2021-07-28, dag 13. Sjötorp.

Igår kväll funderade vi på vad vi skulle göra i Sverige. Det var ju mycket semester kvar. Mitt förslag var att åka och se om Kiruna fanns kvar, och i så fall hur det ser ut där, men Lelle tyckte att det var lite för långt att åka dit från Landskrona. Det blev en kompromiss, så vi åkte till Göta Kanal. Vi har inte sett så mycket av den nämligen.

Vi siktade på en ställplats i Sjötorp, som finns i katalogen över campingar som är fristående från SCR (branschorganisation för Sveriges camping- och stugföretagare) och ställplatser. När vi kom fram hittade vi en liten, men informativ skylt. Perfekt.

Det var en mycket bra och stor gräsplan att stå på. Här fanns ingen service över huvud taget, men det fanns planer på att fixa några elstolpar. Vi behöver oftast inte el, men det blir säkert bra, bara man får välja om man vill ha det eller inte.

GPS: 58.831474, 13.983324

Pris: 60 kr. Betalas med swish eller kontant.

När vi kom fanns det bara en annan husbil där, och ett tält. Senare på kvällen kom det några flera, men det fanns väldigt många platser kvar. Jag fick hjälpa några tyskar att betala. De kunde inte betala med swish, eftersom man måste ha en svensk bank då. De hade växlat till sig svenska pengar innan de åkte hemifrån, men det minsta de hade var 200 eller 500 kr. Ryktet spred sig att jag gärna tog emot Euro, så vi swishade åt ett par stycken i utbyte mot 6 Euro, som växlingskursen var då. Jag sa åt dem att gå och köpa en liter mjölk någonstans vid tillfälle, för att spräcka deras stora sedlar. Eller fisk i rökeriet i centrum.

Vädret var inte så lovande när vi kom fram. Det var varmt och kvavt, så vi tänkte att Göta Kanal och besöket där får nog bli en annan gång.

Sjötorp är en liten stad med ca 600 invånare (2020). Den ligger i Västergötland och hör till Mariestads kommun. Det är här Göta Kanal startar, eller slutar. Den sitter i alla fall ihop med Vänern här. Här finns sluss, båtvarv och gästhamn. Från vår plats såg vi inget av det. Vi såg bara regnvatten, inget annat vatten. Det var ungefär 500 meter för oss att gå till det lilla centrumet där allt fanns. Ingen lång sträcka alltså.

Efter någon timma hade alla mörka moln bytts ut mot grått i olika nyanser. Vi skymtade till och med lite blå himmel, så vi promenerade iväg in mot centrum.

Det första vi såg var en av slussarna. Den var svår att missa. Den ligger mitt i byn. Om man följer bilvägen kommer man rakt på slussen. I Sjötorp finns fem slussar. Den som syns på bilden ovanför heter sluss 2-3. Den har en nivåskillnad på 4,8 meter, och byggdes 1816-1817. Här finns också en slussvaktarstuga från 1906.

Vi fick inte se när någon båt passerade slussen, däremot såg vi flera båtar som låg förtöjda innanför den.

Inne i Sjötorp var det liv och rörelse, även om det inte syns på bilden ovanför. Bilden är tagen lite bakom alltihop. Det var fint att promenera mellan de gamla husen och vattnet. Det fanns flera riktigt fina båtar, både nya och äldre, och doften av tjära spreds i luften.

Det fanns flera restauranger och caféer av olika slag. På uteserveringarna var det fullt. Vi hade tänkt ta en öl vid kanalen, men det var bara att glömma. Det var alldeles för mycket folk, och vi ville inte stå och vänta för att få plats.

Vi fortsatte att titta på båtar, och hittade en av de tre ställplatserna som finns i Sjötorp. Man skymtar några husbilar bakom bryggan.

Här är en av ställplatserna. Det finns två ställplatser i centrum, en på varje sida om vägen. Den här ovanför kostade 200 kr tror jag.

På andra sidan vägen fanns denna ställplats. Jag tror att den kostade 225 kr. Båda ställplatserna i centrum var trånga, och det var mycket liv och rörelse där. Det kan vara trevligt ibland, men vi tyckte att det var skönt att stå 500 meter bort på vår gräsmatta. En fiskförsäljare som vi pratade med sa att folk hade stått i kö i över fyra timmar för att komma in på den här platsen. Helt galet när det fanns en så bra plats bara 500 meter bort. Folk vill väl vara i centrum och ha el och dusch kan jag tro.

Vi var inne i ett litet rökeri och köpte rökt fisk. Maltes fisk hette rökeriet. Kvinnan som jobbade där var väldigt trevlig. Hon rekommenderade en med senapsfrö på, men jag var lite skeptisk eftersom jag tycker att senap smakar hemskt. Det löste hon på så sätt att hon skar loss lite smakprover. Så lärde jag mig att senapsfrö inte smakar senap. Det smakar faktiskt riktigt gott på rökt fisk. Vi blev kvar i rökeriet länge, för att hon som jobbade där var så trevlig att prata med. Jag tror att det var hon som berättade att den som ägde marken där vi stod funderade på att sätta dit några elstolpar till nästa år. Kanske en soptunna också. Vi får väl se vad det blir.

Fisken som vi köpte var väldigt god.

På kvällen började det regna, och vi hade en rastlös katt i husbilen. Av någon anledning hittade Lelle en app med spel för katter, som han laddade ner. Olivia gillade särskilt ett spel, där telefonen vibrerade när hon satte tassen på en råtta som rörde sig över skärmen. Ja jösses.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Detta inlägg publicerades i Ställplatser och märktes , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s