Ändrade planer. Jag hade mailat ett par campingar i närheten av slottet Neuschwanstein, och fick svar på morgonen att det var fullt. Vi tänkte att en tur till slottet från ställplatsen i Füssen antagligen skulle ta hela dagen, och så länge kan vi inte lämna katten ensam i bilen. Inte med den värmen som var. Vi visste sedan tidigare att ställplatsen är en stor plan utan skugga, så vi bestämde oss för att spara slottet till en framtida resa. För kattens skull.
Vi kollade åt vilket håll vädret såg sämst ut (allt för att få lite svalare) och körde mot Bamberg, en stad som jag hade fått tips om i någon grupp på Facebook.
Längs vägen hamnade vi i ett antal vägarbeten. Den som tror att man kommer snabbt fram på Autobahn får tänka om.
Vi siktade på en ställplats i Bamberg. Den finns i BordAtlas, min tyska resebibel.
Ställplatsen i Bamberg. Den ligger centralt, 700 meter till gamla stan, är lätt att hitta till, och har väldigt bra markeringar av platserna. Platserna är inte stora, men vår bil som är 9 meter fick gott och väl plats. Vi hade ca 1 meter till godo. Husvagnar är tillåtna, men det finns inte plats att parkera en bil bredvid en husvagn i rutorna.
GPS: N 49°53’10.65” E 10°54’10.23”
Pris: 15 €
Det finns 25 platser, alla har el. El kostar extra, 0,5 €/kWh 2018.
Man betalar i automat, inhemska kort funkar, men vi var tvungna att betala med mynt eftersom vi har svenska bankkort.
Det fanns en bra cykel/gångväg längs med floden Main som man följde för att komma till gamla stan. Det tog ca 20 minuter att gå.
När vi först kom fram till stan tänkte vi: vad 17 är det för sevärt med det här? Det ser ju ut som vilken tyska stad som helst. Man får helt enkelt gå en bit till för att komma fram till alla fina byggnader.
Det fanns små serveringar, små butiker och små torg utanför och i hela gamla stan. Det var trevligt att strosa runt där.
Äntligen närmade vi oss den äldsta delen av stan. Det var där allt det vackra fanns. På bilden ovanför syns en del av det gamla rådhuset.
Bamberg är en gammal stad. Den omnämns redan år 902. Staden har tillhört hertig Heinrich II av Bayern. 1632, under 30-åriga kriget, ockuperades staden av svenska trupper. Den har även varit ockuperad av Preussen och Frankrike.
Bamberg har en betydelsefull hamn, eftersom staden ligger vid Main-Donau-kanalen.
Det bor ca 70 000 människor i Bamberg, och det är en förvaltnings-, biskops-, universitets- och ölstad. Sedan 1993 är staden ett världsarv.
Genom porten i det dekorerade rådhuset går man vidare in i gamla stan.
Äntligen hittade vi ett korsvirkeshus. Jag gillar sådana hus. Det här såg ut att kunna ramla ner i floden när som helst.
Det fanns som sagt många uteserveringar. Många av dem serverade lokal öl. Bamberg ligger i Franken, som är världens bryggeritätaste område. Här finns ca 300 bryggerier, varav nio ligger i staden Bamberg. Det motsvarar ett bryggeri på ca 5500 invånare i regionen.
Ett typiskt öl från Bamberg är rökölet, t ex Aecht Schenkerla Rauchbier, som syns på bilden ovanför. Det hade en väldigt speciell och rökig smak. Lelle tyckte om det, jag är lite skeptisk.
På bilden ovanför ser vi vad som kallades för Tysklands Venedig på skyltarna. Jag har för mig att Tysklands Venedig finns på fler platser. Vi har ju varit i Venedig för några år sedan, och jag hade väldigt svårt att se några likheter. Visst var det fint vid floden, men det liknar på inget vis Venedig.
Vi passade på att äta på en av de många serveringarna som låg strax utanför gamla stan. Det var nämligen mycket billigare på andra sidan floden. Café restaurant Zeis heter vår restaurang. Det var bra mat och bra service. Jag valde schnitzel, och Lelle en Frankenplatte, som bestod av olika lokala korvar och surkål.
Mat och varsin stor öl kostade 30.40 €.