Idag åkte vi långt. Vi hade ju fått för oss att vi skulle åka till Portugal, och då blev det så.

Vi fortsatte genom det sönderbrända landskapet västerut genom Spanien. Det var på något sätt vackert att se de gula fälten. Kargt och öde, nästan som en öken.

Jag har ju skrivit tidigare att tankställena längs motorvägen är stora i Spanien. Det här är ett av dem. Det är inga problem att ta en paus där med en stor bil.

När vi kom in i Portugal ändrades landskapet. Det blev mer berg, och mer grönska.

Jag hade läst om betalvägarna i Portugal, och att man behöver anmäla sig och sitt fordon när man åker över gränsen. För enkelhetens skull valde vi A25, en ganska stor motorväg. Vi tänkte att någon måste veta hur man gör längs med en större väg.

Ungefär en mil in i Portugal hittade vi en skylt där det stod ”Area de Servico” och en annan skylt där det stod ”Foreigners”. Där åkte vi in. Vi förstod att vi antagligen var på rätt plats, men vi förstod inte alls hur vi skulle göra.

Vi gick in i byggnaden, som var både bensinmack, restaurang, butik och en massa annat. Vi hittade en tjej som såg ut att jobba där, och frågade henne. Hon kunde ingen engelska, men hon förstod nog ungefär vad vi ville. Hon pekade på en kille i gul väst som stod utanför. Han förklarade på klockren engelska att vi skulle åka fram till några bommar en bit bort, och där skulle vi få hjälp.

Vi åkte till bommarna, och där var det två stycken som hjälptes åt att förklara på engelska hur man gjorde. Mycket bra service. Vi fick åka fram till en fotocell, där bilens registreringsnummer fotades. Sedan fick vi hjälp att stoppa in mitt VISA-kort i en automat, och registrera kortet till bilens nummerskylt. De hjälpte oss med allt, och var väldigt noga med att vi skulle se vad de gjorde och att det blev rätt. När det var gjort var det bara att åka.

De förklarade att vi hade ett turistavtal som gällde i 30 dagar. Det innebar att vi kunde åka på de motorvägar som hade elektronisk betaltjänst i 30 dagar från och med idag. Med jämna mellanrum fotades registreringsnumret av kameror som satt längs med vägen, och sedan fakturerades kortet som var kopplat till bilen. Priset var ungefär samma som i Frankrike och Spanien, alltså ca 12 kr / mil. Det fanns olika klasser beroende på hur stor bil man hade. Vi hamnade i en dyr klass. Mycket smidigt ändå.

Det var mycket backar, både uppför och nedför. Med jämna mellanrum fanns det nödstopp, utifall bromsarna skulle sluta fungera. Det såg ut att vara löst, djupt grus i backarna, och högst upp var det bildäck som man skulle krocka med om inte gruset fick stopp på bilen. Smart!

På många platser var vägen rak och platt, men oftast var den kurvig och lutande. Vägarna var i mycket bra skick.

Precis som i Spanien hade vi svårt att hitta ACSI-campingar i Portugal (jag köpte en bättre campingbok senare under resans gång).

Vi hittade en camping ändå, i den lilla byn Sátãu. Campingen har det långa namnet Parque de Campismo ”Quinta Chave Grande”. Närmaste större stad är Viseu, några mil därifrån. I Sátãu finns det inte ens en mataffär. Det var extremt smal väg sista biten, som en cykelbana ungefär.

GPS: N 40°49’22” E 7°41’46”

Pris / natt: Husbil med två personer utan el 20.50 €

I receptionen var det en mycket trevlig kvinna som tog emot oss och hälsade oss välkomna. Är ni ända från Sverige, undrade hon. Då har ni åkt långt, sätt er ner i baren så bjuder jag på något kallt att dricka innan ni checkar in, sa hon. Det har jag aldrig varit med om förut. Vi ville gärna veta att det fanns någon plats för oss innan vi drack något, utifall vi skulle vara tvungna att åka vidare, men det var inga problem, sa hon. Det fanns platser och hon lovade att vi skulle bli nöjda. Eftersom jag hade fått en rejäl förkylning och var helt slut, litade vi på henne. Hon var ju väldigt trevlig.

Det är första gången som vi har skött incheckningen medan vi har suttit i en bar på en camping och blivit bjudna på kall öl. De andra gästerna i baren var också trevliga, och alla gjorde sitt bästa för att vi som kom långt ifrån skulle känna oss välkomna. Härligt. Vilken värme! På flera sätt. Både i luften och i folks hjärtan.

Campingen var uppdelad i flera sektioner. Det fanns inga markerade platser, det var bara att parkera där man ville, så länge man inte blockerade vägen för någon annan. Vi hittade ett hörn med mycket grönt gräs och mycket skugga. Den snälla kvinnan i receptionen hade helt rätt. Vi blev nöjda med våran plats. Det var perfekt för mig som var så förkyld att få sitta i skuggan och bara vila.

Våra närmaste grannar bodde väldigt långt bort. Eftersom det inte kom några fler till den här delen av campingen, blev det här resans största campingtomt. De flesta ställde sig närmare receptionen. Vi hade också nära, det tog nog inte mer än ett par minuter att gå. Där vi stod var gräset lite mer vildvuxet, det kanske också avskräckte några?

En annan del av campingen, med lite mer sol och gulare gräs. Det här var ingen välbesökt camping. De flesta kanske vill vara vid kusten?

På den här avdelningen, som var omringad av vinrankor, hittade vi holländarnas platser. De brukar campa bredvid varandra, verkar det som. Det fanns ingen särskild tältavdelning, alla fick stå där de ville. Det tycker jag om.

Det fanns två små servicehus. De var väldigt fräscha. Jag tyckte om blommorna utanför också. Allt på campingen var mycket välskött.

På campingen fanns vinrankor, och rester från någon form av jordbruk. Det var lite annorlunda att de hade sparat och använt sig av de sakerna. Här är färskvattenpåfyllning och ett tvättkar.

Runt om på campingen fanns det stenbänkar där man kunde sitta och filosofera.

På campingen fanns en saltvattenpool. Den stängde redan klockan 19.00 på kvällen.

Bredvid poolen fanns det en liten lekplats. Även den var välskött.

Restaurangen hade väldigt enkla rätter, det var mest snacks tror jag. Vi var där och tog varsin öl till, men vi bestämde oss för att laga mat i bilen idag. Det var en karl i baren när vi kom dit andra gången, och han var också väldigt trevlig. Han skrattade hela tiden och ville lära sig hur man säger skål på svenska.

Campingen ordnar någon form av aktivitet varje dag. Idag skulle det vara tennisturnering, men jag orkade inte gå dit och titta. Jag satt i skuggan och snöt mig istället. Imorgon var det grillkväll, som man var tvungen att anmäla sig till kvällen innan. Det är kul att de hittar på saker, för det finns inget annat att göra. Det fanns en del natur och vinodlingar  att uppleva om man tog bilen några mil bort.

Bredvid campingen rann det en liten bäck, som det inte gick att bada i, om man inte tycker om lera.

För den som trivs i lugn och ro ute på landet är det här en perfekt plats. Det är också en plats som vi lägger på minnet utifall vi har vägarna förbi. På den här campingen vet man att det finns plats, och det är bra. Att bli bjuden på öl när man checkar in är också ett extra plus.