Vi checkade ut från campingen efter en blåsig natt. Vi hade tänkt åka kustvägen, väg 181, söderut genom Danmark. En del av vägen skulle det vara färja, vi fick telefonnumret till färjan av kvinnan i receptionen, eftersom det var osäkert om den skulle gå på grund av blåsten. Vi struntade i att ringa, vi ville ju åka den vägen. Om inte färjan skulle gå, skulle det bli ett par mil att åka tillbaka, men vi chansade.

När vi hade passerat Agger såg kustvägen ut som jag hade tänkt mig när jag såg den på kartan. En lång raksträcka och vatten på båda sidor om vägen.

I väntan på färjan. Det blåste ordentligt, men färjan körde i alla fall. Vägen tar slut efter Agger, man måste färja över till Thyborøn. Det är en mycket liten färja som kör, men det är inte långt över till andra sidan, där väg 181 fortsätter. Det tar ca 10 minuter att åka över. För oss kostade det 200 Dkr, varav 160 Dkr var för bil över 6 meter.

2,2 kilometer skulle det vara, om man ville åka båt över till andra sidan, enligt GPS:n.

Det blåste väldigt mycket, och jag är inte så förtjust i färjor, men när jag såg att färjan hade klarat att köra över en lastbil så kändes det ändå ok. Då borde den ju klara av en husbil också.

Det var tur att färjan över vattnet bara tog 10 minuter, för den gungade riktigt ordentligt. Jag satt och höll i mig i sätet hela vägen över, och gjorde mig beredd på att simma utifall båten skulle tippa.

Framme i kajen vid Thyborøn. Jag var tvungen att ha en rök- och pinkpaus efter båtäventyret. Det var inte så mycket vågor innanför vågbrytarna, men det blåste så att man tappade andan.

Vi fortsatte kustvägen söderut via Thorsminde, förbi Hvide Sande, där det fanns en camping som såg tråkig ut. Man såg inget vatten från vägen, det var bara höga sandvallar. Vägen var bra åtminstone, men om man vill se havet från bilen får man välja en annan väg.

Det fanns många parkeringsplatser längs vägen, där man kunde stanna och klättra över sandvallen. Havet var vackert, men inte badvänligt, även om det hade varit varmt. Det var alldeles för mycket vågor. När vi kom in i bilen efter att jag hade fotograferat var vi fulla av sand överallt. Det rasade sand ur håret och från kläderna. Det var så mycket sand som blåste i luften så att det nästan gjorde ont i kinderna när man fick den på sig. Havet var vackert, i alla fall.

In mot land var landskapet alldeles platt. Det var faktiskt intressant att se. Hav, sandvall och platt.

Vi bestämde att vi skulle åka till Tyskland. Det blåste så mycket så det var ändå inte så kul att sitta ute, vi kunde lika gärna åka bil, tyckte vi. Vi tog sikte på Sankt Peter-Ording på västkusten, som skulle vara ett semesterparadis för tyskar.

Första campingen vi tittade på var Reisemobil-Campingplatz Sass. Den hoppade vi över. Den låg mitt ute på en åker, ganska långt från själva byn.

Valet föll på camping nummer två i listan, Campingpark Olsdorf.

Adress: Bövergeest 56
GPS: 54°18’24”N, 8°38’53”E

Enligt BordAtlas har campingen 50 platser, enligt platsöversikten vi fick har den 73. Tanten i receptionen pratade tysk-engelska. Hon var trevlig och gjorde så gott hon kunde för att vi skulle förstå varandra. Det blev en dyr camping för oss, 40,40 €, då var 19,80 € strömförbrukning. Vi glömde bort att vi skulle köra värmen på gasol igen, och ström är tydligen väldigt dyrt i Tyskland.

Sankt Peter-Ording är ingen stor stad, campingen ligger i utkanten bakom några större mataffärer. Vi kom fram så sent så vi ville inte utforska resten av byn, det fick vänta till dagen därpå.

Receptionen och servicehuset låg i samma byggnad. Det var rent, fräscht och välordnat. Vi fick varsitt kort som var laddat med 10 €. Jag gjorde av med en del när jag duschade bort all sand ur håret, men det var det värt.

Vi blev tilldelade en plats när vi checkade in, och den var bra. Vi stog i en cirkel omgiven av buskar, med en öppning där man körde in och ut. Platserna var inte stora, men plana, eftersom de hade lagt ut gatsten där man skulle placera hjulen. Det var ingen risk att köra fast i något lerigt gräs heller, tack vare gatstenarna. Ordning och reda.

Det var lite smågator på campingen, nästan som en labyrint. Det fanns väldigt mycket buskar, så det blir säkert väldigt grönt på sommaren.

Ingen av de olika sektionerna var särskilt stor, så man hade inte alltför många grannar. Det kändes nästan som att man hade ett privatliv, fastän man stod på en camping.

Lelle hittade några får när vi var ute och gick. Sankt Peter-Ording är ingen stor stad, det fanns landsbygd precis bredvid.

Jag hittade de här i mataffären, de här har jag saknat. Jordnötshumrar med jalapeño. Jättegoda!