Vägen från Flatruet till Ljungdalen var bättre än vägen från Funäsdalen och upp, som tur var. Det gick att köra lite fortare än 30 km/h. Under resans gång kom vi på att vi skulle åka och kolla läget på Vildmarksvägen. Vi har varit där många gånger förut, men det var väldigt länge sedan.

Eftersom vi behövde komma in på ett apotek, letade vi reda på ett lämpligt sådant längs vägen. Vi hittade ett i Svenstavik.

Ibland hittar man bra saker längs vägen. I Svenstavik hittade vi en kombinerad ställplats och parkering för några husbilar. Det fanns en mycket bra informationstavla, där det gick att läsa allt man behövde veta.

Platserna var väldigt väl uppmärkta, och tillräckligt stora för 9 meter husbil. Vi parkerade, och gick och handlade det vi skulle ha. Vi skulle egentligen ha behövt tömma toan, men 100 kr för att göra det tyckte vi var lite väl dyrt, så vi struntade i det. Vi har en extra kassett, så vi klarade oss ändå. Det var i alla fall väldigt bra att ha fixat iordning en sådan bra parkering, precis bredvid affärer och apotek.

Vi fortsatte norrut på E45. Ett par mil från Strömsund kände Lelle vibrationer i ratten, så vi stannade längs vägkanten och tände varningsblinkers. Lelle gick ut och tittade efter fel, och såg att hjulbultarna i vänster framhjul var på väg ut.

Vi upptäckte att den hylsa vi hade inte passade i hålen till hjulbultarna, så vi kunde inte få fast hjulet på något vis. Eftersom vi stod på en väg utan vägren, med en hastighetsbegränsning på 100 km/h (tror jag) så var det inte så lockande att ligga ute i vägen och skruva även om vi hade haft rätt verktyg.

Vi stod på en raksträcka som tur var, för vi kunde ju inte köra vidare till något P. På med gula västar och ut med varningstriangel alltså.

Lelle ringde närmaste vägassistans, som visade sig vara Assistanskåren i Strömsund 2 mil bort. Efter mindre än en timme kom bärgaren, en mycket trevlig man som plockade bort hela däcket för att kunna se om något hade blivit skadat, men allt var ok, som tur var. Det var bara att skruva fast däcket igen. Han tipsade dessutom om vart vi skulle kunna få tag på rätt verktyg, och vart i Strömsund han höll till.

När vi bytte bil i maj följde tydligen inte vägassistansförsäkringen med, så Lelle ringde och fixade det på en gång efteråt så den började gälla från dagen därpå. Nu har vi gratis assistans igen, och det är bra, för det blev lite dyrt när bärgaren kom.

Efter vårt lilla äventyr med hjulhaveriet bestämde vi oss för att övernatta i Strömsund. Där skulle vi kunna hitta rätt verktyg utifall hjulbultarna skulle lossna igen av någon anledning. Dessutom började klockan bli sen eftermiddag.

Vi har stått på campingen förut, så nu valde vi ställplatsen vid hembygdsgården. Precis där man körde in fanns denna stora informationsskylt. Det gillar jag.

GPS: N 63°50’56” E 15°33’11”

Pris: 100 kr/dygn, swish eller kontant

Service: soptunnor, toalett i hembygdsgården.

Platserna var lite lutande, men det funkade. Underlaget var hårt. Det var en lastningskaj precis bakom, där gula bilen stod, men man stördes inte av den. Det var inte så mycket verksamhet där.

Centrum ligger nära inom gångavstånd, och man har Frasses gatukök precis bredvid ställplatsen.

Personbilsparkering finns före ställplatsen, men alla bilförare är ju inte riktigt säkra på vad de kör för sorts bil. Det är synd när husbilar inte får plats på grund av det. En vaktrunda/kväll hade varit bra.

En sak som verkligen skulle behövas här, är en uppmärkning av platserna. Det finns info om att det ska vara 4 meter mellan bilarna på den här platsen, men det blir lite si och så med det. Vissa tar 6 meter för att komma ännu längre från grannen, andra mindre. När det dessutom kommer husvagnar och ställer personbilen 1 – 1,5 meter från sidan på sin husvagn blir det ännu trängre. Allt detta skulle kunna lösas enkelt och billigt med bra markeringar.

Ställplatsen ligger som sagt precis vid hembygdsgården. Hembygdsgården i Strömsund är mycket mer än en gård, det är ett helt område. Där finns lekplats, bollplan, utomhusscen och flera hus som har fraktats dit från olika platser. Husen är från olika tidpunkter och visar Ströms Vattudals historia.

När vi kom dit var allt stängt för dagen, men själva området var öppet. Det var flera barnfamiljer vid lekplatsen och motionärer på grusgångarna runt i området.

Vid hembygdsgården finns en utställning om Beppe Wolgers, som bland annat skrev Beppes godnattstund och Dunderklumpen och spelade Pippi Långstrumps pappa Efraim Långstrump. Beppe Wolgers var mycket produktiv och skrev åtta diktsamlingar, fem prosaböcker, sju barnböcker och kanske tusen sångtexter. Beppe dog 1986, endast 57 år gammal.

I parken vid hembygdsgården hittar man en staty av Jätten Jorm från filmen Dunderklumpen. Han är 6 meter hög och väger 65 ton. Statyn avtäcktes 26/9 1974, samma dag som filmen hade världspremiär i Strömsund.

Jätten Jorm är hög som ett fjäll, har granskog som hår och en stuga på näsan. Han älskar att bada!

Bredvid hembygdsgården har man Ströms Vattudal. Ströms Vattudal är en sjö i Strömsunds kommun i Jämtland och ingår i Ångermanälvens huvudavrinningsområde. Sjön är 73 meter djup och har en yta på 146 kvadratkilometer. Vattudalen sträcker sig från Kvarnbergsvattnet i norr, nära Gäddede vid norska gränsen, till Russfjärden vid Strömsund i söder där den rinner ut i Faxälven nära Ulriksfors.

På andra sidan bron ligger Strömsunds camping.

När man har haft biltrubbel och känner sig för lat för att laga mat, funkade de här faktiskt över förväntan. Enkelt och bra smak, med lite extra kryddning. Perfekt snabbmat för trötta resenärer.