På väg norrut. Redan på morgonen valde vi att åka till Wohnmobilstell- und Zeltplatz Heidesee, nära Holdorf i Niedersachsen. Vi har varit där många gånger förut. Det är en trevlig och enkel camping, de har bra mat, och den ligger alldeles rätt på kartan när man åker söderut eller norrut. Campingen ligger nära A1 nästan mitt emellan Bremen och Osnabrück. Där har det alltid funnits väldigt gott om plats, men inte den här gången. Det var fullt på campingen, och det var en lång kö av både husbilar och husvagnar som ville checka in. Vägen vid campingen är smal, så vi gjorde en liten fuling. Vi visste att det fanns gott om plats där man tömmer spillvatten. Mellan campingområde, servicehus och soptunnor är en stor öppen yta, så vi åkte helt enkelt förbi hela kön och vände där inne. Vi var väldigt förvånade för att det var överfullt och kö på den campingen, fastän vi kom tidigt.

Vi tog sikte på nästa säkra kort, Camping Aller Leine Tal. Där har vi också varit flera gånger på grund av läget. Campingen ligger nära A7, ca 4 mil norr om Hannover, men det är tillräckligt långt bort från motorvägen för att man inte ska kunna höra den. Det finns ingen stad i närheten, bara en liten by utan någonting. Denna camping ligger också i Niedersachsen. Maten där har vi provat två gånger, och den är i det närmaste oätlig. Dessutom kan man få vänta 1,5 timme på schnitzel, pommes och ketchup. Vi hade gott om mat i bilen, så vi klarade oss bra ändå.

Paret som äger den här campingen är väldigt trevliga holländare. De pratar mycket bra engelska. Här checkar man in (med covidpass och Luca som vi hade blivit vana vid) och sedan åker man in och tar sig en ledig plats. Platserna kanske har varit numrerade, men det är de inte nu. Man får leta efter elstolpar och ställa sig där man tror att det är en plats. Vissa platser separeras från andra naturligt av träd, buskar och blommor, andra förstår man att här ska det nog få plats flera ekipage. Här finns en bra lekplats och ett fräscht servicehus.

GPS: 52.689045, 9.697285

Pris: 25 €

När vi kom fram strax efter kl 16.00 fanns det platser kvar. Vi var lite oroliga ett tag, eftersom det var så överfullt på vårt första säkra kort. Platserna med mycket skugga, som dessutom är lite längre än de andra platserna, var fulla, vi åkte runt ett par varv innan vi hittade en lagom lång plats.

Vägarna inne på campingen är trånga här och där. Vi som har lång bil får ta omtag i någon skarp sväng ibland, för att inte köra över någon buske eller elstolpe eller parkerad personbil. Det blir lite trångt ibland om någon husvagnsåkare parkerar nästan ute i vägen. Vi hittade en plats där vi hade en bit till godo på längden, och där vi hade lite svängrum utifall vi skulle få grannar.

Det finns mycket träd på den här campingen, vilket gör den ganska mysig. I övrigt finns inget speciellt, annat än att sitta och hänga vid bilen. Man kan ta en öl i restaurangen, men maten ska man undvika. De har fått två försök på sig, och ingen av matgästerna var imponerade någon gång.

Förut när vi har varit där har vi gått och tittat på floden Aller, som flyter förbi en liten bit från campingen. Den här gången utforskade vi bortre änden av campingen istället, för det har vi aldrig gjort. Det finns ett par gator med bara säsongare, och vi brukar vända där, men nu fortsatte vi. Bortanför dem hittade vi väldigt mycket bättre platser än den vi hade valt. Det ska vi komma ihåg till nästa gång.

Längst bort på campingen hittade vi en skylt som visade mot en badsjö. Det visade sig att den låg på campingområdet, gömd bakom träd och höga buskar. Där fanns två väldigt stora gräsplaner. Vi tror att det är ok att campa på planen som är längst från sjön, det måste vi kolla upp nästa gång. Det fanns ett elskåp där, men det kanske bara är för tältare.

Det fanns ingen direkt strand, men sjön såg ut att vara helt ok att bada i. Den var lite stenig bara, men förutom det var det inga konstigheter.

På kvällen hade vi en liten konferens. Eftersom det var så mycket folk på campingar och ställplatser, och eftersom de röda och gula områdena på covid-kartan över Danmark växte, och de gröna områdena nu var borta helt från Danmark, bestämde vi oss för att ta oss igenom Danmark och in i Sverige. I Sverige var Stockholm rött, resten av landet var grönt. Tyskland var också grönt, förutom området runt Berlin.

Vi visste ju att vi alltid skulle bli insläppta i Sverige, oavsett läget, men vi ville inte hamna i röda områden. Vi skulle antagligen bli insläppta i Danmark utan problem, eftersom Tyskland var grönt fortfarande. Alltså blev planen för morgondagen gränshandel, beroende på hur mycket folk det var där, och därefter en natt i södra Danmark, nära Tyska gränsen (Tyskland grönt, Danmark gult i det området), och därefter streckkörning genom Danmark, över bron och in i Sverige, med ett stopp för tankning i gult område i Danmark. Och så hålla andan och stänga av bilens ventilation när vi passerade det stora röda området runt Köpenhamn.

Vi gick och la oss tidigt, dels för att det var trist att bestämma att vi skulle lämna Tyskland, dels för att vi skulle få en lång dag nästa dag. Vi var ändå glada över att det hade gått så pass bra att resa som det hade gjort, mycket tack vare covidpassen och appen Luca. Allt covidrelaterat flöt på väldigt smidigt. Nästa år hoppas vi på mindre virus och mindre översvämningar så att det går att åka i hela Tyskland, och kanske till Spanien och Portugal igen.

Jag programmerade Kate, gps:n, till gränshandel och en camping med stora ytor i Danmark. Så slutade sista kvällen i Tyskland. För den här gången alltså.