Helens resor

Bua Hamn. Jag tror att många i husbilsvärlden har hört talas om den platsen. Jag har läst om att det ska vara helt otroligt underbart där, och efter ytterligare ett tips om platsen bestämde vi oss för att åka dit. Nyfikenhet, ni vet…

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Bua Hamn utan att låta som värsta gnällkärringen, för jag trivdes inte alls där. Jag kan inte sätta fingret på varför, vi har stått i massor av hamnar genom Europa, och där har jag trivts, så varför inte här? Jag vet inte. Fredag, för många högljudda onyktra svenskar, för mycket vuxendagis kanske? Jag har ingen aning.

Vi börjar från början.

När vi kom fram hittade vi det här huset precis vid infarten. Där skötte man incheckning. Man betalade med kort. Det fanns väldigt bra information om hur man gick till väga.

GPS: N 57°14’21” E 12°06’53”

Pris: 200 kr. El ingår, går ej att väljas bort.

Faciliteter: dusch, toa, tvättstuga, pentry, tömning för toa- och gråvatten, för extra kostnad.

Vi åkte in längs raderna med husbilar och konstaterade att det redan var fullt, fastän vi kom före kl 12.00. Längst in gick det att vända, så det gjorde vi. Platserna är numrerade och väl uppmärkta med rutor på asfalten. Husvagnar är tillåtna, men personbilen får parkeras en bit bort.

Längst in på platsen finns ett stort servicehus med all möjlig form av service.

När vi åkte tillbaka kom jag på att det satt en skylt om extraplatser borta vid stugan där man checkade in, men jag kom inte ihåg vad som stod på den, så vi åkte bort och kollade.

En sådan här skylt blir man glad över att se. Eftersom bilen stod i riktning mot ”bastun” så åkte vi dit.

På extraplatsen vid bastun var det ett par platser lediga närmast infarten, och vi tog den yttersta. På den platsen kunde vi backa in dessutom, utan att inkräkta på någon annans utrymme, så att vi kunde stå så att vi slapp sitta och titta på någon annans bil. Här fläktade det lite från havet, och man stod på grus istället för på asfalt, och det passar oss bättre. Det blir inte lika varmt för mig och för katten som går barfota. Även här var platserna väl uppmärkta och numrerade. Det var väldigt välordnat på det viset. Vi parkerade och gick iväg för att betala. Det funkade smidigt. En hamnvärd kom förbi med jämna mellanrum och kollade att man hade sitt kvitto i fönstret.

De flesta platserna var mer än tillräckligt långa för 9 meter bil, och man hade lite utrymme på sidorna också. Det var inget fel på ställplatsen på det viset.

Här nere vid bastun tyckte jag att man stod finare än på de ordinarie platserna. Det var lite lugnare och inte lika mycket folk. Man såg inte hamnen i och för sig, men de som hade fått plats längst in hade väldigt fin utsikt över vattnet. Jag såg också vattnet om jag ställde mig på en sten framför bilen. Det gick fina promenadvägar längs vattnet i närheten av platsen.

För att komma in till vår plats åkte man förbi en fiskindustri och någon annan byggnad.

Det här kändes mycket trevligare än de ordinarie platserna i hamnen. Ju längre in på platsen man stod, desto bättre utsikt.

När vi satt utanför vår bil hade vi bra uppsikt över fiskindustrin. De verkade jobba hårt, men vi stördes inte av något ljud därifrån.

Här ser man en liten del av hamnen och raden med husbilar innanför. Jag tror att det var för stort och för lyxigt för min smak. Här fanns allt, men det fanns samtidigt ingenting. Det fanns ingen mysfaktor som man kan hitta i en mindre hamn, och det fanns inte heller den häftiga känslan som man kan få i en skitig hamn full med stora fraktbåtar eller fiskebåtar.

Det fanns ingen mysig stadskärna att gå och titta på, och det fanns just inget att se på i hamnen heller, förutom en massa båtar och husbilar. Man kunde följa promenadvägen längs vattnet bort från ställplatsen, men det var det enda.

Vid inre delen av hamnen fanns det en hel rad med sjöbodar. Alla var stängda, jag tror att det var privatpersoner som ägde dem. Det var inte som i hamnen i Byxelkrok till exempel, där det finns öppna sjöbodar med roliga saker att titta på i.

Bakom de här sjöbodarna låg den andra reservställplatsen. Vi var där och tittade, och där stod man också på grus, fast med baksidan av bodarna som utsikt.

Vi hittade en station där man kunde byta gasoltuber på något vis, det har vi aldrig sett förut.

I hamnen fanns en liten servering, där de hade enklare mat och dryck. Vi funderade på lunch, men det var för mycket folk där och en väldig trängsel i kön och bland borden.

Vi gick runt lite i området, och såg att det fanns ett litet stånd där de sålde grönsaker på parkeringen. Det skulle även finnas en fiskaffär i närheten, så vi bestämde oss för att leta reda på den.

Fiskhuset var inte svårt att hitta. Här tog man Covid19 på allvar, och släppte bara in ett sällskap i taget genom dörren. Det var bara två par före oss i kön, så vi behövde inte vänta länge. Här köpte vi färsk fisk, både lax och kummel. Sedan gick vi förbi och köpte de grönsaker vi hittade. Planen var att göra fisksoppa. Vi fick tag på morötter och tomater, potatis hade vi sedan innan, och sedan fick Lelle experimentera fram något utifrån det.

Eftersom det fortfarande var tidigt på dagen, passade vi på att gå runt lite i hamnen. Det här är en väldigt stor hamn, så det finns många båtar att se på.

Jag tyckte bäst om fiskebåtarna. Några av dem användes som turistbåtar nu för tiden.

Mellan hamnen och ställplatsen finns en lång träbrygga. Det blev mer och mer folk på den under dagen. På kvällen hamnade det även bord och stolar där,

Vi ägnade oss åt avancerad (nåja) matlagning i husbilen. Eller Lelle gjorde det, rättare sagt. Matlagning är inte min grej.

Det blev en fisksoppa med lax, kummel, morötter, potatis, tomat, vitlök, vatten, grönsaksbuljong, salt, fiskkrydda, vitt vin och en redning på mjölk och vin. Det var vad vi hade att använda i bilen. Vi måste köpa fiskbuljong och mer grönsaker till nästa gång, och kanske lite grädde, men det blev bra ändå.

På kvällen gick vi bort till den lilla serveringen och tittade. Där var det massor av folk. Vi ställde oss i kö väldigt länge, ca 45 minuter, fastän kön före oss var kort. Bakom oss växte den. Vi köpte varsin flaska öl för 79 kr styck. 3,5 %. Det var det enda med alkohol som de hade. Övriga gäster hade med sig egen dryck. Jag ville ha en bild på mig i solen, i en hamn, med en pilsner i handen, så vi fixade det och sedan satte vi oss lite längre bort.

Vid serveringen spelade två äldre herrar musik i slow motion. Paul Anka, Cornelis Vreeswijk och Rolling Stones bland annat. När de sa att de skulle köra en rockigare låt med Rolling Stones, och spelade den i halva tempot mot vad den brukar låta på skiva, så gick vi. Någon måtta får det lov att vara, man kan inte slakta musik på det viset. Jag gillar både Cornelis och Rolling Stones, och har x antal skivor med dem, och man får inte misshandla musik så illa.

Där vi stod fanns en bastu där man kunde gå direkt ner i havet. Det var häftigt. Bastun var avstängd på grund av Corona, och det var nog lika bra, med tanke på att de som stod närmast var ett gäng väldigt onyktra människor som knappt kunde gå själva.

Nu har vi testat Bua Hamn, och intrycket var att ställplatsen är väldigt överreklamerad. Det här är inget för oss. För mycket folk, för mycket av många saker och för lite av andra saker. Jag tycker om ställplatser i hamnar, men de bästa jag har stått i ligger i Tyskland, Holland och kanske Danmark. Många svenska hamnar verkar vara väldigt iordninggjorda för turister, eller iordninggjorda på ett annat sätt än utomlands. Det är som jag skrev tidigare väldigt svårt att sätta fingret på vad jag inte gillar, men jag kommer tillbaka till att det kändes som en lekstuga för vuxna.

Platserna var bra uppmärkta och platsen var välorganiserad, men en bättre uteservering med riktig mat till vettiga priser i närheten skulle ha lyft platsen ett rejält snäpp.

När man stod bredvid bastun såg man kärnkraftverket Ringhals på andra sidan vattnet. Verket har tre reaktorer igång, Ringhals 1, 3 och 4. Ringhals 2 är under avveckling. Här produceras ungefär 1 sjättedel av den elektricitet som används i Sverige.

På kvällen gick det att ta fina bilder över solnedgången, och så övade jag lite mer på att ta svartvita bilder under dagen. Här nedanför kommer ett gäng av dem.