2019-07-21, dag 10. Saintes Maries de la Mer.

Jag är intresserad av historia. Jag är intresserad av resor. Jag är intresserad av religion, även om jag inte bekänner mig till någon särskild sådan. Jag är intresserad av olika kulturer och folkgrupper. Vart kan man kombinera allt det? I Saintes Maries de la Mer så klart.

Äntligen hade vi nått målet för sommarens resa.

Från campingen La Brise tog det ca 10 – 15 minuter att gå till centrum i långsamt tempo. I vinterfodrade skor, trots värmen. Glömmer man skorna hemma får man gå i det man har.

Vi hade ingen karta, så vi gick åt samma håll som de flesta andra gick åt. När vi fick syn på en gammal kyrka tänkte vi att vi var på rätt väg. Kyrkor brukar ligga i centrum i äldre städer.

Saintes Maries de la Mer nämns första gången på 300-talet. Då berättas det att guden Ra dyrkades där.

Staden är numera en vallfartsort för alla sorters resande folk i Europa, och det bor enligt uppgift många franska romer där, som försörjer sig på turism.

Namnet Saintes Maries de la Mer, ”De heliga Mariorna av havet”, kommer från en legend som berättar att relikerna efter Maria Magdalena, Maria Salome, Maria Klopas och deras följe finns där. De kom dit år 42 med båt, efter att ha lämnat Jerusalem på grund av förföljelser efter Jesu korsfästelse.

En av följeslagarna var tjänsteflickan Svarta Sara (romani: Sara e Kali). Sara sägs härstamma från Egypten. Hon är numera romers och andra resandefolks skyddshelgon, men hon är inte erkänd som helgon av katolska kyrkan. Romerna har hennes kvarlevor i en krypta i kyrkan Saintes Maries de la Mer på Ile de la Camargue.

Varje år den 24 maj är det en festival i staden till Sara e Kalis minne. I kyrkan finns en staty av henne som bärs ut i medelhavet, där hon döps innan hon förs tillbaka till sin krypta.

Runt kyrkan var det mycket liv och rörelse. Det var mycket turister så klart, och nästan lika många gatuförsäljare. Många sålde smycken eller bilder med Sara e Kali. En del försäljare var väldigt påträngande och blev arga när man inte ville handla, medan andra var trevliga. Man vill ju inte köpa samma sak av 20 olika försäljare, det räcker med en sak av varje sort.

Det är svårt att beskriva staden på ett rättvist sätt. Det är ett härligt och vibrerande litet centrum. Det påminner om en blandning mellan ett tivoli, en rockfestival och en marknad. Det är ljud, dofter och musik. Och en karusell. Det är trångt och mycket folk. Utanför centrum är det folktomt, där kan man andas en stund innan man beger sig in i smeten igen.

Det finns massor av små affärer som säljer allt mellan himmel och jord. Mycket är anpassat för turism, en del är krafs och en del saker är kvalité, men inte många.

Det finns restauranger och uteserveringar i mängder, både små och stora. Det finns mat för i stort sett alla smaker.

Bredvid en av serveringarna fanns spådamen Sarah, och bredvid henne kunde man skaffa sig en tatuering om man ville. I Saintes Maries de la Mer är det stor variation på utbudet på det viset. I övrigt var det många saker som var samma i de olika små affärerna. Som på en marknad ungefär.

Kläder fanns det gott om, men de flesta var ”one size fits all” och det är alldeles för smått för mig. Tyvärr, kan jag säga, för det fanns massor av fina batikkläder.

Inne i centrum var det förbjudet att köra bil. Med tanke på bredden på gatorna var det bra. Det blev lite trångt ibland, och vi hade blivit varnade för ficktjuvar på campingen, men vi märkte inte av något sådant.

Fler restauranger, fler affärer. På serveringen till höger satte vi oss för att ta varsin kall öl i värmen. Vi frågade först om det gick bra att bara ta en öl, och berättade att vi inte ville äta något just då. Det var inga problem, sa servitören på klockren engelska. När vi skulle betala och gå, gick inte det. Man var tvungen att äta också. När vi sa att så blev det inte sagt från början, kom det ut ett par servitörer till och ingen av dem pratade engelska längre. Vi blev helt enkelt tvungna att beställa från menyn innan de blev riktigt arga för att få gå. Vi gjorde det bästa av situationen och beställde den billigaste glassen de hade att dela på, betalade för glassen och varsin öl, och gick. Det var inte så populärt, men men… Jag förstår att de lever på turisters pengar, men ändå…

På det stora hela var det en bra upplevelse. Saintes Maries de la Mer är en väldigt trevlig och härlig stad, men också väldigt annorlunda. Nu har vi varit där, och jag kan faktiskt tänka mig att åka dit igen, bara för känslans skull.

Jag hittade sandaler! Äntligen! De var inte de vackraste sandaler jag har sett, men de var äkta handgjorda av äkta skinn, tillverkade i Saintes Maries de la Mer, bara för mig. 20 €, också bara för mig. Specialerbjudande, bara för mig. I typisk Saintes Maries de la Mer-anda, bara exklusivt för mig. Det var dessutom de enda sandalerna jag hittade, så jag slog till. Vem kan motstå något så exklusivt som är gjort bara för mig?

Det kanske är de orden som bäst beskriver Saintes Maries de la Mer? Bara speciellt, exklusivt för dig. Och för mig och för alla andra.

Har du inte varit dit, åk dit, men ta försäljarnas och restaurangägarnas ord med en stor nypa salt, är min rekommendation.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Camping och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s