2017-08-03. Fricamping i Kelheim, Weltenburger kloster, Donau Durchbruch och minnesmonument.

Idag gjorde vi semesterns kortaste resa. Vi åkte först till Lidl och provianterade, sedan åkte vi en liten bit till en fricampingplats precis vid Donau. Vi befann oss fortfarande i Kelheim alltså. Dagens mål var att ta båten längs Donau för att se Donau Durchbruch, och att ta en öl på klosterbryggeriet i Weltenburger kloster.

Regler för fricamping i Tyskland skiljer sig från reglerna i Sverige. Vi pratade med några tyska fricampare som förklarade vad som gäller, och de bör ju veta. I allmänhet är det förbjudet att fricampa på privat mark, om inte markägaren har lämnat tillstånd. På viss kommunal och statligt ägd mark får du fricampa ett dygn, om det inte finns förbudsskyltar. Du får stå på allmänna parkeringar, gator och vissa rastplatser, om inte förbudsskylt finns på platsen. Vid affärer och andra institutioner är det oftast inte tillåtet att övernatta på parkeringen, eftersom marken oftast inte ägs av kommun eller stat.

Vissa kommuner har totalförbud mot övernattning i bil. Det kan vara lite jobbigt att ringa turistinformationen i varenda kommun för att kolla de kommunala reglerna just där. Det enklaste är att kolla hur tyskarna själva gör. Står det ett par bilar med tyska registreringsskyltar kan du också antagligen stå där. För att vara säker kan man ju fråga dem som redan står där om de tänker övernatta eller om de bara har paus, och om det är tillåtet i så fall.

På platsen där vi står, parkerar man på gräset bredvid den kommunägda parkeringen, och det är ok på vissa platser i vissa kommuner. Det var vi och tre tyska bilar som övernattade där. När man står så bör man ta in stolar, markis och annat man har ute, både på natten och om man lämnar bilen även om det bara är för en kort stund, annars kan det ses som camping, sa en av våra tyska grannar.

Här står man fint, med Donau som rinner förbi precis framför bilen. Det kan vara mjukt i marken om det har regnat mycket, så man bör gå ut och kolla hållfastheten innan man kör.

GPS: 48.913309, 11.875042

Faciliteter: inga

Om man inte vill fricampa finns en ställplats några hundra meter bort.

Från platsen där vi ställde bilen är det ett par hundra meter att gå till båtarna som kör på Donau. En tur- och returbiljett genom Donau Durchbruch och till Weltenburger kloster kostar strax över 10 € för en vuxen. Båtresan tar 40 minuter uppströms till klostret, och 20 minuter nedströms när man åker tillbaka. Biljetter köper man där båten avgår. Det finns en gång/cykelväg längs floden om man inte vill åka båt, den är ungefär 5 kilometer tror jag.

Från båten ser man delar av det gamla Kelheim, innan man fortsätter vidare bort från staden.

Man passerar några gamla kyrkor och hus längs vägen, och flera höga klipphällar och tät skog.

Det finns gott om olika religiösa saker längs floden. Det är kors, skyddshelgon och annat lite här och där.

Här har vi skyddshelgonet St. Nepomuk, som står på en avsats i berget. Man hör en röst genom en högtalare på båten, som berättar vad man ser. På tyska, givetvis.

Området här är naturreservat. Det som är mest sevärt på själva flodresan är Donau Durchbruch. Det är en plats där floden smalnar av och svänger tvärt runt höga klippor.

När man söker efter turistbilder från Tyskland brukar en bild på klipporna och floden vid Donau Durchbruch dyka upp förr eller senare.

Precis när båten har svängt runt de höga klipporna dyker Weltenburger kloster upp. Det går att köra bil dit, men då missar man ju färden på Donau.

Weltenburger kloster är ett benediktinerkloster och sägs vara från år 617. Det ska vara det äldsta kvarvarande klostret i Bayern.

Man har bryggt öl i klostret sedan år 1050. Det är det äldsta klosterbryggeriet som finns i världen.

I klostret finns fortfarande munkar och nunnor som brygger öl. Det finns även en trädgård.

På innergården finns restaurang, ölförsäljning, souvenirbutik, ett museum och ett kapell. Inne i kapellet är det fotoförbud. Det är väldigt vackert inne i kapellet, så det är värt ett besök.

Museet har en entréavgift på 2,50 €. Det är väldigt mörkt där inne, så det är svårt att få bra foton. Här kan man se hur de bryggde öl förr i tiden.

Vi åt varsin Schweinehaxe med Knödeln. Det är bra service i restaurangen och bra mat. I alla fall köttet och såsen. Knödeln var inte riktigt min grej, jag gillade inte konsistensen på den. Det var som slemmigt potatismos ungefär. Vi drack givetvis öl från klostret till maten, och drack varsin snaps gjord på örter från klostret efter maten.

Både öl och kryddat brännvin från klostret går att köpa med sig därifrån.

Utanför klostret gick många och svalkade fötterna i Donaus grundare del. Floden är inte badvänlig här, för den strömmar väldigt mycket.

Båten går ungefär en gång varje halvtimma. Köper man en tur- och returbiljett är det bara att hoppa på en av de två båtarna som trafikerar floden när man ska tillbaka. Den enda tid man behöver passa är den sista avgångstiden, missar men den får man gå tillbaka, och det är långt.

När vi kom tillbaka från klostret hoppade vi på ett litet tåg som tog oss upp till ett minnesmonument. Vi hade sett det från vår övernattningsplats och var nyfikna. En tur- och returbiljett med entré till monumentet kostade 9 €. Tåget avgår från parkeringen där båtarna till klostret lägger till.

Befreiungshalle är en mycket stor byggnad som står på en bergstopp nära Kelheim.  Monumentet beställdes av Ludvig 1 av Bayern, för att minnas de vunna slagen mellan 1813 och 1815. Dessa slag utgjorde slutskedet av Napoleonkrigen, som på tyska kallas Befreiungskriege, befrielsekrigen.

På utsidan av monumentet finns 18 pelare med stora statyer på. De 18 statyerna har flera betydelser; Germanerna hade 18 folkslag, slaget vid Leipzig vanns 18 oktober 1813, och slaget vid Waterloo 18 juni 1815.

När man ser byggnaden nere ifrån staden, ser den inte så stor ut. När man väl står bredvid den är den gigantisk.

Från monumentet har man en milsvid utsikt över Kelheim och Donau.

Inne i byggnaden finns 34 statyer som föreställer den romerska segergudinnan Victoria.

Både taket och golvet inne i monumentet är vackert utsmyckade.

Om man orkar gå i trappor kan man komma väldigt högt upp i monumentet. Jag höll mig på golvet, men Lelle gick nästan ända upp till taket och vinkade.

Om man är i Kelheim, rekommenderar jag först och främst båtturen på Donau. Både Durchbruch och klostret är värda att se på. Även monumentet är mäktigt att se, och det är enkelt att ta tåget dit och tillbaka.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s