Vi vaknade ganska tidigt, och gav oss iväg på etapp två på vår resa längs Vildmarksvägen. Dagens mål var Stekenjokk. Vi hade funderingar på att övernatta uppe på platån.

En intressant sak längs vägen är att de flesta skyltar har text både på svenska och samiska. Jag tycker att det är kul att försöka uttala de samiska namnen.

När man åker Vildmarksvägen från Vilhelmina, ser man de här vyerna från bilen. Åker man från Strömsund får man vyerna i ryggen. Många, däribland jag, föredrar att åka från Vilhelmina. Man vill ju inte missa de här vackra vyerna. Andra tycker inte att det spelar någon roll från vilket håll man åker. Det är en smaksak, helt enkelt.

Som ni ser på bilden var vägen förhållandevis bra i år. Det fanns några korta sträckor där den var lite sämre, men på det stora hela var den i bra norrlandsskick utan konstigheter.

Uppe på platån vid Stekenjokk har denna skylt kommit upp. Det har varit många skriverier i media om att turister stör renarnas vandring upp mot kalfjället i år. Jag tror att de flesta vill nog göra rätt, mycket av störningarna beror nog på okunskap. Om man inte bor i renbetesland är det svårt att veta exakt hur man ska bete sig. Vissa saker är självklara för den som har sunt förnuft, andra inte. Visst finns det säkert ett fåtal turister som struntar i att visa hänsyn för att få det där perfekta fotot, men det är förhoppningsvis inte så många. Det finns även sådana som tycker att om markägaren/kommunen/någon annan inte har gjort tömningsstationer för husbilstoan får de skylla sig själva så då är det ok att tömma skiten i naturen. De är förhoppningsvis inte heller så många. Jag vill gärna tro att folk vill göra rätt.

Strömsund, Gäddede och Vilhelmina har satsat hårt på att marknadsföra Vildmarksvägen. De har lyckats bra med det, och därför kommer det turister. Det är inte konstigt.

Det har funnits artiklar i media som säger att någon har fångat en renkalv för att ta en selfie ihop med kalven, och eftersom kalven kom ifrån vajan (mamman) var den tvungen att avlivas. En lös hund jagade och bet en renkalv, som också fick avlivas. Renar har blivit stressade och hoppat över broräcken och drunknat. Renar har inte kunnat gå över vägen på grund av för mycket trafik.

Mycket av det här skulle kunna undvikas med rätt information. Alla läser inte på innan de åker, och om man har läst på är det lätt att glömma bort något. Jag tror att det skulle vara bra med skyltar på strategiska platser längs vägen, inte bara på Stekenjokkplatån. Då vet folk hur man bör göra. Sätt en skylt före varje bro till exempel, som talar om att renar har företräde. Är det renar på bron, stanna bilen på behörigt avstånd och låt dem passera innan du kör ut på bron. Sätt skyltar längs vägen som uppmanar turister att hålla avstånd till renarna. Och så det självklara: håll hunden kopplad även om du litar på att den kommer vid inkallning. Låt inte dina barn gå fram till renarna. De är inga tamdjur.

På informationssidan wildernessroad.eu finns följande att läsa:

• Undvik fjällen under kalvningstiden i maj
• Har du hund – håll den kopplad. Renarna tror att hundarna är rovdjur, och ser sin största rädsla – vargen.
• Gå aldrig rakt emot betande renar, om de står i din tänkta vandringsväg – gå runt dem eller sätt dig ner och betrakta.
• Kan du se en ren i ögonen är du för nära.
• Om du råkar hamna mitt i en rendrivning, stanna där du är och sätt dig ner.
• Du kan alltid fråga någon ur samebyn om aktuella förhållandena.

Uppe på själva Stekenjokkplatån finns en mycket stor parkering. Här kan du övernatta gratis.

GPS: 65.089843, 14.459273

Vi kom dit ca kl 11.00, och då var det redan många ekipage där. Jag tror att vi tog den sista platsen i främre raden, den med bäst utsikt från bilen. Det får plats väldigt många ekipage på parkeringen.

Här finns inga faciliteter. Det skulle behövas soptunnor eller en container, eftersom man har marknadsfört den här platsen som övernattnings- och utsiktsplats. Visst kan man ta med sig sina sopor och kasta någon annan stans, men det finns väldigt få rastplatser längs vägen, så det skulle vara bra om möjligheten fanns just här, där många samlas. Några andra faciliteter behövs inte, det är ju trots allt en vildmarksväg.

Så här såg det ut när vi åkte Vildmarksvägen 2008. Då kunde man stå på flera platser längs vägen. Nu är det den stora grusparkeringen som gäller, och det är nog bra. Det här kortet är taget uppe på platån, i närheten av den stora grusparkeringen. Då var vi helt ensamma där uppe, utan täckning på telefonerna. Bilen ville inte starta, och vi kunde inte ringa efter hjälp. Det löste sig tack vare några samer som var uppe på fjället och fraktade stängsel. Någon hade en komradio och kände någon som kände någon som var bra på att fixa bilar. Han kom på fyrhjuling över fjällen och fixade bilen åt oss. Som tack för hjälpen ville han att vi skulle hjälpa någon annan som var i nöd.

När vi körde i år hade vi 4G-täckning nästan hela tiden. Utvecklingen har gått framåt.

Utsikten uppe på Stekenjokkplatån är helt otroligt vacker. Från parkeringen ser du de snöklädda fjällen. Förr i tiden gick det att fiska i sjöarna, jag vet inte hur det är nu. Då kunde man köpa fiskekort på macken i Klimpfjäll. Det kan förresten vara bra att veta: det finns diesel och bensin i Klimpfäll och i Gäddede längs vägen.

Den här utsikten kan man njuta av hur länge som helst. Vi stod utanför bilen och sög i oss så mycket vi kunde.

När vi hade njutit ett tag kände vi att den vildmarkskänsla som vi kom ihåg från förr inte riktigt fanns där längre. Det var för många andra bilar där, och vi stod tätt inpå varandra. Jag är ok med att stå så i stan, men det kändes inte riktigt rätt här uppe på fjället. Alltså packade vi in det som vi hade hunnit plocka fram, och åkte vidare utan att övernatta på platån.

Om man åker för första gången är det en härlig känsla att övernatta där uppe, men för oss kändes det inte så viktigt. Har man inte gjort det innan, så rekommenderar jag att man övernattar där, bara för att få uppleva platån länge.

Precis nedanför platån finns denna plats, som vi också har varit på innan. Vi åkte dit, det är bara några kilometer åt Strömsundshållet, och där fann vi lugnet som vi sökte.

Här finns ett litet hus med toaletter. Där finns även lite information. Det kostar 50 kr/natt att övernatta här. Man betalar kontant i en låda eller med swish.

GPS: 64.977647, 14.213321

Uppe vid det lilla huset finns mycket plats. Om man följer den lilla vägen hittar man ännu fler platser precis vid forsen. Det finns en vändplan längst in.

Underlaget är hårt. Det finns gott om utrymme. När vi kom fanns det bara en annan bil där. Senare på kvällen kom några till, men vi blev inte många. Max 10 ekipage gissar jag på, utspridda över hela området.

Den bilen som var där när vi kom åkte, så vi flyttade till den platsen istället. Nu hade vi forsen precis utanför dörren, och vi hade dessutom bra utsikt över de snötäckta fjällen.

Man står precis bredvid stora vägen, men man störs inte av någon trafik. Även på platån går vägen precis bredvid, så valet av plats i förhållande till närhet till väg spelar inte så stor roll. På dagarna åker många förbi, men på kvällen och natten blir det väldigt lugnt.

Fjällbjörkar, hård mark, sten till eldstäder. Här finns väldigt bra platser att övernatta på.

Toaletterna är bara till för campinggäster. Man får inte tömma sin husbilstoa i dem, men det var några som stannade till och gjorde det i alla fall innan de åkte vidare.

Soptunnorna är också bara till för campingens övernattande gäster, det är det man betalar för när man står där, och campingen i sin tur betalar för sophämtning. Eftersom det var ont om soptunnor längs vägen, och inte fanns några alls uppe på Stekenjokkplatån, var det många andra som kastade sopor här också, till fåglarnas stora glädje. De var där och åt matrester och annat.

Jag tänker att nu när kommunerna har lyckats marknadsföra vägen som turistväg, så kanske de skulle se till att det finns möjlighet att göra sig av med avfall, åtminstone uppe på platån, där många stannar.

Vi hade tur, sopbilen kom och tömde när vi var där, så vi kunde kasta sopor i tomma tunnor.

Någonstans där uppe, ovanför trädgränsen, finns Stekenjokkplatån.

På andra sidan stora vägen finns en sjö som vi har gått runt och fiskat i förr. Då köpte vi fiskekort i Klimpfjäll.

Vattnet i forsen är alldeles klart. Det är kallt och väldigt gott att dricka. Man får vara försiktig när man går ner till vattnet, för här vill man inte ramla i.

Titta, lyssna och njut. Tänk att somna till forsens vilda brus. Och, som jag skrev tidigare, man vill inte ramla i.

Det fanns en eldstad precis där vi stod. Vi hade ingen ved med oss, och det var ett misstag. Vi kom ganska tidigt på dagen, så vi hade gott om tid på oss att att leta efter torra pinnar på marken. Det fanns inte många pinnar, men vi fick ihop så att det räckte till en dryg timmas brasa. Nästa gång ska vi ha med oss åtminstone en säck ved i bilen, utifall man får möjlighet att elda.

Det gröna som syns precis bakom eldstaden är inte något som vi har plockat, det är ett litet träd som växte bakom eldstaden, och det levde fortfarande när vi åkte.

På kvällen kom det lite duggregn och det blev ganska kallt. Elden hade brunnit ut, så jag hämtade min poncho av alpackaull från Ecuador. Den håller man sig varm i.

Jag hittade några fina blommor när vi promenerade omkring. Jag har ingen aning om vad det är, men de var söta.