2018-07-23, dag 11. Camping La Plaine Tonique.

På morgonen fick vi ta oss en ordentlig funderare på hur vi skulle göra. Lelle hade åkt på en ordentlig magsjuka, och varit vaken halva natten. Han hade feberfrossa och fick springa på toa hela tiden.

Mitt mål är att jag ska kunna köra husbilen så småningom. Jag tog vanligt B-körkort i oktober 2017, och har det på prov i två år. Därefter har jag planerat att ta antingen C1 eller C, så att jag också kan köra husbilen. Just nu kan jag alltså inte det.

Efter en stunds övervägande kom vi fram till att vi skulle göra ett försök på vägarna. Lelle kände sig lite bättre, och fick i sig lite yoghurt till frukost.

Vi körde i sakta mak på småvägar, och tog många pauser. Vi kom några mil åtminstone, innan Lelle kände att han behövde vila. Mitt jobb är att bistå med glada heja-rop och att hitta campingar, och det visade sig att det fanns en camping alldeles i närheten.

La Plaine Tonique finns i ACSI-katalogen. Den ligger vid byn Montrevel-en-Bresse. Närmaste större städer är Bourg-en-Bresse och Mâcon.

GPS: N 46°20’21” E 5°8’12”

Pris, två vuxna med husdjur: 39.90 € (vi betalade 8 € för katten också)

Den här campingen rekommenderar jag till den som vill stå kvar några dagar. Om man har barn i olika storlek är den perfekt, misstänker jag. Vi skulle inte ha valt den här campingen om Lelle hade varit frisk. Den är alldeles för stor för oss egentligen, och det finns mer aktiviteter än vad vi behöver.

För att komma till campingen körde man först fram till en bemannad bomstation. Där fick man tala om ifall man skulle till campingen, eller om man skulle till badet. Vi som skulle till campingen fick parkera bilen i en egen fil, och sedan gå därifrån till incheckningen.

Det var många som jobbade i receptionen, och de hade skyltar på sig som talade om vilka språk de talade. Vi valde en ung, trevlig tjej med engelsk skylt. Vi fick se en karta över campingen, och blev tilldelade en plats som var enkel att köra till, eftersom vi hade 9 meter bil. Platsen var stor, sa hon, och det fanns gott om utrymme att svänga och trixa där.  Det visade sig stämma väldigt bra. Trots att campingen var så stor hade hon full koll på hur platserna såg ut, och hur tillgängliga de var.

På den här campingen var man tvungen att visa husdjurets pass, med giltiga vaccinationsstämplar. Utan det fick inte husdjuret komma in på campingområdet.

På campingen fanns det många skyltar som visade hur man tog sig dit man skulle. Det behövdes, för det var gator och kvarter överallt. Campingen var väldigt stor.

När jag var på upptäcktsfärd var jag glad att det fanns sådana här tavlor. Trots det gick jag lite vilse.

Våran plats var verkligen väldigt stor, och låg i kvarteret Citron. Det skulle lätt ha fått plats en bil till i samma storlek utan att det skulle ha blivit trångt.

Vi fick skugga från omgivande träd. Det var häckar på tre sidor av platsen. Vi hade nära till ett fräscht servicehus, men väldigt långt till toatömning och spillvatten.

Det fanns större genomfartsvägar som var asfalterade, och mindre grusvägar vid vissa platser. Det fanns en blandning av väldigt stora platser och väldigt små platser.

Här hade de några platser som var speciellt anpassade för husbilar. De var enkla att köra in och ut ifrån.

Från vår plats hade vi utsikt över sjön. Där fanns en stor strand, med mycket liv och rörelse. Jag hade mycket att titta på medan Lelle låg i bilen och sov.

Precis bredvid vår plats fanns en snack-bar med glass, pannkakor, pommes och lite annat. De unga killarna som jobbade där var mest intresserade av att flirta med unga tjejer i bikini, de var inte så intresserade av att sälja något till oss, så vi gick utan att prova maten.

Bredvid sjön fanns pooler, vattenrutschkanor och en massa annat. Det ingick i campingavgiften, tror jag. Det kom mycket folk som inte bodde på campingen dit också.

Vi såg flera vakter som cyklade och gick runt campingen. Klockan 23.00 var de på stranden och såg till att alla ungdomar var tysta, sedan fortsatte de att patrullera på campingen, åtminstone tills vi gick ock la oss ca kl 12.

Det fanns mycket saker att roa sig med i sjön. Flytande rutschkanor, båtuthyrning, vattenscooter, vattenskidor osv osv…

Det fanns några affärer med strandtillbehör, baguetter, vin och läsk bara en liten bit från campingen. Det fanns även en restaurang.

Sjön var ganska stor. Gillar man mycket folk, mycket aktiviteter och att bada och sola, är det här en perfekt plats. Gillar man lugn och ro, så bör man åka någon annan stans.

Framåt kvällen, när det hade börjat tunnas ut med folk i vattnet, passade jag på att ta en simtur.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Detta inlägg publicerades i Betraktelser och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s