Äntligen kom vi iväg med husbilen. Vi har inte kunnat åka någonting i höst, eftersom Lelle har varit svårt sjuk. i år är första gången vi har haft bilen avställd en period, det har aldrig hänt förut.

Först sprack Lelles tarm, vilket ledde till att han fick tarmbakterier i blodomloppet och fick svår sepsis, blodförgiftning, och hamnade på intensiven ett tag. När han hade varit hemma i en vecka fick han en TIA, en blodpropp. Att åka husbil har inte varit att tänka på under hösten. Nu är allt under kontroll igen, och vi kunde komma iväg för att fira jul i husbilen. Onsdagen före jul for vi iväg.

Vi brukar fira jul med min lillasyster, hennes svärföräldrar och deras släkt, men det blev inget av med det i år. Vi var lite tveksamma om vart vi skulle åka. Skogen eller en ställplats? En ställplats har ju fördelen att man lätt kan bli hittad om något händer. Efter mycket funderande fram och tillbaka föll valet på skogen. Man kan ju inte vara rädd för att något ska hända hela tiden, tänker jag. Man måste ju leva också. Dessutom är det lite tomt i kassan efter Lelles långa sjukskrivning, och permitteringar på båda våra jobb före det. Fricamping fick det bli.

Vi hamnade i Krampen, ca fyra mil hemifrån. Vägarna brukar vara plogade på vintern, men inte parkeringsplatserna, så vi passade på nu när det inte fanns snö. I Krampen brukar det vara mycket folk på sommar, vår och höst, men nu var vi helt ensamma. Vi såg en husbil åka förbi på hela tiden vi var där, och ett par personbilar. Vi såg också baken på ett rådjur, och ett gäng fåglar.

När vi kom fram på onsdagskvällen var det mörkt. Backkameran har slutat fungera, men det blev bra ändå. Vi missade alla träd och fick en bra plats för bilen. Det är första gången vi är ute med den här bilen när det är minusgrader, men allt funkade bra och vi fick snabbt upp värmen. Däremot behöver vi ett par nya batterier, för de som sitter i laddade ur på en gång. Tur att vi fick efoyen som följde med bilen att funka.

Julgranen som vi hade tagit med oss passade perfekt i framrutan. Vi har inget vintertäcke till den här bilen ännu, så det blev en hel del kondens på fönstren. Vi torkade lite då och då för att kunna se utsikten över sjön. När mörkret la sig på kvällarna drog vi för gardinerna, men vi ville få in dagsljus på dagen.

Trots att vi stod precis bredvid en vägkorsning hade vi det lugnt och skönt. Det var inte många som var ute och åkte på julafton.

På självaste julafton gjorde vi upp en stor eld. Det har ju varit väldigt mycket regn väldigt länge, så det var inte torrt i markerna nu. Då törs man elda ordentligt.

Vi hade med oss en himla massa ved, så vi behövde inte frysa, fastän vi satt ute nästan hela dagen.

Lelle gick på jakt efter jultomten, och hittade honom bakom en tall. Det var den enda tomten vi såg i skogen.

Vi hann med en kort promenad genom det frostiga landskapet. Det var härligt att se solen igen, och det var härligt att vara ute i skogen med husbilen igen.

Det låg en tunn is över hela stora Krampensjön. Det var ingen is att gå på, så man fick beundra den från land.

Jag lekte med min nya kamera, och lyckades fånga de fina mönster som isen hade gjort.

Det blev några kort på frusna blad, granar och annat smått och gott. Några närbilder på elden fick jag också till.

Vi har inte hunnit montera bort vår tv ännu. Det brukar vi göra när vi byter bil, eftersom vi inte vill bli frestade att se på tv istället för att bara vara och umgås. Nu var tv:n med, så vi gick in och såg på Kalle Anka.

Julgodis hade vi självklart med oss, två sorters knäck och något annat som vi fick av min syster när vi var där före jul och lämnade julklappar till barnen. Det brukar vara Lelle som fixar mat, men den här gången blev det jag som hamnade i köket. Det blev ett riktigt julbord, som innehöll det mesta som hör till.

Dagen efter julafton flyttade vi oss till Lilla Djurlången, ett par mil från Ludvika. Egentligen måste man betala fiskekort för att få stå där, men vi tänkte att eftersom det inte går att fiska just nu, är det säkert inte så noga med det. isen la sig på hela sjön på natten, men den var för tunn att gå på, så det gick inte att fiska varken från land eller från isen.

När det är fiskesäsong brukar det vara mycket folk där. Det är himla fint att stå där, och därför vill väl Sveaskog att de som har fiskekort ska ha första tjing på platserna kan jag tro. Det finns dass, och på sommaren finns det soptunnor. På vintern får man ta med sig soporna hem.

Julgranen och husbilshäxan fick samsas med varandra. Husbilshäxan blev inköpt någon påsk för länge sedan, och har inte blivit nedplockad. Hon har lite koll på bilen liksom.

Vi fick för oss att vi skulle hissa ner sängen fram, och det var bra att vi gjorde det. Där uppe var det alldeles dyngsurt av kondens. Vi hängde ut sängkläderna på tork, och Lelle kröp runt och torkade med en trasa. Katten Olivia hittade ett nytt ställe i bilen som hon var tvungen att utforska.

Dagens middag bestod av rester från julmaten. Det skulle ha blivit pyttipanna med stekt ägg på sidan om, men äggen hamnade i själva pytten istället. Snabb och enkel husbilsmat.

På kvällen hade vi glöggprovning. Ingen av de här två var särskilt bra, tyckte vi. Vi drack ur dem i alla fall.

Resten av kvällen ägnade vi åt att bara vara tomtar, och åt att fota solnedgången över sjön. Det blev en bra, men annorlunda jul. Vi upptäckte också hur länge toapytsen räcker nu, när Lelle har sin stomipåse. Det var himla praktiskt på det viset.

Nu längtar vi redan till nästa resa, som vi tror blir på nyårsafton. Då kan det hända att vi hamnar på en ställplats någonstans i närheten, så att vi åtminstone får se folk genom fönstret.