Vi fortsatte västerut genom Spanien. Det var lika varmt idag också. Jösses, vilken hetta. Det är skönt, men vi är inte vana vid det, helt enkelt.

Vi körde både betalväg och gratis väg idag. Landsvägarna, som är gratis, skiftar mycket i kvalitet. Vissa är mycket bra, andra är väldigt dåliga. Betalvägarna var väldigt bra, och där fanns det dessutom stora tankställen där vi kunde få diesel utan att behöva trängas. I de mindre byarna längs landsvägarna var det ofta trångt på mackarna.

Vi åkte en kort tur idag. Det finns väldigt få campingar i den här delen av Spanien, i alla fall i ACSI-katalogen, och det är den enda katalogen vi har där Spanien finns med. Alltså var vi tvungna att välja: antingen väldigt kort, eller väldigt långt. Vi valde att åka kort.

Campingen vi valde heter Camping Riaza, lite mindre än 10 mil norr om Madrid. Vi ville inte åka för nära Madrid, vi ville lära oss mer om hur camping i Spanien fungerar innan vi gav oss in bland en massa folk. Dessutom gillar jag inte storstäder.

GPS: N 41°16’10” E 3°29’50”

Pris / natt: Husbil med två personer utan el 23.10 €

Campingvärden var trevlig när vi checkade in. Han blev ännu trevligare när han fick veta att vi var svenskar. Det kom inte så många svenskar dit, så han tyckte att det var lite spännande. Han pratade mycket bra engelska, fastän han tillhörde den äldre generationen. Ofta är det de yngre som pratar bäst engelska, har vi märkt.

Receptionen var trevlig, och det fanns många roliga växter runtomkring den.

Eftersom vi var från Sverige och hade en stor bil, fick vi ställa oss vart vi ville. Vi fick åka runt och leta efter den bästa platsen för oss. Tvärs igenom hela campingen gick det en större väg, som till och med hade en rondell, där servicehusen var placerade. Vi ville inte stå för nära den vägen, eftersom vi var rädda att det skulle bli mycket bilåkande där. Det visade sig att det inte var några problem. Bommen stängde kl 22.00 tror jag, efter det var det ingen som åkte på vägen alls. Före det åkte några fram och tillbaka till sina husvagnar, i övrigt var det väldigt lugnt.

Från stora vägen gick det småvägar ut till de olika platserna. Allt var mycket bra uppmärkt. Inte med nummer, men med markeringar, så att man såg tydligt vart tomtgränserna fanns.

Vi åkte runt några varv för att hitta en bra plats. Närmast servicehuset var platserna i lagom storlek, men det var lite snävt för oss att svänga mellan buskar, träd, elstolpar och tegelvägg, så vi åkte några varv till.

Det fanns gott om lediga platser. På de flesta var det väldigt mycket sol, och vi ville gärna ha lite skugga åtminstone.

Efter att ha åkt några varv hittade vi våran plats. Vi hittade uthyrningsstugor med träd bredvid, så där klämde vi oss in. Det här är våran gata på campingen. Vi står bakom träden till höger.

I väntan på skuggan. Platsen var inte så lång, men den räckte gott och väl till på bredden. Eftersom det stod en tom stuga precis bredvid kunde vi använda det utrymmet också. Gräset som hade funnits en gång i tiden var borta, det var bara sand och torrt, gult gräs kvar. Så såg det ut på hela campingen.

På våran plats fanns det spillvattentömning och färskvatten. Perfekt! Då slapp vi gå och bära vatten i värmen.

Dessvärre fanns det ett jordgetingbo precis bakom bilen, såg vi. De lät oss vara ifred, som tur var, så då lät vi dem vara också.

Det är långt att gå till byn. Minst tre kilometer, trodde campingägaren. Det fanns inte så mycket att göra för oss, men de hade ett väldigt stort lek- och spelområde för den som är intresserad av det.

Bakom lekområdet fanns det en kommunal pool, som campinggästerna hade fri entré till. Det kändes lite lockande att hoppa i den, men vi ville bara lämna katten instängd i bilen väldigt korta stunder, så vi gick tillbaka dit och fyllde våra 1,5 litersflaskor med vatten istället. Det fick bli vårt sätt att svalka oss på. Vi stod i badkläder utanför bilen och hällde vatten över både oss och katten. Som tur är så gillar hon vatten.

Vid campingens restaurang var det grönt och fint. De vattnade där varje kväll.

Vi gick dit och tog varsin eftermiddagsöl. Istället för att bjuda på nötter som tilltugg, fick vi varsitt fågelben att gnaga på. Vi tror att det var höns, för de var för stora för att vara kyckling.

På kvällen gick vi tillbaka till restaurangen. När vi var där på eftermiddagen såg vi att de hade ett rum bredvid med gratis wifi, så vi passade på att betala räkningar.

Vi tänkte att vi kunde äta också när vi ändå var där. Servicen var sådär. Man fick vänta väldigt länge, både på att beställa och på att få in maten. Jag åt entrecote och Lelle åt något annat nötkött. Till det drack jag ett glas öl och Lelle ett glas vin. Det kostade 42.50 €, så det var ganska dyrt. Nästan som i Sverige. Maten var bra, i alla fall.