Ny dag, nya äventyr. Den har dagen visste vi vart vi skulle. Det ploppade upp i huvudet igår kväll. Falu koppargruva. Där hade jag aldrig varit, fastän det bara är 15 mil dit hemifrån. Sagt och gjort, vi åkte till Falun och en ställplats vid gruvan.

GPS: 60.601640, 15.614633

Pris: 195 kr

Faciliteter: soptunnor, dusch, toalett, färskvatten. Toatömning och el finns inte. Man kan tömma toa på campingen 3 km bort, sommartid.

Antal platser: 22

När vi kom dit följde vi instruktionerna vid betalautomaten. Det skulle komma ut ett kvitto och ett kort som öppnade bommen. Dessvärre kom inget av detta. Vi provade att ringa telefonnumret som fanns, men det gick inte fram någon signal där. Som tur var fanns det en husbil till där som var på väg att åka. De hade haft samma problem dagen innan, och lyckats få fram ett annat telefonnummer som gick till campingen en bra bit bort. Dit ringde vi, och fick efter lite om och men en kod till en låda där det fanns fungerande kort. Ganska omständigt, men det kanske funkar bättre under högsäsong.

Platserna är plana och har hårt underlag.

Ställplatsen ligger precis bredvid gruvområdet, som kallas för Stora Stöten.

Från ställplatsen ser man skidstadion med hoppbackar långt bort bakom björkarna. Mellan ställplatsen och hoppbacken ligger Falun.

Här ser vi det som kallas för Stora Stöten. Omkretsen är 1,6 kilometer och djupet 95 meter. Hålet kommer från ett stort ras år 1687. Gruvarbetarna hade reagerat på att det lät underligt i berget. Ovan jord fanns två stora dagbrott vars väggar kollapsade, och raset var ett faktum. Som tur var skedde raset på midsommarafton, en av få dagar under året då gruvarbetarna var lediga. Ingen av gruvarbetarna dog, eftersom de var lediga.

Det är en upplevelse att se ut över dagbrottet. Det är så väldigt stort, men gör sig inte rättvisa på bild.

Genom arkeologiska undersökningar har man kommit fram till att gruvan började brytas redan på 800-talet. Under medeltiden bidrog gruvan till två tredjedelar av hela Europas kopparproduktion. Under 1600-talet var gruvan som störst. Tidvis bröts två tredjedelar av hela världens kopparmalm i Falun. Gruvan var då, med sina omkring 1000 arbetare, Sveriges största arbetsplats. Man räknar med att gruvan består av mer än 4000 schakt, orter och arbetsrum.

2001 blev gruvan klassad som världsarv av UNESCO.

Gruvan öppnades för allmänheten 1970. Sedan dess har nära två miljoner besökare åkt hiss 67 meter ner i gruvan.

1992 upphörde malmbrytningen i gruvan. Numera tas pigment för framställning av Falu rödfärg från gruvan.

Det går att besöka gruvan under jord. Det kommer vi att göra en annan gång, när vi inte är mitt uppe i en pandemi. Tills vidare finns mycket att se på ovan jord. Det finns flera gamla byggnader bevarade, och dagbrottet i sig är en upplevelse att se.

På gruvområdet finns ett gruvmuseum. Vi kikade in lite försiktigt och såg att ett besök där kändes covidsäkert, så vi gick in. Det var ett trevligt litet museum, som var anpassat för både vuxna och barn i olika åldrar. Det fanns mycket information om gruvan att läsa för den som ville veta mer, och olika saker att leka med för de yngre.

När man är i Falun måste man ju ta kort på den här byggnaden också. Den ligger i anslutning till gruvområdet.

På gruvområdet fanns ett café och en restaurang. Det var väldigt mycket folk där så vi höll oss borta. Vi gick till husbilen och lagade en riktig påskmiddag, i all sin enkelhet.

En av våra husbilshäxor fick vara med på bild, eftersom det var påsk. När de inte tjänstgör som påskhäxor, jobbar de med att hålla obehöriga borta från husbilen. De har gjort ett bra jobb hittills.

Eftersom vi inte visste vart vi skulle åka dagen efter, gjorde vi en liten lek. Vi ställde frågan på Facebook, och skrev upp de olika förslagen på lappar som vi skrynklade ihop. Sedan drog vi helt enkelt lott. Tomas förslag vann, fast vi hamnade någon annan stans i alla fall till slut.