Det finns flera vattenfall och forsar längs vildmarksvägen. Idag skulle vi se några av dem, hade vi tänkt. Det första fallet längs vägen var Gaustafallet, så vi siktade på det. När vi kom fram var det fullt på parkeringen, fastän det var tidigt på morgonen. Det var bara att åka vidare och spara Gaustafallet till nästa gång. Parkeringen där var väldigt liten.

Nästa stopp längs vägen var Ankarede, en samisk kyrkby. Ankarede är en traditionell samisk samlingsplats.

GPS: 64.818298, 14.237747

Vid Ankarede finns en väldigt stor parkering. Där finns även en ställplats som såg helt ok ut för en natt.

Ankarede kapell ligger i Strömsunds kommun, vid Ankarälvens och Leiarälvens utlopp i Stora Blåsjön. En begravningsplats i Ankarede invigdes 1802, och det fanns även ett bönehus, dit en präst kom från Gäddede en gång om året. Hur länge Ankarede har använts som samisk samlingsplats är inte känt.

Den nuvarande kyrkan byggdes 1895-1896. Predikstolen pryds av Frostvikens sameförenings emblem. En omfattande renovering genomfördes 1953-1954.

Ankarede kyrkstad är den enda kyrkstaden i Jämtland som fortfarande är i bruk. Den är klassad som riksintresse för kulturmiljö. Det finns 20-30 träkåtor, några kyrkstugor och några bodar av olika slag.

Landsvägen till Ankarede byggdes på 1920-talet. Innan vägen byggdes var enda sättet att ta sig dit på att gå eller åka båt. Eftersom gudstjänstfirandet kunde pågå i flera dagar, var man tvungen att ha övernattningsmöjligheter. Samerna byggde kåtor och nybyggarna byggde stugor. Kyrkstaden användes framför allt kring midsommar, då man firade i tre dagar. Det var en riktig festhelg med lekar och andra aktiviteter.

Ankarede är en mindre kyrkstad än Fatmomakke, som ligger på andra sidan av Stekenjokkplatån.

När vi hade sett färdigt på Ankarede, åkte vi mot nästa vattenfall längs vägen: Brakkåfallet. Det får vi också spara till en annan gång. Precis som vid Gaustafallet var den lilla parkeringen full.

Sedan åkte vi mot Gäddede. I Gäddede finns tankningsmöjligheter, mataffär och några andra affärer. Vi behövde inget så vi for bara igenom.

Om man vill se Hällingsåfallet, viker man av från väg 342 i Gäddede. Då har man 24 kilometer grusväg att se fram emot. När man har sett fallet, har man två alternativ. Antingen åker man tillbaka till Gäddede, eller så fortsätter man 28 kilometer till Bågede, närmare Strömsund. Där kommer man ut på väg 342 igen.

Grusvägen var som grusvägar brukar vara. Bra på vissa platser, och sämre på andra. På det stora hela var det normal grusvägskörning. Den är tillräckligt bred för att man ska kunna möta andra husbilar och husvagnar, och det finns många mötesplatser.

Uppe vid vattenfallet finns en ganska stor parkering, men den är ändå lite trång. Platsen är välbesökt. Det fanns en vändplan en bit längre in, där det är P-förbud, så vi vände där och lyckades få plats längs vägen på parkeringen. Där var det egentligen bussparkering, men det var vårt enda alternativ.

Direkt när man kliver ur bilen på parkeringen hör man vattenfallet. Det är inte alls långt att gå, och stigen dit är bred och bra. Det finns även spångar och broar.

Vid Hällingsåfallet finns en av Sveriges största ”levande” kanjoner. Lilla Hällingsån kastar sig 43 meter nedför bergväggen och bildar Hällingsåfallet.

Man tror att kanjonen från början var en spricka i berget. Sprickan utvidgades när senaste inlandsisen smälte och förde med sig stenblock. På grund av sol- och frostsprängning som fortfarande pågår blir kanjonen både bredare och längre med tiden.

Om man har tur och har vädret på sin sida, kan man se vackra regnbågar som bildas i de vattendroppar från fallet som hänger i luften. Om det är mulet, som det var när vi kom fram, ser man bara vattenångan.

Vattenfallet är väldigt mäktigt. När man står på bron och tittar på vattnet, känns det nästan som att man ska sugas ner i det.

Här nedanför kan du se två korta videos från fallet. Det var lite synd att vi inte fick se regnbågarna, men fallet är mäktigt att se ändå, oavsett väder.

När vi hade sett Hällingsåfallet åkte vi vidare på grusvägen mot Bågede, där det går en bro över ån så man kommer tillbaka upp på väg 342. Det är ca 28 kilometer på grusväg. Vi bestämde oss för att vi var färdiga med Vildmarksvägen för den här gången, och tog in på campingen i Strömsund. Ställplatsen stod vi på när vi åkte norrut, och den var ok, men saknade möjlighet att tömma och fylla diverse tankar. Vi var i behov av att tömma gråvatten och toakasetter, och att fylla färskvatten och duscha, så det fick bli camping.

På Strömsunds camping finns det gratis bad.

GPS: N 63°50’47.01” E 15°32’1.24”

Pris utan el: 240 kr. Gratis dusch.

Bemötandet i receptionen var helt ok. Varken väldigt trevligt eller otrevligt, utan ok.

Strömsunds camping har tre olika sektioner. Campingen ligger på båda sidor om E45. Hur mycket man hör vägen beror på vart man står. På den sidan om vägen som receptionen ligger på, finns badet. Här finns också vattenpåfyllning, gråvattentömning och toatömning. Toatömning finns på andra sidan E45 också. Det går att ta vatten på andra sidan också, om man vill gå med kannor. På den här delen av campingen står man uppställd i små rondeller med gräs i mitten.

På andra sidan E45 hittar man en stor asfaltparkering, en gräsplan och några platser på en höjd. Vi har stått på höjden förut, med utsikt över E45.

På andra sidan om E45 finns även den här gräsplanen, precis vid sjön. Eftersom vi inte skulle ha el, fick vi ställa oss vart vi ville på höger sida om den lilla vägen. Till vänster är det markerade elplatser, till höger finns inga markeringar och ingen el.

Gräsplanerna är ganska stora, både den med el och den utan el.

Här finns en liten brygga och ett båthus. Jag tror att man kunde hyra båtarna, men jag är inte säker.

Vi fick en väldigt bra plats precis vid vattnet. Vi var väldigt få på våran gräsplan, de flesta verkade vilja ha el.

Precis bredvid oss fanns en liten eldkoja. Ved får man fixa själv. Den här sidan av campingen är väldigt fin och mysig.

På andra sidan, där vi stod, finns ett servicehus med dusch, disk och toatöm. Det här servicehuset vinner pris som årets sämsta dusch. Det finns en ingång till dusch och toalett (eller två, en för herrar och en för damer). Det finns pyttesmå duschbås, man slår i armbågarna i väggen när man rör sig. Det finns ingen möjlighet att stänga in sig och byta om, och det är nog det värsta. I rummet är det både duschar och toaletter, och en dörr som öppnas ut mot campingen. Där får man stå och visa upp sig när man klär av och på sig. Man kan ju klä av sig i båset om man vill, men där finns ingen möjlighet att förvara kläderna, så man måste ändå gå ut med dem. Kläder, glasögon och nycklar lägger man på en bänk med hängare längs väggen i det gemensamma utrymmet. Jag gillar inte att byta om offentligt, och jag gillar inte att alla som går och kommer har tillgång till mina glasögon och nycklar, så det här var ingen dusch för mig.

På kvällen gick vi den dryga kilometern över Ströms Vattudal och beställde mat på Frasses. Kebabtallrik med pommes utan grönsaker åt mig, och Vulkanpizza åt Lelle.

Bra mat, som kom snabbt, och bra service från trevlig personal. De hade fixat markeringar i golvet och det var mellanrum mellan borden, så det var riktigt bra ur Coronasynpunkt. Det var mycket mat, så det var lättare att gå dit än att gå tillbaka.