Rothenburg ob der Tauber. Den staden utforskade vi ordentligt förra året. Kopplingen gick sönder när vi körde på Autobahn, och vi tog oss precis till Rothenburg. Där satt vi fast på ställplatsen från fredag till måndag morgon, och därefter på hotell medan bilen var på verkstad. På onsdagen kom vi därifrån.

I år tänkte vi bara göra ett litet stopp, för att uppleva staden med hel bil. Riktigt varför vet jag inte, men det kändes som en kul grej. Dessutom tänkte vi passa på att hälsa på servitriserna som vi lärde känna på restaurangen som blev vårt stammishak.

Vi kom fram tidigt, redan kl 11, och det var tur. Halva ställplatsen var nämligen avstängd för husbilar. Det var en tillfällig busshållplats där, eftersom den ordinarie byggdes om. Vi fick en bra plats i alla fall, precis bredvid ett träd.

I Rothenburg finns flera ställplatser, den som vi har stått på heter P2. Det är väldigt nära att gå till gamla stan därifrån, det tar ca 5 minuter. Det finns några platser som är väldigt lätta att komma in och ut på, man kör helt enkelt rakt igenom dem, och står bredvid varandra. Det är ganska smalt, bredvid vår bil ska det in två till. På andra platser står man längs med en kant, efter varandra, och där kan det vara svårt att ta sig ut om någon ställer sig nära.

GPS: N 49°22’14.00” E 10°10’60.00”

Pris: Man betalar i automat/timme. Ett dygn 12 €

Antal platser: 50

Det finns vatten, toatömning, spillvattentömning och toaletter. Ström kostar extra: 0.50 €/kWh.

Parkeringen är uppdelad i två områden, med biljettautomat och servicestation i mitten.

Ska man åka hit bör man komma tidigt på dagen, senare på eftermiddagen blir det fullt och kaos. Här får man inte vara rädd för att stå nära varandra. När det kommer folk sent hjälps man åt och gör platser där det egentligen inte finns plats. Det är ett kaotiskt men komiskt ställe. När vi har stått på ”genomkörningsplatserna” har vi fått bilar som har ställt sig på tvärsen bakom oss och grannen, t ex. Det funkar det också, vi behöver ju bara kunna köra framåt.

Från ställplatsen ser man nästan stadsmuren. Det är bara att gå över stora vägen så är man framme.

Tjocka murar, vallgrav, trånga gränder, vinklar, vrår, korsvirkeshus, kullersten… I Rothenburg ob der Tauber finns allt det som gör en stad charmig.

I Rothenburg ob der Tauber finns ett julmuseum i tre våningar, Käthe Wohlfahrt. I närheten av torget i gamla stan ser man den här bilen stå parkerad utanför museet.

Det här är den största inomhusgranen som jag har sett. Tre våningar hög.

Det glittrar, det spelas julmusik, och det finns julpynt i alla prisklasser och av alla sorter man kan tänka sig, både billigare fabriksgjort och dyrare hantverk.

En väldigt stor, handgjord fungerande speldosa med våningar som rör sig åt olika håll, kan man köpa för ca 10.000 kr om man vill göra det.

Julgranspynt i form av en Bratwurst. Den ångrar jag att jag inte köpte.

Jag köpte en himla massa andra saker. Så här ser en svettig shoppare ut när hon svalkar sig med en kall öl efter shoppinghysterin.

När man sitter och svalkar sig med en öl, och ser den här stora teddybjörnen som rör sig och blåser såpbubblor, så känner man genast ett behov av att gå in i affären. Det gör åtminstone jag. Sagt och gjort, in i leksaksaffären. Mycket i Rothenburg handlar just om leksaker och jul, men det finns även ett tortyrmuseum som vi besökte förra året.

I teddybjörnens affär fanns det så klart leksaker. Där fanns även Lederhosen och Dirndl-klänningar i olika storlekar. Vi är ju trots allt i Bayern. Jag hittade Lederhosen till bebisen som min syster väntar. Minsta storleken var 86, men jag kunde inte låta bli. Klart att grabben ska få ett par Lederhosen.

Det finns fina byggnader överallt i gamla stan. Här ovanför är stora torget, med rådhuset. Restauranger, uteserveringar och hotell finns runt hela stan.

En av Tysklands många turistvägar, Romantiska vägen, går förbi Rothenburg, och det märks. Det finns många byggnader som påminner om romantiska sagor här.

Staden blev en fri riksstad 1247, men dalen runt floden Tauber har varit befolkad långt tidigare.

En kul historia om staden är denna: under 30-åriga kriget, på 1600-talet, erövrades staden av kejsarens trupper under general Tilly. Staden var protestantisk, och hoppades på att svenska trupper skulle komma till undsättning. När ingen kom, skulle staden skövlas och brännas. I stället fick staden ett val: om någon kunde dricka ur en glasbägare med 3 1/4 liter vin, skulle staden skonas. Bormästaren Nusch accepterade vadet och lyckades svepa hela bägaren. Staden skonades. Det finns ett klockspel på Ratstrinkstube (vid stora torget) som återger händelsen flera gånger om dagen. Händelsen firas varje år vid pingst med Der Meistertrunk, Mästarhävningen. Det skulle jag vilja se.

Öl finns det gott om i Rothenburg. Här är vi på den restaurang där vi höll till förra året när vår bil var trasig. Våra två servitriser som vi hade tänkt hälsa på hade dessvärre slutat, och killen som jobbade där nu visste inte vart de fanns. Tråkigt. Vi hade mycket kul med dem.

På några av husen hittar man sådana här utsmyckningar. Vackert!

Längs stora gågatan finns många olika affärer. Där finns bagare, slaktare, en affär som säljer hembränd sprit och likör (där får man smaka också), klädaffärer, leksaksaffärer, ateljéer, knivaffär, souveniraffärer, riddaraffärer, skoaffärer, teknikaffärer, gökursaffärer  osv osv. Det enda som inte finns är mataffärer, då måste man gå utanför stadsmuren och bort till Lidl.

Här har vi lilla torget. Med lite tur hittar man gatumusikanter som underhåller där. Det finns en bra restaurang precis bredvid i så fall.

En trött och varm shoppare som vilar fötterna och svalkar sig med en pilsner utanför husbilen.