Eftersom vi hade kommit på att vi ville se Andorra, fortsatte vi söderut på diverse småvägar. Lite motorväg blev det också.

När vi åkte på motorvägen passerade vi ett område där det brann i skogarna runt omkring. Det var som att köra i dimma. Avfarterna från vägen var spärrade längs en lång sträcka. Det var bara att fortsätta på motorvägen. Vi skulle inte åka av just där ändå, som tur var. Det var egentligen strålande solsken och klarblå himmel, men det syns inte på de här bilderna.

Det var mycket bilar på vägen, men trafiken flöt ändå på bra genom brandområdet. Det gick bara väldigt sakta.

När vi närmade oss Pyrenéerna började jag leta efter en camping, vilken som helst. Jag tycker ju om berg, så jag ville campa vid bergen. Det var det många andra som också ville, visade det sig. Den första campingen var full, men på numer två fick vi plats.

Vi checkade in på Camping Le Pré Lombard. Jösses, säger jag bara. Vad mycket folk! Enligt ACSI-katalogen har de hundra platser, men jag tvivlar på att det stämmer.

GPS: N 42°50’24” E 1°36’41”

Pris/natt: Två personer med husbil, inklusive el 45 €. En mycket dyr camping.

Personalen i receptionen var artig, engelsktalande och professionell. De hade uniformer med campingens logotyp på sig. Det var väldigt fint, allting. Och opersonligt.

Vi fick ett antal platser att välja på, sedan fick vi gå in och titta innan vi bestämde oss. Det var många andra som också gick och tittade samtidigt, på samma platser. När vi hade hittat två platser där vi skulle kunna få plats var det bara att skynda sig tillbaka till receptionen, vara lite fräck i kön, och tala om vilken plats vi ville ha. Vi hade tur och fick den.

Platserna är små och trånga. Man står som packade sillar. På våran plats fanns det träd, som gjorde att ytan bredvid oss blev tom. Där hade vi tur. Vi skulle ha haft svårt att köra in och ut annars. Vi fick ta några omtag när vi skulle åka därifrån i alla fall, och jag fick stå på vägen och stoppa folk från att gå bakom bilen när Lelle backade.

El ingick. Det ska det göra för det priset, tycker jag. Vi passade på att ladda det som behövs laddas med 220.

Vägarna på campingen var extremt trånga. Eftersom platserna var så små hade folk parkerat lite hur som helst.

Mitt bland alla husbilar och husvagnar fanns det små tältplatser. Jag tycker inte alls om sådana här campingar. Det var trångt och massor av folk överallt, det fanns liksom ingenstans att ta vägen. Vi hamnade inte mitt i smeten, som tur var, men det var ett himla liv runt omkring oss i alla fall.

Bredvid campingen rann en liten flod. Jag lyckades ta mig dit utan att snubbla på några tältsnören. Längs floden var det små tältplatser och platser för små husbilar och husvagnar.

Det var inte så långt att gå till staden, men vi utforskade campingen istället. Ungefär i mitten hittade vi en pool med en ”beach-bar”. Där stannade vi och tog ett par öl. Personalen där pratade bra engelska. Fuskgräsmatta, pool, bar, party… Jösses.

När vi hade druckit ur vår öl fortsatte vi vår upptäcktsfärd. Vi hittade ett stort lekområde. Därifrån såg man bergen.

På campingen finns en pizzeria. Vi bestämde oss för att äta där. Vi beställde varsin pizza, och eftersom det skulle ta 30 minuter innan den var klar köpte vi varsin öl i baren bredvid, och satte oss mellan baren och pizzerian och väntade. Och väntade. Efter 40 minuter var pizzan fortfarande inte klar. De hade slarvat bort beställningen. Vi beställde igen. 30 minuters väntan igen, så vi beställde ytterligare varsin öl. Efter 40 minuter hade vi fortfarande ingen pizza. Vi fick vänta i 1,5 timme, totalt. På den tiden hinner man dricka 3 öl var, och ställa sig och hänga med armbågarna på disken inne i pizzerian, och titta ilsket på pizzabagaren.

Bar och pizzaområdet var väldigt stort. Det var gjort så att det skulle se fint ut. Det var trevligt att sitta där, men när man är hungrig och vill ha mat vill man ju inte vänta riktigt så länge. Vi såg några andra som också var arga på pizzerian, så det var tydligen inte bara vi som fick vänta länge.

Pizzan fick man i kartong, så vi tog med dem till bilen och åt där. Vi ville inte sponsra dem med mer öl, eller hur det nu var vi tänkte. Efter 1,5 timmes väntan och 3 öl, plus ölen som vi drack vid poolen, så borde pizzan ha smakat bra, men det gjorde den inte. Vi kom överens om att de måste ha använt ketchup istället för tomatsås. Blä! Lelle hade ruccola på sin, och den hade de inte snålat på. Det såg mer ut som sallad med lite pizza under, än pizza med sallad på. Två pizzor kostade 19 €.

Åker vi tillbaka hit? Bara i absoluta nödfall. Otäck pizza spelar ingen roll, vi kan laga mat själva, men det var alldeles för trångt. De hade trängt in alldeles för mycket folk på campingen. Regeln om tre meter mellan varje ekipage gällde verkligen inte här.