Vissa dagar åker vi inte långt. Den här dagen åkte vi en dryg kilometer, kanske två, och flyttade oss till en ställplats som låg närmare den delen av Sankt Peter-Ording där det mesta verkade finnas. Staden verkade vara uppdelad i fyra delar, och campingen vi stod på förra natten låg i delen längst bort. Det blev för långt att gå, tyckte vi, det var därför vi flyttade. Vi ville ju utforska byn.

Ställplatsen heter Reisemobilhafen Sass. Adress: Ketelskoog 4. GPS: 54°18’32”N 8°36’6”E.

Enligt BordAtlas har den 75 platser. Platserna är väl markerade, det var inga problem att se vart det är tänkt att man ska stå. De flesta platserna var långa, och de var helt ok på bredden också.

Det var inte svårt att hitta ställplatsen. Den låg längs med en mindre väg utan trafik, så det var väldigt lugnt.

I det här lilla huset skötte man allt. Ställplatsen var obemannad större delen av dygnet. Vi kom dit tidigt på förmiddagen, och då var det som tur var en karl där som kunde hjälpa mig med betalning. För att betala köpte man ett kort, som laddades med pengar. Detta kort använde man till allt. Kortet köpte man i en automat, så mycket förstod jag av instruktionen på väggen. Det fanns bara information på tyska. Jag brukar kunna förstå så pass mycket så att jag klarar mig, men den där informationslappen var hemsk. I vilket fall som helst fick jag hjälp av karln som var där. Han var inte direkt trevlig, men inte elak heller. Han kanske bara hade ett dåligt morgonhumör.

Det kostade 15 € att övernatta där. Man betalade även 2 € i pant för kortet, och så laddades det automatiskt med 3 € som man kunde använda i servicehuset. Det kostade 0.20 € att använda toaletten, till exempel. Det som fanns kvar på kortet fick man tillbaka när man åkte.

Vi började promenera mot byn. Ställplatsen låg i delen som kallades Dorf. Det fanns inte så mycket där. En turistinformation, några små butiker och ett par restauranger, i övrigt var det mest villor.

Vi gick vidare mot stadsdelen Bad. Det var ett par kilometer mellan områdena, men vädret var bra, och vägen dit var ganska mysig, så vi promenerade på. Det fanns busshållplatser längs vägen, men bussen verkade bara gå på sommaren.

I stadsdelen Bad var det väldigt turistigt. Det fanns restauranger, hotell och butiker överallt. Det var inte så mycket folk där, eftersom turistsäsongen inte hade börjat än, men det var ändå ganska mycket som var öppet.

Jag kan tänka mig att det inte är någon bra idé att åka med husbil inne i Bad när det är sommar. På vissa ställen var trottoaren nästan bredare än vägen.

Inne på fiskrestaurangerna var det väldigt mycket folk, så vi valde en italiensk restaurang istället, Rialto Da Gigi. Bra service, goda och stora pizzor, och inte alltför dyrt: 24 € för två pizzor och dryck.

Jag fick en stor öl. Restaurangen hade specialiserat sig på vin, om man tittar vid bardisken ser man en del av deras vinsortiment. Det var två fulla våningar med olika vinflaskor.

Och så var det ju det där med tyska badparadis. Vi provade ett i somras, Burhave i norra Tyskland. Den visade sig bestå av knädjup gyttja. Här var det ingen gyttja, åtminstone. Det var inget vatten alls. Visst gick det att gå till vattnet om man ville göra det, men det var väldigt, väldigt långt dit. Vi hade ju ändå gått ganska långt från ställplatsen. En cykel, hade varit bra.

Om man tittar noga ser man lite vatten. För att komma till själva havet måste man passera det vattnet, gå över lite mer gräs, och sedan är man framme. Enligt bilden på kartan, i alla fall.

När det gäller badparadis har de en del att lära sig, tyskarna. De är bra på andra saker, helt enkelt.