2019-07-26, dag 15. Wolfhagen.

I vanlig ordning visste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Bort från turistkaoset i Laacher See, det var planen. Vi åkte mot nordost, mycket för att hitta ett lite svalare väder åt katten.

I bilen kom vi på att vi skulle fortsätta utforska byarna längs Märchenstraße, sagovägen. Valet föll på Wolfhagen, där det skulle finnas en stadsnära ställplats enligt Bord Atlas.

Vi kom fram till ställplatsen ca kl 14.00, och då fanns det gott om plats kvar, fast det var fredag och högsäsong. Vi stannade vid infarten och läste på informationstavlan. Info fanns bara på tyska. När vi stod där kom en av de andra ställplatsgästerna och hälsade oss välkomna. Det var en trevlig, äldre herre som brukade stå där ofta. Han gav oss ytterligare information om hur allt fungerade. Det var väldigt trevligt. Jag fick verkligen träna på mina tyskakunskaper. De är inte bra, men de blir bättre och bättre.

GPS: N 51°19’45.87” E 9°10’13.97”

Pris: 5 € / 24 timmar. El 1 € / 8 timmar. Färskvatten betalas separat. Toatömning och spillvattentömning gratis.

Man betalar i automat med mynt. Platserna är hyfsat stora och bra uppmärkta. Man står på hårt grus. Klockan 21.00 ca kom det en ställplatsvärd och kollade parkeringskvitto och delade ut kod till sopstationen. Även han pratade bara tyska. Sent på kvällen fanns det fortfarande platser kvar. 45 platser finns det enligt Bord Atlas.

Runt ställplatsen var det väldigt lugnt, och det var ingen störande trafik trots att den låg nära centrum, förutom att vi hörde väldigt många sirener på kvällen, det tutade i över en timme, från alla håll och kanter. Det var ett väldigt pådrag, men vi såg inget. Vi letade efter info på nätet, och pratade med våra tyska grannar som hade både tv och radio, men de visste inte heller vad som hände. Dagen efter berättade de att det hade varit en olycka vid en fabrik, där en tankbil hade släppt ut 50 liter svavelsyra.

Nära ställplatsen fanns det ett promenadstråk i en liten park.  Det var ca 300 meter att gå till gamla stan, om man tog vägen över en bäck. Det gick att följa en mer iordninggjord promenadväg och ta en bro över bäcken också.

Staden ligger i en lantlig miljö. Det är ingen stor stad, den har ca 12.000 invånare. Staden är inte lika turistig som många andra korsvirkesstäder i Tyskland.

Wolfhagen ligger längs Märchenstraße, och härifrån kommer sagan om vargen och de sju killingarna av Bröderna Grimm. Sagan handlar i korthet om sju små killingar, varav sex stycken blir svalda levande av en glupsk varg. Den sjunde lilla killingen berättar vad som hänt för sin getmamma. De letade reda på vargen som låg och sov efter maten, och skar upp hans mage för att släppa ut killingarna. De fyllde vargens mage med sten och sydde ihop honom. När vargen vaknade, gick han till en brunn för att dricka, och de tunga stenarna gjorde att han tappade balansen, föll i brunnen och drunknade. Killingarna dansade av glädje och behövde aldrig mer vara rädda för vargen.

Det som syns av sagan i Wolfhagen är en brunn på torget i gamla stan. Vi hittade inget mer än det. Torget var fint, litet och mysigt. Där fanns brunnen, några korsvirkeshus och en kyrka. Vi hamnade på en uteservering bredvid kyrkan.

Den här byggnaden tror vi var rådhus, stadshus eller något liknande.

Det fanns inte så mycket att göra i Wolfhagen. Det fanns ett par uteserveringar och ett par hotell, men inget som lockade att äta vid. Det fanns några små affärer, men man kan inte kalla det för en shoppingstad. Här fanns det mest nödvändiga, kan man säga. Efter förra natten vid Laacher See var det ett skönt avbrott från turister. I Wolfhagen var det mest vanligt liv som rullade på i sakta mak.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar, innan vi återvände till ställplatsen. Det var inte lika varmt längre, och vi hade ac’n på i bilen, men vi ville ha koll på katten ändå. Dessutom fanns det inte mycket mer att se i byn.

Kommer vi att komma tillbaka? Vem vet. Kanske. Vi har sett det som fanns att se inom gångavstånd känns det som. Vi lägger ställplatsen på minnet, för den var helt ok. Finns det platser kvar sent en fredagskväll under högsäsong, är det en bra övernattningsplats om inte annat.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Detta inlägg publicerades i Sevärdheter, Ställplatser och märktes , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s