Vi fortsatte på de mindre vägarna längs med Loire. Det var väldigt varmt och torrt, men ändå vackert.

Vi såg fortfarande inte så många vinodlingar, däremot fanns det väldigt mycket solrosor som lyste upp längs vägen. Just den här delen av vägen var lite smalare än vad vi hade tänkt, men den var åtminstone nyasfalterad.

Mer småvägar, som slingrade sig genom landsbygden. På bilden åker vi längs med en liten kanal, som låg en bit från Loire.

Vi åkte in på en camping i La Charité-sur-Loire. Det såg ut att vara en trevlig by, och campingen låg precis vid floden. Vi lyckades ta oss dit genom trånga gränder, men sedan blev det stopp. Det visade sig att campingen inte tog emot dubbelaxlade husbilar, eftersom de var rädda att marken skulle köras sönder. Det tycker jag är lite underligt. Man kör ju sönder mindre om vikten fördelas på sex hjul istället för fyra. Bara små, lätta husbilar och husvagnar var välkomna där, alltså. Någon bra plats att vända på fanns inte, så vi fick backa och trixa en hel del innan vi kom därifrån.

Vi passerade den lite större staden Nevers, sedan bestämde vi oss för att lämna Loire och åka österut. Vi valde väg 981 genom Decize, och sedan mot Autun. Det här var också en fin väg, som gick genom jordbrukslandskap och genom småbyar.

När vi passerade Nevers såg vi en massa franska bönder som demonstrerade. De hade parkerat traktorer och kärror så att de blockerade av- och påfarter till motorvägen. Flera av dem satt och hade picknick med vin i dikeskanterna, medan polisen stod och gestikulerade. Vi skulle ändå inte åka motorväg, så för oss var det bara kul att se. Jag tror inte att de som köade för att komma av och på motorvägen tyckte att det var lika kul.

Nära Autun hittade vi en camping i ACSI-katalogen. Campingen ligger i Etang-sur-Arroux, och heter Des 2 Rives. Campingen ägs av holländare, så de pratade bra engelska i receptionen. Det var skönt.

GPS: 46°51’42”N 4°11’31”E

Pris: 22 €/dygn, för två vuxna utan el.

Det var väldigt varmt när vi kom till campingen. Alla platser med skugga var upptagna. Vi fick välja mellan några platser som skulle vara tillräckligt stora, sedan kom campingvärden och kollade vilken vi hade valt. Vi hamnade på en stor gräsmatta, där det var sol hela dagen.

Som tur var fick vi väldigt trevliga holländska grannar, som bjöd oss på glass när vi kom fram. De hade nyss varit och handlat till sig själva och ungarna, och så blev det två strutar kvar.

Vi hade nära till den lilla floden, men sluttningen var för brant för att det skulle kunna gå att ta sig ner till vattnet just där. Man fick gå en liten bit bort, sedan gick det bra att klättra ner. Campingen ligger mellan två floder: Mesvrin och Arroux. Jag vet inte vilken av dem det här var. Vattenståndet var en meter lägre än normalt, eftersom det inte hade regnat sedan i början av April. När det var normalt mycket vatten, skulle det vara väldigt fint att paddla kanot där, fick vi höra. Campingen förlorade massor av pengar på att inte kunna hyra ut sina kanoter det här året.

Mitt emot oss fanns en stor plan med torrt gräs. Där var det campingförbud, planen skulle bara användas till lekar.

Platserna på gräsmattan var skapligt stora. Eftersom ingen fick campa på den stora gräsmattan, gick det bra att backa ut på den när vi skulle åka iväg. På den här bilden syns det hur torrt det var i marken. Eftersom det inte hade regnat var det förbjudet att vattna gräsmattor och åkrar. Det kanske var därför bönderna demonstrerade?

Det fanns avdelningar på campingen med skuggande träd också, men där var platserna mycket mindre, och där var det fullt.

Campingen hade två stora områden där man kunde umgås, dels på gräsmattan som var bredvid platsen där vi campade, dels vid servicehuset och receptionen. Där fanns det plats för bollspel, grill och lekplats. Det var väldigt mycket lekutrymme med tanke på hur liten campingen faktiskt var.

Vid servicehuset bodde långliggarna. Det såg inte riktigt ut som det gör här hemma. Servicehuset var inte det fräschaste servicehus jag har sett, men det funkade. Det fanns dusch med varmt och kallt vatten, och det var åtminstone rent, mer än det behövs egentligen inte.

Det var flera lekar med lekledare på dagarna. Här lär sig barnen att kasta boomerang.

Olivia gjorde sitt bästa för att svalka ner sig. Här har hon byggt ett solskydd. Som tur är tycker hon om vatten, så vi hällde vatten över henne och gnuggade in det i pälsen med jämna mellanrum.

Under bilen fläktade det lite, i övrigt stod luften stilla. När vi började tycka att det var ordentligt svalt, nästan lite kyligt, var klockan ca 22 på kvällen. Vi tittade på termometern, och såg att det ”bara” var 27 grader då…

Större delen av eftermiddagen låg jag i floden. Det var så lite vatten, så jag nådde bottnen med händerna. Det var bara att ligga där och guppa omkring.

Skiftavlösning. Efter en stund var det Lelles tur att gå och lägga sig i floden, medan jag vaktade katten. Så turades vi om hela dagen.

Campingen var trevlig, men det fanns inte så mycket annat att göra där för oss.

Vi hittade den här menyn utanför campingens restaurang. Campingvärden berättade att på torsdagar lagade kocken fransk husmanskost. Det ville vi prova. Man skulle få en tre-rätters för inte alltför många pengar, så vi bokade bord.

Det var lite annorlunda upplagt, alltihop. Alla var tvungna att komma prick kl. 19.00. Då skulle man leta reda på sitt bord. Vi fick dela bord med tre andra par från Holland. När alla hade satt sig var det dags för aperitif. Den bestod av ett glas med husets hemmagjorda Kir. Jag har druckit godare saker, faktiskt.

Under tiden vi försökte dricka upp vårt glas med Kir, dukades förrätten upp utanför restaurangen. När kockens fru (eller vad hon nu var) sa att det var ok, fick alla gå och hämta mat. De fyllde på vartefter flera gånger. När de slutade fylla på kom nästa regel: ingen fick någon huvudrätt förrän förrätten var slut. De största karlarna vid varje bord hjälptes tappert åt för att vi skulle få mat.

Huvudrätten var en gryta med fläskskivor och champinjoner. Till det fick vi potatis och bönor. Grytan ställdes mitt på bordet, och så fick vi skicka runt den till varandra. Det var väldigt gott, och ett väldigt trevligt sätt att äta på. Det gick liksom inte att undgå att prata med varandra. Maten blev ett sätt att umgås.

Till efterrätt fick vi en stor kaka och en stor bit Brie. Vi blev verkligen proppmätta.

Vi drack tre öl var till maten. Man hann dricka mycket, för det tog väldigt lång tid att äta, eftersom man umgicks också. För hela middagen och all dryck betalade vi 38 €, tillsammans. Det var väldigt billigt.