Semestern 2020 är slut. I år blev det en annorlunda resa för oss. Vi har lärt oss en hel del nya ord i år, och börjat använda några gamla ord som vi sällan använder oss av. Corona, Covid 19, hemester, svemester, social distansering och smittspridning är några av orden.

2013 nådde vi Nordkap. Efter det bestämde vi oss för att utforska Europa söderut. Sedan 2014 har vi åkt genom många länder, bland annat Tyskland, Spanien, Portugal och Italien. I år hoppades vi in i det längsta att gränserna skulle öppnas och att faran skulle vara över, men så blev det inte. När vi åkte hemifrån var vi svenskar inte välkomna någonstans.

Det blev en helsvensk semester för oss, även om vissa gränser öppnades under resans gång. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra i det här fallet, tänkte vi. Vi hann se mycket som vi har sett förut, och en hel del nya platser. Visst är det vackert i Sverige, och visst är det trevligt att resa här, men känslan av att sitta fast försvann nog aldrig helt, trots att vi flyttade i stort sett varje dag. Vi mådde bra, njöt av naturen och förundrades av omgivningarna, men frihetskänslan som man får när man kan röra sig hur som helst saknades på något vis.

I vilket fall som helst så blev det en bra resa, först norrut och sedan söderut. Österut och västerut blev det också. 28 nätter låg vi ute, på campingar, ställplatser och fricampingplatser i skogen. Bloggen kommer att uppdateras med inlägg dag för dag. Här kommer en liten försmak.

Ingen semester utan bärgningsbil, är ett uttryck som vi har börjat använda. Här står vi på E45 strax söder om Strömsund. Hjulmuttrarna hade lossnat på vänster framhjul, och vi hade ingen hylsa som passade. Även om vi hade haft det, så kändes det bättre att Assistancekåren fixade det, så himla kul är det inte att ligga ute i vägbanan och skruva när folk kör förbi i 100 km/h.

Kukkolaforsen utanför Haparanda har vi besökt flera gånger förut, och den är lika maffig varje gång. På andra sidan ligger Finland.

Ishotellet i Jukkasjärvi var en ny upplevelse för oss. Det var lite kyligt, men vilka härliga skulpturer de hade gjort.

Nikkaluokta var en ny plats för oss. Om man ska vandra på Kebnekaise är det här en bra utgångspunkt.

Stekenjokk ligger längs Vildmarksvägen. Vi har åkt där många gånger förr. Det här är en sådan plats som faktiskt var bättre förr. 2008 stod vi ensamma där, nu var det säkert över 50 ekipage. Det kändes inte direkt som vildmark längre om man jämför.

Efter en snabbvända hemma på några timmar, ville vi ha sol, och åkte till Öland.

Ställplatsen i hamnen i Bua är väldigt populär. Vi ville veta varför så vi åkte dit. Nu befann vi oss helt plötsligt på västkusten, och vi förstår inte varför just den här platsen är så populär.

Strax utanför Hjo, nära den lilla byn Gate, ligger en stor bisonfarm. Den fick också ett besök.

Resan avslutades med några dagars fiske vid Hänglandstjärn utanför Hällefors. Det regnade mycket, men det var väldigt rofyllt.