Vi struntade i motorvägen och valde väg 940 längs med kusten från Calais. För det första är det gratis, för det andra är det mycket trevligare att köra genom små byar. Längs motorvägen ser man inte så mycket.

Det var en vacker vägsträcka. Det var lite disigt på morgonen innan solen hade värmt upp luften. Tittar man noga på bilden ser man ändå vart havet slutar och himlen börjar.

Vägen var inte bred, men i bra skick. Det gick bra att köra genom byarna, så länge det inte stod bilar parkerade på vägen. Ibland gjorde det faktiskt det.

Den här sträckan fick man turas om att köra på. När man fick möte var det bara att svänga in på en parkeringsficka. Och nej, vägen var inte enkelriktad.

I Boulogne-sur-mer fanns det en krigskyrkogård från 1:a världskriget. Jag passade på att ta kort på den när vi hade parkerat vid mataffären, för det fanns ingen parkering i närheten som vi fick plats på.

Det här monumentet finns också i Boulogne-sur-mer.

Den här kyrkogården från 1:a världskriget finns i Waben. Den var lite större, och det fanns en liten rastplats precis bredvid, där vi fick plats att parkera. Det fanns massor av monument och krigskyrkogårdar från både 1:a och 2:a världskriget längs med hela kusten, och ändå var vi inte framme vid de större områdena. Dit hade vi en dags resande kvar.

I Le Croty hittade vi den här kyrkogården. Det var ingen krigskyrkogård, utan en helt vanlig. Jag tyckte att den var fin, med alla blommor, krusiduller och alla olika typer av gravstenar och byggnader. I och för sig var en del av blommorna porslinsblommor, men ändå. Det var en vacker plats i alla fall.

Vi hittade en camping i ACSI-katalogen, när vi tyckte att vi hade kommit tillräckligt långt. Seasonova Les Mouettes, som låg i Veules-les-roses. Närmsta större by är Saint-Valery-en-Caux. Stor varning för den campingen.

Receptionisten pratade engelska. De som stod före oss hade problem. De hade bokat plats i en vecka för ett halvår sedan. Dagen innan hade de ringt och kollat att allt var ok, och det var det. När de kom dit fanns inte platsen. Däremot kunde de få olika platser och flytta runt mellan varje dag i en vecka med sin husvagn, men det ville de ju självklart inte. Inte till fullpris, åtminstone.

Det tog lite tid att lösa, så vi fick hoppa in emellan. Vi blev hänvisade en plats på husbilsavdelningen. Vi sa att bilen var stor, pekade på den genom fönstret, och fick besked om att det skulle gå bra. Vi checkade in, körde in genom bommen, och konstaterade att platserna var minst en meter kortare än bilen. Lelle fick trixa och backa oss ut, medan jag försökte hålla bommen öppen. In i receptionen, och stå i kö igen, alltså.

De första paret i kön väntade fortfarande på att deras problem skulle lösas. Under tiden hade ett annat par tillkommit. De hade kommit med tält samma dag, från Holland, och fått en plats som var stenhård. Det gick inte att få ner tältpinnarna. Hårt grus och asfalt är svårt att sätta tältpinnar i.  Receptionisten hade lyckats slarva bort campingkortet och id-kortet som paret hade fått lämna i pant under tiden de försökte knacka tältpinnar. Det tog en ganska lång stund innan hon hittade det.

Under tiden blev det vår tur igen. Hon behövde kanske en paus i letandet. Vi förklarade problemet, och blev erbjudna en plats inne på campingen istället. Det kanske var den platsen som inte fanns ledig åt det första paret? Vi bestämde oss för att ta tillbaka våra pengar och åka vidare. Jag menar, lyckas de slarva bort både platser, campingkort och id-kort, och inte ha någon koll på platsernas storlek över huvud taget, då är det dags att dra vidare innan något mer händer. Det gjorde holländarna också, så fort de hade fått tillbaka sina kort, fick vi veta senare under dagen.

Det första paret stod fortfarande kvar och väntade på chefen.

Varning varning varning, alltså.

Vi åkte vidare. Mellan Dieppe och Fécamp, längs väg 925, hittade vi en campingskylt. Vi svängde in mot den.

Vi hamnade på den här smala vägen. Mötesfickor? Inte på flera kilometer, men det gick bra att köra i gräset när man fick möte.

Vi hittade den här campingen, Camping Maupassant. Där hittade vi även holländarna med tältet, som vi träffade på förra campingen. Däremot hittade vi ingen i receptionen. Det fanns ett telefonnummer som holländarna ringde, för de kunde prata franska, som tur var. Campingvärdinnan skulle komma om fem minuter. Efter en kvart, när vi tänkte åka vidare, kom hon. En mycket trevlig kvinna med ett stort leende på läpparna. Hon förstod snart att vi inte kunde franska, holländarna översatte åt oss. Då började hon prata väldigt dålig engelska, fortfarande med ett stort leende. Hon tog med oss allihop på en guidad tur genom den lilla campingen. Mycket skratt blev det. Det var skönt efter bemötandet på förra campingen.

GPS: 49.80340°N 0.65034°E

Pris för två personer, inklusive el och dusch: 19.90 €

Campingvärdinnan tyckte att en stor husbil skulle ha den största platsen, och det kändes bra efter det trånga utrymmet i Calais. Vi fick verkligen en jätteplats. Hela utrymmet fram till häcken är vårt.

Det fanns en del stugor på campingen, och några husvagnar. Jag tror att vi hade den enda husbilen.

Campingen var fin och välskött. Det fanns mycket häckar och blommor. Nästan alla platser hade sina egna planteringar och buskar.

Här är huvudgatan genom campingen. Det fanns inte så många vägar där, för campingen var väldigt liten. Den låg mitt ute på en åker, så det fanns inget att göra runt omkring. Värdinnan tipsade oss om en finare och bättre camping, som låg längre bort, men vi tyckte att den här var helt ok att övernatta på. Hon ägde den andra campingen också.

Servicebyggnaden var stor och fräsch. Jag fick inget varmvatten när jag duschade, men Lelle, som gick dit precis efter, fick varmt vatten. Det kan ha varit jag som inte begrep vilka av alla kranar jag skulle vrida på.

Vidoir var ett bra ord att lära sig. Det betyder att man kan tömma saker, t ex toaletten. Det fanns ingenstans att tömma spillvatten, inte som vi hittade i alla fall. Det var säkert vi som inte förstod, det borde ju ha funnits någonstans.

I umgängesrummet fanns det spel av olika slag. Det var ett ganska stort utrymme, med tanke på hur liten campingen var.

Jag gillade att det var så grönt, och att det fanns så många fina blommor på campingen.