mest populär hos turisterna. Vi kommer antagligen att åka tillbaka till båda två någon gång, men av olika anledningar.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-21, dag 6. Rothenburg an der Fulda.

Rothenburg ob der Tauber har vi sett flera gånger, därför var vi nyfikna på att se Rothenburg an der Fulda. Båda städerna finns med i min nya bok: Stellplatzführer romantische Städte, Städte Erlebnis mit Wohnmobil und Caravan.

Det blev en resa på ca 11 mil från Bad Karlshafen, så vi var framme tidigt. Vi kom fram till ställplatsen redan klockan 11.30.

Ställplatsen består av en stor plan med grus och lite gräs. Det finns inga markerade platser.

GPS: N 51°0’3.06” E 9°43’16.01”

Pris: 6.50 €/24 timmar

El betalas med mynt vid stolpen

Trots att vi kom fram så tidigt var det nästan fullt, till viss del beroende på att några hade parkerat väldigt konstigt. Våra Master card fungerade inte i betalautomaten, men det gick att betala med mynt också, som tur var.

Det fanns väldigt gott om utrymme för att tömma spillvatten och toa på den här ställplatsen, så vi passade på att duscha i bilen. Det funkar ju perfekt om man kan tömma spillvattnet och fylla på nytt färskvatten innan man åker. Det fanns inga faciliteter på ställplatsen förutom en bra servicestation.

Precis vid ställplatsen fanns tre tvättmaskiner, varav två väldigt stora. Man betalade med mynt.

Floden Fulda rinner förbi ställplatsen, men man ser den inte från platsen. För att komma in till centrum följer man bara floden. Det fanns en bra gångväg, och det är lite mindre än 1 kilometer att gå.

Staden ligger i Hessen och har 14.676 invånare (2019).

Det första vi såg var en lustig staty. Det fanns fullt av statyer utplacerade lite här och var i gamla stan.

Vi hittade flera små och trånga gränder mellan husen.

I gamla stan fanns många korsvirkeshus, några små butiker och flera uteserveringar och restauranger. Däremot fanns det inga människor. Den här staden var inte alls lika turistig som Rothenburg ob der Tauber.

Det var mycket renoveringsarbete på gång i hela gamla stan. Många hus var inklädda med byggnadsställningar, och det fanns flera avspärrningar.

Vid den gamla stadsmuren stod en get och åt gräs. Vi hittade liknande figurer över hela stan, men vi hittade ingen information om vem eller vilka som låg bakom dem. Det var kul att gå omkring på gatorna, och helt plötsligt hitta en figur som höll på med något.

På torget fanns en kvinna som var ute och gick med en hund. Några levande människor var svårt att hitta. Jag vet inte om vi var där på fel dag, eller om det alltid är så tomt på folk. Det var nästan en spöklik känsla att gå omkring på de tomma gatorna. Gamla stan var trevlig med alla korsvirkeshus och gränder, men vi saknade livet och rörelsen som brukar finnas i tyska korsvirkesstäder.

Till och med uteserveringarna var tomma. I och för sig var klockan tidig eftermiddag, men det brukar ju alltid sitta någon som äter eller dricker något på uteserveringarna.

I anslutning till den gamla stadsmuren fanns flera torn. På tornen fanns skyltar som berättade vad de hade använts till. Just det här tornet användes som fängelse för häxor.

Rådhuset i Rothenburg an der Fulda var litet och fint. Jag gillar ju rådhus, så vi brukar leta reda på dem när vi kommer någonstans.

Jag har svårt att skriva vad jag egentligen tycker om Rothenburg an der Fulda. Det var kul att se Rothenburg nummer två, och det var intressant med alla statyer. Det fanns korsvirkeshus, smala gränder, uteserveringar, marknadsplats, mindre torg, små butiker, stadsmur och allt sådant som brukar finnas i den här typen av städer. Det var en trivsam och trevlig stad. Det som saknades var människor. Vissa tyska städer har ju vilodagar mitt i veckan, men allt såg öppet ut när vi var där. Ändå fanns det inga människor i rörelse. Ställplatsen var ju full, men de flesta verkade inte förflytta sig därifrån. Jag tror att jag måste åka dit igen och se om det alltid är lika tomt på folk.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-20, dag 5. Bad Karlshafen.

Förra året köpte jag en ny bok: Stellplatzführer romantische Städte, Städthe-Erlebnis mit Wohnmobil und Caravan. Då kunde vi inte använda den pga att vi var i Sverige, men i år var det dags.

Boken innehåller 174 städer/byar som är sevärda av olika anledningar. Alla har en ställplats i närheten. Den är perfekt för mig alltså. Några städer hade vi redan varit i, men de flesta är nya för oss.

Vi siktade på staden Bad Karlshafen.

När vi kom fram till ställplatsen såg vi att vi hade tre olika alternativ till boende. Här fanns en camping, en ställplats på gräs, och en asfaltparkering. Alla tre platserna sköttes av campingen. Vi bestämde oss för att välja ställplatsen.

Här fanns stora informationsskyltar vid infarten till ställplatsen. Ställplatsen ligger till vänster, campingen till höger.

GPS: N 51°38’40.37” E 9°26’51.20”

Pris: 16 €/dygn. El betalas med mynt vid stolpen. Asfaltparkeringen utanför kostade 14 €/dygn. Pris på campingen vet jag inte.

Man checkade in till ställplatsen i campingens reception. Covidpass och registrering med Luca krävdes. Man skulle vara incheckad i Luca hela tiden man vistades på platsen. Det var en trevlig kvinna i receptionen, som gav oss ett platsnummer på ställplatsen. Man fick inte välja plats själv, eftersom de inte ville att korta bilar skulle lägga beslag på de längre platserna. Smart tänkt.

Vi fick plats nummer 20, med bra utsikt över floden Weser. Det var lätt att hitta vår plats. Platserna var tydligt numrerade. Man står på grus med gräs utanför bilen.

De flesta platserna är långa, men de är inte så breda. Man får gott och väl plats med bord och stolar. Bilarna i raden närmast floden var placerade lite omlott med platserna på rad två, så även vi på rad två hade bra utsikt över floden.

Det var lätt att köra in och ut. Det fanns många platser, och flera var lediga även sent på kvällen. Det är bra att veta i framtiden.

Det var inte långt att gå från ställplatsen till centrum i byn, ca 1 km. Det var fin promenadväg längs Weser.

Bad Karlshafen är en liten by i Hessen med 3650 invånare (år 2019). Det var väldigt lugnt att promenera omkring där.

Det fanns några kreativa byggnadslösningar på vägen mot det lilla centrumet, i övrigt var det inte mycket att se längs huvudgatan genom byn.

I centrum fanns en sluss, ett rådhus, några små butiker och några restauranger. Här var det faktiskt mysigt, men det var väldigt litet. Det var inte mycket folk i rörelse här.

Rådhuset var den största och pampigaste byggnaden vid det lilla torget. Det visade sig att dörren in var öppen, och då kunde vi ju inte låta bli att gå in. Är man nyfiken och intresserad av kommunpolitik så… Vi såg inga människor där inne.

När man gick igenom rådhuset hittade man en väldigt mysig innergård med höga murar runt. Det var väldigt fint med alla blommor och fontänen i mitten. För att komma dit måste man gå rakt igenom rådhuset. Jag vet inte om man får göra det, för det fanns ingen att fråga. Vi hade munskydd på oss i alla fall.

Här är hela Bad Karlshafen centrum. Rådhuset till vänster, ett halvt torg, vattnet med slussen, och andra halvan av torget till höger. Där fanns det ett hugenott-museum som vi tänkte besöka, eftersom vi inte visste vad hugenott är för något, men det var stängt när vi var där.

Vi gick längs floden Weser när vi gick tillbaka mot ställplatsen. Det fanns några hotell och restauranger längs vägen. Man kan också boka en båttur på floden där.

Vid floden hittade vi det här tornet där man kan se hur högt vattnet i Weser har varit som mest. Det såg ut att vara ganska mycket vatten när vi var där också, men inte så att det var någon fara för översvämningar. Weser höll sig lugn, till skillnad från Mosel, Rhen och Ahr.

När vi kom tillbaka till ställplatsen kom vi på att vi skulle ha packat med oss en extra stol till katten.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-19, dag 4. Stade, ställplats.

Vi kom iväg tidigt, och det gick bra att köra. Vi hade Stade som mål, eftersom vi ville äta Hansaplatte på Ratskeller. Vi körde genom Hamburg, och det var lite kö under Elbe, men inte så farligt. Allt flöt på smidigt.

Vi kom fram till ställplatsen i Stade strax före kl 13.00. Det fanns många platser lediga då, så vi åkte in och tog en. Vi hade tur och fick en av våra favoritplatser i yttre ringen, med häck på båda sidor om bilen.

När vi skulle betala funkade inte våra master card i automaten. Den trodde tydligen att vi hade kreditkort eller något. Vi vet inte varför, för det har alltid funkat förut. Klockan 14.00 öppnade receptionen, så jag gick och frågade kvinnan där om vi kunde betala kontant istället. Det gick inte, och hon var inte intresserad av att hjälpa till på något vis. Hon ville se att våra covidpass var ok, och att vi hade checkat in med Luca, sedan brydde hon sig inte något mer om oss. Hon ryckte bara på axlarna och gick därifrån helt enkelt, efter att hon hade talat om att man måste betala för att stå där.

Vad gör vi nu då, tänkte vi. Korten funkade inte i automaten, kontanter funkade tydligen inte heller. Det kändes ju lite snopet att bara packa ihop och åka. Som tur var hade en tysk man hört min konversation med kvinnan i receptionen. Han tyckte att hon hade varit väldigt otrevlig och tyckte synd om oss. Efter tredje eller fjärde försöket accepterade automaten hans betalkort, så han gav oss en parkeringsbiljett i utbyte mot 20 €, som ställplatsen kostar i år. Det var väldigt snällt av honom.

Man får ett kort som kan laddas med pengar om man vill använda servicehusets duschar, men vi ville inte ha några pengar på vårt kort. Mannen erbjöd sig att betala det också, men vi tyckte att det var tillräckligt snällt av honom att han betalade platsen. Om vi inte skulle ha lämnat tillbaka kortet när vi åkte skulle den snälla mannen ha fått böta 5 €, men han litade på oss. Istället fick jag tillbaka 5 € dagen efter när jag lämnade in kortet. Det var en trevligare person i receptionen då.

Ställplatsen är välordnad. Den har numrerade platser i olika storlek. Vi får plats på de flesta av dem. Många platser har lite gräs, andra har bara grus. Mellan många av platserna är det häckar.

GPS: 53.602784 9.466519

Pris: 20 €, plus eventuell dusch. Tömning av toa och vatten är gratis. 5 € får man tillbaka när man lämnar tillbaka kortet.

Det ser trångt ut, men det känns inte så. Inte om man får en av platserna i yttre cirkeln åtminstone, för då har man häckar mellan bilarna. På några platser ska det stå två bilar mellan varje häck, på andra står man själv.

Platsen ligger väldigt centralt i Stade. Det tar ca 10 minuter att gå till centrum om man går i behaglig takt.

När vi hade fått vår plats betald av den snälla mannen packade jag handväskan inför vår promenad in till stan. Cigg, plånbok, handsprit, munskydd och en binda utifall att. Det är så en covid-handväska utrustas på bästa sätt.

Det var lite tidigt för att äta, så vi strosade runt lite och hamnade vid en av de många uteserveringarna. Det var inte så mycket folk, men det tror jag berodde mycket på vädret.

Munskydd krävdes så fort man reste sig från bordet, när man beställde, när man blev serverad och när man betalade.

Vid varje bord fanns en lapp med qr-kod som skulle scannas med Luca-appen. Om man inte checkade in blev man inte serverad. Vi fick visa covidpassen med Luca också.

Stade är en trevlig stad att vara i. Den är liten och mysig, åtminstone den äldre delen som ligger koncentrerad vid vattnet. Den nyare delen ser ut som vilken stad som helst.

Det är mycket tegelhus och kullerstensgator i den äldre stadsdelen. Från ställplatsen går man på några små gator tills man kommer till torget där de flesta serveringarna finns.

Restaurangen Ratskeller där vi hade bestämt oss för att äta, ligger gömd bakom allt det andra. Det är väldigt mysigt där inne, och det var väldigt folktomt, så vi bestämde oss för att äta inomhus, både på grund av vädret och att vi nästan var själva. Det finns en stor uteservering också.

För att få äta där, oavsett om man var inomhus eller utomhus, var man tvungen att visa covidpass och checka in vid bordet med Luca, i vanlig ordning. Dessutom gällde munskydd så fort man reste sig.

Vi började med att beställa varsin öl från deras egna bryggeri. De har riktigt bra öl där, men lite klen i smaken.

Dagens höjdpunkt var Hansa-platte för två. Där finns vanlig korv, leverkorv, kyckling, olika sorters fläsk, kryddsmör, stekt potatis, pommes… Vi har ätit det flera gånger, och allt brukar vara suveränt tillagat. Den här gången måste de ha bytt kock, för allt var väldigt flottigt och okryddat. Det var en liten besvikelse. Maten var fortfarande bra, men inte lika bra som den har varit. Servicen är helt suverän. Vi kommer att göra ett nytt försök nästa gång vi är i Stade, då kanske kocken har blivit bättre. Vi betalade 43 € för öl och mat.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-18, dag 3. Regenbogen Ferieanlage, Husum, Tyskland.

Vi började dagen som vanligt med en koll i Reopen EU. Hela Tyskland var grönt. Det kändes säkert att åka dit, så det gjorde vi. Vi kom in i Tyskland på A7, och det fanns inga kontroller vid gränsen. Det var bara att åka.

Vi gjorde ett kort stopp vid gränshandeln Scandinavian Park. Där var man tvungen att ha munskydd. Det var väldigt lite folk inne i affären.

Efter vårt shoppingäventyr åkte vi direkt till ställplatsen ”Stellplatz im Industriehafen” i Flensburg. Vi ville gå och titta lite på staden, för det har vi aldrig gjort, trots att vi har passerat så många gånger. Trots att vi kom dit väldigt tidigt på förmiddagen var det fullt. Det stod husbilar parkerade huller om buller, och det fanns ingenstans där man kunde vända. Vi fick helt enkelt backa ca 500 meter på en smal väg full av fotgängare och cyklister. Det kom inga andra bilar som tur var.

Vi åkte vidare till en ställplats i Wallsbüll. Där skulle vi ha fått plats. Man stod längs med den lilla vägen, inklämd mellan en bilväg och en järnväg. Det stod en bil där redan, som verkade ha stått där väldigt länge, med tanke på det höga gräset runt den. Själva byn verkade vara tråkig, och klockan var inte mycket, så vi åkte vidare.

Jag tog fram min BordAtlas, katalogen med ställplatser, och letade efter platser som låg åt ungefär rätt håll. Ställplatsen i Niebüll var full, Struckum fanns inte kvar, Bredstedt var full, Husum var full. Klockan började bli mycket nu dessutom. Med hjälp av google hittade jag en camping strax utanför Husum, så vi åkte dit.

Vid första anblick såg det ut lite sådär, tänkte vi när vi kom fram. Vårt humör var inte på topp heller, eftersom vi hade åkt långt och letat efter övernattningsplatser som inte var fulla. Vi tittade runt lite, och såg att här fanns det ju också ställplatser, på en äng utanför campingen. Själva campingen, som låg gömd bakom buskar och en hög vall, såg också mysig och trevlig ut, men kanske lite trång om man har 9 meter bil.

Inne i receptionen var det munskyddskrav. Vi fick visa våra covidpass innan vi fick checka in, och de krävde även att man hade appen Luca. Vi hade ju både covidpass och Luca, och då var det inga problem. Kvinnan i receptionen var mycket trevlig. Hon pratade bara tyska.

Eftersom vi inte behövde el fick vi en plats på ängen utanför campingen. Där fanns inga markerade platser. På ängen får det plats ca 15-20 bilar. Underlaget var både hårt och plant. Man fick använda campingens servicehus.

GPS: 54.478421 9.011151

Pris utan el: 20 €

Det var en vall bortanför ängen, som var ett bra skydd för vindarna från vattnet bakom. Åt andra hållet var det helt öppet, så jag misstänker att det kan bli väldigt blåsigt om vinden kommer från land. Runt ängen fanns lite buskar och små träd. Det fanns också kaniner.

På andra sidan åkrarna ligger Husum. Det är ca 3 kilometer från campingen till stan. Ställplatsen i Husum ligger centralt, så den ska vi prova en annan gång. Då måste vi komma väldigt tidigt eller åka på lågsäsong, för nu var den väldigt full.

Nyduschad i ett mycket fräscht och fint servicehus. Inne i servicehuset var man tvungen att använda munskydd. Man fick ta av det när man var inne i sitt eget duschbås. För att använda servicehuset var man tvungen att checka in där med appen Luca, sedan checkade man ut när man var klar. Då skulle man vara incheckad på campingen istället. Detta var för att myndigheterna skulle kunna smittspåra vid ett eventuellt virusutbrott. För oss kändes det ovant att hålla på att checka in och ut, men det gick fort att vänja sig.

Precis vid campingen ligger Wattenmeer, på svenska Vadehavet. Det är ett kustområde mellan Esbjerg i Danmark och Den Helder i Holland. Området har väldigt speciella tidvattenförhållanden, och största delen är djur- och naturreservat. Sedan 2009 finns området med på UNESCO´s världsarvslista.

Det har funnits ett hotell med restaurang precis bredvid campingen, men det hade brunnit upp. Närmaste matställe finns numera i Husum, tre kilometer bort.

Det var en hel del besökare vid havet. Det fanns fina vägar att gå på längs vattnet, och en stor parkering. Man fick inte övernatta på den, men på dagtid gick det bra att parkera med husbil.

Det fanns en bra cykel- och gångväg in till Husum, men vi tyckte att det var för långt att gå. Vi var trötta efter dagens letande av plats, så vi var nöjda med att gå och titta på havet.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-17, dag 2. Sorø Sø Camping, Danmark.

Vi åkte tidigt på morgonen. Jag började med det som blev en morgonrutin under resan, nämligen att kolla färgerna i appen Reopen EU. Vi såg att Köpenhamn fortfarande var rött, och områdena däromkring var gula. Resten av Danmark var grönt. Alltså åkte vi mot Danmark.

Ungefär mitt på Öresundsbron var det en extra covidkontroll. Vi såg inga människor där, så det var bara att åka förbi, sedan var vi i Danmark.

Idag ville vi stå på gräs, för att få lite omväxling mot gårdagens asfaltparkering. Vi åkte direkt mot Sorø Sø Camping. Vi vet att de brukar kunna fixa fram plats när man kommer med stor bil, och vi hade ingen större lust att åka runt och leta, så vi satsade på ett säkert kort.

Campingen är ganska stor och har många små tvärgator, så det är bra att man får en karta med sig. Kvinnan i receptionen var trevlig och glad att vi kom dit. De behövde ha dit turister nu sa hon. Förutom kontakten med kvinnan i receptionen höll vi oss borta från folk, eftersom vi var på gränsen mellan gult och grönt område. Vi gick aldrig in i servicehuset, vi använde bara bilens saker.

GPS: 55.446511 11.545961

Pris: 215 dkr, med el

Det finns speciella platser för husbilar på campingen, men de är ganska små. Vi får plats på några av dem, men det är nästan på gränsen längdmässigt. Den här gången hade vi tur och fick en stor lyxplats. Den var inte heller så stor, men mycket större än husbilsplatserna. Gatorna på campingen är smala och har snäva svängar, så man får ta det väldigt lugnt. Det är stenar, staket, buskar och parkerade bilar som man får trixa sig runt.

Det finns inte mycket att göra på den här campingen. Det finns en sjö som det går att bada i, men det är allt. Det är en bra plats att övernatta på. Från campingen till centrum är det ca 2 km.

Vi stod precis bredvid några av husbilsplatserna. Om alla ställer sig åt samma håll så har man en egen liten gräsplätt utanför bilen.

Campingen har flera områden och olika platåer. Från vissa av dem har man sjöutsikt.

Vi fick för oss att vi skulle skåla med bubbel för att fira att vi var utomlands igen. Jag har aldrig tyckt om vin, oavsett om det är bubblor i eller inte, därav minen. Det blev en mun, sedan fick Lelle dricka resten.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

2021-07-16, dag 1. Gränna.

Semester! Äntligen!

Vi hade stora funderingar om vart vi skulle ta vägen i år. Sverige kändes så himla litet förra året, så vi ville verkligen iväg söderut igen. Vi hade turen att hinna få våra två sprutor med covidvaccin i tid innan semestern. Både Danmark och Tyskland hade som krav att det skulle ha gått minst två veckor sedan andra sprutan för att man skulle kunna använda sig av covidpasset vid resa, och jag hann precis. Utan covidpass krävdes negativt testresultat eller bevis på att man hade antikroppar. Med covidpasset krävdes inget sådant.

Vi följde läget noga innan vi bestämde oss för att åka söderut. Jag hade både UD´s app och appen Reopen EU, den gemensamma appen för hela EU. I en grupp på Facebook för människor som ska resa till Tyskland hade jag läst om den tyska hälsovårdsmyndighetens app Luca, så den hade vi också laddat ner i förväg. Den visade sig vara mycket användbar, och det förenklade mycket för oss att ha den. Man kunde koppla sitt covidpass till appen, och visa upp att man var vaccinerad. Appen användes både av campingar, vissa ställplatser, restauranger och affärer. Man checkade in och ut med appen när man befann sig någonstans, och på så vis kunde de både räkna folk och eventuellt smittspåra om det behövdes. Man kände sig lite övervakad. De tyska myndigheterna kunde se exakt när jag hade duschat i servicehuset på en camping i Husum t ex.

I appen Reopen EU kunde man både läsa vad som krävdes i olika länder inom EU och se hur EU klassade olika länder beroende på smittspridning. Appen uppdaterades varje dag. Sverige, och Tyskland var grönt när vi åkte, Danmark var grönt, gult och rött. Köpenhamn var rött, men där tänkte vi inte stanna i alla fall. Vi for förbi på motorvägen. Nederländerna var rött och mörkrött redan innan vi åkte, så dit ville vi inte åka i år. Den här appen gick jag in i varje morgon, så att vi skulle ha koll på vart det var grönt. Vi undvek alla områden som inte var gröna, förutom när vi körde på motorvägen genom Danmark.

Vi kände oss så förberedda som man kan bli. Vi hade appar, olika sorters munskydd, eftersom vissa delstater i Tyskland krävde dyra FFP2-skydd, och andra tyckte att det dög med de enklare och betydligt billigare skydden. Bilen var packad med kläder, dagbok och mat. Vattnet var påfyllt, tanken var full med diesel. Covidpass hade vi både digitalt och på papper. Det europeiska sjukförsäkringskortet var också packat.

Alltså for vi söderut så fort vi kunde. Första stoppet blev i Gränna.

Det finns en fin camping i Gränna, och det finns en ställplats precis utanför den. På ställplatsen brukar det vara trångt, så vi valde att övernatta på långtidsparkeringen på andra sidan vägen. Parkeringen är tråkig, precis som parkeringar brukar vara, men för en natt duger det. Dessutom hade vi turen att komma först, så vi fick den enda platsen med lite skugga.

GPS: 58.029611 14.460275

Pris: 150 kr för 24 timmar

Det finns lite plats utanför bilen där man kan sitta. När vi står så här tar vi alltid in stolarna när vi inte sitter i dem, dels eftersom det är en parkeringsplats, dels på grund av stöldrisken. Vi har ett pyttelitet bord som vi använder för att slippa ta fram det stora campingbordet och montera ihop det.

Vi hade utsikt över ett område där de håller på att bygga flera ställplatser för husbilar. Det ska bli 100 nya gästplatser för husbil, läste vi på en skylt. Spännande! Vi kunde se lite av Vättern om vi stod upp.

Betalsystemet är enkelt. Man knappar in vilket fordon man har, och sedan hur många timmar man vill stå.

Vi tog en liten promenad till hamnen där färjan till Visingsö lägger till. Det var mycket liv och rörelse där.

Vid restaurangerna i hamnen var det mycket folk. De flesta uppförde sig som om de aldrig hade hört talas om virus och att hålla avstånd.

Vi hade turen att hitta ett bord där det inte var trångt just då, så vi satte oss och tog varsin kall öl, för att fira att semestern hade börjat och att vi var på väg. En öl var vad vi hann med innan det började fyllas på med folk, så vi gick tillbaka till husbilen. Vi hade kall öl där också.

På kvällen fick vi besök av en igelkott. Olivia tyckte att den var mycket underlig. Hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. De satt och tittade på varandra väldigt länge.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , | 1 kommentar

2021-05-07 – 2021-05-09. Lelles jaktstuga och två nya fricampingplatser.

På lördagen skulle Lelle ha möte med några ur sitt jaktlag. De jagar älg utanför Vansbro, så det var där mötet skulle vara. Vi åkte de ca 20 milen upp redan på fredagen, och övernattade på hemlig ort, några hundra meter från jaktstugan.

Mitt inne i skogen ett par mil från Vansbro finns denna vändplan. Den här gången avslöjar jag inga koordinater, eftersom jaktlaget inte vill ha folk där. Det stör nämligen jakten om det är folk i skogen när de jagar. Ibland är det en stängd bom för vägen, men eftersom det skulle vara jaktmöte var bommen öppen.

Här stod vi fint, med utsikt över en liten sjö. Det brukar gå bra att meta abborre där, men det var lite tidigt på året för det, så vi satt bara och tog det lugnt och lyssnade på fåglarna.

På kvällen hörde vi fåglarna säga god natt över sjön. Inga andra ljud hördes. Här är man långt från närmsta hus.

På lördag morgon åkte vi några hundra meter för att komma till nästa vändplan, närmare jaktstugan. Där går det också att övernatta, men utan sjöutsikt.

Var och en valde fordon efter eget tycke och smak. En av deltagarna på jaktmötet var jourhavande räddningsledare, så han valde en brandbil.

Medan jägarna hade sitt möte passade jag på att ta en promenad i skogen. Det var jag, skogen, ett gäng fåglar och några insekter. Tyst och lugnt. Jag höll mig på vägen eftersom jag var dum nog att ha foppatofflor på fötterna. Jag gick inte så långt innan jag vände. Jag fick för mig att det var en björn någonstans nämligen, och då känns det bättre att vara nära bilen.

Naturen är vacker i sina olika former. Här har vi en myr som är väldigt blöt att gå i, därför lät jag bli det.

Jag hittade en liten stuga mitt ute i ingenstans. Det har också sin charm.

Vissa av träden har väldigt mycket lav på sig. Skäggmossa kallade vi den när jag var liten. Vi brukade göra mustascher av den.

Efter jaktmötet åkte vi in till Vansbro för att träffa Lelles mamma en stund. Vi har bara sett varandra en gång sedan pandemins start, och nu när både hon och Lelle hade fått sina första sprutor vaccin så passade vi på. Hon hade sytt snygga överdrag till Lelles stomipåsar som vi fick med oss hem.

Ska man ha stomi, så kan man ju pynta den också. Det här blev himla coolt. Perfekt att ha i sommar om man inte vill gå omkring med en tråkig, beige stomipåse. Lelles mamma använde en stomipåse som mall så att skydden blev i rätt storlek, och så blev det så här bra. På baksidan finns ett hål som man sätter den vanliga stomipåsen i.

Längs väg 26, mellan Vansbro och Philipstad, hittade vi denna grusväg. Vi följde den på jakt efter en ny fricampingplats. Vägen var hård och bra att köra på.

Efter någon kilometer hittade vi den här vändplanen. Den mjukare vägen längst fram i bild leder ner till sjön Finnjällsen. Här skulle det kunna gå att övernatta utan problem. En liten varning för väldigt grov sten på vändplanen, man får köra försiktigt för att inte få punka.

GPS: 60.369151, 14.198602

Sjön Finnjällsen sedd från vändplanen.

Nu vet vi att platsen finns och fungerar, men vi åkte vidare utan att övernatta. Vi hade nämligen en plats till som vi ville utforska, som jag hade hittat i appen Park4night.

Nästa plats vi hamnade på var vid sjön Djuprämmen, norr om Lesjöfors. Den stora planen som man kom till först var mjuk och sönderkörd. Vi stannade längs kanten av planen där marken var hårdare och gick på upptäcktsfärd.

GPS: 60.079940, 14.149958

Service: soptunna

Längs med sjön går en smal väg. Den är bred nog för en husbil utan problem, och längs med den fanns det flera fina platser att övernatta på.

Vi hittade en stor plan där marken var hård. Där slog vi till och stannade för natten.

Den lilla vägen fortsatte längs med sjön. Den var bra att köra på, utan stora gropar. Dessutom var den hård, så det var ingen risk att köra fast.

På en plats längs med vägen fanns en vändplan. Man får hoppas att ingen är dum nog att parkera så att de blockerar den, för det blir långt att backa för andra som kommer i så fall.

Det fanns flera platser i varierande storlek att övernatta på. Alla ligger så att man har utsikt över sjön.

Där vägen tar slut, längst ute på en liten udde, fanns en lite större plats att stå på. På andra sidan vattnet fanns ett hus och en liten båtbrygga.

Alla platser har mer eller mindre bra sjöutsikt. Från platsen vi valde hade vi den här utsikten.

Sjön har en lång sandstrand, så det går säkert väldigt bra att bada här. Det här var en väldigt fin plats som vi kommer att besöka igen. Vi misstänker att det är väldigt mycket folk där under högsäsong, så vi kommer att åka vår och höst.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2021-04-04, dag 4. Djurlången.

På förmiddagen åkte vi runt och tittade på lite olika platser, men det slutade med att vi hamnade på en gammal invand plats vid sjön Lilla Djurlången.

GPS: 59.902855, 15.351317

Service: soptunna och dass

Pris: det har varit gratis förr, men nu måste man köpa fiskekort för 195 kr/dygn för att stå där.

Här finns flera platser att stå på. Den största är en stor sandplan precis vid sjön. Den är inte plogad på vintern.

Det går ett par småvägar upp i tallskogen. Där går det också att stå, men det är lite trångt och det brukar vara fullt där.

Vi var ensamma vid Djurlången. Det stod en husbil på tvärsen över grusplanen när vi kom, men den åkte på kvällen. Vi körde upp bland träden och ställde oss.

Man har fin utsikt genom skogen och ut över sjön när man står uppe på höjden där vi stod.

Dassen ser ut som dass brukar göra. De sköts om ganska bra, men skicket beror ju mycket på vem som har varit där innan.

Hur kvalitén är på dricksvattnet vet vi inte, det har vi inte vågat prova.

Det ser varmt och trevligt ut på bilderna, men det var det inte. Det var kallt i luften och det blåste väldigt kalla vindar, så vi höll oss inomhus. Olivia bäddade in sig i min poncho av ull.

Lelle fick ett anfall av gikt i stortån, så han ville kyla ner foten. det enda vi hade för att fixa det var ett par frysta korvar.

När vi vaknade morgonen efter var det vinter igen. Det hade kommit mycket snö på natten, men vi tog oss ner ur skogen och ut på stora vägen utan problem. som tur var. Det här fick bli sista dagen på vår minipåsksemester.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , | Lämna en kommentar

2021-04-03, dag 3. Falun

Ny dag, nya äventyr. Den har dagen visste vi vart vi skulle. Det ploppade upp i huvudet igår kväll. Falu koppargruva. Där hade jag aldrig varit, fastän det bara är 15 mil dit hemifrån. Sagt och gjort, vi åkte till Falun och en ställplats vid gruvan.

GPS: 60.601640, 15.614633

Pris: 195 kr

Faciliteter: soptunnor, dusch, toalett, färskvatten. Toatömning och el finns inte. Man kan tömma toa på campingen 3 km bort, sommartid.

Antal platser: 22

När vi kom dit följde vi instruktionerna vid betalautomaten. Det skulle komma ut ett kvitto och ett kort som öppnade bommen. Dessvärre kom inget av detta. Vi provade att ringa telefonnumret som fanns, men det gick inte fram någon signal där. Som tur var fanns det en husbil till där som var på väg att åka. De hade haft samma problem dagen innan, och lyckats få fram ett annat telefonnummer som gick till campingen en bra bit bort. Dit ringde vi, och fick efter lite om och men en kod till en låda där det fanns fungerande kort. Ganska omständigt, men det kanske funkar bättre under högsäsong.

Platserna är plana och har hårt underlag.

Ställplatsen ligger precis bredvid gruvområdet, som kallas för Stora Stöten.

Från ställplatsen ser man skidstadion med hoppbackar långt bort bakom björkarna. Mellan ställplatsen och hoppbacken ligger Falun.

Här ser vi det som kallas för Stora Stöten. Omkretsen är 1,6 kilometer och djupet 95 meter. Hålet kommer från ett stort ras år 1687. Gruvarbetarna hade reagerat på att det lät underligt i berget. Ovan jord fanns två stora dagbrott vars väggar kollapsade, och raset var ett faktum. Som tur var skedde raset på midsommarafton, en av få dagar under året då gruvarbetarna var lediga. Ingen av gruvarbetarna dog, eftersom de var lediga.

Det är en upplevelse att se ut över dagbrottet. Det är så väldigt stort, men gör sig inte rättvisa på bild.

Genom arkeologiska undersökningar har man kommit fram till att gruvan började brytas redan på 800-talet. Under medeltiden bidrog gruvan till två tredjedelar av hela Europas kopparproduktion. Under 1600-talet var gruvan som störst. Tidvis bröts två tredjedelar av hela världens kopparmalm i Falun. Gruvan var då, med sina omkring 1000 arbetare, Sveriges största arbetsplats. Man räknar med att gruvan består av mer än 4000 schakt, orter och arbetsrum.

2001 blev gruvan klassad som världsarv av UNESCO.

Gruvan öppnades för allmänheten 1970. Sedan dess har nära två miljoner besökare åkt hiss 67 meter ner i gruvan.

1992 upphörde malmbrytningen i gruvan. Numera tas pigment för framställning av Falu rödfärg från gruvan.

Det går att besöka gruvan under jord. Det kommer vi att göra en annan gång, när vi inte är mitt uppe i en pandemi. Tills vidare finns mycket att se på ovan jord. Det finns flera gamla byggnader bevarade, och dagbrottet i sig är en upplevelse att se.

På gruvområdet finns ett gruvmuseum. Vi kikade in lite försiktigt och såg att ett besök där kändes covidsäkert, så vi gick in. Det var ett trevligt litet museum, som var anpassat för både vuxna och barn i olika åldrar. Det fanns mycket information om gruvan att läsa för den som ville veta mer, och olika saker att leka med för de yngre.

När man är i Falun måste man ju ta kort på den här byggnaden också. Den ligger i anslutning till gruvområdet.

På gruvområdet fanns ett café och en restaurang. Det var väldigt mycket folk där så vi höll oss borta. Vi gick till husbilen och lagade en riktig påskmiddag, i all sin enkelhet.

En av våra husbilshäxor fick vara med på bild, eftersom det var påsk. När de inte tjänstgör som påskhäxor, jobbar de med att hålla obehöriga borta från husbilen. De har gjort ett bra jobb hittills.

Eftersom vi inte visste vart vi skulle åka dagen efter, gjorde vi en liten lek. Vi ställde frågan på Facebook, och skrev upp de olika förslagen på lappar som vi skrynklade ihop. Sedan drog vi helt enkelt lott. Tomas förslag vann, fast vi hamnade någon annan stans i alla fall till slut.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , | 2 kommentarer

2021-04-02, dag 2. Malingarna

Dag två ville vi flytta, men vi visste inte riktigt vart, så vi åkte runt lite planlöst. Vi ville inte fiska, det var alldeles för kallt och blött, så vi valde bort fiskeplatser. När vi tröttnade på att inte veta vart vi skulle, hamnade vi vid Malingarna, ca 3 mil norr om Ludvika. Vi har varit där förr. Det är fint, men vi har sett det förut, så egentligen ville vi se något nytt, men eftersom skogsvägarna var så blöta och mjuka ville vi inte åka och leta hur som helst.

Vid Malingarna står man bra. Det får plats ett tiotal ekipage om alla ställer sig smart och inte breder ut sig.

GPS: 60.355118, 14.844592

Pris: 0 kr

Service: dass och soptunnor

Vädret var inte det bästa, så vi höll oss vid bilen. Där var det åtminstone varmt. Det finns en stor gräsplan att stå på, men den var för mjuk för att vi skulle våga köra ut på den. Längre in finns en vändplan/rondell där man får plats att stå längs med kanterna utan att hindra någon från att komma förbi.

Det är fin skog runt platsen. Här finns också fina sjöar som det går bra att fiska eller bada i.

Det finns en fin koja och en eldstad. Den brukar se bra ut, men den här gången var den trasig. Ved tar man med sig själv.

Precis framför eldstaden finns gungor. Varma sommarkvällar brukar det kunna bli grillning för de vuxna och gungning för de lite yngre.

Olivia gjorde det hon är bäst på nu för tiden. När hon kände hur vädret var gick hon inte i närheten av dörren mer. Är man snart 17 år och van resenär är det helt ok att sova bort en dag.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , | 2 kommentarer

2021-04-01, dag 1. Krampens järnvägsstation

Dag 1 på vår årliga påsksemester. Det fick bli en kort resa i år också. Vi brukar ta ledigt i en hel vecka och åka söderut för att möta våren, men den tanken fick vi ge upp pga covid i år också. Jäklar vad trött jag börjar bli på ordet pandemi. Blä för det.

En liten resa ville vi ha åtminstone, men vi nöjde oss med de röda dagarna som vi var lediga, och tog inte ut någon extra tid.

Lelle jobbade eftermiddag, men vi ville komma iväg på kvällen, bara för att komma iväg. Vi började med en kort tur till Krampens nedlagda järnvägsstation, ca 4 mil hemifrån. Där brukar det alltid finnas plats.

GPS: 59.741380, 15.580498

Pris: 0 kr

Service: ingen

Det här är en plats som vi tycker om. Den ligger inte långt hemifrån, man stör inte folk som vill fiska i Krampensjöarna, det är inte så många andra som vill övernatta där eftersom tågen går förbi några meter från bilen. Både tunga godståg och persontåg. Det skallrar i skåpen. Dygnet runt. Nåja, det har också sin charm. Om man sitter ute och vinkar brukar lokföraren tuta som hälsning.

Det finns två vägar till Krampens järnvägsstation. Man kan dels komma från Kolsva och Karmansbo, eller från Uttersberg. Om man väljer första alternativet är det lång grusväg, men man passerar Krampensjöarna. Väljer man vägen via Uttersberg är det asfalt nästan ända fram. Vi valde Uttersbergsvägen, eftersom det hade regnat mycket och vi misstänkte att grusvägen kunde vara mjuk. Där man ställer bilen är det gammal asfalt, så där är det hårt.

För att komma till platsen som vi står på följer man den här vägen en liten bit från Krampens museum. Den är helt ok att åka på.

Längs järnvägen finns fortfarande spår kvar från den tiden då tågen stannade där, men det syns inte mycket.

Platsen är full av historia. Jag tror att det spökar där, men det tror inte Lelle. På bilden ovanför syns Krampens museum, som håller öppet vissa dagar under sommaren.

Här låg ett läger för ryska krigsfångar under andra världskriget. Av själva lägret finns bara en källare kvar. Man har renoverat en gammal tvättstuga, där det numera är museum.

Runt om i Bergslagen fanns hundratals sovjetiska soldater i olika läger under andra världskriget. Kvar av lägret i Krampen finns inte så många spår. Det fanns tre olika läger i Skinnskattebergs kommun; i Baggå, Baggbron och Krampen. De som bodde i lägren var sovjetiska militärer som hade rymt från krigsläger i Norge, som var ockuperat av Nazityskland, och från läger i Finland. I krigslägren hade de utnyttjats som slavarbetare.

I lägret i Krampen arbetade flyktingarna i skogen eller med vägbyggen. Detta arbete fick de lön för. De fick röra sig fritt men inom ett begränsat område. Många fick goda vänner bland lokalbefolkningen.

Sent en kväll 9:e oktober 1944 sattes flyktingarna på tåg, för att skickas tillbaka till Sovjet, som då styrdes av  Josef Stalin. Dörrarna låstes ordentligt på tåget. Från Krampen utlämnades ca 300 personer. Sovjet ställde krav på att flyktingarna skulle skickas tillbaka, och Sverige vågade inte annat än att lyda. Det här är något som man helst inte skriver i historieböckerna. Historien har helt enkelt tystats ner.

I Josef Stalins Sovjet räknades en krigsfånge som landsförrädare. Som soldat skulle man spara sin sista kula åt sig själv, och ta livet av sig istället för att låta sig fångas. Detta visste man så klart om i Sverige, därför har det diskuterats om det verkligen var rätt att lämna ut flyktingarna. Några stora debatter om detta har det inte varit. Det har, som sagts, tystats ner.

Ungefär 2500 personer utlämnades till Sovjet totalt. Man vet inte vad som hände med dem, mer än att många hamnade i fruktansvärda arbetsläger i Sovjet, med en väldigt osäker framtid. Några påstår att ingen av dem som skickades tillbaka överlevde, men det finns inga säkra källor om det. Ingen som vet, vill berätta.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Husbilsjul

Äntligen kom vi iväg med husbilen. Vi har inte kunnat åka någonting i höst, eftersom Lelle har varit svårt sjuk. i år är första gången vi har haft bilen avställd en period, det har aldrig hänt förut.

Först sprack Lelles tarm, vilket ledde till att han fick tarmbakterier i blodomloppet och fick svår sepsis, blodförgiftning, och hamnade på intensiven ett tag. När han hade varit hemma i en vecka fick han en TIA, en blodpropp. Att åka husbil har inte varit att tänka på under hösten. Nu är allt under kontroll igen, och vi kunde komma iväg för att fira jul i husbilen. Onsdagen före jul for vi iväg.

Vi brukar fira jul med min lillasyster, hennes svärföräldrar och deras släkt, men det blev inget av med det i år. Vi var lite tveksamma om vart vi skulle åka. Skogen eller en ställplats? En ställplats har ju fördelen att man lätt kan bli hittad om något händer. Efter mycket funderande fram och tillbaka föll valet på skogen. Man kan ju inte vara rädd för att något ska hända hela tiden, tänker jag. Man måste ju leva också. Dessutom är det lite tomt i kassan efter Lelles långa sjukskrivning, och permitteringar på båda våra jobb före det. Fricamping fick det bli.

Vi hamnade i Krampen, ca fyra mil hemifrån. Vägarna brukar vara plogade på vintern, men inte parkeringsplatserna, så vi passade på nu när det inte fanns snö. I Krampen brukar det vara mycket folk på sommar, vår och höst, men nu var vi helt ensamma. Vi såg en husbil åka förbi på hela tiden vi var där, och ett par personbilar. Vi såg också baken på ett rådjur, och ett gäng fåglar.

När vi kom fram på onsdagskvällen var det mörkt. Backkameran har slutat fungera, men det blev bra ändå. Vi missade alla träd och fick en bra plats för bilen. Det är första gången vi är ute med den här bilen när det är minusgrader, men allt funkade bra och vi fick snabbt upp värmen. Däremot behöver vi ett par nya batterier, för de som sitter i laddade ur på en gång. Tur att vi fick efoyen som följde med bilen att funka.

Julgranen som vi hade tagit med oss passade perfekt i framrutan. Vi har inget vintertäcke till den här bilen ännu, så det blev en hel del kondens på fönstren. Vi torkade lite då och då för att kunna se utsikten över sjön. När mörkret la sig på kvällarna drog vi för gardinerna, men vi ville få in dagsljus på dagen.

Trots att vi stod precis bredvid en vägkorsning hade vi det lugnt och skönt. Det var inte många som var ute och åkte på julafton.

På självaste julafton gjorde vi upp en stor eld. Det har ju varit väldigt mycket regn väldigt länge, så det var inte torrt i markerna nu. Då törs man elda ordentligt.

Vi hade med oss en himla massa ved, så vi behövde inte frysa, fastän vi satt ute nästan hela dagen.

Lelle gick på jakt efter jultomten, och hittade honom bakom en tall. Det var den enda tomten vi såg i skogen.

Vi hann med en kort promenad genom det frostiga landskapet. Det var härligt att se solen igen, och det var härligt att vara ute i skogen med husbilen igen.

Det låg en tunn is över hela stora Krampensjön. Det var ingen is att gå på, så man fick beundra den från land.

Jag lekte med min nya kamera, och lyckades fånga de fina mönster som isen hade gjort.

Det blev några kort på frusna blad, granar och annat smått och gott. Några närbilder på elden fick jag också till.

Vi har inte hunnit montera bort vår tv ännu. Det brukar vi göra när vi byter bil, eftersom vi inte vill bli frestade att se på tv istället för att bara vara och umgås. Nu var tv:n med, så vi gick in och såg på Kalle Anka.

Julgodis hade vi självklart med oss, två sorters knäck och något annat som vi fick av min syster när vi var där före jul och lämnade julklappar till barnen. Det brukar vara Lelle som fixar mat, men den här gången blev det jag som hamnade i köket. Det blev ett riktigt julbord, som innehöll det mesta som hör till.

Dagen efter julafton flyttade vi oss till Lilla Djurlången, ett par mil från Ludvika. Egentligen måste man betala fiskekort för att få stå där, men vi tänkte att eftersom det inte går att fiska just nu, är det säkert inte så noga med det. isen la sig på hela sjön på natten, men den var för tunn att gå på, så det gick inte att fiska varken från land eller från isen.

När det är fiskesäsong brukar det vara mycket folk där. Det är himla fint att stå där, och därför vill väl Sveaskog att de som har fiskekort ska ha första tjing på platserna kan jag tro. Det finns dass, och på sommaren finns det soptunnor. På vintern får man ta med sig soporna hem.

Julgranen och husbilshäxan fick samsas med varandra. Husbilshäxan blev inköpt någon påsk för länge sedan, och har inte blivit nedplockad. Hon har lite koll på bilen liksom.

Vi fick för oss att vi skulle hissa ner sängen fram, och det var bra att vi gjorde det. Där uppe var det alldeles dyngsurt av kondens. Vi hängde ut sängkläderna på tork, och Lelle kröp runt och torkade med en trasa. Katten Olivia hittade ett nytt ställe i bilen som hon var tvungen att utforska.

Dagens middag bestod av rester från julmaten. Det skulle ha blivit pyttipanna med stekt ägg på sidan om, men äggen hamnade i själva pytten istället. Snabb och enkel husbilsmat.

På kvällen hade vi glöggprovning. Ingen av de här två var särskilt bra, tyckte vi. Vi drack ur dem i alla fall.

Resten av kvällen ägnade vi åt att bara vara tomtar, och åt att fota solnedgången över sjön. Det blev en bra, men annorlunda jul. Vi upptäckte också hur länge toapytsen räcker nu, när Lelle har sin stomipåse. Det var himla praktiskt på det viset.

Nu längtar vi redan till nästa resa, som vi tror blir på nyårsafton. Då kan det hända att vi hamnar på en ställplats någonstans i närheten, så att vi åtminstone får se folk genom fönstret.

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Husbilsugen

Nu börjar det suga ordentligt i kroppen. Jag vill ut och åka med husbilen, vart som helst egentligen, bara vi kommer ut.

Vi brukar åka hela året, oavsett väderlek, men nu har vi varit hemma hela hösten. Tid har vi haft, eftersom jag fortfarande är permitterad. Jag har jobbat först 60% och sedan 80% hela hösten. Vi bytte bil före semestern, så vi ville gärna åka ut och testa hur en Rapido klarar av minusgrader, men så blev det inte på grund av sjukdom.

För att göra en lång historia kort: Lelles tarm brast, han fick avföring i buken, som ledde till att han fick tarmbakterier i blodomloppet, som i sin tur ledde till sepsis, det som förr hette blodförgiftning. Hjärta, lungor, lever och njurar slutade fungera, det blev en stor akut operation, och de startade om honom två gånger. Han låg på intensiven med konstant övervakning ett tag, sedan på vanlig avdelning. Allt gick bra till slut, han fick komma hem och allt var frid och fröjd i en vecka. Då fick han en TIA, en propp i huvudet. In på lasarettet igen. Så har vi hållit på sedan början av oktober. Han har åtminstone inte covid, det har de testat flera gånger. Han får inte bli smittad av covid heller, eftersom kroppen har varit för svag för att hantera det, så vi har varit i stort sett helt isolerade sedan början av oktober. Jag har ju varit tvungen att jobba, men jag har hållit mig i en liten byggnad på fabriken, där vi bara har varit fem personer. Jättetråkigt.

Jag har lärt mig en himla massa saker, både om husbilen och hemma. Lelle har alltid skött vatten och sådana saker, helt enkelt för att jag har tyckt att det är tråkigt. Nu har jag lärt mig hur man tömmer vattensystemet i husbilen inför vintern, och det är ju himla bra att kunna. Jag fick ta lite (eller mycket) hjälp av min far för att lära mig det.

Eftersom Lelle inte har kunnat och fått köra bil på ett tag, så har vi konstaterat att det är dags för mig att ta ett C1-kort. Det kommer jag att börja med när covid har lugnat ner sig lite. Lelle hade tur, han fick ett muntligt körförbud. Om hans körkort hade återkallats, även om det hade varit för en kort period på grund av sjukdom, så hade han fått lov att ta C1 också. 

En annan sak som jag måste lära mig är att tömma toan i husbilen. Jag har inte velat göra det för att det luktar illa, och det är dessutom smidigare för mig om någon annan gör det. Nu blir det bara jag som kommer att använda den, Lelle har fått stomipåse, så han tycker att toatömningen är mitt jobb framöver. Vi får väl se hur det blir med det.

Nu när han är piggare igen vill vi verkligen ut. Vi längtar ordentligt. Frågan är vart vi ska åka. För att skydda oss och andra från covid är fricamping i skogen ett bra alternativ, tänker jag. Samtidigt kan det vara bra att vara på en ställplats i närheten av folk och med bra täckning på telefonen utifall det händer något. Gärna nära vårt eget sjukhus, givetvis. Det känns lite oroligt, faktiskt, så det kanske är bäst att stanna hemma ett tag till? Samtidigt kan man ju inte gå och oroa sig för diverse sjukdomar hela tiden (nu menar jag inte covid), då kan man ju aldrig åka hemifrån. Det är inte så ofta som tarmar brister liksom, sannolikheten är väldigt liten att något sådant ska hända. Vi får väl se hur det blir.

I början av november fyllde jag 50 år, och jag fick en bättre kamera igår, som försenad födelsedagspresent. Den vill jag ut och prova i skogen, så nu blev jag ännu mer sugen att åka iväg en sväng med husbilen. Tills vidare får jag nöja mig med att fota katten och bladen i trädgården.

Publicerat i Betraktelser | Märkt | 2 kommentarer

Premiär

I helgen hade lilla barnbarnet Wilgot sin premiär i husbilslivet. Wilgot kom till världen i juni, så det var hög tid nu. Han fyller ju snart tre månader.

Lilla Wilgot är van att åka personbil kortare sträckor. Det längsta han har åkt innan är 4 mil. Nu skulle vi åka ända till Vansbro för att hälsa på gammelfarmor för första gången. 20 mil enkel resa blev det. Vi var lite oroliga för att det skulle bli jobbigt och långtråkigt för lillemannen, men han var nöjd hela vägen.

Vi bytte bil till en Rapido i maj, och det här är den första bilen vi har haft som det går att fästa en bakåtvänd bilbarnstol i. Det skulle väl ha gått i de andra också om man hade kopplat ur airbagen, men i den här bilen byggde man om soffan bak så att det gick att fästa stolen bakåtvänd där. Själva ombyggnaden tog ca 10 minuter, eftersom vi fick prova oss fram, men nu när vi vet hur man gör kommer det att gå fortare. Det var mycket smidigt.

Lillemannen såg inte så mycket av omgivningarna, han sov nästan hela vägen. Skramlet som blir i husbilen brydde han sig inte om. Nu vet vi att det faktiskt fungerar både att fästa bilbarnstolen och att åka 20 mil, så det kommer med största säkerhet att bli fler husbilsresor för den här lilla krabaten.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , | Lämna en kommentar

Semester 2020

Semestern 2020 är slut. I år blev det en annorlunda resa för oss. Vi har lärt oss en hel del nya ord i år, och börjat använda några gamla ord som vi sällan använder oss av. Corona, Covid 19, hemester, svemester, social distansering och smittspridning är några av orden.

2013 nådde vi Nordkap. Efter det bestämde vi oss för att utforska Europa söderut. Sedan 2014 har vi åkt genom många länder, bland annat Tyskland, Spanien, Portugal och Italien. I år hoppades vi in i det längsta att gränserna skulle öppnas och att faran skulle vara över, men så blev det inte. När vi åkte hemifrån var vi svenskar inte välkomna någonstans.

Det blev en helsvensk semester för oss, även om vissa gränser öppnades under resans gång. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra i det här fallet, tänkte vi. Vi hann se mycket som vi har sett förut, och en hel del nya platser. Visst är det vackert i Sverige, och visst är det trevligt att resa här, men känslan av att sitta fast försvann nog aldrig helt, trots att vi flyttade i stort sett varje dag. Vi mådde bra, njöt av naturen och förundrades av omgivningarna, men frihetskänslan som man får när man kan röra sig hur som helst saknades på något vis.

I vilket fall som helst så blev det en bra resa, först norrut och sedan söderut. Österut och västerut blev det också. 28 nätter låg vi ute, på campingar, ställplatser och fricampingplatser i skogen. Bloggen kommer att uppdateras med inlägg dag för dag. Här kommer en liten försmak.

Ingen semester utan bärgningsbil, är ett uttryck som vi har börjat använda. Här står vi på E45 strax söder om Strömsund. Hjulmuttrarna hade lossnat på vänster framhjul, och vi hade ingen hylsa som passade. Även om vi hade haft det, så kändes det bättre att Assistancekåren fixade det, så himla kul är det inte att ligga ute i vägbanan och skruva när folk kör förbi i 100 km/h.

Kukkolaforsen utanför Haparanda har vi besökt flera gånger förut, och den är lika maffig varje gång. På andra sidan ligger Finland.

Ishotellet i Jukkasjärvi var en ny upplevelse för oss. Det var lite kyligt, men vilka härliga skulpturer de hade gjort.

Nikkaluokta var en ny plats för oss. Om man ska vandra på Kebnekaise är det här en bra utgångspunkt.

Stekenjokk ligger längs Vildmarksvägen. Vi har åkt där många gånger förr. Det här är en sådan plats som faktiskt var bättre förr. 2008 stod vi ensamma där, nu var det säkert över 50 ekipage. Det kändes inte direkt som vildmark längre om man jämför.

Efter en snabbvända hemma på några timmar, ville vi ha sol, och åkte till Öland.

Ställplatsen i hamnen i Bua är väldigt populär. Vi ville veta varför så vi åkte dit. Nu befann vi oss helt plötsligt på västkusten, och vi förstår inte varför just den här platsen är så populär.

Strax utanför Hjo, nära den lilla byn Gate, ligger en stor bisonfarm. Den fick också ett besök.

Resan avslutades med några dagars fiske vid Hänglandstjärn utanför Hällefors. Det regnade mycket, men det var väldigt rofyllt.

 

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

2020-08-03 – 2020-08-06, dag 26 – 29. Fiske i Hänglandstjärn.

Sista etappen på semestern brukar kännas väldigt vemodig, och så kändes det när vi lämnade bisonfarmen i Gate också. Vi ville inte åka hem, men vi ville inte åka för långt åt fel håll heller. Vi började åka norrut, och längs vägen kom vi på att vi skulle fiska några dagar. Hällefors låg nästan åt rätt håll, så vi siktade på det.

Vi tog en omväg förbi Kristinehamn för att väga bilen. Det finns en fordonsvåg längs E18 där. Med semesterpackning, ca 200 liter vatten och halv tank diesel vägde vi 4720 kg. 280 kg till godo. Det kändes himla bra.

Vi försökte komma åt bolaget i Kristinehamn, men vi hittade ingen parkering i närheten. I Karlskoga hittade vi parkering, handlade och lyckades trixa oss därifrån med ett antal omtag. Mat hade vi redan i bilen.

Framme vid Hänglandstjärn. När vi kom fram var det ett par tyska dagsfiskare där, men vi lyckades tråckla oss in mellan dem och vindskyddet.

GPS: 59.929233, 14.549250

Faciliteter: soptunna, dass, vindskydd

Vi har varit vid Hänglandstjärn många gånger förut. Det är en mycket bra plats att stå på. Här får det plats ca 5 ekipage, beroende på hur den som kommer först ställer sig. Om det skulle vara fullt här, hoppa ur bilen och prata med dem som står där. Det finns flera platser i närheten, vid andra sjöar, och med lite tur kan ni få tips och vägbeskrivning dit.

Närmaste stad är Hällefors. Närmaste större stad är Karlskoga, ca 8 mil söderut.

Saker som är bra att tänka på här är att man inte ställer sig så att andra inte kan vända. Platsen ligger i slutet av en smal skogsväg, som man åker ca 2 kilometer på. Man får ta det lite lugnt där, för det kan finnas sten och gropar i vägen. Tar man det lugnt är det inga problem. Får man möte får man komma överens om vem som ska backa till närmsta plats som det går att passera varandra på.

Man står väldigt fint precis vid vattnet, eller uppe mot skogen om de sjönära platserna är upptagna.

Det finns ett vindskydd och en eldstad. Ved tar man med sig själv. På vindskyddets vägg hittar man information om fiskekort.

Precis vid vindskyddet finns en brygga. Den här platsen kanske främst är till för människor som vill fiska, men det är inte förbjudet att stå här utan fiskekort. Om man vill fiska köper man fiskekort i automat i Sävsjö, på macken i Hällefors eller via swish. Vi brukar swisha när vi kommer fram och vet att vi får plats.

Det är enkelt att komma åt att fiska här för den som inte är van. I sjön finns regnbåge, abborre, mört och gädda.

Fiskekort finns i olika former. Vi brukar köpa familjekort för 300 kr. Det gäller för make/maka och barn under 18 år i 24 timmar från det klockslag man köper kortet, och man får ta upp 5 laxartade fiskar. Personligt kort kostar 200 kr, gäller i 24 timmar och man får ta upp 3 fiskar.

Sjön är ganska stor. Det finns en vandringsled runt hela sjön, den är ca 3,5 kilometer. Hänglandstjärn är en del av Sävälven.

Det är många som fiskar inne i viken, där sjön rinner ut i älven. Det finns en del trästockar på botten, så här kan man fastna med sin krok. Fiskar man från bryggan är risken att fastna mindre.

Eftersom vädret var väldigt omväxlande under de tre nätter som vi var där, var det skönt att ha en markis att sitta under. Vi varvade bottenmete med flöte och spinnare, beroende på väder. Det är inte så kul att gå och kasta när regnet vräker ner.

Olivia trivs väldigt bra här. Hon tycker om att sitta och spana ut över vattnet. Det har hänt flera gånger när vi har varit här att vi har fått säga åt folk att koppla sina hundar så att de ska låta katten vara ifred, det är det enda som är störande med den här platsen. Någon tyckte att vi skulle ta in katten så att deras hund kunde gå lös, och det är drygt att behöva ta sådana diskussioner. Den här gången var det lugnt.

Som jag skrev, vi hade omväxlande väder. Här hade vi sol och regn samtidigt.

I viken inte långt ifrån där man står finns en liten bro som leder till en gammal damm. Den är en del av vandringsleden runt sjön.

Här finns en informationsskylt om forna tiders timmerflottning i älven. Några av de stockarna ligger kvar på botten i sjön, och det händer att man fastnar i dem när man fiskar om man har otur.

Bron över dammen är lite vinglig, men det går att gå på den något år till åtminstone.

Från bron kan man se ner över dammen och älven på andra sidan. Här har det varit flugfiske, men jag vet inte om det är det nu.

Dammen har sett sina bästa dagar. Jag hoppas att det är säkert att gå på bron, och att de sätter upp varningsskyltar när det inte är säkert längre.

Ryktet säger att dammen ska rivas, för att göra om fisket. Jag vet inte hur det blir då, för det var redan lågt vatten i sjön, och tar de bort dammen misstänker jag att det blir ännu mindre vatten i sjön.

Sörälven är vacker nedanför dammen. Om man går en liten bit längs med den finns det flera fågelholkar och information om fåglar.

Vi håller på att experimentera fram en egen viltkrydda, och vid Hänglandstjärn hittade vi ytterligare en ingrediens: harsyra. Den ligger på tork nu.

Det nappade inte så bra, och det regnade, så jag hade ett bottenmete ute och satt under markisen och målade.

På tre dygn fick vi tre regnbågar. Det brukar nappa bättre än så. Vi provade allt vi kunde komma på: bottenmete, flöte med olika agn, spinnare, vobbler osv osv… Det som vi fick fisk på var spinnare den här gången, annars brukar bottenmete funka.

Vi såg en fiskgjuse på håll, högt uppe i en talltopp. Fiskgjusar är himla stora, de kan ha ett vingspann på 145 – 170 centimeter.

Vi såg när den fångade en fisk, men jag fick inget kort på det tyvärr. Jag var så fascinerad så jag glömde bort att ta upp kameran, helt enkelt.

På kvällarna blev det lite kyligt, men väldigt vackert. Det var bara vi och ett äldre par i husvagn där som övernattade, så det var väldigt tyst. Vi hörde lommen som sa godnatt över sjön medan dimman kom smygande mot oss. Underbart.

På dagarna var det väldigt många dagsfiskare där, så då hörde man inte så mycket ljud från naturen. Det är många tyskar som bor på en vildmarkscamping en bit bort, och de åker tydligen hit och fiskar. De var väldigt ordentliga, men de lät mycket.

 

När man tar kort på stenarna på andra sidan viken, kan man se underliga varelser om man har lite fantasi. Om man vrider på bilden ovanför, ser man någon form av gubbe (se bilden nedanför).

På bilderna nedanför kan man se en skalle om man har ganska mycket fantasi. Original överst, sedan vriden bild.

Så var semestern 2020 slut. Torsdagen 6/8 åkte vi hem. Lelle skulle jobba på måndagen, jag började med att vara permitterad. Ett år kvar tills nästa långa resa. Det känns vemodigt. Jag hoppas att södra Europa är säkert från virus då, för jag saknar värmen, kulturen och alltihop där nere, från Tyskland och nedåt.

Innan dess kommer det bli en himla massa mer fricamping och ställplatser. Vi kommer säkert att hinna med ett antal kortare turer över helgerna.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

2020-08-02, dag 25. Bisonfarmen i Gate.

När vi satt och såg på koltrastar och rådjur på ställplatsen i Grebbestad, funderade vi på vart vi skulle ta vägen som nästa mål. Jag satt och kollade lite på Facebook för att fördriva tid, och såg att någon hade varit på en ställplats där det fanns bisonoxar. Från trastar och rådjur är steget inte långt till bisonoxar, och platsen låg i rätt riktning, så vi åkte dit.

Mot bisonfarmen i Gate utanför Hjo, alltså.

När vi först kom fram såg vi en parkering. Vi blev lite lurade för det stod både ett par husbilar och en husvagn bland personbilarna, så vi trodde att ställplatsen var där. Ser man en husbil så kan man ju tro att det är ställplats, liksom. Parkeringen var full, så vi åkte in på en gårdsplan för att vända (det var enda platsen det gick att vända på) och såg den här skylten. Vi hade hittat den riktiga ställplatsen. De som stod på vanliga parkeringen var tydligen dagsgäster. Man ska alltså åka över gårdsplanen för att komma till ställplatsen.

GPS: N 58°10’24” E 14°09’38”

Pris: 190 kr med el (går inte att välja bort)

Faciliteter: vatten, toa, soptunnor, toatömning.

Platserna är bra gjorda och väl markerade. Det är hårt underlag på grus. Man står i två etapper så man har utsikt över både bisonoxar och Vättern oavsett vilken plats man står på.

Det är bra längd på platserna, och ganska stor bredd. Det är lätt att ta sig både in och ut, även med stor bil.

Det är lite svårt att se på bilden, men Vättern finns faktiskt långt där borta. Vädret var väldigt omväxlande, så ibland såg det mer ut som moln än en stor sjö.

Från alla platser såg man den största hjorden med bisonoxar, som gick på ett stort område nära ställplatsen.

På gården finns ett boningshus, en stor lada, en saloon och en gårdsbutik.

I gårdsbutiken säljs bisonkött, lite souvenirer och andra produkter från gården.

Saloonen serverar hamburgare gjorda av bisonkött, smörgåsar, våfflor, glass med mera. Här kan man också boka bisonsafari eller betala ställplatsen, om man inte vill betala den med swish.

När man är på en bisonfarm måste man givetvis åka på safari, tänkte vi. Safari kostar 100 kr/vuxen och 50 kr/barn. Safarit är intressant för både vuxna och barn. Varje tur tar drygt 30 minuter. I år hade de extra turer på grund av Covid19.

Bisonoxarna har flera olika hägn, i det här hägnet fanns den största hjorden. Om jag inte minns fel, var det ca 50 djur i det här hägnet; 2 tjurar, resten var kor och kalvar. På hela farmen fanns 147 bisonoxar.

Under rundturen i hägnet fick vi mycket bra och intressant information om bisonoxarna från farmens ägare Simon. Det märktes att han tyckte mycket om sina djur och var mån om att de skulle trivas.

2005 kom de första oxarna till farmen, och de verkar trivas bra där. Den sorten som finns på farmen är amerikansk präriebison.

Varje år föds mellan 30 och 40 kalvar på farmen. Korna kan föda 1 gång per år tills de blir 25-30 år gamla. En bison blir ca 40 år.

När kon ska föda går hon iväg från flocken. Hon tar ofta med sig en vän som kan jaga bort rävar och fåglar under själva födseln. Kon känner av vädret och föder oftast dagen före regn. Det kan vara för att spåren efter födseln försvinner när det regnar.

Den yngsta kalven i hägnet var bara 4 dagar gammal, men den ville inte vara med på bild. Här är en ko tillsammans med en äldre kalv.

Här kommer en ko som har fått tvillingar. Det är väldigt ovanligt fick vi lära oss. Både kon och de båda syskonen mådde bra. Tvillingarna är 1,5 månad på bilden.

År 1860 uppskattar man att det fanns ca 60 miljoner bisonoxar på amerikanska prärien. I slutet av 1800-talet var de nästan utrotade. Varför? Jo, för att den amerikanska regeringen och armén kom på att om man dödade indianernas mat, blev det lättare att tvinga in dem på reservat och kuva dem. Armén och järnvägsbolagen samarbetade, och betalade jägare för att skjuta hela hjordar, oavsett om man kunde ta hand om köttet eller inte. De skulle bara dö, till vilket pris som helst.

En känd person är William Cody, eller Buffalo Bill som han kallades, som ska ha skjutit 4000 bisonoxar på 18 månader.

Idag gissar man på att det finns omkring 350 000 bisonoxar.

Bisonoxar är stora djur. En ko väger normalt 600 till 700 kilo. En oxe väger mer. De kan springa med en hastighet på 70 km/h.

Den största tjuren på gården heter Bamse. Han går i ett eget hägn tillsammans med en annan stor tjur. Bamse väger 1400 kg, och har en mankhöjd på över två meter. Som jämförelse väger en normal älgtjur mellan 380 och 540 kg. En väldigt stor älgtjur kan väga upp till 700 kg, med en mankhöjd på 180-210 meter.

En stor bisonoxe är alltså väldigt stor.

På gården fanns inte bara bisonoxar. Här hittade jag ett par små hästar.

Det fanns även grisar, som var lite trötta just när vi var där.

Det fanns fåglar av olika slag. Hönsen gick omkring lite som de ville.

Den som ville kunde hyra fyrhjuling och åka runt och se sig om i omgivningarna.

Saloonen var väldigt fin invändigt. Vi bestämde oss för att prova deras bisonburgare, när vi ändå var där.

Bisonburgare på bisonfarmen i Gate. 225 kr. Det såg inte mycket ut, men man blev proppmätt. Burgaren var god, saftig och mättande, och servicen var mycket bra, men de missade en del i köket tyvärr. Jag tål inte lök, och beställde därför utan lök. Jag såg att hon som tog beställningen skrev upp det. Sedan kommer burgaren med lök i alla fall. Jag var hungrig, och jag är för feg för att klaga, så jag pillade bort all lök enligt konstens alla regler. Då upptäckte jag att det saknades bacon, som det stod att det skulle finnas på burgaren. Lelle kollade därför sin burgare och hittade inte heller något bacon. Alltså: plus för service, smak, mängd mat och omgivning, men ett stort minus till köket. Allergier ska man ta på allvar som kock.

Det här var en intressant upplevelse. Det var kul att se de stora djuren och att lära sig mer om dem av ägaren Simon. Är man där, så rekommenderar jag att åka på safari.

Ställplatsen var bra iordninggjord, men det finns inte så mycket annat än djuren att se på just där. Om vi bara ska göra ett övernattningsstopp längs vägen i framtiden väljer vi en annan plats, för nu har vi sett vad som finns att se där, och det räcker med en gång, känns det som. Jag rekommenderar folk som inte har varit där att åka dit, en gång åtminstone, bara för att få se oxarna, för det var himla häftigt.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2020-08-01, dag 24. Grebbestad Naturställplats.

Vi lämnade Bua och körde vidare norrut. Vi siktade på Grebbestad och Grebbestad naturställplats, eftersom vi hoppades på att det skulle finnas lite gräs där att stå på åt katten. När vi kom fram till Grebbestad såg vi att det var väldigt mycket folk där. Själva staden såg väldigt mysig ut, med uteserveringar och promenadstråk precis vid vattnet, men folk gick omkring som packade sillar. De som inte fick plats på trottoaren gick på vägen, så det var gånghastighet på bilen som gällde.

Precis vid infarten till ställplatsen finns denna stora informationsskylt. Mycket bra, här var det klart och tydligt hur det fungerade.

GPS: N 58°41’06” E 11°16’02”

Pris: 250 kr med el (200 kr utan el enligt ställplatstidningen, men vi hittade inga sådana platser)

Faciliteter: soptunna och färskvatten. Tömning av toa och gråvatten finns vid Sportshopen i Grebbestad, och ingår om man står på ställplatsen.

Det här var en annorlunda ställplats vad gäller betalning. Man kan inte bara åka in och ta en plats, för den kan vara upptagen. Man bokar sin plats på sportshopens hemsida. Är man osäker på vilket platsnummer man vill ha, kan man köra in och titta först, och sedan gå in på hemsidan och kolla om platsen är ledig.

När man har bokat får man ett mail med detaljerade parkeringsanvisningar. Platsen övervakas av Securitas, som både kollar att man har betalat, och att man står på rätt plats osv…

Platsen är uppdelad i tre sektioner: väst, mitten och öst. På väst var det en hel del ekipage när vi kom, men det fanns fortfarande tomma platser. Om de var lediga vet jag inte. Väst verkade vara mest populärt, kanske för att det låg närmast centrum. Från väst var det ca 500 meter att gå in till Grebbestad.

Vi tänkte att några meter mer eller mindre att gå spelar inte så stor roll, så vi åkte vidare och utforskade resten av ställplatsen. Det är bra väg längs med hela platsen.

Ju längre bort vi kom desto färre ekipage blev det. Vid område mitt fanns det många tomma platser hela kvällen.

Vi åkte till område öst. Här fanns en stor gräsplan som vi blev totalt fyra husbilar på. Perfekt åt oss och perfekt åt katten. Vi ställde oss i ett hörn, i vanlig ordning.

Från område öst hade vi ungefär 1 kilometer till Grebbestad. Vi satt och funderade på hur vi skulle göra, om vi skulle gå dit eller inte. Efter en stunds funderande hit och dit kände vi att vi skippar Grebbestad den här gången. Om vi har undvikit stora folksamlingar och trängsel hela semestern, varför ska vi då utsätta oss för det nu, tänkte vi. Grebbestad kommer att finnas kvar, och nu vet vi att den här ställplatsen finns, så vi utforskar staden en annan gång.

På område öst var det väldigt lugnt. Den enda som körde runt inne på området var en bil från Securitas, som kom ett par gånger.

Platserna till vänster ser ut att luta väldigt mycket på bilden, men det var inte så illa som det ser ut. Vissa platser lutade lite, men inte alla.

Platserna var väl uppmärkta med små skyltar. Vi stod med en åker som närmsta granne, eftersom vi hade åkt så långt in man kunde komma på ställplatsen.

En nackdel var att vissa platser blev väldigt mjuka när det regnade. Det fanns spår lite här och där i gräset.

Vi spenderade kvällen vid bilen tillsammans med ett gäng koltrastar. Här har en av dem lyckats fånga en stor mask.

Senare på kvällen fick vi besök av den här filuren. Det var lite svårt att få bra kort på grund av avståndet, men det var ett trevligt besök i alla fall.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

2020-07-31, dag 23. Bua Hamn ställplats.

Bua Hamn. Jag tror att många i husbilsvärlden har hört talas om den platsen. Jag har läst om att det ska vara helt otroligt underbart där, och efter ytterligare ett tips om platsen bestämde vi oss för att åka dit. Nyfikenhet, ni vet…

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Bua Hamn utan att låta som värsta gnällkärringen, för jag trivdes inte alls där. Jag kan inte sätta fingret på varför, vi har stått i massor av hamnar genom Europa, och där har jag trivts, så varför inte här? Jag vet inte. Fredag, för många högljudda onyktra svenskar, för mycket vuxendagis kanske? Jag har ingen aning.

Vi börjar från början.

När vi kom fram hittade vi det här huset precis vid infarten. Där skötte man incheckning. Man betalade med kort. Det fanns väldigt bra information om hur man gick till väga.

GPS: N 57°14’21” E 12°06’53”

Pris: 200 kr. El ingår, går ej att väljas bort.

Faciliteter: dusch, toa, tvättstuga, pentry, tömning för toa- och gråvatten, för extra kostnad.

Vi åkte in längs raderna med husbilar och konstaterade att det redan var fullt, fastän vi kom före kl 12.00. Längst in gick det att vända, så det gjorde vi. Platserna är numrerade och väl uppmärkta med rutor på asfalten. Husvagnar är tillåtna, men personbilen får parkeras en bit bort.

Längst in på platsen finns ett stort servicehus med all möjlig form av service.

När vi åkte tillbaka kom jag på att det satt en skylt om extraplatser borta vid stugan där man checkade in, men jag kom inte ihåg vad som stod på den, så vi åkte bort och kollade.

En sådan här skylt blir man glad över att se. Eftersom bilen stod i riktning mot ”bastun” så åkte vi dit.

På extraplatsen vid bastun var det ett par platser lediga närmast infarten, och vi tog den yttersta. På den platsen kunde vi backa in dessutom, utan att inkräkta på någon annans utrymme, så att vi kunde stå så att vi slapp sitta och titta på någon annans bil. Här fläktade det lite från havet, och man stod på grus istället för på asfalt, och det passar oss bättre. Det blir inte lika varmt för mig och för katten som går barfota. Även här var platserna väl uppmärkta och numrerade. Det var väldigt välordnat på det viset. Vi parkerade och gick iväg för att betala. Det funkade smidigt. En hamnvärd kom förbi med jämna mellanrum och kollade att man hade sitt kvitto i fönstret.

De flesta platserna var mer än tillräckligt långa för 9 meter bil, och man hade lite utrymme på sidorna också. Det var inget fel på ställplatsen på det viset.

Här nere vid bastun tyckte jag att man stod finare än på de ordinarie platserna. Det var lite lugnare och inte lika mycket folk. Man såg inte hamnen i och för sig, men de som hade fått plats längst in hade väldigt fin utsikt över vattnet. Jag såg också vattnet om jag ställde mig på en sten framför bilen. Det gick fina promenadvägar längs vattnet i närheten av platsen.

För att komma in till vår plats åkte man förbi en fiskindustri och någon annan byggnad.

Det här kändes mycket trevligare än de ordinarie platserna i hamnen. Ju längre in på platsen man stod, desto bättre utsikt.

När vi satt utanför vår bil hade vi bra uppsikt över fiskindustrin. De verkade jobba hårt, men vi stördes inte av något ljud därifrån.

Här ser man en liten del av hamnen och raden med husbilar innanför. Jag tror att det var för stort och för lyxigt för min smak. Här fanns allt, men det fanns samtidigt ingenting. Det fanns ingen mysfaktor som man kan hitta i en mindre hamn, och det fanns inte heller den häftiga känslan som man kan få i en skitig hamn full med stora fraktbåtar eller fiskebåtar.

Det fanns ingen mysig stadskärna att gå och titta på, och det fanns just inget att se på i hamnen heller, förutom en massa båtar och husbilar. Man kunde följa promenadvägen längs vattnet bort från ställplatsen, men det var det enda.

Vid inre delen av hamnen fanns det en hel rad med sjöbodar. Alla var stängda, jag tror att det var privatpersoner som ägde dem. Det var inte som i hamnen i Byxelkrok till exempel, där det finns öppna sjöbodar med roliga saker att titta på i.

Bakom de här sjöbodarna låg den andra reservställplatsen. Vi var där och tittade, och där stod man också på grus, fast med baksidan av bodarna som utsikt.

Vi hittade en station där man kunde byta gasoltuber på något vis, det har vi aldrig sett förut.

I hamnen fanns en liten servering, där de hade enklare mat och dryck. Vi funderade på lunch, men det var för mycket folk där och en väldig trängsel i kön och bland borden.

Vi gick runt lite i området, och såg att det fanns ett litet stånd där de sålde grönsaker på parkeringen. Det skulle även finnas en fiskaffär i närheten, så vi bestämde oss för att leta reda på den.

Fiskhuset var inte svårt att hitta. Här tog man Covid19 på allvar, och släppte bara in ett sällskap i taget genom dörren. Det var bara två par före oss i kön, så vi behövde inte vänta länge. Här köpte vi färsk fisk, både lax och kummel. Sedan gick vi förbi och köpte de grönsaker vi hittade. Planen var att göra fisksoppa. Vi fick tag på morötter och tomater, potatis hade vi sedan innan, och sedan fick Lelle experimentera fram något utifrån det.

Eftersom det fortfarande var tidigt på dagen, passade vi på att gå runt lite i hamnen. Det här är en väldigt stor hamn, så det finns många båtar att se på.

Jag tyckte bäst om fiskebåtarna. Några av dem användes som turistbåtar nu för tiden.

Mellan hamnen och ställplatsen finns en lång träbrygga. Det blev mer och mer folk på den under dagen. På kvällen hamnade det även bord och stolar där,

Vi ägnade oss åt avancerad (nåja) matlagning i husbilen. Eller Lelle gjorde det, rättare sagt. Matlagning är inte min grej.

Det blev en fisksoppa med lax, kummel, morötter, potatis, tomat, vitlök, vatten, grönsaksbuljong, salt, fiskkrydda, vitt vin och en redning på mjölk och vin. Det var vad vi hade att använda i bilen. Vi måste köpa fiskbuljong och mer grönsaker till nästa gång, och kanske lite grädde, men det blev bra ändå.

På kvällen gick vi bort till den lilla serveringen och tittade. Där var det massor av folk. Vi ställde oss i kö väldigt länge, ca 45 minuter, fastän kön före oss var kort. Bakom oss växte den. Vi köpte varsin flaska öl för 79 kr styck. 3,5 %. Det var det enda med alkohol som de hade. Övriga gäster hade med sig egen dryck. Jag ville ha en bild på mig i solen, i en hamn, med en pilsner i handen, så vi fixade det och sedan satte vi oss lite längre bort.

Vid serveringen spelade två äldre herrar musik i slow motion. Paul Anka, Cornelis Vreeswijk och Rolling Stones bland annat. När de sa att de skulle köra en rockigare låt med Rolling Stones, och spelade den i halva tempot mot vad den brukar låta på skiva, så gick vi. Någon måtta får det lov att vara, man kan inte slakta musik på det viset. Jag gillar både Cornelis och Rolling Stones, och har x antal skivor med dem, och man får inte misshandla musik så illa.

Där vi stod fanns en bastu där man kunde gå direkt ner i havet. Det var häftigt. Bastun var avstängd på grund av Corona, och det var nog lika bra, med tanke på att de som stod närmast var ett gäng väldigt onyktra människor som knappt kunde gå själva.

Nu har vi testat Bua Hamn, och intrycket var att ställplatsen är väldigt överreklamerad. Det här är inget för oss. För mycket folk, för mycket av många saker och för lite av andra saker. Jag tycker om ställplatser i hamnar, men de bästa jag har stått i ligger i Tyskland, Holland och kanske Danmark. Många svenska hamnar verkar vara väldigt iordninggjorda för turister, eller iordninggjorda på ett annat sätt än utomlands. Det är som jag skrev tidigare väldigt svårt att sätta fingret på vad jag inte gillar, men jag kommer tillbaka till att det kändes som en lekstuga för vuxna.

Platserna var bra uppmärkta och platsen var välorganiserad, men en bättre uteservering med riktig mat till vettiga priser i närheten skulle ha lyft platsen ett rejält snäpp.

När man stod bredvid bastun såg man kärnkraftverket Ringhals på andra sidan vattnet. Verket har tre reaktorer igång, Ringhals 1, 3 och 4. Ringhals 2 är under avveckling. Här produceras ungefär 1 sjättedel av den elektricitet som används i Sverige.

På kvällen gick det att ta fina bilder över solnedgången, och så övade jag lite mer på att ta svartvita bilder under dagen. Här nedanför kommer ett gäng av dem.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | 2 kommentarer

2020-07-30, dag 22. Ställplats Bengt i Örkelljunga.

Igår när vi stod stilla och tvättade hann vi fundera en del. Vi hade ju först varit i Norrland, och nu på Öland, så varför inte ta västkusten på väg norrut igen? Sagt och gjort, mot västkusten.

Vi passerade Köpingsvik, och blev förvånade över hur det såg ut där. Folk stod som packade sillar på campingen, och trots vädret var det massor av människor ute i rörelse och inne vid de stora shoppingplatserna. Vi tänkte att det här måste ju vara en Corona-smitthärd utan dess like. Tur att vi hittade bättre platser på Öland.

Vi åkte in till Kalmar, och hittade trafikverkets fordonsvåg. Vi var nyfikna på bilens vikt när den var semesterpackad. Vågen i Kalmar fungerade inte för oss, för den vägde först fram- och sedan bakaxel, och sedan hela vikten. Vi har ju fyra hjul bak, och det ville inte den vågen gå med på.

Precis bredvid fordonsvågen hittade vi Gasolkungen, och passade på att fylla gasol. 275 kr för en tub.

Både Gasolkungen och Trafikverkets fordonsvåg ligger vid Kalmar Dämme längs E22.

Det tog tid för oss att köra, och det spöregnade mer eller mindre hela dagen, så istället för att köra ända fram till västkusten och börja leta plats där sent på kvällen i regnet, valde vi ett säkert kort: ställplatsen vid husbils/husvagnsfirman Bengt i Örkelljunga. Där brukar man få plats, och vi kom precis i rätt tid för att hinna in i butiken och köpa ett ihopfällbart durkslag.

GPS: N 56°17’09” E 13°20’26”

Pris: 50 kr utan el, 100 kr med el. Kan betalas med swish.

Faciliteter: soptunna, toa- och gråvattentömning. Färskvatten 15 kr för 100 liter.

Platsen ligger precis bredvid E4, men man störs inte av trafiken. Det finns McDonalds och mack bredvid.

Det här är ingen rolig ställplats, men den är perfekt att stanna och övernatta vid. Det är en parkering med tillgång till service, kan man säga. Den som tror att 4-metersrekommendationen är en regel bör välja en annan plats. Det här är en regelrätt ställplats där du stannar för att övernatta och eventuellt tömma eller fylla tankar i bilen. De flesta platserna är tillräckligt långa för att en lång bil ska få plats.

Servicestationen är mycket lätt att komma åt.

Vi har stått här många gånger förut, och kommer säkert att övernatta här igen om vi har vägarna förbi. Det här är en sådan plats som är bra att känna till när man är på resande fot.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

2020-07-29, dag 21. Wikegårds Camping

Ibland måste man göra tråkiga saker fast det är semester. Tvätta är ett exempel på det. Vi brukar ofta stå en natt på varje ställe, sedan rör vi på oss. Antingen långt eller kort, beroende på vad vi vill se eller hur långt vi känner för att åka just den dagen. När man ska tvätta brukar vi stå stilla för att kunna göra det i lugn och ro, och för att få tvätten torr ordentligt. Alltså stannade vi på Wikegårds Camping en dag till.

När vi vaknade på morgonen var vädret perfekt. Sol och ganska blåsigt. Vi gick iväg till receptionen och bokade tvättstugan i två timmar för 60 kr. Lite dyrt kan man tycka eftersom man bara hann tvätta en maskin, men campingen hade eget vatten och var rädda om det.

Tvättstugan var fräsch och fin, och det dröjde inte länge innan vi hade tvätt hängande under hela markisen. Vi hade fäst markisen med rejäla stormlinor, och vi satt ute och vaktade hela tiden eftersom det blåste så mycket.

Utsikten över havet blev lite sådär med all tvätt hängande, men vi såg lite i alla fall.

Sedan kom regnet. Vi möblerade om tvätten väldigt fort, och lyckades på något vis få allt att hänga utom räckhåll för regnet.

Framåt eftermiddagen blev vädret bättre igen, och vi satt och tittade på mängden av sjöfåglar som fanns runt omkring oss.

Vi hittade en bänk längst ute på en pir där vi satt en stund och tittade på vatten, moln och sjöfåglar.

Det här blev en sådan där lång mellandag. Vi åkte ingenstans, vi såg inget speciellt förutom en massa tvätt, och vi gjorde inget särskilt. Jag målade i min målarbok och Lelle pysslade med lite småsaker i och runt bilen.

Vädret växlade mellan sol, regn och blåst hela dagen, men tvätten blev torr, så det var en bra dag ändå.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

2020-07-28, dag 20. Störlinge kvarnrad, Neptuni åkrar, Horns kustväg, Byrums raukar, Wikegårds Camping.

När man är på Öland känns det nästan som ett måste att se åtminstone en väderkvarn. Det fick bli dagens första mål.

Störlinge ligger i Borgholms kommun i Gärdslösa socken. Här finns sju kvarnar i en lång rad. Parkeringen vid kvarnarna är väldigt liten, men vi hade tur och var själva där, så vi fick plats.

GPS: 56.812814, 16.745653

Kvarntypen i raden består av den typiska öländska stubbkvarnen. Det finns ett par hundra sådana kvarnar på ön. Många av kvarnarna har rustats upp av hembygdsföreningar. Störlinge är en av få byar där de flesta gårdar har sin kvarn kvar.

Nästa stopp var Löttorp, där vi skulle göra två saker: gå på bolaget och Ica. Bolaget löste vi genom att trixa oss in bredvid parkeringen, riva åt oss det vi skulle ha, betala, och sedan skynda oss ut. Det var väldigt fullt och trångt på parkeringen. Ica fick vi hoppa över, vi fick helt enkelt inte plats. Inne i Löttorp var det massor av folk och trängsel.

På vägen norrut kom vi förbi Ica i Böda (inte Böda Sand), och där var det nästan tomt både på parkeringen och inne i affären. Där kunde vi handla.

Vi fortsatte norrut med bilen full med både mat och dryck. Vårt nästa stopp blev Neptuni Åkrar. Jag tycker att det är mer sevärt än Alvaret, med sina stora stenåkrar.

Neptuni Åkrar ligger bredvid väg 136, ca 2 kilometer norr om Byxelkrok. Det är lätt att titta på fältet. Det finns flera ganska stora parkeringsplatser precis längs vägen.

Neptuni Åkrar är ett klapperstensfält längs kusten. Det fick sitt namn av Carl von Linné 1741. Namnet kommer från den romerska havsguden Neptunus.

Det finns stigar på området om man vill gå eller cykla och utforska. Bilkörning, camping och parkering är förbjuden. Man får bara parkera på anvisad plats för att inte förstöra den unika naturen.

Området är naturreservat. Här finns väldigt många exempel på fossiler.  Det är förbjudet att knacka loss fossiler ur kalkstenen. Man får inte heller plocka lösa fossiler för att ta med sig hem (källa Länsstyrelsen).

Det är väldigt sparsam vegetation på Neptuni Åkrar, men det finns ändå en hel del växter som tål det karga klimatet och överlever. På sommaren lyser åkrarna blått av blommande blåeld. Det finns även andra växter att titta på.

I södra delen av fältet finns lämningar från vikingatiden. Det är ett gravfält som är 150 meter långt och 30 meter brett. Vi har inte sett det någon gång, för parkeringen i närheten där har alltid varit upptagen.

Vi njöt av den karga miljön, växterna och utsikten över vattnet och Blå Jungfrun.

Följande text ”lånade” jag från Länsstyrelsens informationssida om Neptuni Åkrar:

Inom naturreservatet är det inte tillåtet att:
  1. Skada eller borttaga fasta naturföremål eller ytbildningar
  2. skada eller borttaga växande träd, buskar eller växter, blomplockning härunder inbegripen.
  3. jaga, döda, fånga eller skada vilda däggdjur eller fåglar eller deras ungar,
  4. borttaga eller skada ägg eller bon eller annorledes störa djurlivet,
  5. skada eller borttaga befintliga hägnadsanordningar,
  6. medföra okopplad hund,
  7. framföra motordrivet fordon eller annat transportmedel med undantag för på för ändamålet särskilt iordningställd väg,
  8. parkera fordon annorstädes än på för ändamålet avsedda platser,
  9. göra upp eld,
  10. tälta eller uppställa husvagn samt
  11. på störande sätt använda radio, grammofon, bandspelare eller dylikt.

Vår fortsatta resa gick genom Byxelkrok, där vi först hade tänkt ta in på camping för att tvätta. När vi kom fram såg vi trängseln, både vid sjöbodar, restauranger och på campingen, så vi åkte bara förbi.

Nästa stopp skulle bli Byrums Raukar, men där var det alldeles proppfullt på parkeringen. Det skulle knappt ha gått att parkera med en cykel. Även längs vägen före raukarna stod det bilar. Inga raukar i Byrum för oss i år alltså. Vi har ju sett dem förut, så det gjorde inte så mycket att vi missade dem i år.

Vi for vidare på grusvägen Horns kustväg, som går längs kusten mellan Byrum och Sandvik. Vi har hört om att många fricampar där, och att det är vackert, så vi tänkte göra ett försök.

När man kör längs vägen passerar man sjöbodar, rester från gammal stenindustri, pågående stenbrott och gravfält. Man har en otrolig utsikt över vattnet och ön Blå Jungfrun.

Vägen är smal, men man ser i god tid om man får möten, och det finns flera små mötesfickor. Det är bara att stanna på en mötesplats i god tid om man får möte, så funkar det bra.

Hela området är, precis som Neptuni åkrar, naturreservat. Det fanns flera skyltar om campingförbud längs vägen. Det fanns en lite större parkering längs grusvägen, ganska nära Byrum, där det inte stod något om campingförbud, men där stod det redan folk. Det fick plats 3-4 ekipage där.

Det fanns flera små sandvägar som delade sig i två, och som ledde upp till stugor eller fårhagar. På någon av dessa vägar fanns också campare. Vi tänkte att det där är ju privata vägar, även om de är delade i två, ungefär som en infart och en utfart, och ägaren blir nog inte så glad om man campar på deras väg även om de har en till väg att åka på, så vi körde vidare.

Jag vet inte hur många skyltar om campingförbud vi passerade, men det var väldigt många. Vi konstaterade att det här är en vacker väg, i vacker miljö, men övernatta får vi nog göra någon annan stans. I höjd med Sandvik körde vi ut på stora vägen igen.

Precis där vi kom ut på stora vägen såg vi en skylt mot Wikegårds camping. Dit åkte vi, det var någon kilometer på liten men bra asfaltväg innan man kom fram till campingen på östra sidan av ön.

GPS: N 57°04’46” E 16°58’06”

Pris: 300 kr/dygn utan el

I receptionen blev vi mottagna av en trevlig karl. Alla som vi pratade med i receptionen var mycket trevliga. Eftersom vi inte skulle ha el kunde vi stå längst ner mot havet. Det fanns el där också om man hade lång kabel.

Det finns flera olika sektioner på campingen. Det finns en speciell avdelning för småbarnsfamiljer, där ”barn med mycket spring i benen” kan röra sig utan att störa den som vill ha lugnt omkring sig. För den som vill ha lugn och ro finns ”retreat-avdelningen”, där småbarn inte är tillåtna. Utöver det finns det flera andra sektioner. Ett bra koncept faktiskt, då kan alla få en plats som passar just dem.

2013 hissade Wikegårds Camping regnbågsflaggan, för att visa att de främjar mångfald och allas lika värde.