Igår fick vi för oss att vi ville se Kebnekaise. Det har vi inte gjort tidigare. Enklaste sättet att komma nära och övernatta är att åka till Nikkaluokta Sarri fjällstation, som har en ställplats. Eftersom det är nästan 7 mil enkel resa på återvändsväg från Kiruna, och vi verkligen ville övernatta där, frångick vi våra principer om att boka plats i förväg. Lelle ringde alltså igår och bokade plats nr. 6.

Vi åkte väg 870 mot Nikkaluokta. Redan på avstånd såg vi Kebnekaise, som är Sveriges högsta berg. Det finns två huvudtoppar. Nordtoppen har berg till 2096 meter över havet. Den är kal på sommaren. Sydtoppen har berg till 2060 meter över havet, och är täckt av en ca 40 meter tjock glaciär. Glaciären har gjort sydtoppen till Sveriges högsta punkt. På grund av att glaciären har smält var sydtoppen ca 1 meter lägre än nordtoppen när man mätte 2019. I Kebnekaisemassivet finns ett 40-tal glaciärer.

Nikkaluokta ligger i Gällivare kommun, på gränsen mot Kiruna kommun. Närmaste tätort är Kiruna, 66 kilometer bort. Byn ligger vid länsväg 870:s vändpunkt, i gränslandet mellan Laevas sameby och Girjas sameby. Vägen dit byggdes i omgångar och blev klar 1972.

Vi kom fram till Nikkaluokta Sarri fjällstation tidigt på eftermiddagen. Vi hittade en himla massa parkeringsplatser, men ingen ställplats. Det fanns många skyltar mot olika saker, men ingen med någon husbil på. Vi ställde oss vid busshållplatsen, för det var där vi fick plats, och gick till receptionen och frågade, helt enkelt.

I receptionen var det en mycket trevlig tjej som visade vart vi skulle ta vägen på en karta över området. Vi blev incheckade på en gång, och om det skulle vara så att vi inte fick plats på vår bokade plats skulle vi bara höra av oss, så skulle de fixa någon annan plats.

GPS: 67.850837, 19.012959

Pris: 150 kr/dygn utan el. 200 kr/dygn med el.

Faciliteter. Soptunna. Toa, dusch och kök i fjällstationens servicehus. Färskvatten. Toatömning och spillvattentömning finns inte.

Det finns 10 platser för husbil. Alla har el, men man kan välja bort det. Det är tydliga nummer på platserna. Underlaget är hårt och plant.

Från bilen har man utsikt över bergsmassivet. Man ser verkligen hur högt och mäktigt det är. Många av bergen har mycket snö kvar. Det bästa med den här ställplatsen är alla vackra vyer. Man ser en del från bilen, och man behöver bara gå en liten bit för att se vackra vyer åt alla håll. Bemötandet i receptionen var också mycket bra.

En nackdel med ställplatsen är avsaknaden av markeringar för hur personbilar ska parkeras. Ställplatserna är i en ring runt den stora personbilsparkeringen. Det var väldigt mycket folk där, det är en långtidsparkering för dem som ska ut och vandra. Eftersom raderna av personbilar fylldes på ut mot kanterna, bortanför skylten om personbilsparkering, var det i stort sett omöjligt för oss att ta oss in på någon annan plats än just nummer 6, så vi hade tur som fick just den. Det skulle kunna gå att lösa väldigt enkelt med bättre markeringar eller någon typ av avspärrningsband där personbilsparkeringen slutade.

Om man vill vandra på Kebnekaise har man ofta Nikkaluokta Sarri fjällstation som utgångspunkt. Där finns stugor, restaurang och servicehus med dusch och toalett. Där finns även en liten butik med souvenirer, myggmedel, konserver och annat man kan behöva.

Vandringen runt Nikkaluokta är en del av Kungsleden. Från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation är det en vandring på 19 kilometer.

Förutom att vandra, kan man åka helikopter till eller från Kebnekaise. Det finns också olika turer man kan göra med båt. Vi testade inget av det. Helikoptern skulle ha blivit dyr, eftersom vi ville åka både upp och ner i så fall, istället för att vandra ena vägen. Båt kändes inte heller så lockande i blåsten och regnet som kom på eftermiddagen. Det går även att fiska i området, om man har rätt fiskekort. Jag tror att fjällstationen sålde fiskekort.

I området runt Kebnekaise har det funnits samiska bosättningar sedan flera tusen år tillbaka. Från början var de nomader. De första fast bosatta i Nikkaluokta slog sig ned där ca 1910. Nikkaluokta var en bra boplats eftersom möjligheterna till jakt och fiske var bra. Dessutom låg platsen längs flyttleden. De som bosatte sig där då var renskötande familjer ”njargajohttit ” som sökte annan försörjning, då de hade förlorat renhjordarna på grund av svåra vintrar.

Byn har idag ett 10-tal familjer. Huvudnäringen är turism, men man ägnar sig också åt renskötsel, konst, slöjd och transporter.

En av de första familjerna som slog sig ner i Nikkaluokta var Nils Olsson och Maria Sarri, som fick 14 barn. Det äldsta barnet, Enok Sarri (1909-2004), var turistguide. Han hade alltid traditionell kolt och mössa när han mötte turister. Han var SMHI:s väderobservatör i Nikkaluokta, och kombinerade det arbetet med att spå väder genom att avläsa fisk- och renmagar.

Vi såg helikoptern åka skytteltrafik upp och ner från fjället, både med människor och saker.

Det finns väldigt många fina vatten runt fjällstationen. Hela området är mycket vackert, och man kan titta på det hur länge som helst.

Utanför fjällstationen, vid en av parkeringarna, finns en byggnad som är full av olika informationstavlor om området. Det går även att fråga om saker inne i fjällstugans reception.

Hit vill jag åka igen, någon gång när det är bättre väder.