Vi for vidare på morgonen, förbi Saarbrücken, mot den lilla staden Perl, där Moselfloden rinner in i Tyskland från Frankrike. Vi åkte norrut mot Trier längs Mosel på tyska sidan om gränsen, kom på att vi hellre ville åka i Luxemburg, eftersom vi aldrig hade varit där, och vände söderut igen. Vi var nämligen tvungna att åka söderut för att hitta en bro över floden. Vid staden Remich hittade vi en bro.

På väg över Mosel in i Luxemburg. Vi märkte inte så stor skillnad, det var likadana vinodlingar och likadana byar som i Tyskland.

Vägen var bra, och vi körde mellan vinodlingarna och vattnet.

Vädret i Luxemburg var inte så bra. Det fanns inte heller några parkeringsfickor längs vägen. Det tyckte jag var synd. I och för sig var det inte så lockande att gå ut och se på floden när regnet öste ner, men ändå. Jag hade velat känna Luxemburg under mina fötter.

När vi kom in i Tyskland igen, strax söder om Trier, fanns det en stor rastplats, där man hade så här fin utsikt.

Tyska vinodlingar, vinodlingar i Luxemburg… Ingen större skillnad.

Det är vackert att åka längs Mosel. Här är vi på väg 53, som går precis bredvid floden. Förra året när vi åkte längs Mosel, hade vi turen att hitta bra ställplatser. Det hade vi inte i år. Vi ville inte stanna på Sun-Park Graach, nära Bernkastel, även om vi visste att platsen var bra. Den platsen såg vi nog av förra året.

Vi provade flera ställplatser från BordAtlas, och sådana som vi hittade med hjälp av skyltar längs vägen, men de var antingen fulla eller för trånga. I Minheim skulle det finnas en stor ställplats där platserna var 12 meter, så dit åkte vi. Platsen var fin och stor, och låg precis vid floden. Det fanns till och med lediga platser. Problemet var att det var trästaket runt alla platser, och bara en smal väg att åka på, så vi kunde inte komma in på någon plats. Svängradien passade kanske en 7-metersbil. Det var bara för oss att fortsätta leta.

Till slut såg vi en ställplats från vägen, som vi åkte ner och tittade på. Den låg i den lilla byn Brauneberg. Där fick vi äntligen plats.

Platsen var i kortaste laget, men eftersom vi hade en gräsmatta bakom oss som man inte fick parkera på, gick det bra ändå. Vi såg inte Mosel från platsen, det var för mycket träd i vägen, men vi hörde när de stora båtarna kom.

Det fanns en informationstavla där man körde in på platsen. Där fanns all info man behövde, men bara på tyska. Det finns el, färskvatten, toatömning och spillvattentömning. Kl 18.00 kom det en kvinna och tog betalt. 8 €, och då ingick allt. När hon var klar stängde hon bommen in till ställplatsen.

Platsen ligger på landsbygden, inklämd mellan ängar och vinodlingar.

Gångväg fanns från platsen in till byn. Det tog ca 5 minuter att gå den vägen.

Platserna var som sagt inte så långa, vissa stack ut en bit i vägen. Tack vare gräsmattan bakom fungerade det bra ändå.

Vi vågade inte ta genvägen mellan vinrankorna från ställplatsen till byn, om vi hade vågat skulle det ha varit väldigt nära.

Byn såg ut som en liten tysk by vid Moselfloden. Det fanns en liten kyrka, restauranger, vinprovningslokaler, gasthofs och ett snabbköp. Byn var inte så turistig, på eftermiddagen var det bara Lelle och jag som var ute och gick.