2020-07-27, dag 19. Alvaret, Långe Jan, Ställplats i Gräsgårds hamn, militärt minnesmärke.

På morgonen fortsatte vi vår färd över Ölandsbron. När vi kom över till Öland undvek vi Färjestaden. Vi körde bara rakt igenom, för det var alldeles för mycket folk för vår smak där, i alla fall under rådande läge med pandemi, virus och grejer.

Vi åkte söderut längs västkusten tills vi var nästan i höjd med mitten av Stora Alvaret, där svängde vi över till östra sidan av ön för att åka över Alvaret.

Jag har lärt mig att alvar är en typ av landskap som består av kalkstensberggrund med ett tunt lager av växtlighet. Det lämpar sig inte för åkerbruk. Ordet hade samma betydelse redan i fornsvenska, och används numera även internationellt.

Första gången jag såg det måste ha varit för över 40 år sedan, vi var ofta på Öland när jag var liten. Det är fortfarande ganska speciellt att se, även om det finns många platser som är mer imponerande.

Alvaret på södra Öland är 37 kilometer långt och 15 kilometer brett. Det går flera vägar över Alvaret, så det är lätt att se det från bilen, däremot hittade vi inte många parkeringsplatser som är stora nog för husbil. Har man husbil får man fota från bilen, helt enkelt.

Det finns inte många träd på Alvaret, men det finns många andra unika växter, bland annat orkidéer. Här finns även många olika fåglar.

Stora Alvaret är utsett till världsarv av Unesco.

Vårt nästa stopp på resan var på Ölands södra udde, där man hittar fyren Långe Jan. Här var en del av parkeringen reserverad för husbilar/husvagnar. Det fanns mycket plats på parkeringen. Det är inte långt att gå därifrån till fyren.

Här visar skyltar att övernattning inte är tillåten. Skylten är tydlig och klar, du får inte parkera här på nätterna.

Om det mot förmodan skulle vara fullt på parkeringen, finns den här vägen att vända på. Den är egentligen till för bussar, och det är parkeringsförbud, men vända borde gå bra tycker jag.

Långe Jan ligger i Ås socken. Den tändes första gången 1785. Fyren var från början ca 36 meter hög, men efter några tillbyggnader är den idag 41,6 meter. Detta gör den till Sveriges högsta fyr. Sedan 2008 är den klassad som statligt byggnadsminne.

Namnet Långe Jan kommer från ett medeltida kapell: Capella Beati Johannis eller S:t Johannes. Kapellet låg vid det gamla fiskeläget i Kyrkhamn inte långt från där fyren står idag. Under reformationen revs kapellet, och stenarna användes när man byggde fyren.

Det är väldigt vacker natur på Ölands södra udde. Här finns många fåglar av olika slag, och vid fyrplatsen finns Ottenby fågelstation. Hit kommer många fågelskådare varje år.

För att åka till och från fyren passerar man flera färister, som avgränsar de olika beteshagarna. Här finns både får och kor.

Vi tänkte att eftersom vi är på Öland, och media säger att det är turistkaos och fullt med folk överallt, så är det nog bäst att leta efter nattläger tidigt. Vi ville inte åka genom hela Öland på en gång, så vi valde en plats på sydostkusten, Gräsgårds Hamn. Vi kom fram redan före kl 11.00, och då var det bara vi där. Vi hittade inget kaos och ingen massinvasion av turister, varken på Alvaret, vid Långe Jan eller vid Gräsgårds hamn. Hittills var det bara i Färjestaden vi hade sett mycket folk.

Den lilla butiken öppnade 11.00. Vi hittade en mycket trevlig man där som höll på med förberedelser, och han sa att det bara var att åka in och ställa sig vart man ville. Man kunde betala med swish.

GPS: N 56°19’08” E 16°32’02”

Pris: 80 kr utan el, 110 med el

Faciliteter: soptunna, utedass

Bakom den lilla butiken fanns en stor gräsmatta med några eluttag. Man är många som samsas om samma elcentral, så lång kabel kan vara bra, beroende på vart man hamnar. Vi ställde upp oss, tittade oss omkring, och tänkte att precis vid vattnet skulle det ju vara fint att stå. Jag gick och frågade om det var ok att stå där också, och det var det, men där var det långt till el.

Eftersom vi inte behöver el flyttade vi så att vi fick bilen precis mot vattnet. Utsikt över vatten är ju alltid ett extra plus.

Den stora gräsplanen där vi först ställde oss rymmer många ekipage. Den här platsen var tydligen inte så överbefolkad, vi blev totalt 5 husbilar på hela dygnet tror jag.

Vi stod väldigt fint med utsikt över både vatten, den lilla hamnen och sjöbodarna.

Själva ställplatsen ligger precis bakom den lilla fiskbutiken. Butiken syns till höger i bild. Alla hus utom dassen är privata.

När vi först körde ner till hamnen trodde vi att det var här man skulle stå. På parkeringen finns en skylt där det står ”nattparkering”. Ställplatsen är öppen året runt, så det kan vara bättre att stå på asfalt på vintern kanske. Det var mycket liv och rörelse här, många kom för att handla i fiskbutiken och för att gå runt bland sjöbodarna.

På ställplatsen finns utedass och soptunnor. Man kan inte tömma husbilens toa här.

I den lilla fiskbutiken såldes både färsk och rökt fisk av olika slag. Det kom väldigt mycket folk dit och handlade. Butiken var populär, och vi förstod varför när vi hade provat lite av deras sortiment. Det var fräscht och gott.

Vi köpte varsin fish ‘n chips till lunch, och det var vällagat och gott, och alldeles lagom mycket mat för en lunch. Dessutom var det ok att ta med sig brickan och allt och sätta sig vid bilen och äta, om man inte ville ha för mycket folk omkring sig. Det var inte långt att gå tillbaka med brickan sedan heller. Perfekt.

Vi köpte en rökt makrillfilé och rökta räkor att ha som kvällsgodis. Makrillen var underbart god, och Lelle sa att räkorna var perfekta. Jag äter inte räkor så jag vet inte om de var bra eller inte, jag får lita på Lelle.

Hamnen är inte så stor, den är liten och mysig. Det fanns inga öppna sjöbodar, men det gick bra att promenera runt omkring dem.

Vi pratade med ett par som hade sommarstuga i närheten, och de sa att det gick bra att bada om man gick längst ut på den här bryggan och ut på en stenpir. Det var ganska sent på kvällen, och det blåste kallt från havet, så jag provade inte.

Det låg några fina fiskebåtar i hamnen. Det luktade hamn och fisk när man gick omkring.

Här fanns även lite militärhistoria, som jag var tvungen att googla på. Är man nyfiken så är man, och det är alltid kul att lära sig nya saker.

Enligt SvMM, Svenska Militära Minnesmärken, låg den svenska minröjningsstyrkan utanför Gräsgård i slutet av november 1941. De arbetade med att flytta minor för att tyskarna skulle kunna bärga tre fartyg som hade sprängts utanför Össby. Minorna skulle tas upp för att inte driva iväg med isen.

Trålaren Libanon draggade med en vajer i vattnet, och snärjde och oskadliggjorde minor, en i taget. Med hjälp av en lyftkran lyftes sedan minorna upp på Libanon. Arbetet var väldigt riskfyllt. Något gick fel, och de fick med sig en mina som inte var desarmerad, och som satt ihop med en annan mina. Samtidigt som den desarmerade minan lyftes ombord slog den odesarmerade minan in i aktern på båten, och båten exploderade. Av Libanon blev det bara träsplitter, klädtrasor och annan bråte kvar. 10 personer omkom.

Ägare av minnesmärket är marinbasen i Karlskrona. Stenen restes 2011, 70 år efter händelsen.

Runt ställplatsen finns många åkrar och ängar. Här finns lantbruk, kor och fåglar. Det finns inte mycket annat att göra än att titta på hamnen, köpa fisk i fiskbutiken och titta på naturen. Det är långt till närmsta större by.

Vid Gräsgårds hamn fanns massor av svanar. Vi spenderade kvällen med att titta på dem när de simmade fram och tillbaka.

På den här sidan av ön ser man inga spektakulära solnedgångar, men Östersjön är vacker att se på ändå.

Det fanns tydligen gott om mat åt svanar i hamnen, för många simmade så här.

Jag tränade på att ta svartvita foton i brist på annan sysselsättning. Här fick jag till en hyfsad bild, tycker jag själv i alla fall.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till 2020-07-27, dag 19. Alvaret, Långe Jan, Ställplats i Gräsgårds hamn, militärt minnesmärke.

  1. Ping: Semester 2020 | Helens resor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s