2017-08-04. Bilhaveri och ställplats i Rothenburg ob der Tauber.

Vilken dag!

Vi lämnade fricampingen i Kelheim och åkte vidare på Autobahn. Vi åkte västerut lite planlöst. När vi hade åkt nästan 20 mil började bilen krångla. Det gick inte att växla, om inte bilen var helt avstängd. Det är ju ganska jobbigt att behöva stänga av bilen varje gång man ska växla, och dessutom kan man ju inte starta med för hög växel, så det var drygt. Vi hade precis kommit bort från en kö på Autobahn, och hade 2:ans växel i, så vi fick köra sakta. Någon högre växel fick vi ju inte i. Vi körde alltså med 2:ans växel på Autobahn. Tur att det fanns bred vägren.

Vi insåg ju självklart att vi inte kunde fortsätta så. Jag tog fram min BordAtlas och kollade om det var långt till närmsta ställplats. En ställplats kändes bättre än att stå på Autobahn eller på något annat olämpligt ställe. Ibland har man tur. Jag såg att om man svängde vid nästa avfart, som bara var någon kilometer bort, kom man till Rothenburg ob der Tauber, en stad som vi faktiskt hade tänkt besöka i framtiden i alla fall. Stan låg inte långt från Autobahn, så det passade oss perfekt. Jag ropade åt Lelle att han skulle svänga av på en gång, vilket han ändå hade tänkt göra, och programmerade snabbt in koordinaterna till ställplatsen i GPS:n.

Vi fick stanna vid några rödljus, stänga av bilen helt, lägga i 2:an igen (det gick att starta på den växeln) men vi tog oss fram till ställplatsen efter lite trixande.

GPS: N 49°22’14.00” E 10°10’60.00”

Pris: 10 €/24 timmar. Betalning med mynt eller kort i automat.

Faciliteter: toa, toatömning, vattentömning, färskvatten (10 cent = 10 liter)

Den här ställplatsen är stor, men Rothenburg är en populär stad, så man bör komma tidigt för att vara säker på att få plats. Vi kom fram strax före lunch, och hade turen att få en liten gräsmatta utanför bilen. Det finns några få sådana platser, resten är gatsten eller asfalt.

Nu visste vi hur man skulle göra när man fick bilhaveri. Det var mindre än en vecka sedan vi hade punktering i Frankrike. Det var på måndagen, det här var på fredagen i samma vecka.

Vi gick och betalade, tog fram stolar och varsin öl, och ringde Folksam, vårt försäkringsbolag. De var väldigt trevliga och stöttande. ”Inte nu igen”, sa de. ”Ni har ju redan ett ärende här sedan i måndags”. Det första de ville veta var självklart vart vi befann oss, och om vi var i akut fara. Det var vi inte, vi mådde faktiskt ganska bra, och vi stod tryggt och säkert. Vi var ju inte på Autobahn längre. De tog våra uppgifter, och bad att få ringa upp när de hade sett över våra alternativ. Vi fick även ett direktnummer som tog oss förbi telefonköer, om vi skulle behöva akut hjälp.

Vi satt på vår lilla gräsmatta och väntade (bilden är från dagen efter). Vi öppnade varsin öl till och fortsatte att vänta.

Efter ca en timme ringde Folksam upp och rapporterade om läget. Vi hade som tur var en auktoriserad Fiat-verkstad som var specialiserad på större bilar bara några kilometer bort, i samma stad. De kunde ta in bilen direkt på måndagen. Folksam skulle ordna med en bärgare till måndag morgon. Sedan frågade de hur vi ville övernatta. Om vi ville bli bärgade till camping över helgen skulle de fixa det också. Campingen låg en bra bit från centrum, så vi tackade nej till det. Vi tyckte att vi stod bra där vi stod. Folksam tyckte också att det var bra, för det blev billigare för dem. De gick nämligen in och bekostade vårt boende tills bilen var hel igen, och ställplatsen är billigare än campingen.

Egentligen var det skönt att veta att vi inte skulle åka någonstans förrän på måndag. Det var fredag, och vi kunde dricka så mycket öl, vin, rom och whisky som vi ville, utan en tanke på morgondagen. Vi behövde inte bry oss om någonting. Folksam skötte kontakt med bärgare och verkstad, vi slappade och tog det lugnt. Perfekt arbetsfördelning.

Tvärs över gatan från ställplatsen finns stadsmuren som går runt de gamla delarna av Rothenburg ob der Tauber. Ställplatsen har ett perfekt läge för ett besök i gamla stan. Det var också anledningen till att vi inte ville bli bärgade till någon camping.

Vi insåg att vi skulle bli kvar i Rothenburg ett tag, så vi tänkte att det var lika bra att börja utforska staden ordentligt.

I gamla stan möts man av små trånga gator och gränder, och mängder av fina gamla hus.

I gamla delen av Rothenburg åker man inte gärna husbil. Det är omöjligt att passera vissa tunnlar under hus. Personbil funkar, men jag skulle inte vilja köra där.

Inne i de centrala delarna var det mycket folk. Det var liv och rörelse och gatumusikanter, men väldigt lite personbilstrafik.

Vi gick runt och beundrade alla vackra byggnader. Vi gjorde oss ingen brådska, idag gick vi mest omkring och tittade vad som fanns, och planerade vad vi skulle se på de kommande dagarna.

Det fanns väldigt många små butiker av olika slag. Många av dem sålde hantverk, leksaker eller julprydnader.

I skyltfönstret till en av leksaksaffärerna fanns väldigt mycket att titta på. Så såg det ut i nästan alla skyltfönster.

Vi hittade den lokala slaktbutiken, där vi köpte lite ölkorv att ha som snacks till kvällen.

Det fanns flera affärer som sålde prydnadssaker och ölkrus. Likadana ölkrus hittade vi på en loppis för en bråkdel av priset.

Det finns små och stora serveringar längs i stort sett alla gator och gränder, men på stora torget finns de flesta.

På stora torget hittar man även rådhuset. Om man gillar trappor kan man gå upp i tornet.

Runt torget finns många fina korsvirkeshus. Det här är ett vackert torg. Många av husen har massor av blomlådor där blommorna lyser av färg.

Det fanns inte bara utsmyckningar på husens väggar, även taken var fulla av figurer och andra saker.

Vi hittade en bra restaurang precis bredvid torget. Där fanns det väldigt trevlig personal. De kvinnliga servitriserna var klädda i traditionella dirndl-klänningar. Vi provade att ta en öl på flera serveringar, men den här kändes trevligast redan när vi satte oss, så vi bestämde oss för att äta där.

Jag såg i menyn att de hade ris. Det hade jag inte ätit sedan vi åkte hemifrån, eftersom inte Lelle äter det så gärna. Jag älskar ris, så jag beställde det utan att titta vad det var för mat till. Ris skulle jag ha, oavsett. Det blev en bra överraskning när det kom kyckling i currysås ihop med riset, det är ytterligare en av mina favoriter. Perfekt!

Lelle beställde en av sina favoriter; stekt fläsk/skinka med massor av lök. Jag äter inte lök. Till det fick han pommes.

Vi var mätta och på bra humör när vi gick tillbaka till bilen. Vi kunde inte göra så mycket åt situationen, och vi kände oss trygga med att försäkringsbolaget skulle fixa det här åt oss. Det gjorde de också, läs mer om det i följande inlägg.

På något konstigt vis kände vi oss ändå tacksamma. Ska man nu få fel på bilen, så är Rothenburg ob der Tauber en perfekt plats att få det på. Vi hade ju lika gärna kunnat hamna mitt på en åker där det inte finns något att göra, i Rothenburg skulle vi inte sitta sysslolösa. Att vi tog oss av Autobahn och ända fram till ställplatsen var också något som vi var tacksamma över. Vi ägnade resten av kvällen vid bilen där vi firade det.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s