2019-07-28, dag 17. Camping Aller-Leine-Tal.

Vi for vidare på förmiddagen, mot Camping Aller-Leine-Tal. Vi var där förra året, och visste att det var en plats där både vi och katten Olivia kunde vila från intryck. Här finns helt enkelt ingenting att göra. Det finns en smal och lerig flod att bada i, om man vill göra det, men annars är det bara vila som gäller. Jag tog nästan inga kort, vi bara slappade. Korten på själva campingen kommer från förra året.

Campingen finns med i ACSI-katalogen. Den ligger långt från närmsta större stad, nära A7 men tillräckligt långt borta för att vägen inte hörs. En perfekt plats att övernatta på längs A7, med andra ord. Människorna i receptionen är mycket trevliga och välkomnande. De pratar bra engelska.

GPS: N 52°41’22” E 09°41’53”

Pris: 2 vuxna, 1 dygn, el: 23 .50 €

Här åker man in och tar en plats som är ledig. Vi valde samma plats som förra året, för den var lätt att köra in på, och Olivia, katten, gillade den. Platserna varierar i storlek. Det finns inga jättestora platser, men det är fullt tillräckligt.

Vi och våra två närmaste grannar höll på i flera timmar med att få elen att funka, tillsammans med campingvärden. Det löstes ut säkringar i elstolpen som vi delade på, och i huvudanläggningen borta vid receptionen, fastän vi använde så lite el som möjligt. Till att börja med var det bara ett av fyra uttag i stolpen som fungerade. Det löste sig till slut i alla fall, och vi lärde känna våra grannar.

Campingens standard är helt ok. Duschen är fräsch, men det finns inget lyx och överflöd. Det finns en liten lekplats och några pingisbord precis bredvid receptionens restaurang/uteservering.

En sak på den här campingen som är väldigt bra för oss som har djur, är att det finns så mycket platser med skugga. Det var inte mycket folk där 2018, och inte nu i år heller, så chansen att få en skuggplats är stor.

Det var lite mulet, och svalare, så Olivia flyttade ut från bilens svalkande AC. På den här campingen trivs hon. Hon låg och kollade läget och vaktade dörren.

Det här elskåpet är inte längre i bruk. Det blev en passande utsiktsplats för en katt istället.

Maten på den här campingen rekommenderas inte. Den är hemsk. Vi åt där förra året också, och tänkte att det kanske var otur att den var dålig då, men det var det inte. Maten var om möjligt ännu sämre än förra året.

Min schnitzel består av en opanerad torr köttbit, täckt av en sås som smakar ketchup och mjöl. Det fanns spår av champinjoner i såsen, men det var mest lök. Lelle beställde någon form av köttfärslimpa som serverades med samma sås. Dessutom tog det 1,5 timme att få maten. Några andra matgäster gav upp och gick innan de fick sin mat.

Alltså, övernatta gärna här, för campingen är väldigt trevlig, men laga egen mat.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Camping och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s