Efter att ha stått stilla på samma plats i två nätter var vi ordentligt resesugna igen. Vi fortsatte norrut längs E4. Fy vad jag inte tycker om de där växelvisa körfälten. Har man husbil vill så många hinna köra om innan det blir enfiligt, det är riktigt otäckt. Vi kommer fort med en tung bil, som har lång bromssträcka, och det kan gå riktigt illa när folk vill klämma sig in framför.

Dagens första stopp blev vid Frasses i Öjebyn, strax utanför Piteå. Vi stannade där av två anledningar. För det första har Frasses väldigt goda burgare (på vissa ställen har de lokala specialiteter också). För det andra har de en väldigt stor parkering i Öjebyn, den passar perfekt för resenärer.

Efter maten for vi vidare till Haparanda, där vi shoppade lite. I Haparanda funderade vi lite på vilken väg vi skulle välja, antingen in i Finland på en gång, eller fortsätta norrut i Sverige en bit till. Det blev det senare alternativet.

Vi fortsatte på väg 99, i Sverige, till Kukkolaforsen Turist och Konferens. Vi campade där förra året också, så jag ville egentligen prova något annat ställe, men eftersom både campingen och personalen var så bra sist vi var där så åkte vi dit igen. Vi blev inte besvikna den här gången heller.

Mycket trevlig personal, mycket trevlig camping, mycket bra servicehus, mycket vacker plats bredvid forsen i Torneälven.

Campingen är med i SCR, och har enligt uppgift 80 platser (inga säsonsplatser). Det kostade 270 kr/dygn med el. Man åker in och letar reda på en plats som man vill ha, sedan talar man om vilken man har valt i receptionen. Platserna är förhållandevis stora, och på gräs. Det finns ett par avdelningar att välja på, så det känns inte som att det är så mycket folk även om det är fullt.

Det finns flera stugor på campingen, både små, som de på bilden, och lite större stugor.

Platserna är bra uppmärkta, det är inga problem att hitta numret på den plats man står på. Vissa campingplatser gömmer ju sina markeringar under gräs eller buskar, men här var det tydligt och bra.

En bräda som markerade gränserna mellan olika platser. Den fungerade även som klösbräda åt katten.

Nytt för i år var den här lilla bron över diket som skiljer två av avdelningarna.

På promenad längs med forsen mot receptionen, där det även finns hotell, restaurang och en liten souvenirbutik.

Vi köpte varsin öl, och Miranda beställde en alkoholfri drink. Hon fick en förra året och kom ihåg att den var bra, så hon ville ha en i år också. Den var mycket bra, tyckte hon.

Vi köpte en rökt sik i receptionen också, men den sparade vi tills vi kom tillbaka till bilen.

I Kukkola finns det gratis bastu, både vedeldad och en med el. Vi valde givetvis att basta i den vedeldade på kvällen. Eldning sköter man själv.

Förra året testade vi att håva sik. Det hoppade vi över i år. Siken håvas upp med hjälp av en lång håv, från en sådan här brygga. Det var både kul och jobbigt. Mer om fjolårets sikhåvning finns att läsa här: Sikhåvning 2012.

En kul sak är att Kukkolaforsen Turist och Konferens hade länkat till mitt blogginlägg om sikhåvning från sin Facebook-sida. Om du har Facebook så går det att leta reda på det om du trycker HÄR.