2020-07-18, dag 10. Ishotellet i Jukkasjärvi, Harsprångsfallet i Porjus och Skabram Camping utanför Jokkmokk.

När vi vaknade klockan 3 på natten var bilen invaderad av myggor. Vi slog ihjäl så många vi kunde, många av dem lämnade blodiga fläckar i bilen. Efter lite detektivarbete hittade vi förhoppningsvis vart de tog sig in. Mörkläggningsgardinen för takfläkten inne på toa hade varit fördragen sedan vi hämtade bilen i maj, och när vi drog ifrån den upptäckte vi att myggnätet inte var fördraget. Vi fixade det, slog ihjäl ett gäng myggor till, och försökte sova vidare till surrandet.

På morgonen började vi resan mot Vildmarksvägen i sakta mak. Först passade vi på att besöka ishotellet när vi ändå var i närheten. Det var bara ca 8 mil att åka till Jukkasjärvi från Nikkaluokta, och det räknas väl som nära där uppe. Vi har pratat om att se ishotellet länge, och nu var det dags.

Det första vi upptäckte var att om man kommer ca 10 – 10.30 på förmiddagen, är det svårt att parkera 9 meter husbil. Vi fick inte plats på parkeringen helt enkelt, för det var redan en hel del bilar där. Där lastbilen på bilden står var det parkeringsförbud om man inte hörde till ishotellet. Vårt alternativ var bussparkeringen längs vägen, och så hoppades vi på att inte få böter. Det blev inga böter den här gången, och när vi kom ut hade fler husbilar följt vårt exempel.

Biljetter för att se insidan av hotellet köper man i receptionen. För oss två vuxna kostade det 498 kr. Vi fick låna varsin poncho att ha på oss. Innertemperaturen i ishotellet är minus 5 grader. Med anledning av Covid 19 hade de utökat antalet visningar, och släppte in färre människor på varje visning. Vi behövde bara vänta ca 15 minuter.

GPS: 67.850150, 20.597000

Det man kan se på sommaren kallas Icehotel 365. Det finns i den här byggnaden. Hotellet grundades 1989, och är skapat helt och hållet av is och snö från Torne älv. Sedan 2016 kan man övernatta i rummen med iskonst året runt. Den här sommaren har man inte kunnat övernatta mellan 14 april och 31 juli, pga Corona. Det var egentligen bra för oss, för alla rummen var öppna när vi var där. Annars får man bara titta in i obokade rum.

Icehotel 365 finns kvar året runt, med olika skulpturer i rummen. Det byggs även ett ishotell bredvid 365, där man kan övernatta mellan december och april. Det hotellet smälter ner varje vår, för att sedan byggas upp igen.

Inne i hotellet finns en korridor som leder till de olika rummen.

Det finns en bar där man kan slå sig ner och njuta av en drink ur ett glas gjort av is.

Även kristallkronorna i taket är gjorda av is.

Jag utforskar en av sittplatserna vid baren. Det var en väldigt bra poncho man fick låna. Den skulle jag ha velat behålla. Det var intressant med brandsläckaren också, det måste betyda att allt inte är snö och is.

Vi gick in i alla rum och tittade. Det var helt otroliga konstverk som fanns.

Det skulle vara häftigt att övernatta i ett sånt här rum, men jag skulle antagligen frysa ordentligt.

Ett av rummen hade ett eget bibliotek.

Nästa stopp idag blev vid Harsprångsfallet i Porjus, längs E45.

GPS: 66.877683, 19.818278

Det finns en utsiktsplats med bra parkering bredvid. För att komma till själva utsiktsplatsen följer man bara träspången. Det är inte långt att gå, men det finns en hel del trappor.

Längs gångvägen passerar man denna minnessten, rest till minne av dem som dog när dammen byggdes. Beslut om att bygga dammen togs 1918. Man började bygga samma år, men byggandet lades ner 1922 pga lågkonjunktur efter 1:a världskriget. 1945 började man bygga igen.

Längs vägen ser man flera små vattendrag som letar sig fram över stenarna.

När man närmar sig själva älvfåran och utsiktsplatsen möts man av varningsskyltar och stängsel. Det ska vara riskfritt att gå där om man håller sig till träspångarna.

Den naturliga älvfåran ska ha varit en av Sveriges mäktigaste forssträckor, kanske till och med större än Storforsen i Pite älv. Under en sträcka på 4,2 kilometer, störtade sig älven ner 75 meter.

Namnet Harsprånget (Njommelsaska på Lulesamiska) kommer från de snabba svängarna som fallet gör. Svängarna kan liknas med de svängar en hare på flykt gör.

Harsprånget är Sveriges största vattenkraftverk. Under ett normalt år står man för 1,5% av Sveriges elproduktion.

Att Harsprånget är en del av Luleälven kan vara svårt att se här. Det som är intressant att se är med vilken kraft vattnet har putsat stenarna en gång i tiden. Det skulle ha varit en väldigt maffig fors att se på om den hade funnits kvar.

Eftersom vi blev ordentligt svettiga av att gå i trapporna vid Harsprångsfallet, bestämde vi oss för att ta in på camping för att få en rejäl dusch. Valet föll på Skabram Camping & stugby utanför Jokkmokk.

GPS: N 66°36’22” E 19°45’44”

Pris utan el: 175 kr

När vi kom möttes vi av ett väldigt trevligt värdpar. Vi checkade in och mannen följde med Lelle och tittade efter plats. Han visade alternativen, och så var det bara att välja. Han ville ha oss på den delen av campingen där det var hårt underlag, på grund av regnet som hade varit, i övrigt fick vi stå vart vi ville.

Hela det här området och lite till blev våran plats. Det hade fått plats fler ekipage där, men de flesta ville nog ha nära till ström, så vi blev själva.

Campingen har två och en halv sektion, kan man säga. Det finns en grusplan, som vi fick ena änden av, och så stod de andra runt en liten rund gräsmatta.

Den andra sektionen var lite mer skogscamping med gräs och mycket träd runt. Där ville de inte ha oss just den här gången. Marken var mjuk efter allt regn så de var rädda att vi skulle köra fast.

På andra sidan stora vägen (som inte är så stor) ägde campingen plats nere vid sjön. Det är det jag menar med två och en halv sektion, för de hade plats för två ekipage där också.

Vid sjön fanns en vedeldad bastu, båtar, en liten brygga och badplats. Det var ingen jättestrand, men alldeles tillräcklig.

De hade det finaste soprummet som jag har sett på en camping någon gång: en timrad stuga med pynt på.

Det röda servicehuset i bakgrunden var väldigt fräscht och bra.

Det fanns en gemensam grillplats med partytält, bänkar och bord.

Det här är en camping helt i min smak. Den är liten, det finns en sjö, det finns träd, trevliga värdar och lugnt och skönt.

Campingägarna hade en liten minifarm precis bredvid campingen. Där fanns getter av olika slag, höns och alpackor. Vissa av djuren var lättare att ta kort på än andra.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till 2020-07-18, dag 10. Ishotellet i Jukkasjärvi, Harsprångsfallet i Porjus och Skabram Camping utanför Jokkmokk.

  1. Ping: Semester 2020 | Helens resor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s