Jag hade hört att bron över floden Seine i Le Havre skulle vara något alldeles extra. Jag minns inte vart jag hörde det, om jag har hört det för länge sedan eller om det var något jag snappade upp längs vägen. Oavsett vilket ville jag åka över den. Sagt och gjort, mot Le Havre.

Bron bestod egentligen av två broar. De var långa och höga, och man hade bra utsikt över Seins delta. För att komma dit körde vi genom Le Havre. Det var inte kul. Det var trångt, mycket trafik, dåligt skyltat och extremt svårt att hitta. Vi kom ju från en liten väg in i staden, och vi körde fel flera gånger. Till slut fick GPS:n hjälpa oss fram till bron. Det kostade 6.30 € att köra över den.

Vi tog sikte på staden Honfleur, mest för att jag gillade namnet på den, tror jag. Det skulle finnas en stor ställplats där, enligt BordAtlas, och det stämde.

Vi kom dit kl 13.00, hade tur och fick en bra plats på gräs. Det fanns både gräs, grus och asfalt att stå på. Gräs- och grusplatserna var inte markerade, asfaltplatserna var målade med vita linjer.

GPS: 49°25’8”N 0°14’37”E

Pris: 11 €. Då ingick vatten- och toatömning, färskvatten och el, om man lyckades få plats i en ledig stolpe. Det fanns inte så många elstolpar, tror jag.

Från platsen såg man Seines delta. Vi stod precis bredvid vattnet, det var bara några meter till floden.

Platsen var extremt stor, enligt BordAtlas har den 140 platser. Den var uppdelad i flera olika områden. Kl 22 på kvällen räknade vi alla bilar, då var det ca 170 stycken. Det fanns fyra lediga platser kvar, varav en i en stor vattenpöl. På dagen var det en väldig rörelse på ställplatsen. Många verkade parkera en liten stund för att se på byn, och sedan åka vidare.

På platsen fanns den här bilen, som fungerade som turistbyrå och information. Killen där pratade bara franska. Han sålde någon form av interaktiv stadskarta.

Ställplatsen, åt ena hållet. Åt andra hållet var den minst lika stor.

Bredvid ställplatsen fanns det en liten småbåtshamn.

På andra sidan vattnet låg själva byn. Det tog ca 5 – 10 minuter att gå dit, beroende på vart på ställplatsen man befann sig.

Man betalade med kort eller kontanter i automaten. All information var på franska. Återigen hade vi tur. De som kom före oss förstod inte heller, så de hade hittat någon som kunde översätta till engelska, och vi hängde också med i den diskussionen. Korten vi hade funkade inte, så vi betalade med mynt.

Helt plötsligt började en bil åka omkring och tuta. Det lät som en glassbil. Den stannade nästan bredvid oss och började öppna luckor och ta fram saker. Vi blev givetvis nyfikna och gick dit. Det visade sig att det var fiskbilen som kom med dagens fångst. Vi tror att vi köpte torsk, det var en vit fisk som smakade så i alla fall.

Från ställplatsen såg man Honfleurs pariserhjul. Det satt vi och tittade på medan jag bearbetade min höjdrädsla.

På kvällen blev det en vacker solnedgång över ett lysande pariserhjul och en rosafärgad flod.

Själva byn Honfleur var riktigt vacker. Det finns vackrare byar, men den här var helt ok. Det fanns mycket blommor och fina byggnader. Det syntes att staden var lite äldre.

Förutom hamnen vid ställplatsen, fanns det en i centrum också. Det var riktigt mysigt.

Det var mycket turister i byn. Det här var en typisk turiststad. Mycket folk, små butiker som sålde både märkesvaror och krafs, flera souvenirbutiker.

Mycket restauranger fanns det också. På den här gatan längs med hamnen låg de vägg i vägg med varandra. Det var fullt vid alla bord, i stort sett.

En mer talande bild på restauranggatan, kanske. Det jag inte förstår är skylten med 20 km/h. Det fanns ju liksom ingen väg att åka på där. Folk satt ju och åt på vägen. Vinterväg, kanske?

I vilket fall som helst var det inga problem att få mat i Honfleur. Största problemet var att välja på vilken av alla dessa restauranger man skulle sätta sig. Om det hade funnits lediga sittplatser, vill säga.

Vi gick vidare och hittade en fin karusell. Jag gillar karuseller, men jag var för gammal för att få åka.

Vi hittade en trattoria, där vi kunde få oss varsin öl. Vägen bredvid var vältrafikerad, så det var bara att hålla in fötterna. Det var faktiskt kul, det är sällan man sitter på trottoaren och dricker öl här hemma. Ölen i byn hade turistpriser, ca 7 € styck.

Här kommer tåget med turister genom byn. Jag hade velat åka, men valet föll på ett annat transportmedel…

…nämligen häst och vagn genom byn, och förbi alla affärer. Det var ett lite annorlunda sätt att fönstershoppa. Hästen kostade 8 € / person att åka med. Lite dyrt, men är man turist så är man.

Bakom hästarna och vagnen blev det en liten kö. Den blev större ju längre vi åkte. Gränderna var väldigt trånga.

Och så var det ju det där med höjdskräck. Under tiden vi drack vår öl, peppade jag mig själv, talade om för mig själv att jag vågar, att jag inte är någon liten lort, osv. Sedan gick vi raka vägen från hästtransporten till pariserhjulet, betalade 5 € var, och satte oss i en vagn.

Det var väldigt högt, och jag tittade bara rakt ner en gång. Utsikten var fantastisk ändå.

Här ser man Seine, deltat och bron vid Le Havre. Det var ungefär när vi var så högt upp som det kom en störtskur.

Nästan i mitten på bilden, till höger om vattnet och mellan några träd, kan man se några av bilarna på ställplatsen.

Skulle jag rekommendera andra att åka hit? Ja, varför inte. Det är en upplevelse att se alla restauranger samlade på ett ställe, och ställplatsen var helt ok.

Dessutom hittade vi en mataffär där de sålde riktig mjölk. Det hade vi inte fått tag på sedan i Holland. I Belgien och Frankrike dricker man visst inte mjölk, det finns något liknande som smakar ungefär som kaffemjölk, men den är inte god.