Dag 6 på semestern nådde vi Frankrike och Calais. Det var ett av våra delmål, som vi bestämde under resans gång. Vi hade planerat hemma att vi skulle åka till Omaha Beach, och tänkte att eftersom Calais ligger längs med vägen, kunde vi lika gärna göra ett besök där också.

Vi gjorde som vi brukar när vi kommer till ett nytt land, vi stannade så att jag fick röka och undersöka rastplatserna längs vägen. Rastplatsen var inte lika stor som de brukar vara i Tyskland, och det fanns inte diesel på alla platser.

Vi hade hört att de flesta motorvägarna i Frankrike är betalvägar. Vi åkte motorväg, A16/E40, från Oostende i Belgien till Calais via Dunkerque, och just den sträckan var gratis.

Vi tog sikte på en ställplats i hamnen, som jag hittade i BordAtlas. Vi hittade den med hjälp av GPS:n. Det fanns skyltar i stan, men det var svårt att hinna med att se dem på grund av all trafik.

Ställplatsen ligger fint precis bredvid vattnet. Vi parkerade där, för att kunna utforska området lite senare. Vi kom fram ganska tidigt på dagen, så vi hade gott om tid på oss. Det fanns gott om plats. Enligt BordAtlas ska det finnas 40 platser, men det stämmer inte riktigt. Det finns fler. Klockan 19.00 på kvällen började det bli fullt, då fanns det bara ett par lediga platser kvar.

GPS: 50°57’59”N 1°50’41”E

Pris per dygn: 8 €

Ställplatsen ligger med hamnen på ena sidan, och turistgatan och stranden på andra sidan. De vita klumparna som syns längst in på bilden är husbilar. Den lilla stranden som syns här var avspärrad. Det satt stora skyltar där det stod ”tillträde förbjudet”. Vi träffade några engelsmän, skottar och irländare som alla berättade samma sak: den här strandremsan låg för nära båtarna som gick till Dover. Badstranden, som låg nästan precis bredvid, låg ändå så pass långt bort så att båtarna hade hunnit för långt ut för att det skulle gå att simma till dem.

De hade haft stora problem med att flyktingar simmade ut och hängde sig fast i färjorna för att komma över Engelska Kanalen. Många hade ramlat av och drunknat, eller fastnat under båtarna. Tragiskt, tycker jag. Tänk vad desperat man måste vara, om man är på flykt och riskerar livet genom att klamra sig fast vid en stor färja. Stackars människor.

Vi är väldigt skyddade från sådant hemma i lilla Sverige, som tur är. Jag läste nu när jag kom hem att några hade dött när de försökte ta sig till fots genom tågtunneln som finns en bit bort. Hemskt!

Själva ställplatsen i sig är kanske inte så fin, det är omgivningen man får njuta av här. Och känslan av att ha kommit till Frankrike och fått se Engelska Kanalen. Ställplatsen är som en vanlig parkering. Rutorna är långa, våran 9-metersbil fick plats utan problem, däremot kunde vi inte öppna de stora luckorna på sidan när vi fick grannar.

Infarten ser inte så trevlig ut, men det blir bättre en bit in på platsen. Om man kommer tidigt får man dessutom havsutsikt.

Bredvid ställplatsen finns det allmänna toaletter. De var faktiskt förhållandevis fräscha. Det satt en dam i en liten reception vid ingången som gick och skurade allt med jämna mellanrum.

Betalningen förstod vi oss inte på. Det stod på franska, man skulle ha en app i telefonen och använda den, men det fungerade inte. Vi försökte flera gånger, sedan gav vi upp. På eftermiddagen kom det en kille och samlade in pengar. Kontant, givetvis. Vi fick ett kvitto att sätta i fönstret. Han pratade engelska, som tur var, och han förklarade också att det aldrig brukade fungera att betala med telefonen. Han gick runt flera gånger under kvällen och tog betalt av nyanlända.

Bra spillvattentömning och toatömning fanns på platsen. Däremot fanns det så klart ingen el, men det använder vi ju sällan i alla fall.

I den här apparaten tömmer man sin medhavda toalett. Där fanns det även färskvatten.

”To the glory of god and in memory of all riflemen of the king´s royal rifle corps the rifle brigade and queen Victoria´s rifles who fell defending Calais May 23-26 1940” gick det att läsa på det här monumentet i hamnen.

Nere vid ställplatsen fanns det några snabbmatställen. Ju bättre vädret blev på eftermiddagen, desto mer  folk blev det där.

Här kommer solen fram. Här kommer också båten till Dover. Det kom båtar väldigt ofta, och vi hörde dem hela tiden. Det lät som i en hamn, med andra ord. Till slut vande vi oss vid ljudet, och på natten sov vi utan att bli störda.

Den avstängda delen av stranden, som låg närmast ställplatsen, skulle ha gått att bada vid om den inte hade varit avstängd. Den riktiga stranden ligger på andra sidan piren till vänster, så det var inte långt att gå dit.

Badstranden och hotellområdet. 2 minuter från husbilen. Även stranden började fyllas med mer folk ju bättre vädret blev.

Jag var så klart tvungen att bada fötterna, åtminstone. Nu har jag alltså gått runt i Engelska Kanalen barfota.

Det var väldigt vackert vid stranden när solen började komma fram.

Turiststråket längs med stranden. Här fanns det restauranger, några butiker och hotell.

Det var väldigt mycket folk i rörelse, överallt. Det fanns en himla massa olika aktiviteter runt stranden. Det hade varit nationaldagsfirande några dagar tidigare, så mycket kanske fanns kvar sedan dess, eller så är det alltid så här, det vet jag inte.

Vi hittade en restaurang en bit bort där vi fick plats. Det fanns många bord både i och utanför restaurangerna, så det verkar inte vara några problem att få i sig mat.

Pizza och varsin öl, 23 €.

De verkade tycka mycket om elefanter i Calais, det fanns elefanter överallt.

Vi gick bort från turistområdet, över en bro, och kom in i själva stan. Tanken var att vi skulle hitta en mataffär någonstans, men det gick inte. Vi hittade två trevliga poliser som var ute och gick, och tänkte att de borde ju veta, men det ända vi fick reda på var att det var långt. Varför köpa mat, det fanns ju restauranger överallt, liksom? Senare fick vi veta av irländarna som vi bodde grannar med på ställplatsen att det ända de hade hittat var en Lidl, ca 3 kilometer utanför stan.

Inne i Calais var det restauranger. Överallt där vi gick. Det tog max 10 minuter att gå från ställplatsen till stan.

Ett torg hittade vi. Där fanns det också restauranger. Och en fontän och en scen, som det skulle bli uppträdande på.

Förutom alla restauranger såg Calais ut som vilken annan stad som helst. Vi gick tillbaka till stranden, hamnen, turisterna och ställplatsen.