Vi började dagen med en upptäcktsfärd i Friedrichstadt. Det var inte alls långt att gå, och lätt att hitta. Det tog ca 10 minuter till centrum från ställplatsen. Det var en mycket mysig liten stad. Staden kallas för Tysklands Venedig, och det kan jag förstå. Det var små kanaler och broar överallt.

Det fanns en hel del fina byggnader, och flera uteserveringar. Eftersom vi ville åka vidare hoppade vi över dem och strosade bara runt en stund.

För att slippa kö på Autobahn under Elbe i Hamburg, tog vi färjan över Elbe mellan Glückstadt och Wischhafen. Där fick vi lite problem. Den närmaste vägen dit var avstängd, och det fanns ingen information om hur man skulle åka istället. Vi kom fram till en återvändsgränd vid avstängningen, och jag frågade en äldre man som vaktade avspärrningen hur vi skulle göra för att ta oss till färjan. Han var jättetrevlig, och lät oss åka genom avspärrningen och vägarbetet. Det var nämligen den enklaste vägen. Utan honom skulle vi ha haft väldiga problem med att hitta rätt.

Vi stog i kö i ca 40 minuter, och resan över floden tar ungefär 25 minuter. 21 € betalade vi. Mycket smidigt.

Elbe är en mycket stor flod, men det är trevligare att åka färjan över den, än att åka i tunneln under den i Hamburg, tycker jag.

Efter färjan valde vi A1 mot Bremen. Vi hade inget egentligt mål när vi åkte hemifrån, men nu hade jag kommit på ett. Lelle hade pratat länge om att han behövde nya sandaler, och de bästa han hade haft var dem som han köpte i Bernkastel-Kues i Moseldalen. Alltså åkte vi däråt, utan att han visste om det. Vi var tvungna att övernatta lite längs vägen, men nu hade vi ett mål.

Nattens campingval hittade jag i boken Europa Camping + Caravaning, som jag hittade i en affär i Tyskland förra året. Den låg nära A1, och det var det som var viktigast. Det var en övernattning vart som helst för att nå vårt första mål.

Campingen heter Campingpark Stürberg. Det är en liten och enkel camping mitt ute i ingenstans, inte så himla långt från Autobahn, några mil öster om Bremen, nära staden Sottrum. Det finns inget att göra runt omkring, men det finns öl och ett litet lusthus utanför receptionen.

GPS: N 53°7’12.7” N 9°16’39.7”

Pris: 18 €. Dusch 50 cent som räcker länge, enligt värden.

När vi kom fram kom det genast en äldre man och mötte oss. Han pratade bara tyska, med ett stort leende. Han var riktigt mysig. Det fanns en jättestor plats åt oss, berättade han. Han tog sin cykel och cyklade före, för att visa. Man betalade kontant och fick inget kvitto.

Vår plats. Den var verkligen stor. Vi hamnade på en stor gräsmatta, som delades mellan husbilar och tältare. Alla fick sällskap in och instruktioner så att man ställde sig rätt. Ordning och reda. Och rejält tilltagna platser, fast utan markering. Man fick en muntlig genomgång istället.

Det var lite mjukt där man körde in på gräsplanen, eftersom det hade regnat en del, men om man höll sig i hjulspåren gick det bra. Själva gräsmattan var hård.

Husvagnar hade egna platser med mer träd och buskar runt, men de platserna var lite mindre.

Campingvärden visade oss en stig som ledde till sjön, som han var väldigt stolt över. Det var en väldigt fin badsjö, sa han, och den var hans. Bara han och gästerna på campingen fick vara där.

Vi gick mellan några åkrar och genom en liten skog, fram till sjön. Det tog inte mer än fem minuter.

Vid sjön möttes vi av en grind. Här fick bara campinggäster passera.

Det var ingen stor sjö, men det var faktiskt mysigt där.

Det här var en trevlig liten camping. Det fanns inget att göra eller se på, men den är helt ok att övernatta på om man är på genomresa. Servicehuset var inte i toppskick, men rent och välstädat. Det fanns allt som man behöver ha i ett servicehus. Både camping och campingvärd var helt ok, om det hade funnits en by inom gångavstånd så skulle man ha kunnat stanna längre.