Fredag 2020-05-08 fick vi äntligen hämta vår nya husbil, som vi har väntat på i evigheter känns det som. Vi väntade bara i två veckor, men det kändes mycket längre. Nu äger vi en Rapido från 2011.

Vi fick himla bra bemötande i Tumbo, där vi köpte bilen. Vi fick även en bra genomgång av det som var nytt för oss i bilen.

Redan när vi åkte de fyra milen hem från firman kändes bilen väldigt rätt. Man satt bra, och den var bra att köra.

Vi åkte hem och kastade in alla saker huller om buller i garaget och inne i bilen. Det enda vi tänkte på var att placera kartonger och kassar så att grejerna inte skulle flyga omkring.

När allt var iplockat åkte vi iväg. Eftersom vi inte trivdes med Knausen som vi hade innan, och som vi organiserade allt i skåp och lådor i hemma innan vi åkte, gjorde vi som när vi hämtade bil 1 och 2. Vi siktade på en plats vid en igenvuxen sjö, där vi stod och plockade in allt på plats i både Euran och Bürstnern. Det var tyvärr fullt vid sjön, så vi hamnade ett par kilometer därifrån, vid Övre Hedtjärn, strax norr om Ludvika och Nyhammar.

Det som krävs för att stå vid Övre Hedtjärn är att man köper fiskekort. Det är fin natur och fina sjöar där, men vi hade inte riktigt tid att njuta av det, med alla saker som skulle packas in i skåp och lådor.

En sak som skiljde mycket från Knausen, förutom planlösningen, är att det är väldigt bekväma soffor. Det är en helt annan komfort i Rapidon. Utrymmet fram kändes enormt, det liknar det vi hade i Bürstnern, och det var det vi saknade och ville tillbaka till nu när vi bytte. Bordet går dessutom att snurra och vrida och vända på på en massa olika sätt.

Köket är väldigt praktiskt, med massor av skåp och lådor. En nyhet för oss är att det finns två diskhoar, vilket var väldigt smidigt när man diskade. I den inre finns det ett extra ”lock” några centimeter nedanför kanten, som blev en väldigt bra avrinningsyta mellan disk och skölj.

Sängarna var bekväma, men lite svåra att ta sig upp i, särskilt för mig som har fibromyalgi. Det såg vi redan när vi tittade på bilen, så vi hade förberett oss genom att köpa en extra pall. Den passade perfekt och underlättade för mig. Pallen väger just ingenting heller, och blir ett bra hjälpmedel för att jag ska nå de översta hyllorna i köksskåpen. Det fanns inte så många skåp vid sängen, men det kompenserades via lådor under sängarna.

Under den ena sängen finns detta stora skåp. Hela jag får plats utan problem.

Inne på toaletten fanns massor av skåp och hyllor. Två av dem missade jag till att börja med, de satt dolda bakom speglar. Det var ganska gott om plats att sitta också.

Duschen har vi inte hunnit prova än. Den är inte stor, men det ser ut som att det kommer att funka bra. Man tar ju ändå inga långa duschar i bilen, så det behövs inte mer utrymme än att man precis får plats, tänker jag.

Garaget är fortfarande oorganiserat. Just nu består innehållet mest av tomma påsar och kartonger som vi fraktade husgeråd och annat i. Det ska bli ordning där en annan dag.

Vi kom på att det inte är frostad plast i fönstret till toan, så alla ser rakt in när man sitter där. Det är ett mindre problem, som går enkelt att lösa genom att dra upp mörkläggningsgardinen en bit. När man står själv i skogen kan det ju faktiskt vara trevligt med lite utsikt när man är på toa.

Vi hittade en extra toakassett i garaget, det är tydligen standard på den här bilen. Mycket bra.

Vi hann också testa vår Efoy bränslecell. Det är en ny grej för oss, vi har alltid haft solceller innan. Den verkade funka, den lät och laddade batterierna fulla i alla fall. Vi får väl se längre fram hur stor nytta den gör.

På lördagen åkte vi in till Ludvika och köpte fack till besticklådorna, för det saknades.  När vi hade handlat klart bytte vi plats, och hamnade på en plats som vi kallar för ”gräsmattan”. Den ligger mellan Malingsbo camping och Ludvika, vid en sjö som heter Lumsen. Här är det gratis att campa, men inte mer än 48 timmar, tror jag att det är.

Vi började få ordning på grejerna, och hann sitta ute i solen en stund.

Det här är en bra plats att stå på en natt eller två. Det finns mycket bär och svamp i skogen, och i sjön kan man fiska gädda, om man tycker om det. Det är sveafiskekort som gäller då.

Uppe mellan träden finns det en övernattningsstuga. Det har hänt att de som har hand om platsen har lagt ut ved som man har fått använda för eget campingbruk, men jag vet inte om det görs längre.

Naturen är cool med lite fantasi. Här ser jag ett ansikte med två mörka ögon, en mun, en massa skägg och en lustig tupé på huvudet. Man kan också se det som ett övervuxet vindskydd, beroende på hur man väljer att se på saker och ting.

Jag har tittat på en sån här lampa ett tag, men tyckt att den var onödigt dyr. När vi ändå var i Ludvika råkade vi gå in på Kurts husvagnar och köpa en. En present till nya bilen måste man ju ha.

Efter den här premiärturen trivs vi väldigt bra med nya bilen. Layout, komfort och köregenskaper är precis som vi vill ha det. Den påminner som vår gamla Bürstner, som vi hade i 7 år (tror jag). Den påminner inte alls om Knausen som vi hade en kort tid därimellan. Den kändes aldrig riktigt som vår bil, den kändes inte ”hemma”. Rapidon känns hemma på en gång, så jag tror att vi kommer att trivas bra med den.