Vi for vidare på småvägarna längs med Loire, genom odlingslandskap och flera små byar. Det var en vacker sträcka. Det syntes att det inte hade regnat på ett tag, det var torrt och gult på åkrarna, i stället för grönt.

Ett kort från bilen. Det fanns ingen plats att stanna på. I den här byn hade man sprängt in husen i bergen. Det såg riktigt kul ut.

Vi passerade byn Amboise. Den påminde om Saumur. Vi hade tänkt övernatta i Amboise, men eftersom klockan inte ens var 12, åkte vi vidare. Vi trodde att vi säkert skulle hitta fler fina byar. I efterhand skulle vi ha stannat, resten av byarna vi kom till var inte alls lika charmiga.

Trångt var det ibland. I många av byarna var det förbjudet att åka om man vägde över 3,5 ton, då var man hänvisad att köra på motorvägen istället. Vi ville ju se byarna, så vi åkte där ändå, så länge det inte fanns några broar som vi var tvungna att köra över. Broarna körde vi runt, man vill ju inte ramla ner i någon flod. Vi mötte poliser några gånger, och det var ingen som stoppade oss. Regeln om 3,5 ton kanske mest gäller genomfartstrafik med långtradare? Vi var inte de enda med husbil som körde i byarna, dessutom var man ju tvungen att göra det ibland för att komma fram till campingarna.

Vi kom fram till byn Gien, som låg precis vid Loire. Den saknade charmen som fanns i Saumur och Amboise. Vi bestämde oss för att titta på campingen ändå, vi såg den från vägen och den såg ut att ligga fint precis vid vattnet.

Vi körde över bron och kom fram till campingen, som heter Sites & Paysages Camping de Gien. De pratade bra engelska i receptionen. Vi blev insläppta, och fick åka runt och hitta en plats. Sedan fick vi gå tillbaka och berätta vilken vi hade valt. Det tycker jag om. Valfrihet är bra.

Det var svårt att hitta plats, även fast vi hade en karta med oss. Platserna var väldigt dåligt markerade, och vi förstod inte logiken. Om man ställde sig på vissa platser blockerade man flera andra platser, och stängde inne dem som stod längre in. Vissa platser var väldigt små, andra var väldigt stora. På några av de större platserna kunde det vara en liten plats precis framför. Hamnade man längst in gick det inte att komma ut igen, om någon parkerade där. Skumt.

GPS: 47°40’56”N 2°37’23”E

Pris för två personer: 20 €

Campingen finns i ACSI-katalogen.

Vi hittade en bra plats till slut, med utsikt över floden och byn Gien på andra sidan. Vi skymde hela utsikten för två ekipage bakom oss, så de såg lite sura ut, men det var faktiskt en plats där vi ställde oss också. Det är inte vårt fel att campingen är konstigt planerad.

På campingen fanns pool, restaurang, minigolf och lite sådant. De brukade hyra ut kanoter också, men det var svårt att paddla eftersom vattenståndet var så lågt. Det hade inte regnat på väldigt länge.

Vi provade varsin lokal öl i restaurangen. Lelle gillade sin, jag fick kämpa lite med min. Har man beställt en så har man, då ska den drickas ur om det går.

Vi struntade i att gå och titta på byn, vi satte oss utanför bilen och njöt av utsikten istället. Dessutom fläktade det skönt längs med floden, och vi hade lite skugga från några björkar.

Vägarna på campingen var små. Det var bra, för folk körde väldigt sakta. Det behövdes eftersom det var så torrt. Det räckte att gå på vägen för att det skulle damma ordentligt.

Här har vi en bild där kaoset bland platserna syns lite. För att husvagnen längst in ska kunna komma ut, måste någon annan flytta på sig.

Här är det också konstigt placerade platser. Det blev dubbelparkering ordentligt.

Bredvid campingen fanns en jättestor badstrand. På dagen var det liv, rörelse och aktiviteter där, men på kvällen blev det tomt. Vi såg däremot ingen som badade. Jag hade tänkt göra det, men det blev bara ett snabbt dopp av fötterna. Det luktade ruttet om vattnet, jag vet inte riktigt varför, men det kändes som att det var bäst att låta bli att blöta ner sig i det alltför mycket.

Det fanns ett slott i Gien också. Och en kyrka, förståss, kyrkor fanns det i varenda liten by.

I den här regionen fanns det väldigt många kärnkraftverk. Det här såg vi en bit bort från campingen. På kvällen såg det finare ut, när solen gick ner. Kärnkraftverket stör egentligen inte, man är ju inte tvingad att titta åt det hållet.