Lär känna husbilsbloggarna

Det här inlägget är en del av en serie med inlägg där flera husbilsbloggare berättar mer om sig själva och sina erfarenheter. Vill du läsa fler resebloggar? Du hittar dem på sidan ”Husbilsbloggarna” på Facebook.

Vem är ni?

Vi som åker i husbilen är Helen och Lennart (Lelle). Katten Olivia, som fyller 16 år i år, har också varit med på våra resor sedan hon var liten. Hon har blivit riktigt resvan, och trivs med att vara på resande fot. Det är Lelle som kör bilen, eftersom jag nyss har tagit körkort på äldre dagar. Planen är att jag ska ta C-kort så småningom, Lelle har haft sitt B-körkort så länge så han får köra tung bil med det. Bloggen och det mesta av fotograferingen sköter jag om.

     

Vi jobbar inom industrin båda två. På helgerna åker vi ofta ut en kortare vända med husbilen, gärna till någon sjö i skogen. Vi utgår från Västmanland och har ganska många sjöar runt omkring oss.

På somrarna åker vi på längre resor. 2013 nådde vi Nordkap, och bestämde oss för att börja åka söderut för att utforska Europa. Sedan dess har vi varit i bland annat Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland.

Vad har ni haft för husbilar?

Vi började med husvagn 2001, en gammal Polar 4.70 från 1977. Efter att ha gått igenom ett antal husvagnar bytte vi till husbil 2009. Husbil passar vårt sätt att resa mycket bättre, eftersom vi sällan står still.

Vår första husbil var av märket Eura Mobil 6.65 HS, årsmodell 2004. Den trivdes vi väldigt bra med, mycket för att det var vår första husbil, tror jag. Det var bra kvalitet och så fanns det en rundgrupp och ett stort fönster bak.

2012 var det en regnig sommar. Vi åkte in till en husbilsfirma för att titta på bilar. Se men inte köpa. En stund senare hade vi skrivit på papper och köpt en Bürstner Elegance 821, årsmodell 2007. Den bilen trivdes vi väldigt bra med. Den var bra att köra och den var väldigt välplanerad invändigt.

Våren/sommaren 2019 fick vi problem med vår älskade Bürstner. Handbromsen gick inte igenom besiktningen, trots flera reparationer. Semestern närmade sig. Vad gör man, om man vill komma iväg? Vi kunde ju inte åka med en obesiktad bil.

Vi åkte till en firma i närheten och bytte vår Bürstner mot en Knaus S Liner, årsmodell 2007. Vi trivdes inte riktigt med planlösningen, men vi tänkte att vi vänjer oss nog.  Sängarna var bekväma och den gick bra att köra, men vande oss med planlösningen gjorde vi inte.

Nu väntar vi på att få hämta bil nummer fyra, en Rapido 10066 DFH, årsmodel 2011. Den har en planlösning som kändes bra på en gång, den här bilen kändes som att den kan bli våran på ett sätt som Knausen aldrig blev.

Vad är det bästa och det sämsta med husbilen ni har nu?

Det bästa är köregenskaperna. den är väldigt pigg och bra att köra. Det sämsta är att vi inte alls kommer överens med planlösningen. Därför byter vi bort vår Knaus efter mindre än ett år. Den blir säkert bra för någon annan.

Vart är ni just nu och hur ser resplanerna ut för 2020?

Igår kom vi hem efter några dagar i skogen, med fiske och korvgrillning.

Våra planer för 2020 var att fortsätta utforska Europa, men det ser ut som att vi måste ändra planer på grund av Corona. Som det ser ut nu har vi tre planer, beroende på vilka gränser som är öppna.

  1. Åland, där har vi aldrig varit.
  2. Kirkenes. Vi har ju varit i Nordkap, men vi kom aldrig till Kirkenes. Där kan vi kanske se in i Ryssland. Vi kan också passa på att åka på valsafari på Lofoten igen. Vi gjorde det för en massa år sedan, och såg en kaskelott, men jag vill se späckhuggare också.
  3. Åka runt i Sverige. Kanske till Gotland igen. Eller Vildmarksvägen igen. Eller Abisko igen. Vi får helt enkelt ta dagen som den kommer och se vart vi hamnar.

Vad är eran favoritplats?

I stort sett alla platser, beroende på humör. Platser med fina vyer är aldrig fel, små, mysiga korsvirkesstäder i Tyskland med en trevlig uteservering är också helt ok.

Vår favoritplats är där husbilen befinner sig.

Vart åker ni inte tillbaka?

Någon sådan plats finns inte. Vi brukar försöka hitta platser där vi aldrig har varit tidigare. Visst finns det campingar som har varit mindre bra, men vi kan ändå åka tillbaka om vi har vägarna förbi och inte hittar någon annan stans att sova. Det kan ju ha blivit bättre sedan sist vi var där.

Detta glömmer vi inte:

Oj, det är mycket. Känslan av att nå Nordkap. När vi såg Alperna för första gången, med de storslagna vyerna. När vi åkte över Öresundsbron första gången och såg resten av Europa.

Großglockner. Där gjorde vi som man ska när vi körde ner, vi hade låg växel och motorbromsade efter konstens alla regler, ändå blev bromsarna överhettade och slutade att fungera. Lelle hittade en liten grusväg som sluttade svagt uppåt ungefär halvvägs ner, i änden av den fick vi stopp på bilen, precis före en betongmur. Det bolmade rök från bromsarna, och vi hade både fotbroms och handbroms i, ändå rullade bilen. Det var otäckt. Där fick vi sitta och vänta i en timme på att bromsarna skulle svalna.

Två haverier på samma vecka. En måndag i Frankrike stannade vi för att handla. När jag hoppade ut ur bilen hörde jag att det pyste om däcket. Ingen av oss pratar franska och vi visste inte riktigt vart vi var eller hur vi skulle gå till väga. Efter lite sökande på google kom vi fram till att vi skulle ringa försäkringsbolaget. Sagt och gjort. De fixade allt, och efter en lång väntan kom en man och fixade vårt däck. Med hjälp av en ordbok fick vi veta att vi hade en spik i däcket.

Fredag, samma vecka. Autobahn i Tyskland. Växellådan slutade fungera. Hur kul är det att köra på 1:ans växel på Autobahn? Inte kul alls. Vi tog oss till närmsta avfart, och hittade en ställplats i Rothenburg ob der Tauber. Vi kontaktade försäkringsbolaget, som kände igen oss sedan måndagens punktering. Vi kom överens med dem att vi stod bra där vi stod, och att de skulle skicka bärgare och ordna med verkstad efter helgen, och så blev det.

Försäkringsbolaget fixade bärgare, verkstad och hotell. Det visade sig att kopplingen hade skurit helt, så vi fick köpa en ny. Totalt kostade bildelarna nästan 20.000. Resten stod försäkringsbolaget för.

Tur i oturen var att vi hamnade i just Rothenburg ob der Tauber. Vi blev kvar till på onsdagen, men det gick ingen nöd på oss. Staden hade väldigt många fina korsvirkeshus, uteserveringar och ett väldigt stort julmuseum i tre våningar. Vi besökte även ett kriminalmuseum med massor av olika tortyrinstrument.

Vad är bäst och sämst med husbilslivet?

Bäst är nog friheten. Att bara kunna åka vart man vill (i stort sett) och att ha ett andra hem på hjul. Sämst måste vara att man måste åka hem. Det finns så himla mycket värld att upptäcka, och alldeles för lite tid.

Har ni några husbilstips?

När du köper bil, var noga med att fundera på vad du vill ha. Vad ska du göra, vilken planlösning trivs du med. Jämför flera olika bilar, och låt känslan bestämma vilken du ska välja.

Var inte rädd. Våga prova nya platser. Om du åker utomlands löser sig mycket med en ordbok, ett leende och lite gester, om du inte kan språket. De flesta är väldigt trevliga och hjälpsamma om du ler lite.

På vintern, se till att du har gasol och laddade batterier om du ska fricampa. En snöskyffel är också bra att ha med sig.

Våra bästa hjälpmedel för husbilsresan:

Jag tycker om kartböcker. Gamla hederliga kartböcker. Och campingkataloger. Appar är inte min grej.

Vi har en bra Europa-atlas, i kombination med en GPS. När en GPS går sönder, vilket har hänt oss, är det himla bra att ha en riktig kartbok i beredskap.

Vi använder tyska BordAtlas mycket, där finns en himla massa ställplatser. Favoriten bland campingkataloger just nu är ACSI, den använder vi mycket i Europa.

Andra bra att ha saker är snöskyffel på vintern, och motorsåg när man ska fricampa i skogen. Man vet aldrig när det har blåst ett träd över små grusvägar, och det är inte kul att backa långt. På sommaren är det himla praktiskt att ha med sig ett duschdraperi, som enkelt kan flyttas runt markisen för att få skugga.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Camping och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lär känna husbilsbloggarna

  1. FREEDOMtravel skriver:

    Kul att läsa er presentation! Hoppas ni kommer iväg till något fint resmål i sommar, oavsett om det blir Sverige eller utomlands!

    • Helen skriver:

      Något fint hittar vi säkert, det är lustigt hur mycket nytt man kan upptäcka på ”gamla” platser. Det här kan bli en spännande och annorlunda sommar för alla, misstänker jag 😀

  2. Reiselinda skriver:

    Kul att läsa om eran husbilsresa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s