På morgonen var det disigt, men det började klarna upp ganska fort. Molnen försvann, och värmen kom tillbaka. Vi åkte på motorvägen, A8, längs kusten. Det var mycket betalvägar där. Vi såg flera storslagna vyer, höga berg och hav.
Till skillnad mot Spaniens inland var det mycket grönt här. Naturen var vacker på ett helt annat sätt.
Mellan Bilbao och Santander, ungefär vid Castro-Uridales, fanns den här fina stranden. Vi såg flera husbilar som verkade fricampa där nere.
Vi fortsatte längs kusten och in i Frankrike. Vi märkte inte så mycket av gränskontrollen. Det fanns en betalstation där det stod några extra poliser och tullare, men de såg väldigt slöa ut. Vi såg inte att någon blev kontrollerad. Det härliga landskapet fortsatte på franska sidan om gränsen också.
Vid Biscayabukten fanns det massor av campingar. Det var mycket folk och mycket trångt. Dessutom var det fullt på campingarna. Vi provade på flera campingar, innan vi gav upp. Vid en av campingarna fick vi backa bort, bland alla turister, barnvagnar, hundar, cyklister och personbilar som ville åka först. Då bestämde vi oss för att programmera GPS:n på ”take us out of here”, en nödlösning som brukar fungera. Det innebär att jag sätter en punkt på närmaste större väg. I det här fallet blev det en punkt 7 km från turistområdet, trodde vi i alla fall.
Efter 7 kilometer i snigelfart bland alla andra turister kom vi till Camping Ur-Onea, en ACSI-camping strax söder om Bayonne.
GPS: N43°26’1” W1°35’25”
Pris: Lite oklart. 74 € eftersom vi behövde en komfortplats med el och vatten som var stor nog åt våran bil. Rabatt eftersom alla komfortplatser var fulla och vi fick en reservplats med el och vatten. Vi betalade 28.22 €.
På Ur-Onea var det fullt, egentligen. Det var väldigt trevligt folk i receptionen, och de såg väl våra uppgivna suckar, och kom på att de hade ett par reservplatser. Inte särskilt fina, men det fanns el och vatten på platsen. Om vi ville titta på en sådan plats så fick vi göra det. Självklart, sa vi. Efter att ha kommit till ett antal fulla campingar är man liksom inte så noga längre, man blir nöjd om man får en plats.
För att slippa gå runt på campingen fick vi skjuts till våran plats i en sådan här liten bil. Det var en service de hade åt alla campinggäster.
Vi åkte in och tittade på vår plats med den lilla bilen. Platsen var inte så fin, men vi såg att den var stor nog, så vi tog den. Vi fick skjuts tillbaka till receptionen, där vi checkade in och fick varsitt armband, som man var tvungen att ha på sig för att få vistas på campingen. Sedan var det bara att hoppa in i husbilen och köra in.
Våran plats var mot väggen till ett hus där de förvarade arbetsutrustning som behövdes för att hålla campingen i skick. I trähuset med stora fönster precis bredvid oss fanns inomhuspoolen, som satt ihop med en stor utomhuspool. Inte världens finaste underlag och utsikt kanske, men vi fick i alla fall en plats. Sent på kvällen fick vi till och med en granne.
Från husbilen kunde vi se rätt in i poolen, när vi satt i skuggan under markisen och tog en kall pilsner. Det var alkoholförbud i poolen, nämligen. Dörren in till poolen var tyvärr låst åt vårt håll, annars skulle vi ha kunnat gå rakt in. Det hade varit perfekt.
Om vi tittade åt andra hållet såg vi servicehuset och platsen där man tömde spillvatten från sin husbil.
Campingen var väldigt fin och i toppskick. Fina planteringar, fina asfaltvägar, fina pooler, fina och fräscha servicehus… och massor av folk. Vi såg alla som kom och gick, eftersom de var tvungna att passera oss för att ta sig in och ut från campingen.
Många av platserna var extremt små, men det fanns några större platser också. Alla platser var på gräs, utom våran.
Campingen var ganska stor, men det märktes inte så mycket. De olika sektionerna var väl avdelade från varandra, och en lite större väg gick mellan dem, med små avtagsvägar.
Vissa av platserna var så små så att folk fick parkera lite på sidan om.
Många platser var plana och fina, men det fanns även platser som låg i en liten backe.
På campingen fanns det ett stugområde, som var lika välskött som resten av campingen.
Vi bestämde oss för att gå till havet. På vägen dit passerade vi granncampingen, som hade ett eget nöjesfält.
Havet, långt borta på andra sidan av en jätteparkering. Det tog ca 15 minuter att gå från campingen.
I den lilla byn bredvid havet fanns det flera små och mysiga restauranger. Vi hade redan bokat bord till campingens restaurang, så vi gick tillbaka dit istället.
Vår camping hade inget nöjesfält, däremot fanns det en liten lekpark.
Vår camping hade satsat på poolerna istället för lekplatser. Det fanns flera olika pooler på området, och glasskiosk, godiskiosk, läsk, korv osv.
Restaurangen hade många bord, några med utsikt över poolerna. Där kunde föräldrarna sitta och ta en kall dryck medan barnen lekte i vattnet. När jag tog bilden hade restaurangen eftermiddagsstängt ett par timmar.
På restaurangen åt vi väldigt bra mat och drack väldigt goda rom-drinkar och öl och vin. Jag beställde något som visade sig vara kassler, och Lelle beställde Axoa de veau, som var en gryta från franska baskien. Den var väldigt god, tyckte han, men den var inget för mig som inte äter lök. 51.10 € gjorde vi av med på mat och dryck. De där drinkarna var visst inte billiga.
Det var musselkväll på restaurangen när vi var där. Jag har aldrig ätit musslor, så jag frågade servitrisen om det var möjligt att få smaka en mussla från köket bara. Jag ville inte beställa en hel skål bara för att prova om jag tyckte om det. Det gick tydligen inte att beställa en mussla från köket, så hon hämtade ett kaffefat, gick till bordet bredvid och tog två av deras musslor. De kändes lite skumt. De fick sig i alla fall ett gott skratt när de såg hur jag grimaserade och försökte skölja bort smaken ur munnen. Musslor var visst inte min grej. Usch! Vilken tur att vi inte beställde det.
På kvällen, när de stängde poolen, fick vi en väldigt fin utsikt. Vi var de enda på hela campingen som hade utsikt över vatten. Genom en glasruta, visserligen, men ändå.
På kvällen vågade sig Olivia äntligen ut. Små kattfötter på het asfalt är inte så skönt. Vi hade i och för sig lagt ut mattan så att hon kunde gå på den istället för direkt på den varma asfalten, men hon tyckte nog att det var för mycket oväsen från poolen.
Pingback: 2017-07-28, fredag, dag 15. Ur-Onea i Frankrike. | Helens resor