2017-08-08. Hotel Rappen i Rothenburg ob der Tauber.

När vi vaknade på morgonen var vi inte direkt utvilade. Olivia hade varit orolig och fört liv hela natten. Nu på morgonen var hon så pass lugn så vi kunde lämna henne för att äta hotellfrukost i byggnaden bredvid. Det var väldigt bra frukost.

Vi pratade med människorna i receptionen och sa att vi inte trodde att vi skulle få bilen idag, därför bokade vi en natt till i vårt namn. Senare på dagen ropade de på oss och berättade att försäkringsbolaget hade hört av sig, så de skulle makulera vår räkning och fakturera Folksam istället. Kanonbra.

Hotellet låg längs en vältrafikerad gata en bit bort från ringmuren runt gamla stan. Vi gick och utforskade det lite, och gick tillbaka till rummet för att titta till katten med jämna mellanrum.

Hotellet består av tre byggnader, som de håller på att bygga ihop. Samtidigt går de igenom rummen och renoverar dem. När vi var där fick vi lov att gå ut när vi skulle äta frukost, och de som bodde i frukostbyggnaden fick gå ut för att komma till receptionen, som låg i vår byggnad.

Framåt eftermiddagen hade Olivia lugnat ner sig så pass att vi kunde gå och utforska gamla stan och se hur den såg ut när man kom från hotellet. Ställplatsen låg i andra änden av stan. Vi hittade de här byggnaderna bredvid ringmuren.

Här fanns en stor park som man kunde strosa omkring i, och man hade utsikt därifrån över floddalen.

Vi hittade en brunn som vi inte hade sett förut, när vi gick till torget i gamla stan. Vi satte oss på en uteservering och tog varsin öl. Precis då ringde Folksam. Kopplingen hade kommit fram till verkstaden och de hade börjat jobba. Imorgon vid lunch skulle bilen vara klar. Underbart! Det måste vi ju givetvis fira. Vi gick till det som hade blivit vår stammiskrog, blev serverade vår vanliga öl, och berättade nyheten för servitrisen. Det slutade med att vi satt och firade tillsammans med de två servitriserna vid vårt bord. Vi hade tydligen lärt känna dem rätt så bra.

Vi hann tillbaka till hotellet lagom innan restaurangen stängde. Vi kunde inte fira alltför mycket eftersom vi skulle åka dagen därpå. Lelle beställde korv, surkål och några potatisplättar. Det ville inte jag ha, så jag fick barnversionen istället; korv och pommes. Det var helt ok mat.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Detta inlägg publicerades i Betraktelser och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s