Jösses vilken dag! Vi fortsatte norrut längs Mosel. Vi hade tänkt övernatta antingen vid Mosel eller Rhen, men det var antingen fullt eller för trångt för oss överallt. Förra året hade vi inga problem alls att hitta en plats. Många ställplatser är för bilar som är max 8 meter (våran är 9 meter), några ställplatser är för bilar som är max sex meter. Allt för att klämma in så många som möjligt.

Det är vackert längs floderna, och bra väg, men väldigt frustrerande när det är så fullt överallt.

Längs både Mosel och Rhen finns det massor av gamla borgar och andra gamla byggnader. Just den här renoverades.

Byarna ligger längs floderna, vissa är mer turistiga än andra. Man får vara beredd på att det kan vara mycket trafik och människor i rörelse när man kör genom en del av byarna, medan andra är nästan helt folktomma.

Byar, slott och vinodlingar avlöser varandra längs vägen. Jag tycker att vägen längs Rhen är finare än vägen längs Mosel, men det är en smaksak.

Vi stannade på en parkeringsficka längs Rhen och funderade på vart vi skulle ta vägen, eftersom det var fullt överallt. Vi bestämde oss för att åka inåt landet, söderut, där det fanns några campingar mitt ute i ingenstans. I alla fall såg det ut så på kartan. Där borde det inte vara så mycket folk, trodde vi.

Det här trädet, med konstiga frukter, såg vi bredvid parkeringsfickan. Vi visste inte vad det var, förrän vi hittade en frukt på marken som vi hade sönder. Det visade sig vara ett valnötsträd med omogna valnötter.

Sista bilden från Rhendalen, innan vi begav oss bort från floderna.

Jag hittade några campingar i ACSI-katalogen, som vi tog  sikte på. Efter mycket åkande på småvägar, som gick över åkrar och genom tät skog, kom vi till den första campingen, i närheten av Kaiserslauten. Camping am Königsberg, hette den. Den var full.

Nästa camping, ännu längre bort längs med småvägarna, hette Donnersberg. Den tog inte emot dubbelaxlade bilar, fast det fanns mycket plats där.

Till slut hittade jag en ställplats i BordAtlas, i staden Worms. Vi var trötta och frustrerade, skrattade åt att en stad kan heta Worms, som betyder ”maskar” om man översätter det från engelska till svenska, så vi åkte dit. Enligt BordAtlas skulle platserna vara 12 meter, och det lät ju bra.

Vi kom fram halv åtta på kvällen, efter att ha åkt hela dagen. Platserna var 7-8 meter långa, och det var fullt av bilar. Ingen plats för oss, alltså. Ställplatsen låg bakom en hög häck bredvid en festplats. På festplatsen stod det tre andra husbilar, så vi ställde oss också där. Fricamping är tillåten i Tyskland om det inte är privat mark.

Ställplatsen i Worms såg inte så trevlig ut, men den skulle ha fungerat att stå på om man kom tidigt på dagen och hade en liten bil. Festplatsen ligger precis bredvid.

GPS: 49°38’4”N 8°22’30”E

På den här bilden ser det faktiskt ut som att vi campar väldigt fint. Vi hade både gräs och träd.

Bakom bilen hade vi ett industriområde och en industrihamn. Rhen flyter förbi Worms också, så på sätt och vis fick vi ju campa vid Rhen, men inte riktigt som vi hade tänkt.

Festplatsen var stor. Det fanns en gångväg därifrån till staden, men vi orkade inte gå dit. Klockan var ju halv åtta när vi kom fram, så vi hade ingen lust att utforska så mycket. På kvällen var det ett gäng ungdomar som åkte runt och sladdade med sina bilar i gruset, så det var tur att vi hade ställt oss så långt in på gräset, annars skulle grusstänket ha träffat våran bil. Vi höll oss ute runt bilen ett tag, sedan tände vi lamporna så de såg att vi var där, då körde de inte så nära.

Vi tog en liten promenad ner till Rhen. Längs vattnet fanns det flera restauranger och krogar. Det var en hel del folk ute fast det var tisdag.

Den här restaurangen hade ett riktigt strandtema, med solstolar och allt.

Restaurangerna avlöste varandra längs floden. Om vi inte hade varit så trötta så skulle vi säkert ha gått in på en av dem, men vi ville hellre ta det lugnt vid bilen. Dessutom var jag orolig för ungdomarna som buskörde där vi campade.

Det verkade finnas en hel del gamla byggnader i Worms, och så hamnen med industrier. Om vi har vägarna förbi kanske vi åker och utforskar staden lite bättre. Vi vet ju vart det finns gratis camping och restauranger nu, åtminstone.