Bil, bil och bil. Autobahn och småvägar. Det är tur att vi tycker om att förflytta oss. Både Danmark och Tyskland var länder som bara skulle passeras på väg söderut, så vi kämpade tappert med att lägga mil bakom oss.  Dieseln var mycket billigare i Tyskland än i Sverige, ca 10 kr/liter.

Vi åkte nästan ända fram till Cuxhaven, där vi tog A27 söderut. Förbi Bremen, och A1 förbi Osnabrück till Dortmund. Där bytte vi till A45. Det blev mycket Autobahn idag, med andra ord. Autobahn är tråkig. Man ser ingenting, det är bara väg och transportsträcka, liksom. Om allt flyter går det fort, men vi lyckas alltid hamna vid vägarbeten så att det är stopp. Eller ”Stau” som de kallar det för. Jag tror att tyskarna gillar ”Stau”. Finns det inget hinder på vägen så skapar de ett, bara för att få stå i kö en timme eller två.

Längs vägen stannade vi på en Autohof (stora rastplatser med diesel och annat) där de hade Serways. Maten där är helt ok, det finns ofta både schnitzel och korv, som smakar som typisk rastplatsmat. 22 € för mat och dryck åt två personer.

Efter Siegen var det dags att börja leta efter en plats att övernatta på. Vi siktade på en camping i ACSI-katalogen, Camping Park Wieherhof, och lyckades få plats där.

Vägen till campingen var något smalare än Autobahn. Det fanns inga mötesplatser, så man fick helt enkelt hoppas att marken under gräset på sidan var hård nog. Det var den, som tur var. Jag vet inte hur många kilometer vi åkte på den här vägen, men det kändes långt.

I receptionen var de väldigt trevliga. De pratade bara tyska, så jag fick sköta pratandet. De pratade lika mycket med Lelle, och gjorde pauser så att jag hann översätta. De hade några väldigt fina flaskor med någon hemmagjord dryck med mycket alkohol i. Jag blev nyfiken och ville köpa en flaska, men de tyckte att jag skulle få den lilla flaskan som är på bilden ovanför så att vi kunde smaka först, eftersom smaken var så speciell. Det är service, tycker jag. När vi hade druckit ur den lilla flaskan gick vi tillbaka och köpte en stor, som vi ska ha och bjuda på vid speciella tillfällen. De hade nämligen rätt i att drycken hade speciell smak. Som någon blandning av dill och tandkräm och sådan snaps som man har till kräftor, ungefär. Beska droppar, tror jag.

GPS: N 50°35’12” E 8°2’7”

Pris: 24 € / natt för två personer och husbil, utan el

I receptionen var de som sagt mycket trevliga. Det fanns gott om stora platser på campingen. När de såg våran bil genom fönstret rekommenderade de en plats åt oss, som både var stor, plan och lätt att köra in och ut ifrån. Det var inget krav att vi stod där. Om vi hittade någon bättre plats skulle vi säga till. Vi tyckte att platsen vi fick var helt ok, så vi behöll den. Senare på kvällen hittade vi bättre platser, men då hade vi ju redan packat upp, så vi struntade i det. Det enda negativa med platsen var att solen försvann fort, och att det fanns mycket brännässlor nära bilen. Och på kvällen började det lukta rutten fisk från någonstans.

Andra änden av campingen kallades solterrassen. Där hade de sol från tidig morgon till sen kväll.

Platsen vi fick var som sagt stor. Tittar man noga på bilden ovanför kan man se en liten elstolpe inne i buskarna. Vid den gick tomtgränsen. Det fanns flera stora platser lediga, och några mindre platser också.

Campingen var väldigt grön och fin. Det var små vägar, så folk åkte sakta automatiskt, och väldigt mycket träd och buskar.

Vissa campingar känns små och mysiga, fastän de är ganska stora. 120 platser står det att det finns på den här campingen. Eftersom allt var så avgränsat av buskar och träd kändes det som att man hade sin egna, lilla mysiga plats. Det kändes som att man hade ett stort, eget utrymme utan att ha grannar precis bredvid bilen. Det tycker jag om.

Att campingens alla växter var mycket välskötta var ett extra plus. Platserna var numrerade klart och tydligt, servicehuset var rent och fräscht, och det mesta var väldigt väl omhändertaget.

Precis vid campingen ligger en fin liten sjö. Här ser man badstranden. Man fick bara bada i sjön fram till klockan 19.00, efter det var sjön reserverad för fiske.

Det var faktiskt flera stycken som fiskade i sjön. Det var fiskeförbud före klockan 19.00. Jag tror att man köpte fiskekort i receptionen, och att det fanns inplanterad fisk. Den här stigen gick längs med sjön. Vi provade aldrig fisket, eftersom vi blev sittande på campingens restaurang.

På campingen fanns stora grönområden för barn och vuxna som ville spela fotboll eller bara springa omkring.

Det fanns även en ganska stor inhägnad rastgård för hundar.

Ytterligare ett av campingens stora grönområden. I bortre ändan finns en lekplats. Den var inte så stor, men den såg ny ut.

Bredvid lekplatsen låg campingens egna restaurang. Mycket praktiskt. När ungarna hade ätit klart kunde föräldrarna sitta kvar på restaurangen medan ungarna höll till i lekparken. På det viset blev alla nöjda, kan jag tänka mig.

Vi var givetvis nyfikna på campingens restaurang. Personalen var mycket trevlig där också, precis som i receptionen. De pratade bara tyska. En tjej förstod lite engelska, men inte mycket. Hon försökte så gott hon kunde, och det gillar jag. Maten var mycket bra. Eftersom vi inte ville ha trerätters fick vi ingen förrätt, och då tyckte de att vi skulle bli bjudna på sallad medan vi väntade på maten.

Jag fick den här schnitzeln med pepparsås, och Lelle fick 450 gram entrecote. Väldigt blodig, precis som han ville ha den. Han sa att den var perfekt. Jag vill ha extremt välstekt kött, så jag smakade inte på den.

Maten och 4 stycken öl, 0,5 liters, kostade 40.80 €. Det är inte så farligt med tanke på hur mycket vi fick i oss.

Djungeln bakom bilen. Jag tycker ju om Rallarrosor, men jag hittade inga sådana, så de här blommorna med samma färg fick duga.