Någon gång medan vi satt i Stade och åt, kom vi på att vi ville se en annan fin tysk stad. Det finns många fina städer i Tyskland. Valet föll på Hameln. Det var inte så himla långt dit nämligen, och där hade vi aldrig varit.

Mellan Soltau och Hannover var det mycket köer på A7. När vi hade stått i en dryg timme hade vi hunnit halvvägs, enligt google maps. Då gav vi upp. Vi körde av A7 vid Celle, det blev en omväg på 8 mil ungefär, men jag tror att det gick fortare än om vi hade stått kvar i kön. Dessutom är småvägarna trevligare, en motorväg är ju bara en motorväg.

I närheten av motorvägen dök dessa husvagnar upp. Kärleksvagnar, som de kallas. Det finns många sådana, särskilt nära Autobahn i norra Tyskland. Tragiskt tycker jag.

I Hameln finns flera ställplatser, men vi valde camping istället. Mycket för att vi ville att katten skulle få en bra plats på gräs och med lite yta att röra sig på. Gärna med skugga också.

Vi hamnade på Campingplatz Hameln, som finns i en stor tjock campingbok på tyska som jag har hittat någonstans. ECC Campingführer heter boken.

GPS: N 52°6’37.27” E 9°20’47.55”

Pris två vuxna: 27.50 €

Det finns 120 platser enligt boken.

Campingvärden pratade nästan ingen engelska, men han var väldigt trevlig och hjälpsam och gjorde sitt bästa för att förstå min tyska. Jag är så himla glad att jag har tagit mig tid att lära mig lite tyska, det blir så himla mycket enklare då.

Man betalar campingen kontant.

Vägen på campingen är väldigt smal, så vi bad om en plats i början av campingen för att slippa trixa och krångla.

Det var inga problem att välja plats. Vi fick helt enkelt plats nummer 1. Som tur var. Det var väldigt enkelt att backa in på den platsen.

Precis bredvid campingen fanns en ställplats. Den var som en vanlig parkering, och man betalade i automat. Vi hade gräs och yta, ställplatsen hade grus och var trång. Eftersom det var så varmt behövde vi skuggan som vi hade på bilen, för att kunna lämna katten och gå till stan.

Utanför campingen fanns en restaurang, som var stängd för renovering. Campingvärden sprang emellan receptionen och restaurangen, så vi tror att han äger restaurangen också.

Den lite större vägen på campingen hade några platser som vi hade kunnat ta oss in på, men det var en ganska trång camping ändå. Fast trevlig.

Här sitter jag och har det bra. Bakom mig flyter floden Weser. Vi stod dörr mot dörr med grannarna, så vi delade trädgård, kan man säga. De var väldigt trevliga som tur var. Vi fick lite tips om saker att se och göra i Tyskland.

Servicehuset var rent och fräscht. På väggen satt tavlor med motiv ur sagan om Råttfångaren från Hameln.

Handfaten var bland de häftigaste jag har sett på en camping.

I ena änden av campingen fanns en mycket liten lekplats.

Vid entrén till campingen hade de försökt smycka ut så gott det gick, men mycket hade torkat på grund av sommarens värme.

Mellan vår plats och ställplatsen fanns en väg ner till Weser. Floden var väldigt ström, så den är inte badvänlig.

Campingen ligger precis vid floden.

Den här ballongen lyfte bara en liten bit från campingen.