2012-07-30, dag 15. Värnäs Camping.

Vardagsliv i en husbil, när man är på resande fot.

Det regnade ordentligt hela kvällen och natten. Man sover himla bra när regnet faller på taket.

På morgonen när jag satt och morgonpinkade såg jag att det rann vattendroppar på insidan av toaväggen. Inte bra! Vattenläckor vill ingen husbilsägare ha. Jag blev klarvaken på en gång och ropade på Lelle som kom och tittade på väggen, medan jag fortfarande satt på toa. Vårt första projekt idag blev att försöka hitta läckan, och eventuellt kunna täta den. Efter att jag hade pinkat klart, givetvis.

Lelle är väldigt vig och smidig ibland. Med hjälp av en pall och diskbänken lyckades han få upp huvudet och överkroppen genom en av de små takluckorna. Där såg han vad vi trodde var orsaken till vår vattenläcka. Det sitter rails på taket och skruvarna hade vibrerat loss av någon anledning, precis ovanför toan. Det fanns inget vi kunde göra åt det just där och då, vi hade inget att täta med, så det var bara att hoppas på bättre väder.

Vi gjorde iordning en riktigt rejäl frukost. Stekt ägg, bacon och en ostbåge till efterrätt. Vi skulle inte åka någonstans, och vi kunde inte täta taket just då, så vi passade på att äta i lugn och ro. Vi har lärt oss genom alla år att husvagnar och husbilar jäklas ibland, och det är ingen mening att hetsa upp sig, för det brukar lösa sig till slut. Det här kändes åtminstone bättre än när kopplingen rasade på Autobahn i Tyskland för några år sedan. Jag måste erkänna att Lelle jagar upp sig betydligt mindre än vad jag gör… Han brukar vara bra på att lugna ner mig som tur är.

Medan vi väntade på bättre väder passade vi på att organisera lite. Lelles stomisaker kräver lite extra plats, så de fick dela en lucka med våra kängor. Det blev bra, för kartongerna med stomipåsar och kompresser tog väldigt stor plats inne på toa.

Lelle fiskade lite mer i älven, men utan resultat idag också.

Framåt lunch sprack molnen upp, och vi fick äntligen bättre väder. Vi lånade campingens tvättmaskin och tvättade två maskiner. 40 kr/maskin kostade det. Vi fick träffa campingens ägare Nils, som var väldigt trevlig. Han följde med från receptionen och visade hur man fick igång tvättmaskinen ordentligt. Mer om Nils och campingen kan du läsa i föregående inlägg.

Lelle köpte fiskekort till campingens sjöar. Det kostade 150 kr. Vi gick till den större av de två sjöarna. Den var liten för att vara stor.

Efter mindre än en timme hade Lelle fått de två fiskarna som man fick ta upp på ett kort. Båda vägde drygt ett kilo. De rensades och lades i frysen.

På kvällen var det underhållning på campingen. Det var två tjejer som sjöng blandad musik. Vi gick inte dit, för det var inte våran musiksmak. Det spelas väldigt sällan punk på campingar. De hade tur med vädret i alla fall, för det var blå himmel när de sjöng.

Senare på kvällen kom regnet tillbaka, så jag passade på att måla färdigt min höstfågel. Lelle letade efter teleskopstegar på nätet, eftersom vi behövde ha en sådan för att komma upp på taket och täta vattenläckan. En teleskopstege går även att fälla ihop så att den får plats i någon av luckorna på bilen, tänkte vi. Han hittade en på Jula i Sundsvall, så vi bestämde oss för att åka dit dagen därpå. Sedan hittade jag en likadan på Jula i Östersund, så då visste vi inte vart vi skulle åka. Det fanns bara en stege i lager i varje ort, så det var bara att chansa. Vi bestämde oss för att kolla lagersaldo på stegar dagen därpå, för att se om det hade ändrat sig. Jag ville helst åka väg 45, för jag gillar den. Det är en av mina favoritvägar i Sverige, ända från Karesuando till Göteborg. E45 börjar i Alta i Norge och slutar i Gela på Sicilien. Den är hela cirka 5 190 kilometer lång. Jag vill åka hela sträckan någon gång.

När vi gick och la oss var det mesta av tvätten torrt, resten fick hänga på toa, så att man hade huvudet bland lite kläder när man satt och pinkade. Det luktade gott att ha ren fuktig tvätt i ansiktet. Vi visste fortfarande inte om vi skulle åka till Sundsvall eller Östersund dagen därpå. Lelle sa att vi inte skulle åka till Kiruna i alla fall. Han tyckte fortfarande att det var för långt. Dessutom hade vi ett läckande tak som behövde lagas, och det var viktigare än att se hur Kiruna har byggts om tyckte han. Jag tänkte mer att det ena utesluter ju inte det andra.

Så ser det ofta ut när vi fattar beslut. Så ser vardagslivet ut i en husbil.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Detta inlägg publicerades i Camping och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s