Har ni hört talas om Råttfångaren från Hameln? Eftersom det är den staden vi ska besöka nu, tänker jag att det kan vara intressant med lite bakgrund. (Om du bara vill se och läsa om vad vi gjorde där så hoppar du över den feta kursiva texten.)

Foton på staden finns längst ner i inlägget. Det är en fin stad så det blev många foton.

Råttfångaren är en tysk medeltida sägen. Man hittar en liknande sägen så långt tillbaka i tiden som på tidigt 1300-tal. Sägnen har bevarats bland annat av bröderna Grimm, som skrev ner sin tolkning av den 1816.

Sagan utspelar sig i staden Hameln år 1284. Staden var då hårt drabbad av angrepp från råttor. En råttfångare dyker upp och erbjuder sig att lösa problemet. Han lurar ner råttorna i floden Weser med hjälp av sitt flöjtspel. Alla råttorna drunknar.

När ortsbefolkningen vägrar betala honom, lämnar han staden, för att återkomma några dagar senare. När befolkningen är i kyrkan, spelar han återigen på sin flöjt. Den här gången lurar han med sig stadens barn. Endast två barn blev kvar i staden, men det ena var blint och det andra var stumt, så de kunde inte berätta vart de andra barnen var.

Det finns flera teorier om vad som kan ha legat bakom sagan. Den som de flesta tror på idag, är att barnen reste iväg på en pilgrimsfärd, där råttfångaren var den vuxne ledaren. Andra teorier är att barnen kan ha drunknat i floden Weser eller begravts under ett jordskred. De kan även ha drabbats av sjukdom och fördrivits från staden.

Från campingen tog det ca 15 minuter att gå till gamla staden i behagligt tempo. (Vad jag tyckte om campingen kan du läsa i föregående inlägg). Det var lätt att hitta, eftersom vi hade fått bra instruktioner från våra tyska campinggrannar.

Vi följde floden Weser längs en fin promenad/cykelväg tills vi kom till en bro, gick över bron, och sedan var vi framme.

Mycket i staden handlade givetvis om råttfångaren. Här finns en staty i floden, som är lite svår att se på grund av husen bakom. Den var fin i alla fall.

Precis när vi kom till gamla stan hittade vi den här modellen, bakom en något smutsig glasruta. Jag gillar sådana modeller. Här fick vi en bild av hur staden såg ut på råttfångarens tid.

Glass. Underbart god. Detta var vår frukost. Glass med färska jordgubbar och grädde. Vi köpte en att dela på, för vi såg hur stora de var vid grannens bord.

Bland gatstenarna fanns dessa markeringar som man kunde följa i råttfångarens fotspår, och runt omkring mellan olika sevärda byggnader.

”Råttor och möss från alla hus”

Råttdricka och råttblod var en typisk turistfälla, som vi givetvis gick på. Vi fick smaka först, och den röda var väldigt god.

Råttfilé på burk. Väldig turistfälla. Den var inte alltför dyr så vi köpte två burkar. En att äta på en gång, och en till bokhyllan hemma.

Detta är vad som finns i en burk råttfilé från Hameln.

Hameln är en mycket trevlig stad. I gamla stan finns uteserveringar av olika slag i mängder. Det finns souveniraffärer, klädaffärer, bokhandlare, och alla möjliga andra affärer. Där finns små torg, stora torg, stora gågator och små gränder. Det var väldigt mysigt att ha en heldag på sig att vandra omkring i Hameln.

Jag hittade en optiker där jag köpte nya polariserade solglasögon som går att fästa utanpå mina vanliga glasögon, eftersom jag åkte ifrån mina andra solglasögon hemma. Jag har fem olika synfel, så det kan vara svårt att hitta solglasögon som funkar, men den här optikern visste precis vad jag behövde.

Mat hittade vi på Cazador, ett ganska litet ställe längs stora gågatan. Jag åt schnitzel och Lelle åt Schweinrücksteak (ungefär som fläskkotlett) med bakad potatis. Maten där var helt ok, men det är inget ställe som jag absolut måste besöka igen för matens skull. Jag kommer inte att undvika stället heller. Ok mat, ok service, bra pris. 31.30 € för vår mat och två halvliters öl.

Bilder på stan är väldigt svårt att välja ut. Det fanns så mycket fint att fota. Här kommer ett gäng bilder som får tala för sig själva.