Solen tittade fram, så det gick att se vyerna vid Ripans Camping. När vi hade sett vyerna for vi vidare, en camping kan inte bli bra bara för att den har en vy lite här och där.
Husbilscamping på Camp Ripan i Kiruna.
Vy från Ripans camping.
Man ser en del av gruvområdet från campingen.
Vi började dagen med att klara av diverse bankbesök inne i centrala Kiruna. Kiruna är sista stället att växla pengar på om man vill ha med sig kontanter till Norge. Centrum är fint, och man ser spår av gruvindustrin lite här och där.
Efter Kiruna blir E10 smalare, och man ser mer riktig fjällnatur längs vägen. Runt Torne Träsk är det mycket vackert.
När vi åkte förbi Torne Träsk var det riktigt kallt och blåsigt, men solen tittade i alla fall fram lite.
Torne Träsk i blåsväder.
Vi var och tittade på en camping vid Abisko Fjällstation, men den var förbommad och reserverad för medlemmar i Norges motsvarighet till Motormännen. Det var lite synd, för campingen var fin.
Nästa stopp var i Björkliden, där man kan åka uppför en backe till en stor parkering, där man får mycket bra utsikt över Torne Träsk och fjällen runt om. Det fanns en liten camping i Björkliden, som såg ut som en grusparkering med elstolpar. Den är säkert bra om man vill vara nära naturen, fjällvandra eller fiska.
Parkering i Björkliden.
Torne Träsk sett från Björkliden.
Torne Träsk sett från Björkliden.
Strax före Riksgränsen kom regnet. Så är det ofta när man närmar sig Norge, men eftersom vi hade bestämt oss för att visa Miranda Lofoten så var det bara att åka vidare.
Man passerar ett antal broar på vägen ut mot Lofoten. Den längsta bron, som syns här på bilden, ligger i Evenskjær.
Förra året när vi var på Lofoten, stannade vi på Kåringens Camping. Den var inte så bra, så vi åkte förbi den och började leta efter andra campingar. Jag hade för mig att det fanns massor av campingar just där, men det gör det inte. De ligger längre ut på Lofoten.
Naturen runt Evenskjær är inte lika hisnande vacker som längre ut på Lofoten, särskilt inte när det är dåligt väder.
Till slut hittade vi en rastplats längs med E10 där vi stannade för natten. Vi pratade med flera norrmän på vägen som sa att det faktiskt är lagligt att fricampa i Norge, så länge det inte finns några förbudsskyltar, och man inte står för nära någons hus. Det är ungefär samma regler som här, sa de.
Rastplatsen som vi campade på heter Hattneset, och ligger precis före en av de längre tunnlarna, Hattnestunneln, som man passerar på väg ut mot Lofoten.
Till att börja med fick vi beundra utsikten igenom fönstret, på grund av regnet.
Vi stod ganska nära tunneln och E10, men det var ändå lugnt på natten. Det passerade en tradare någon gång ibland, men annars var det tyst.
Rastplatsen var stor. Senare på kvällen var vi 8 eller 9 ekipage som campade där.
När det blev lite uppehåll såg man den gröna färgen på vattnet i fjorden ordentligt.
Lelle provade fiskelyckan, utan resultat. I Norge är det mesta fjordfisket gratis, så det var bara att passa på när han hade chansen att fiska.
Vy från Hattneset.
Vy från Hattneset.
Vy från Hattneset.
Hej Helen!
Hittade din blogg när jag sökte runt på nätet efter tips på fricamping i Lofoten.
Jag kommer göra min första husbilsresa till Lofoten och letar nu efter bra ställen att övernatta på.
Dessa fricampingar du beskriver…har dom en elstolpe?
Är det så att man enbart får stå på dessa platser i ett dygn?
Vart fyllde du på med vatten och diverse förbruknings saker i Lofoten?
Har du några smultronställen du skulle rekommendera att stanna på?
Tack för en mycket läsvärd blogg!
Tack för att du tycker att bloggen är läsvärd 🙂
Jag har inte kunnat svara tidigare, jag kom hem idag efter en månad på resande fot i Europa.
Fricampingarna har inga elstolpar eller någon annan service, men har den fördelen att de är gratis. I Norge är det tillåtet att fricampa på kommunal och statligt ägd mark, om det inte finns skyltar som säger något annat. På privat mark får man stå om man har tillstånd från markägaren. Det kan vara svårt att veta vart det är tillåtet, enklast är att parkera där det redan står någon annan.
Campingarna brukar ha bra service, både med el (ta med en lång elkabel) och vattenpåfyllning (och spillvatten- och toatömning). Priserna varierar, men räkna med minst 200 kr/natt. Vissa campingar tar bara emot kontant betalning, så ett tips är att växla lite kontanter innan du åker. Ställplatser, om man hittar någon, är lite billigare, men då är det lite si och så med servicen istället.
Vi brukar köpa mat och förbrukningsvaror i Sverige, vi fyller både kyl, frys och skafferi, för det är så himla dyrt i Norge. Där handlar vi bara mjölk och bröd och annat som inte håller så länge.
Hela Lofoten är ett smultronställe. Följer man E10 hela vägen till öns sydspets så är vägen ganska bra. Man kan också åka norrut till Andenes på Andöya, där är det lite mindre turistigt.
Pingback: Semester dag 7, Pajala och Ripans Camping, Kiruna | Helens resor
Pingback: Semester dag 7, Pajala och Ripans Camping, Kiruna | Helens Betraktelser