Dagen då vi kom till Frankrike. Vi åkte in i Frankrike vid Freiburg och mot Mulhouse, och över floden Rhen på A5. Där gick det sakta, på grund av den första gränskontrollen som vi såg den här sommaren. Det var inte mycket till kontroll egentligen. Man åkte bara väldigt sakta förbi några poliser. Jag såg inte att någon blev stoppad.

Jag hade programmerat GPS:n så att den skulle undvika betalväg, och det fungerade bra. Det blev lite motorvägskörning ändå, alla vägar kostar inte, men det blev mest landsväg.

Vägarna var hyfsat bra, och gick genom små byar och städer längs med floden Doubs. Det var riktigt vackert på en del platser. Det var mycket trevligare att ta sig fram genom byarna och längs floden i sakta mak, än att åka motorväg hela dagen.

Vi åkte förbi Mulhouse, Belfort, Montbéliard och Besançon. Någonstans längs vägen stannade vi och programmerade in en camping i staden Dole i GPS:n. I Dole föddes Louis Pasteur, kemist och biolog som betraktas som en av bakteriologins grundläggare, men det var inte därför vi åkte till Dole. Staden låg helt enkelt på rätt plats i förhållande till vart vi var på väg.

Campingen heter Camping Du Pasquier.

GPS: N 47°5’22” E 5°30’11”

Pris: Två personer och husbil utan el 18.70 €

Campingen har 120 platser enligt katalogen.

I receptionen pratade de skapligt bra engelska. Bemötandet vi fick var lite konstigt. Först var det en ung tjej som pratade med oss. Enligt henne fanns det bara plats för oss på en grusplan vid receptionen. Det var det enda de hade att erbjuda. Där fanns det ingen skugga alls, och det var varmt som i en kamin, så vi funderade på att åka vidare, och det talade vi om. Man såg hur luften dallrade ovanför gruset, så vi ville inte stå där. Vi har ju katten att tänka på också.

En äldre kvinna, som visst var chef, tog över oss. Hon sa att hon skulle gå och titta om det fanns några andra lediga platser. Vi skulle bara vänta. Efter 10 minuter bad den yngre tjejen om ursäkt för att hon trodde att chefen hade glömt oss. Då kunde hon också helt plötsligt ge oss en tillräckligt stor plats på gräs där det var skugga. Det var en bra plats som var lagom stor åt oss.

Vi tror att de helst inte ville ha dubbelaxlade husbilar på gräsmattan. De sa något om det, och vi har varit med om det förr i Frankrike. Vissa campingar tar inte emot dubbelaxlade bilar över huvud taget, eftersom de är rädda att man kör sönder gräsmattan. Det stämmer inte, det är snarare tvärtom. Ju fler hjul vikten fördelas på, desto skonsammare för underlaget.

Det var väldigt förvirrande angående platserna. Några var dubbelbokade, några hade ställt sig fel, någon hade tagit någon annans elstolpe, och det var mycket krångel, verkade det som. Platserna var inte så bra uppmärkta, och det ledde till ett mindre kaos. Vissa platser hade nummerskyltar, andra inte.

Det fanns en karta över campingen vid infarten, och den fick man memorera. Sedan fick man gissa lite vart tomtgränserna fanns, eftersom markeringarna var så dåliga.

Det är väldigt varierande storlek på platserna. Det finns större platser med gräs, träd och buskar, men även väldigt små platser. På grusplanen där de ville att vi skulle stå först, såg det ut som en vanlig parkeringsplats på kvällen. Det var väldigt trångt mellan bilarna där.

Det är synd att det var sådan oordning, för campingen är egentligen fin. De behöver bara styra upp det hela lite, och renovera lite här och var.

Servicehusen var mysigt placerade mellan en massa buskar. De var tyvärr inte i så bra skick. Man kunde till exempel inte välja temperatur på vattnet i duschen själv. Jag fick duscha väldigt varmt, nästan så att jag brände mig. Jag hämtade kallvatten på flaska och hällde över mig vid bilen istället. När det är så varmt ute vill jag duscha svalt för att kyla ner mig lite. Lelle provade ett annat servicehus, och där var vattnet svalare.

Det finns ett lekutrymme med en liten pool på campingen. I receptionen finns det öl, enklare mat, t ex pizza och en minibutik.

Vi satt vid bilen och svalkade oss med varsin kall hallonöl när vi kom fram. Det var fortfarande tryckande varmt, så vi orkade inte göra så mycket annat.

På kvällen hörde vi en himla massa oväsen från byn Dole, så vi samlade kraft och började gå för att se vad det var, trots värmen. Det tog ca 15 minuter att gå från campingen till stadsgränsen.

Längs vägen mot staden fanns det en kanal med många stora husbåtar.

En gammal järnvägsbro hittade vi också. Man måste ju undersöka saker ordentligt, när man ändå håller på.

Det första vi såg när vi närmade oss Dole var den här ståtliga byggnaden. Den gamla delen av staden såg ut att vara byggd runt den här kyrkan.

Dole såg ut att vara en mysig och gammal stad. Vi gick bara fram till vattnet. Eftersom klockan var så mycket tänkte vi att det mesta i byn säkert skulle vara stängt, så det var ingen större mening att leta efter en bro för att ta oss över.

Vi hittade anledningen till oväsendet som vi hade hört från campingen. Det var någon form av Monstertruck där. De höll på att stänga när vi kom fram.

Den här byggnaden hittade vi också. Enligt skylten är det en arkebuseringsport. Folk som skulle arkebuseras fördes ut genom stadsporten och sedan… tja.

På den här campingen lärde sig katten Olivia att campingstolar, särskilt min, är mycket bra. Hon tog över min stol, helt enkelt. Jag fick ta fram en av fiskestolarna. Så kan det gå.