Nu börjar det suga ordentligt i kroppen. Jag vill ut och åka med husbilen, vart som helst egentligen, bara vi kommer ut.

Vi brukar åka hela året, oavsett väderlek, men nu har vi varit hemma hela hösten. Tid har vi haft, eftersom jag fortfarande är permitterad. Jag har jobbat först 60% och sedan 80% hela hösten. Vi bytte bil före semestern, så vi ville gärna åka ut och testa hur en Rapido klarar av minusgrader, men så blev det inte på grund av sjukdom.

För att göra en lång historia kort: Lelles tarm brast, han fick avföring i buken, som ledde till att han fick tarmbakterier i blodomloppet, som i sin tur ledde till sepsis, det som förr hette blodförgiftning. Hjärta, lungor, lever och njurar slutade fungera, det blev en stor akut operation, och de startade om honom två gånger. Han låg på intensiven med konstant övervakning ett tag, sedan på vanlig avdelning. Allt gick bra till slut, han fick komma hem och allt var frid och fröjd i en vecka. Då fick han en TIA, en propp i huvudet. In på lasarettet igen. Så har vi hållit på sedan början av oktober. Han har åtminstone inte covid, det har de testat flera gånger. Han får inte bli smittad av covid heller, eftersom kroppen har varit för svag för att hantera det, så vi har varit i stort sett helt isolerade sedan början av oktober. Jag har ju varit tvungen att jobba, men jag har hållit mig i en liten byggnad på fabriken, där vi bara har varit fem personer. Jättetråkigt.

Jag har lärt mig en himla massa saker, både om husbilen och hemma. Lelle har alltid skött vatten och sådana saker, helt enkelt för att jag har tyckt att det är tråkigt. Nu har jag lärt mig hur man tömmer vattensystemet i husbilen inför vintern, och det är ju himla bra att kunna. Jag fick ta lite (eller mycket) hjälp av min far för att lära mig det.

Eftersom Lelle inte har kunnat och fått köra bil på ett tag, så har vi konstaterat att det är dags för mig att ta ett C1-kort. Det kommer jag att börja med när covid har lugnat ner sig lite. Lelle hade tur, han fick ett muntligt körförbud. Om hans körkort hade återkallats, även om det hade varit för en kort period på grund av sjukdom, så hade han fått lov att ta C1 också. 

En annan sak som jag måste lära mig är att tömma toan i husbilen. Jag har inte velat göra det för att det luktar illa, och det är dessutom smidigare för mig om någon annan gör det. Nu blir det bara jag som kommer att använda den, Lelle har fått stomipåse, så han tycker att toatömningen är mitt jobb framöver. Vi får väl se hur det blir med det.

Nu när han är piggare igen vill vi verkligen ut. Vi längtar ordentligt. Frågan är vart vi ska åka. För att skydda oss och andra från covid är fricamping i skogen ett bra alternativ, tänker jag. Samtidigt kan det vara bra att vara på en ställplats i närheten av folk och med bra täckning på telefonen utifall det händer något. Gärna nära vårt eget sjukhus, givetvis. Det känns lite oroligt, faktiskt, så det kanske är bäst att stanna hemma ett tag till? Samtidigt kan man ju inte gå och oroa sig för diverse sjukdomar hela tiden (nu menar jag inte covid), då kan man ju aldrig åka hemifrån. Det är inte så ofta som tarmar brister liksom, sannolikheten är väldigt liten att något sådant ska hända. Vi får väl se hur det blir.

I början av november fyllde jag 50 år, och jag fick en bättre kamera igår, som försenad födelsedagspresent. Den vill jag ut och prova i skogen, så nu blev jag ännu mer sugen att åka iväg en sväng med husbilen. Tills vidare får jag nöja mig med att fota katten och bladen i trädgården.