2017-08-09. Hämtning av bil och Campingplatz Werratal.

Vi gick upp tidigt och började packa våra saker. Vi hade gjort upp med Folksam att bilverkstaden skulle ringa direkt till oss när bilen var klar, för att vi skulle få besked så fort som möjligt. De ringde strax efter kl 10.30. Hotellet checkade ut oss och ringde en taxi som tog oss till verkstaden. Reparatören körde oss en vända runt Rothenburg för att visa att bilen funkade nu.

Reparatören undrade vem som hade satt i den gamla kopplingen som hade gått sönder, för det var någon billig piratkopia, och det var inte underligt att den var skrot. Till saken hör att vi bytte den på en auktoriserad Fiatverkstad i Västerås, Nyströms bil, 1,5 år tidigare, och de hade sagt att det var Fiat original. Det var det vi betalade för. Reparatören i Rothenburg tyckte att vi skulle anmäla dem, och han hade packat ner den gamla kopplingen i en kartong som bevis på att det var Scheiße, som han sa. Den anmälan kom vi ingen vart med, men det är en annan historia.

Den nya kopplingen kostade oss 1600 €, och det stod inte försäkringsbolaget för, eftersom bilen var för gammal. Folksam betalade inte heller för mat och öl medan vi väntade på reparationen. De fixade allt annat; alla kontakter, bärgning, hotell- och ställplatskostnad och taxikostnad. De ringde oss på kvällen och frågade om allt var ok och om vi mådde bra.

Nu hade vi inte många dagar på oss att ta oss hem innan semestern var slut. Vi körde ca 30 mil, och tog in på en camping i närheten av Kassel, Campingplatz Werratal, som fanns i ACSI.

GPS: N 51°20’49” E 9°52’9”

Pris: 19.60 €, två vuxna utan ström

Eftersom vi inte skulle ha ström fick vi stå vart och hur vi ville på en stor gräsmatta. Vi hade mest tält som grannar.

Det här är en liten och enkel camping. Värden var lite tråkig, men ändå trevlig. Servicehuset är enkelt men rent.

Gatorna på campingen är trånga, men det funkar att ta sig fram om man tar det lite lugnt.

Det finns en stad som heter Witzenhausen inte långt bort, men vi höll oss på campingen. Luften gick liksom ur oss lite efter de senaste dagarnas äventyr.

Det är nära till floden Werra, men man ser den inte från där vi står. Det går att hyra kanoter på campingen.

Lelle passade på att packa upp några delar ur kartongen där vår gamla koppling låg. Den såg inte bra ut.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Detta inlägg publicerades i Betraktelser och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s