Igår kom vi hem. Det känns lika vemodigt och tomt som det brukar göra. Jag älskar ju livet ute på vägarna. Visst blir man trött ibland, allt är inte frid och fröjd hela tiden, men i efterhand så är resan alltid värdefull. Man lär sig så mycket, och man får så många nya erfarenheter. Dessutom är det alltid trevligt att hitta de där extra fina vyerna eller byarna med Biergarten och värdshus.

Årets resa blev lite omtumlande. Efter att ha varit i Bernkastel-Kues i Moseldalen och köpt nya sandaler och hamnat på en vinfest, for vi ner till Provence i södra Frankrike, där vi ville se Gorges du Verdon, Europas största canyon, men hamnade i stället mitt i en skogsbrand. Det brann 500 meter från vägen. Starka mistralvindar och brist på regn gjorde branden svårsläckt. Det var bara att åka därifrån, fortast möjligt.

Nästa mål, att bada i Medelhavet, klarade vi av strax söder om Barcelona.

På väg norrut igen, genom Frankrike, fick vi punktering. Det blev ett litet äventyr, eftersom ingen av oss pratar franska. Tur i oturen var att vi befann oss på en parkering utanför en affär, och hörde när sista luften pös ut ur däcket. Ingen större skada skedd, alltså, och däcket lagades på plats.

Ett annat mål var att åka båt på Donau till Weltenburger kloster. Det gjorde vi också, och det var lika trevligt som för några år sedan. På väg därifrån gick kopplingen sönder. Det var lite lättare att hantera, åtminstone i början, eftersom jag pratar tyska hjälpligt. Vi blev stående i fem dygn, och hann utforska den vackra lilla byn Rothenburg ob der Tauber ordentligt. Det är en riktig turistby med butiker och Biergartens överallt, men det blev ändå långtråkigt på slutet. Det värsta var att vänta och att inte veta när de skulle ringa från verkstan. För första gången bodde vi på hotell på en semester.

Vårt ofrivilliga stopp i Rothenburg (där vi hade tänkt stanna en dag bara) gjorde att resten av semestern bestod av frukost, bilåkande, bensträck, mer bilåkande, mat och sömn, för att vila upp oss inför nästa dags bilåkande. Från södra Tyskland och hem på 3 dagar.

Bilen är numera utrustad med ett reparerat framhjul, en helt ny koppling, och ett litet gökur. Och jag längtar ut på vägarna igen.

Bloggen kommer att uppdateras i dagboksform, precis som vanligt. Den som vill läsa i tur och ordning, måste alltså börja nerifrån.